14 kap. Syftet med kontrolluppgifter 1 §
Paragrafen ersätter 1 kap. 4 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, förkortad LSK.
I paragrafen anges syftet med kontrolluppgifterna. Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för bestämmande av underlag för att ta ut skatter, avgifter och egenavgifter samt registrering av skatteavdrag, bestämmande av skattereduktion, beräkning av pensionsgrundande inkomst, beskattning enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, förkortad SINK, och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., förkortad A-SINK, samt beskattning utomlands.
Enligt taxeringslagen (1990:324), förkortad TL, ska kontrolluppgifter lämnas till ledning för taxering. Vilka skatte- och avgiftsunderlag som fastställs genom taxering framgår av 1 kap. 1 § första stycket TL.
Prop. 2010/11:165
756 Termen taxering används inte i skatteförfarandelagen och lydelsen
”taxering enligt taxeringslagen” ersätts därför av en uppräkning av de skatter och avgifter som anges i 1 kap. 1 § första stycket TL (se avsnitt 5.3).
Punkten 4, där det föreskrivs att kontrolluppgifter ska lämnas till ledning för bestämmande av skattereduktion, är helt ny. Av 22 kap. 13 § följer att kontrolluppgift ska lämnas om förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Det bör därför framgå av förevarande paragraf att kontrolluppgifter lämnas till ledning för bestämmande av skattereduktion.
Det är värt att nämna att det av 56 kap. 7 § framgår att i ett beslut om slutlig skatt ska Skatteverket utöver de skattereduktioner som ska göras enligt inkomstskattelagen göra de skattereduktioner som enligt andra lagar gäller för beskattningsåret.
I 18 § SINK föreskrivs att bestämmelser om kontrolluppgifter finns i 12 kap. 2 § LSK. Att kontrolluppgifter ska lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga följer i fortsättningen av 23 kap. 2 §. Det inkluderar även fysiska personer som är skattskyldiga enligt A-SINK och i den lagen finns också en hänvisning till 12 kap. 2 § LSK (23 § andra stycket A-SINK). I 1 kap. 4 § LSK anges dock inte att kontrolluppgifter lämnas till ledning för beskattning enligt A-SINK. Det bör därför framgå av förevarande paragraf att kontrolluppgifter ska lämnas till ledning för beskattning enligt A-SINK. Detta anges i punkten 6. Hänvisningarna i lagarna om beskattning av utomlands bosatta till 12 kap. 2 § LSK ersätts av hänvisningar till 23 kap. 2 §.
Lagrådet har lämnat vissa synpunkter som regeringen delvis har följt. I punkten 3 har lagts till ”att ta ut”. Övriga synpunkter har inte följts.
Formuleringen ”beskattning utomlands” i punkten 7 motsvarar lydelsen i 1 kap. 4 § 8 LSK. Sverige har i vissa fall åtagit sig att lämna uppgifter till andra länder om inkomster i Sverige. Om det sker en beskattning eller inte saknar betydelse för själva uppgiftsskyldigheten.
15 kap. Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst Innehåll
1 §
I paragrafen anges kapitlets innehåll.
Skyldighet att lämna kontrolluppgift 2 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 1, 5 a och 7 §§ LSK.
I första stycket anges att det ska lämnas kontrolluppgift om utgiven ersättning och förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst. I 11 kap. IL finns bestämmelser om vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Av andra meningen i första stycket framgår att kontrolluppgift inte ska lämnas om ersättningen eller förmånen är skattefri av någon annan anledning än förhållanden hos mottagaren. Den bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 6 kap. 1 § LSK och tydliggör att kontrolluppgift ska
Prop. 2010/11:165
757 lämnas om alla intäkter som typiskt sett är att hänföra till inkomstslaget
tjänst oavsett om de är skattepliktiga för mottagaren.
Av andra stycket framgår vilka andra belopp som ska räknas som ersättning. Om vissa föreskrivna villkor är uppfyllda tillämpas särskilda skatteregler för pensionssparande. Exempel på sådana regler är att tjänstepensionsförmåner inte beskattas förrän pensionen betalas ut och att avdrag medges inom vissa gränser för privat pensionssparande. Under vissa förutsättningar ska pensionssparkapitalet tas upp till beskattning i tjänst, dvs. beskattningen sker innan pensionen har börjat betalas ut. I sådana fall ges det alltså inte ut någon ersättning varför det i paragrafen föreskrivs att med utgiven ersättning avses även behållning på pensionssparkonto som ska avskattas i inkomstslaget tjänst enligt 58 kap.
33 § IL och belopp som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst och som enligt en bestämmelse i inkomstskattelagen eller någon annan lag ska anses som utbetalt.
Bestämmelsen om att med utgiven ersättning jämställs i vissa fall tjänsteinkomster som inte motsvaras av någon utbetalning ges i anslutning till bestämmelsen om vilka uppgifter en kontrolluppgift om en tjänsteintäkt ska innehålla; med andra ord i anslutning till den bestämmelse som i förevarande kapitel ges i 9 §. En tydligare ordning uppnås om det redan av den här paragrafen framgår att aktuella intäkter i inkomstslaget tjänst ska räknas som utgiven ersättning. Det råder då inte någon tvekan om att kontrolluppgift ska lämnas om aktuella tjänsteintäkter och att den uppgiftsskyldige enligt 9 § första stycket 1 ska lämna uppgift om intäktens storlek, dvs. värdet, eftersom intäkten enligt förevarande paragraf ska räknas som utgiven ersättning.
I tredje stycket föreskrivs att i 22 kap. 10 och 11 §§ finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om omständigheter som medför eller kan medföra avskattning av pensionsförsäkring eller tjänste-pensionsavtal.
För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?
För vem ska kontrolluppgift lämnas?
3 §
Paragrafen motsvarar en del av 6 kap. 2 § första stycket LSK.
I paragrafen regleras för vem kontrolluppgift ska lämnas. Kontroll-uppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon.
Den som ska lämna kontrolluppgift – huvudregeln 4 §
Paragrafen motsvarar en del av 6 kap. 2 § första stycket LSK.
Av paragrafen framgår vem som ska lämna kontrolluppgift.
Huvudregeln är att den som har gett ut ersättningen eller förmånen ska lämna kontrolluppgift. I 5–7 §§ finns bestämmelser om att någon annan än utgivaren ska lämna kontrolluppgift.
Prop. 2010/11:165
758 Förmån av framtida förvärv av värdepapper
5 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § andra stycket LSK.
I paragrafen föreskrivs vem som ska lämna kontrolluppgift om sådan förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket IL och som innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper, nämligen den i vars tjänst rättigheten har förvärvats. Detta gäller även om rättigheten löses in av någon annan.
För att utgivaren ska kunna lämna korrekta uppgifter finns i 34 kap. 6 § en bestämmelse om att mottagaren av förmånen ska lämna uppgift till utgivaren om att rättigheten har utnyttjats eller överlåtits.
Paragrafen och rubriken närmast före förevarande paragraf har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Rabatt, bonus eller annan liknande förmån 6 §
Paragrafen ersätter 6 kap. 3 § LSK.
Enligt bestämmelsen i LSK ska en arbetsgivare under vissa förutsätt-ningar anses som utgivare av en rabatt, bonus eller annan förmån som har getts ut av någon annan. Det rör sig om förmåner som grundar sig på utgifter för vilka arbetsgivaren har svarat, som t.ex. när en trohetsrabatt, som har uppkommit på grund av tjänsteresor hos ett flygbolag eller hotellföretag används för privata resor.
I avdelningen om preliminär skatt har begreppen arbetsgivare och arbetstagare övergetts eftersom vissa bestämmelser gäller för betydligt fler än arbetsgivare och arbetstagare i den betydelse begreppen har inom andra rättsområden och i dagligt tal. Enligt bestämmelserna om preliminär skatt i skattebetalningslagen (1997:483), förkortad SBL, gäller nämligen ett utvidgat arbetsgivar- och arbetstagarbegrepp. Det innebär att med arbetsgivare och arbetstagare avses den som betalar ut respektive tar emot ersättning för arbete. Dessa definitioner slopas och i stället används nyss nämnda uttryck eller begreppen utbetalare eller utgivare respektive mottagare.
För att terminologin i lagen ska bli enhetlig bör begreppen arbetsgivare och arbetstagare tas bort även i förevarande paragraf, dock bara om ett s.k. utvidgat arbetsgivar- och arbetstagarbegrepp gäller enligt nuvarande bestämmelse.
Enligt 1 kap. 5 § första stycket 3 LSK har termer och uttryck som används i lagen, om inte annat anges, samma betydelse och tillämpnings-område som i skattebetalningslagen när det gäller skyldighet att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag. En kontrolluppgift ska alltid innehålla uppgift om skatteavdrag enligt skattebetalningslagen.
Uppgiften används bl.a. för att tillgodoräkna och i slutändan kreditera avdragen skatt på respektive skattskyldigs skattekonto.
Från aktuella förmåner görs inte något skatteavdrag. Förmånerna ska dock ingå i underlaget för beräkning av skatteavdrag (11 kap. 4 §). Av 8 kap. 14 § fjärde stycket SBL följer att den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för rabatt, bonus eller annan förmån ska anses som arbetsgivare, dvs. den som har gett ut förmånen. I 11 kap. 6 §
Prop. 2010/11:165
759 anges att förmån av aktuellt slag ska anses utgiven av den som slutligt
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen.
Förmånen ska alltså även enligt förevarande lag räknas med i underlaget för beräkning av skatteavdrag. Skatteavdrag görs med andra ord aldrig från aktuella förmåner men väl för förmånerna. Den som ska lämna kontrolluppgift om förmånerna lämnar bl.a. uppgift till ledning för registrering av skatteavdrag, vilket innebär att begreppen arbetsgivare och arbetstagare i 6 kap. 3 § LSK har samma innebörd och tillämpnings-område som i skattebetalningslagen. Med andra ord gäller ett utvidgat arbetsgivar- och arbetstagarbegrepp.
Begreppen arbetsgivare och arbetstagare används därför inte i para-grafen. I stället anges att den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen ska lämna kontrolluppgift.
För att den som har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen ska kunna lämna korrekta uppgifter finns i 34 kap. 7 § första stycket en bestämmelse om att den som har utnyttjat en rabatt, bonus eller annan förmån ska lämna uppgift till den uppgiftsskyldige om att han eller hon har utnyttjat en förmån av aktuellt slag.
Ersättning eller förmån från utlandet som har sin grund i en anställning i Sverige
7 §
Paragrafen ersätter 6 kap. 4 § LSK.
I paragrafen föreskrivs att om en ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § har getts ut från utlandet kan anses ha sin grund i en anställning i Sverige ska kontrolluppgift lämnas av den hos vilken mottagaren är anställd. Detta gäller under förutsättning att det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av ersättningen eller förmånen och mottagaren.
För att underlätta för den som ska lämna kontrolluppgift anges i 34 kap. 7 § andra stycket att den som har tagit emot en sådan ersättning eller förmån ska lämna uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige om detta.
Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 8 §
Paragrafen ersätter 6 kap. 5 § 1, 2 och 4 LSK.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst.
I punkterna 1 och 2 anges under vilka förutsättningar som kontroll-uppgift inte behöver lämnas för ersättning eller förmån för arbete.
Av punkten 3 framgår att kontrolluppgift inte behöver lämnas om sådan ersättning eller förmån som har redovisats i en förenklad arbets-givardeklaration.
Punkten 4 är helt ny. Den som har betalat ut ersättning som är skattepliktig enligt A-SINK, ska redovisa gjorda skatteavdrag i en arbetsgivardeklaration. I en bilaga till deklarationen ska uppgifter om bl.a. betalningsmottagare, ersättning och verksamhet lämnas (se avsnitt
Prop. 2010/11:165
760 11.3). Utbetalare av ersättning som är skattepliktig enligt A-SINK ska
inte behöva lämna samma uppgifter två gånger. Därför anges i paragrafen ett undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift. För att undantaget ska gälla krävs att ersättningen eller förmånen är skattepliktig enligt A-SINK och att ersättningen eller förmånen har redovisats för mottagaren i en arbetsgivardeklaration. Se avsnitt 11.2.6.
Undantaget i 6 kap. 5 § 3 LSK för ersättning och förmån som ska redo-visas i självdeklaration enligt 3 kap. 21 § LSK första och tredje styckena får inte någon motsvarighet i skatteförfarandelagen. Skälet därtill är att de särskilda uppgiftsskyldigheterna för delägare mfl. i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag slopas. Se avsnitt 11.2.1.
Vid utformningen av paragrafen har hänsyn tagits till Lagrådets synpunkter om enhetligt uttryckssätt.
Kontrolluppgiftens innehåll 9 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 6 § LSK.
I paragrafen anges vilka uppgifter som en kontrolluppgift ska innehålla om intäkter i inkomstslaget tjänst.
10 §
Paragrafen ersätter 6 kap. 9 § LSK.
Den som ger ut ersättning för sådana utgifter som avses i 12 kap. 2 § första och andra styckena IL, dvs. utgifter som får dras av i inkomstslaget tjänst utan någon beloppsmässig begränsning, är inte skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. Om så är fallet är det enligt denna paragraf tillräckligt att den uppgiftsskyldige i kontrolluppgiften anger att sådan ersättning för utgifter i arbetet har getts ut.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Värdering av ersättningar och förmåner 11 §
Paragrafen ersätter 6 kap. 10 § LSK.
I första stycket anges att värdet av ersättningar och förmåner som har getts ut i annat än pengar ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i 61 kap. IL.
Vid beräkning av värdet av kostförmån och bilförmån får enligt andra stycket bestämmelserna i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ IL tillämpas bara om Skatteverket har beslutat det enligt 2 kap. 10 b § socialavgiftslagen (2000:980), förkortad SAL.
I tredje stycket finns bestämmelser om hur värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är en semesterbostad eller en bostad som avses i 61 kap. 3 a § IL ska beräknas. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Hänvisningar till bestämmelser i skattebetalningslagen ersätts med hänvisningar till bestämmelser i socialavgiftslagen. Det beror på att skatteförfarandelagen, till skillnad från skattebetalningslagen, inte ska innehålla några bestämmelser om beräkning av arbetsgivaravgifter. Hur
Prop. 2010/11:165
761 förmåner ska värderas vid beräkningen av underlaget för
arbets-givaravgifter ska i stället regleras i socialavgiftslagen. Av 11 kap. 10 och 11 §§ framgår att de nya bestämmelserna i socialavgiftslagen om värdering av förmåner även gäller vid beräkningen av skatteavdrag.
16 kap. Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet
Ersättningar och förmåner 1 §
Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § LSK.
I paragrafen regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgift om ersättningar och förmåner till näringsidkare. I likhet med vad som gäller enligt LSK ska kontrolluppgiftsskyldigheten bara gälla om aktuell ersättning eller förmån ska hänföras till inkomstslaget närings-verksamhet. Vilka ersättningar och förmåner som avses anges i 3 §.
2 §
Paragrafen ersätter 7 kap. 2 § LSK.
Av paragrafen framgår för vem kontrolluppgiften ska lämnas och av vem.
I LSK anges att kontrolluppgift ska lämnas för enskilda näringsidkare.
Att kontrolluppgift, när det gäller fysiska personer, bara ska lämnas för enskilda näringsidkare innebär att kontrolluppgift inte lämnas om sjukpenning för fysiska personer som är delägare i handelsbolag och som har aktiva näringsinkomster från bolaget. Före införandet av LSK lämnades uppgift om detta och det finns inte några uttalanden i förarbetena som tyder på att någon ändring var avsedd. Med hänsyn härtill och till att skyldigheten att lämna kontrolluppgift bör omfatta all sjukpenning som har trätt i stället för näringsinkomster ersätts uttrycket
”enskilda näringsidkare” med uttrycket ” fysiska personer”.
3 §
Paragrafen motsvarar 7 kap. 3 § LSK.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad kontrolluppgiften ska innehålla.
Skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto 4 §
Paragrafen ersätter 7 kap. 4 § första stycket och 5 § första stycket LSK.
I paragrafen anges att kontrolluppgift ska lämnas om vissa omständigheter avseende skogskonto, skogsskadekonto och upphovs-mannakonto.
Punkten 1 är helt ny. I punkten anges att kreditinstituten ska lämna uppgift om insatt belopp på skogskonto, skogsskadekonto och upphovs-mannakonto. Skälen för förslaget redovisas i avsnitt 11.2.4.
Som förutsättning för avdrag gäller att insättningen görs senast den dag då näringsidkaren ska lämna deklaration (21 kap. 33 § och 32 kap. 6 §
Prop. 2010/11:165
762 IL). Att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om den dag då
insättningen gjordes behöver inte anges särskilt utan det följer av skyldigheten att lämna uppgift om insatt belopp.
I 9 kap. 4 § förordningen (2001:1244) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, förkortad FSK, föreskrivs att den som gör en insättning på ett skogskonto, skogsskadekonto eller upphovsmannakonto ska lämna uppgift till banken om vilket beskattningsår insättningen avser.
Kreditinstitut är skyldiga att inom viss tid betala ut kvarstående medel på aktuella konton och lämna kontrolluppgift om utbetalningen (21 kap.
36 § andra stycket och 32 kap. 8 § andra stycket IL). En sådan utbetalning ska tas upp till beskattning. Den tid som medlen får stå inne med bibehållen skattekredit är 10 respektive 20 år för skogskonto och skogsskadekonto samt 6 år för upphovsmannakonto. Tiden räknas från ingången av det år då insättningen senast skulle ha gjorts, dvs. från ingången av året efter beskattningsåret.
En skyldighet för kreditinstitutet att betala ut kvarstående medel efter viss tid räknat från ingången av året efter beskattningsåret innebär att det åligger institutet att ha kännedom om när utbetalning ska ske. Banken bör med andra ord bara ta emot en insättning om sådan uppgift lämnas.
Mot den bakgrunden bör 9 kap. 4 § FSK slopas.
Kontrolluppgift ska dessutom lämnas om uttag och utbetalning på sådana konton. Detta framgår av punkten 2.
Enligt punkten 3 ska kontrolluppgift också lämnas om överlåtelse, pantsättning eller övertagande av medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto, om dessa förhållanden är kända. Sådana förfoganden innebär normalt att medlen på kontot ska tas upp som skattepliktig intäkt. Medel på skogskonto och skogsskadekonto kan dock utan beskattningskonsekvenser föras över till en närstående i samband med en benefik överlåtelse av en lantbruksenhet (21 kap. 41 § IL). Detta innebär alltså att kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om aktuella förfoganden även om de inte leder till någon skattepliktig intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet.
5 §
Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § andra stycket och 5 § andra stycket LSK.
I paragrafen anges vilka personer kontrolluppgift ska lämnas för och vem som ska lämna kontrolluppgift.
6 §
Paragrafen ersätter 7 kap. 4 § tredje stycket och 5 § tredje stycket LSK.
I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgiften avseende skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto.
Punkten 1 är helt ny. Se författningskommentaren till 4 § och avsnitt 11.2.4.
Prop. 2010/11:165
763 17 kap. Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på
fordringsrätter
Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § LSK.
I paragrafen anges att kontrolluppgift ska lämnas om ränteinkomster och annan avkastning än kapitalvinst som hänför sig till fordringsrätter och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital.
I likhet med vad som gäller enligt LSK ska orden ränta (här ränte-inkomst) och fordringsrätt ha samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (3 kap. 2 §). Vad som avses med fordringsrätt anges i 48 kap. 3 och 4 §§ IL.
Lagrådet anser att ordet ”sådan” bör läggas till före ”avkastning” i andra stycket. Regeringen anser dock att lydelsen i gällande rätt är tydligare än den av Lagrådet föreslagna lydelsen. Ordet ”sådan” skulle felaktigt kunna syfta på ränteinkomst som anges i första stycket.
För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?
2 §
Paragrafen ersätter en del av 8 kap. 2 § första stycket LSK.
I pargrafen regleras för vilka personer kontrolluppgift enligt 1 § ska lämnas.
3 §
Paragrafen ersätter delar av 8 kap. 2 § LSK.
Paragrafen pekar ut den som ska lämna kontrolluppgift.
Av första stycket framgår att det är den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta eller annan avkastning som ska lämna kontrolluppgift.
Enligt 8 kap. 2 § andra stycket 2 LSK är fysiska personer och dödsbon skyldiga att lämna kontrolluppgift om ränta som utgör en utgift i en näringsverksamhet som personen eller boet bedriver. Enskilda närings-idkare och dödsbon ska inte längre behöva lämna kontrolluppgift om ränta eller annan avkastning, se avsnitt 11.2.5. Därför finns det inte någon motsvarighet till 8 kap. 2 § andra stycket 2 LSK i förevarande paragraf. Det innebär att i fortsättningen är det enligt andra stycket bara andra juridiska personer än dödsbon som ska lämna kontrolluppgift om ränteinkomster eller annan avkastning.
Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 4 §
Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § LSK.
Paragrafen reglerar undantagen från skyldigheten att lämna kontrolluppgift om ränteinkomster eller annan avkastning.
I punkten 1 anges att kontrolluppgift inte behöver lämnas för ett konto för vilket det inte finns ett personnummer och som har öppnats före den 1 januari 1985, om räntan understiger 100 kronor under året för varje innehavare.
Prop. 2010/11:165
764 I punkten 2 finns en generell beloppsgräns och i punkten 3 görs
undantag för skogskonton, skogsskadekonton, upphovsmannakonton och pensionssparkonton.
Lagrådet har lämnat vissa språkliga synpunkter som regeringen inte har följt. Av 24 kap. 1 § framgår att kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår. Därför anges inte kalenderår i punkten 1. Lydelsen
Lagrådet har lämnat vissa språkliga synpunkter som regeringen inte har följt. Av 24 kap. 1 § framgår att kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår. Därför anges inte kalenderår i punkten 1. Lydelsen