För att undersöka vilka kostnader som användandet av vågbojar omfattar kontaktades ansvarig person på SMHI (Udéhn, 2017a). Det förutsattes att dessa kostnader omfattade inköp, drift och underhåll. När detta bekräftats, erhölls samma typ av kostnader för olika radartekniker till den grad det var möjligt från olika källor. Detta involverade korrespondens med olika kommersiella återförsäljare, som erbjöd radarteknikbaserade lösningar. Utöver detta undersöktes tidigare studier som redogör för införskaffandet, samt implementerande av olika tekniker. För att kunna möjlig-göra en jämförelse mellan befintliga vågbojar och olika radartekniker så sammanställdes de olika kostnaderna.
5 Resultat
5.1 Datatillgänglighet
Den förväntade datatillgängligheten under ett år för vågradar uppskattades utifrån data på signi-fikant våghöjd och isbildning vid Finngrundet, Huvudskär, Knolls grund och Väderöarna. Figur 7 visar hur stor andel i medeltal av uppmätt signifikant våghöjd vid de olika positionerna som minst varit 0,4 eller 0,5 m höga. Resultatet visar en likvärdig fördelning för Väderöarna, Knolls grund och Huvudskär, medan Finngrundet hade en något mindre andel mätbara signifikanta våghöjder. För samtliga positioner ökade andelen mätbara våghöjder likartat då begränsningen på våghöjd minskades från 0,5 m till 0,4 m. Denna ökning var 7,4 %, 8,8 %, 8,1 % och 8,3 % enligt ordningen uppifrån och ner i Figur 7.
Fördelning av signifikanta våghöjder 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Mätbar Hs [%] Finngrundet Huvudskär Knolls Grund Väderöarna
Figur 7. Andelen signifikanta våghöjder högre än 0,4 m respektive 0,5 m, det vill säga den del som bedömdes mätbara med vågradar.
Då isbildning viktades in som en faktor med negativ inverkan på datatillgänglighet beräknades tids-andelen då iskoncentration var över 30 %, se Tabell 3. Den största delen av året rådde isförhållanden sådana att koncentrationen inte översteg 30 %. Finngrundet, den nordligaste positionen, var mest begränsad med avseende på isbildning.
Tabell 3. Hur stor del av året i medeltal iskoncentrationen inte överstigit 30 %. Position Tid med iskonc. 30 %
Finngrundet 94,4 % Knolls grund 99,7 % Väderöarna 99,1 % Huvudskär 98,4 %
Genom att undersöka signifikant våghöjd och iskoncentration aggregerat uppskattades datatillgäng-ligheten för vågradar. För samtliga positioner när detta utfördes, exklusive Huvudskär, undersöktes även hur datatillgängligheten för vågbojen sett ut historiskt. Figur 8 visar historisk månatlig data-tillgänglighet med vågboj, samt skattad datadata-tillgänglighet med vågradar vid de olika positionerna.
Skattningen av datatillgänglighet med vågaradar utfördes med två olika begränsningar på signifikant våghöjd, 0,4 och 0,5 m.
Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec Månad 20 40 60 80 100 Datatillgänglighet [%] a) Finngrundet Vågboj
Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec Månad 20 40 60 80 100 Datatillgänglighet [%] b) Huvudskär
Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec Månad 20 40 60 80 100 Datatillgänglighet [%] c) Knolls Grund Vågboj
Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec Månad 20 40 60 80 100 Datatillgänglighet [%] d) Väderöarna Vågboj
Figur 8. Datatillgänglighet för vågboj samt uppskattad datatillgänglighet med vågradar. De två kur-vorna för vågradarn motsvarar olika begränsningar på signifikant våghöjd. Vid Huvudskär finns ingen vågboj, utan data är hämtad från en havsboj. Av den anledningen finns ingen kurva för datatillgäng-lighet med vågboj.
Kurvorna i grafen för Finngrundet (Figur 8a) indikerar att vågradar skulle ge en större datatillgäng-lighet än vågboj från januari till april, oavsett om vågradarn begränsas av en signifikant våghöjd på 0,4 eller 0,5 m. Under maj förväntas vågradar med en begränsning på Hs 0,4 m fortfarande leverera mer data än en vågboj. Mellan juni och november är datatillgängligheten med vågboj högre än vågradar, för att sedan vara likvärdig november till december.
Vid Huvudskär finns ingen vågboj. Därav finns endast värden för hur vågradar potentiellt sett skulle prestera vid den positionen. Kurvorna för Huvudskär i Figur 8b visar en liknande trend som de övri-ga platserna visar, men har en minskning i början av året som sedan övergår i maximum i december. I Figur 8c utläses att datatillgängligheten med vågboj vid Knolls grund var konstant hög över hela året, dock med en minskning på omkring 20 % under årets första månader. Vad gäller den skat-tade tillgängligheten för vågradarn följer den vågbojens minskning i början av året och fortsätter att minska till och med maj. Sedan sker en relativt monoton ökning och når maximum i december. Fram till och med oktober är den skattade tillgängligheten för vågradar betydligt lägre än vågbojens. Utifrån grafen över Väderöarna (Figur 8d) konstateras att vågbojens datatillgänglighet under feb-ruari och mars är lägre än den uppskattade tillgängligheten med radar. Likt Finngrundet visar
denna position att en landbaserad teknik ger högre datatillgänglighet de månader det råder risk för isbildning. Från april skedde en större ökning för vågbojens datatillgänglighet för att sedan åter vara likvärdig med vågradarn i oktober.
Från resultatet illustrerat i Figur 8 beräknades även medelvärden på datatillgängligheten, se Tabell 4.
Tabell 4. Medelvärden på datatillgänglighet över ett år för vågboj och vågradar. Vad gäller vågradar anges två värden beroende på begränsning. Huvudskär saknar värde för vågbojen med anledning av att vid den positionen används en havsboj.
Position Vågboj VågradarHs 0.4 m VågradarHs 0.5 m
Finngrundet 72 % 70 % 62 %
Knolls grund 95 % 82 % 73 %
Väderöarna 83 % 83 % 75 %
Huvudskär - 84 % 75 %
Sammanfattningsvis visar resultatet att vid Finngrundet och Väderöarna förväntas de två teknikerna prestera likvärdigt med avseende på datatillgänglighet, om begränsningen är 0,4 m. Vidare bör en vågboj vid Knolls grund ge en betydligt större datatillgänglighet än för vågradar.
5.2 Radarteknikernas räckvidd
5.2.1 Konduktivitet
Mätvärden för salinitet undersöktes över tiden för att utreda om det fanns någon typ av regelbunden variation som skulle kunna vara viktig att förhålla sig till. Figur 9 visar mätningarna vid Väderöarna under 2014, och det syns tydligt att det finns en relativt stor spridning av de olika mätvärdena, men ingen tydlig variation över året. Det verkar inte heller finnas någon regelbunden variation över kortare tidsperioder, så det finns mycket variationen kan bero på. Ytterligare data undersöktes även, vilket visar på liknande platsförhållanden under flera år. Detta gäller både Väderöarna och Huvudskär. Figur 9 utgör ett bra exempel för typisk variation och datatillgänglighet för de båda platserna.
Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Månad 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 Salinitet [psu] Väderöarna 2014
Figur 9. Uppmätt salinitet vid Väderöarna under 2014.
Ännu ett sätt att bedöma variationen i salinitet på de olika platserna är att göra en bedömning utifrån standardavvikelsen för medelvärdet av saliniteten. I Tabell 5 utläses det att det finns en stor skillnad i medelvärdesbildad salinitet på de två olika platserna, och standardavvikelserna förefaller vara någorlunda proportionerliga i förehållande till motsvarande medelvärden.
Tabell 5. Medelvärdet i salinitet på de olika platserna. Medelvärdet är taget av all tillgänglig data över mätperioden.
Plats Salinitet, medelvärde [psu] Standardavvikelse Mätperiod
Huvudskär 7,21 1,12 Maj 2001 - April 2017
Väderöarna 27,75 3,34 Oktober 2013 - November 2014
Det går att utläsa i Tabell 6 att det är lite varmare vid Väderöarna än vid Huvudskär. Standardav-vikelsen är relativt stor, och det beror främst på årstidsvariation och stora variationer över dygnet. Däremot är medeltemperaturen användbar då den är representativ för området, och kan säga något om hur väl radartekniken kan tillämpas.
Tabell 6. Medelvärdet i temperatur på de olika platserna där det i nuläget finns vågbojar. Medelvärdet är taget av all tillgänglig data för att det ska vara så representativt som möjligt.
Plats Temperatur, medelvärde [ C] Standardavvikelse Mätperiod
Huvudskär 6,88 3,87 Februari 2007 - April 2017
Väderöarna 10,52 5,45 Mars 2005 - April 2017
beskriven i 3.3.2 Konduktivitet. Med hjälp av erhållna ekvationer beräknas konduktiviteten för motsvarande värden av erhållna medelvärden av salinitet och temperatur. Notera att förhållandet mellan salinitet och konduktivitet skiljer sig vid olika temperaturer. I Figur 10a och 10b användes medelvärdena för temperatur från Tabell 6 för att ta fram förhållandet.
10 15 20 25 30 Salinitet [psu] 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 Konduktivitet [µS/cm] 104 Temperatur = 6,88 °C y = 13*x 2 + 1e+03*x + 1.1e+03 Beräknat förhållande Kvadratisk anpassning
(a) Teoretiskt beräknat förhållande mellan salinitet och konduktivitet vid temperaturen 6,88 C. 10 15 20 25 30 Salinitet [psu] 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 Konduktivitet [µS/cm] 104 Temperatur = 10,52 °C y = 15*x 2 + 1.1e+03*x + 1.1e+03 Beräknat förhållande Kvadratisk anpassning
(b) Teoretiskt beräknat förhållande mellan salinitet och konduktivitet vid temperaturen 10,52 C.
Det går att se i Figur 10a och 10b att den kvadratiska anpassningen är god nog för att användas. Värdena för konduktiviteten togs fram med hjälp av de kvadratiska anpassningarnas ekvationer i Figur 10a och Figur 10b. Dessa visas i Tabell 7 nedan. För jämförelse med tidigare studier konver-terades även värdena för konduktivitet från µS/cm till A/V m.
Tabell 7. Medelvärdet i salinitet på de olika platserna där det i nuläget finns vågbojar, tillsammans med motsvarande teoretiskt beräknade värde på konduktivitet.
Plats Salinitet, medelvärde [psu] Konduktivitet[µS/cm] Konduktivitet [A/V m]
Huvudskär 7,21 9015,30 0,90
Väderöarna 27,75 43713,34 4,37
Det framgår alltså att den teoretiskt erhållna konduktiviteten är ungefär 4,8 gånger så stor vid Väderöarna på västkusten som vid Huvudskär i Östersjön. Dessa värden kan jämföras med de i Figur 14 och Tabell 1, där räckvidden relateras till värden för konduktivitet och salinitet. Att döma av värdena i salinitet och konduktivitet bör man få ungefär dubbelt så stor räckvidd på västkusten som på östkusten, om dessa relateras till modeller från tidigare studier.
5.2.2 Isbildning
Figur 11 visar hur den relativa räckvidden påverkas över året. Det går att utläsa att räckvidden är relativt opåverkad av isbildningen under större delen av året. Isbildningen verkar ha störst in-verkan på räckvidden vid Huvudskär och Finngrundet, där räckvidden begränsas till omkring 84 %
respektive 70 % som minst, under en kortare period i mars månad.
Jan Apr Jul Oct
Månad 70 80 90 100 Relativ räckvidd [%] Väderöarna
Jan Apr Jul Oct
Månad 70 80 90 100 Relativ räckvidd [%] Knolls grund
Jan Apr Jul Oct
Månad 70 80 90 100 Relativ räckvidd [%] Huvudskär
Jan Apr Jul Oct
Månad 70 80 90 100 Relativ räckvidd [%] Finngrundet
Figur 11. Den relativa räckvidden över tiden beroende på isbildning för de olika platserna. Vad som visas i Tabell 8 bekräftar mer eller mindre vad som kan utläsas i Figur 11. I regel påverkas räckvidden inte särskilt mycket av isbildningen. Begränsningen är som störst vid Finngrundet, men i övrigt innebär den bara en marginell förändring i räckvidd under de kallare månaderna om mycket av vattnet skulle frysa.
Tabell 8. Den relativa räckvidden i medeltal för de olika platserna. Resultatet är en medelvärdesbild-ning över 35 år (1980-2014).
Plats Relativ räckvidd [%] Väderöarna 99,4
Knolls grund 99,8 Huvudskär 98,7 Finngrundet 95,5
5.3 Radarsystemens specifikationer och koppling till resultat
I Tabell 9 har tekniska specifikationer för de tre radarsystemen Sigma s6 WaMos II, CODAR SeaSon-de och WERA sammanställts tillsammans med motsvaranSeaSon-de specifikationer för vågbojen Directional
Waverider MkII. Specifikationerna är typiska värden som tagits fram under givna förutsättningar och kan variera beroende på val av frekvensuppsättning, något som är viktigt att ha i åtanke då informationen analyseras. CODAR nämner att specifikationerna är typiska värden och kan begrän-sas av miljömässiga faktorer (CODAR Ocean Sensors, 2017), vilket också är fallet för WaMoS II specifikationer (Sea-Image Corporation, 2016). Fokus låg på att belysa vilket mätintervall som kan erhållas för respektive system, vilken noggrannhet som maximalt kan uppnås samt vad den lägsta begränsningen är. Specifikationerna som anges gäller därför inte en och samma frekvensuppsättning, utan är tagna för den frekvens som ger det mest extrema värdet. I Tabell 9 har även resultat från 5.1 Datatillgänglighet kopplats till respektive radarteknik beroende på dess undre begränsning på signifikant våghöjd.
Tabell 9. Sammanställning av havsparametrar och de olika teknikernas prestanda med avseende på respektive parameter. För fält som har lämnats tomma har ingen information kunnat inskaffas. Information är sammanställt från: Sea-Image Corporation (2016), Helzel Messtechnik (2017), CODAR Ocean Sensors (2017), Datawell (2017).
Vågboj Radarsystem
Parameter Specifikation Waverider MkIII WaMoS II CODAR WERA
Signifikant våghöjd Mätintervall -20 - +20 m*upplösning 0,01 m 0,5 - 20 mupplösning 0,1 m 0,4 - 16,0 m 0,4 - 6,0 m Osäkerhet < 1.0 % tre år efterkalibrering < 10 % < 7-15 % < 10 % Datatillgänglighet
(m.a.p. Hs) Finngrundet 72 % 62 % 70 % 70 %
Knolls grund 95 % 73 % 82 % 82 %
Väderöarna 83 % 75 % 83 % 83 %
Vågriktning Mätintervall 0 - 360upplösning 1.4 0 -360upplösning 1 0 - 360 0 - 360
Noggrannhet 0,4 - 2 < 2 < 5 - 12 < 5
Begränsning Hs 0,5 m Hs 0,8 m
Yttemperatur Mätbart Ej mätbart Ej mätbart Ej mätbart
Ytström Nogrannhet (hastighet) Ej mätbart 20 cm/s 7 cm/s 4 cm/s
Vindriktning Noggrannhet Ej mätbart Ej mätbart 10 - 40
Helfältsmätning max. Räckvidd - 4 km 140 - 220 km 300 km
Förväntad räckvidd** - 3 - 4 km 6 - 25 km 20 - 35 km
Rumslig upplösning - 7,5 m*** 0,5 - 12 km 0,3 - 3 km
Kommentar: Vid placering i Östersjön minskar räckvidden betydligt till följd av den låga
konduktiviteten. Även isbildning minskar räckvidden.
*Avser mätning av hävning från vilken signifikant våghöjd kan beräknas.
** Förväntad räckvidd för att erhålla tillräcklig upplösning vid mätning av signifikant våghöjd.
***Erhållen upplösning med en Decca Bridgemaster marine X-band radar under en studie i Cape Terawhiti, Nya Zeeland (Hessner m. fl., 2014).
Vad gäller mätning av signifikant våghöjd är vågbojens mätintervall betydligt större än det som erhålls med WERA. Vågbojens noggrannhet är ungefär en faktor tio högre jämfört med samtliga radarsystem. Mellan radarteknikerna inbördes utmärker sig WERA då den endast kan mäta signi-fikant våghöjd upp till sex meter. Som tidigare diskuterat bör datatillgängligheten med avseende på signifikant våghöjd med vågboj i de flesta fall vara högre än den förväntade tillgängligheten med radar. I Tabell 9 ses att WERA och CODAR, som har den lägsta begränsningen på signifikant våghöjd, bör prestera bättre än WaMoS II med avseende på datatillgänglighet.
Samtliga fyra tekniker mäter vågriktning och gör detta likvärdigt, dock erhålls en högre nogrannhet vid mätning med Waverider MkII. Ytströmmar är endast mätbara med vågradar och tekniken som gör detta med högst noggrannhet är WERA.
5.4 Teknikernas miljöpåverkan
Undersökningen resulterade i att relevant material erhölls för att en jämförelse mellan miljöpåverkan av driftstiden för vågradar och vågbojar skulle kunna utföras. Produkternas livslängd var inte möjlig att få tag på.
Behov av underhåll
Efter installation och i driftsättande är vågbojen underhållsfri i ungefär ett år. Därefter krävs kon-tinuerligt underhåll (Strinić m. fl., 2011). Normalt sett behöver vågbojen underhållas en gång per år, då slitningsskador kollas upp och batteribyte, rengöring och ommålning utförs (Udéhn, 2017b). Eftersom vågbojarna är placerade en bit ut i vattnet behöver båtturer göras, vilka kräver bränsle. En bränsleåtgång med efterföljande negativ miljöpåverkan i form av växthusgaser och blyutsläpp i vattnet (Umeå Universitet, 2016) är till att uppmärksammas. Utsläppen är beroende av vilket bränsle som används.
Vad gäller den bottenfärg som används för att förhindra marin tillväxt på vågbojarna rekommen-derar Datawell i manualen för vågbojen färgen Brantho Korrux “3 in 1” (RAL 1021) paint system (Datawell, 2014, s. 88). Enligt manualen har färgen bevisad kvalitet i maritim miljö. Skulle färgen av någon händelse kontaminera avloppsvatten eller vattendrag behöver dock åtgärder vidtas. Färgen riskerar att vara lättantändlig (Branth, 2008, s. 1). Det är en lokal firma som sköter målningen av SMHI:s vågbojar (Udéhn, 2017b) och om valet av bottenfärg är annorlunda finns det risk för att den negativa miljöpåverkan kan vara större. Många bottenfärger innehåller koppar och tenn, vilka är tungmetaller och utgör en betydande negativ miljöpåverkan ekotoxiskt sett (Bighiu, 2017). WERA och CODAR, vilka båda är HF-radarsystem, kräver regelbunden kontroll av samtliga kom-ponenter till HF-radarsystemet. Många av de kontroller som behövs kan dock utföras fjärrstyrt, om radarn är internetuppkopplad. Det som behöver kontrolleras på plats är bland annat att salt inte ansamlats så att några komponenter förstörs, att antennerna fungerar som de ska, att kablar och rep är hela, att inga insekter förstört kapslingen och att elektroniken inuti kapslingen fungerar som den ska. Dessa kontroller behöver göras minst en gång i kvartalet (IOOS, 2016).
WaMoS II, som är en X-bandradar, kräver liksom de andra utrustningarna kontinuerligt underhåll. Huvudsakligen behöver kontroller utföras på datorns moderkort, kustborstarna, X-bandmagnetron,
nätadaptrarna och datakommunikationsinfrastrukturen. Om radarn körs dygnet runt behöver ra-dardelarna bytas ut vartannat år. Felsökningar sköts via e-mailkontakt eller telefonkontakt med servicecenter (Rutter, 2017).
Behov av service och avstånd till servicecenter
Behöver vågbojen service, till exempel om sensorn behöver repareras, om den vertikala accelero-metern behöver exakt kalibrering eller om den stabiliserade plattformen har blivit instabil, skickas vågbojen till Datawells servicecenter. I dagsläget behövs service endast ske vart sjätte år (Udéhn, 2017b).
Vad gäller WERA läggs mycket resurser ned på att användaren själv ska kunna felsöka eventuella problem som uppstår med radarn. Tillverkarna anordnar återkommande seminarier där användar-na får all information de kan tänkas behöva om teknologin, samt träanvändar-nas i problemsökning (Helzel Messtechnik, 2016). Även CODAR-tillverkarna anordnar ingående utbildningar i hur tekniken skall användas (CODAR Ocean Sensors, 2013, s. 97).
Enligt Bushnell (2017) är HF-radartekniken som används till CODAR och WERA utvecklad för att vara så underhållsfri som möjligt. Bushnell menar på att det inte är ovanligt att en HF-radarstation fungerar i flera år utan att reparation eller utbyte av komponenter behöver ske.
Behöver vågbojen skickas på service ligger servicecentrum i Nederländerna (Datawell, 2014). Ser-vicecenter för WERA ligger i Kaltenkirchen, Tyskland (Helzel Messtechnik, 2015). SerSer-vicecenter för CODAR i Europa ligger i Madrid, Spanien (CODAR Ocean Sensors, 2017). För WaMoS II ligger servicecenter i Lüneburg, Tyskland (Rutter, 2017a).
Eventuella miljöfarliga avfallsprodukter
Att vågbojen är utrustad med aluminium sacrificial anodes innebär en viss miljöpåverkan. En studie utförd i ett hamnområde i Frankrike, utvärderad i en tidskriftsartikel (Gabelle m. fl., 2012), påvisar att en signifikant anrikning av aluminium i sedimentet i området runtom en sådan anod sker. Ingen förhöjd koncentration av aluminium påvisas dock i det fria vattnet. Där studien gjordes skedde anrikningen i sedimentet inom en radie på 20 meter ifrån anoderna. Aluminiumet uppträdde till stor del i en labil form och det uppmärksammas i tidskriftsartikeln att upptäckten kan ha en betydande miljöpåverkan. Ytterligare studier om huruvida den labila aluminiumstrukturen är tillgänglig för bentiska organismer behövs dock för att utvärdera hur bioackumulationen och toxiciteten ter sig i vattenmiljön. För vågradar har ingen miljöfarlig avfallsprodukt har funnits.
Resursanvändning i form av energi
Bojens batteritid är 1,2 år och batteribyte krävs efter ett år. Det är 15 stycken batterier som byts ut, vardera med energitillgången 200 Wh (Datawell, 2017). Det betyder att energiåtgången för vågbojen är 3 kWh på ett år. För WERA krävs tillgång till 400-600 W (3500-5300 kWh/år), varav 30 W går åt till utsignalen (Helzel Messtechnik, 2015). Effektbehovet för CODAR är 350-500 W (3100-4400 kWh/år), där utsignalen står för högst 80 W (CODAR Ocean Sensors, 2010). WaMoS II har ett
effektbehov på 450-500 W (3900-4400 kWh/år) för utrustningen på plats och 30 W för utsignalen (Rutter, 2017). Se sammanställd energiåtgång för de olika teknikerna nedan i Tabell 10.
Tabell 10. Energiåtgången för de olika teknikerna. Teknik Energiåtgång [kWh/år] DWR-MKIII ⇠ 3 WERA 3500-5300 CODAR 3100-4400 WaMoS II 3900-4400 5.5 Kostnader
Med nuvarande växelkurs (1 EUR = 9,6 SEK) kunde inköps-, installations- och driftkostnad sam-manställas enligt uppgifter från WERA:s tillverkare Helzel Messtechnik (Helzel Masstechnik, 2017), CODAR:s tillverkare CODAR Ocean Sensors (CODAR Ocean Sensors, 2017) och Sea Image som tillverkar WaMoS II (Sea Image, 2017), se tabell 11.
Tabell 11. Prisuppgifter sammanställda enligt uppgifter från SMHI och tillverkare. För fält som har lämnats tomma har ingen information kunnat inskaffas.
Vågboj DWR-MKIII WERA CODAR WaMoS II
Inköp 375 000kr/st 912 000 -1 488 000 kr 2 160 000 -2 880 000 kr 811 000 kr Driftkostnad 404 000kr/år 240 000 -336 000kr/år
Driftkostnaden (404 000kr/år) för vågbojarna DWR-MKIII avser det system av vågbojar som SMHI använde under perioden 2013 till 2016 och är beräknat av medelvärdet av alla kostnader för att hålla systemet i drift, inklusive förebyggande underhåll och avhjälpande underhåll (Udéhn, 2017a). Inköpspriset för WERA går från den billigaste modellen ”8 channel array type WERA” som mäter både våg- och havsströmmätningar, upp till den dyraste modellen ”16 channel array type WERA” med bästa upplösning.
Inköpspriset för CODAR inkluderar installations- och uppstartskostnad.
Vad gäller HF-radarsystemen CODAR och WERA kunde ytterligare kostnadsuppgifter uppskattas med hjälp av en utbyggnadsplan för USA:s nätverk av HF-radarsystem (IOOS, 2016). Ansvarig för projektet är National Oceanic and Atmospheric Administration (NOOA). Enligt planen ska 143 HF-radarsystem kompletteras med ytterligare 208 stycken, detta inom en tidsram på fem år. I utbyggnadsplanen är kostnader som utbyggnaden medför estimerade, och finns sammanställda i Tabell 12.
Tabell 12. Uppskattade kostnader för ett HF-radarsystem, vilket ska motsvara en WERA- eller en CODAR-station. Uppgifterna är omräknade till SEK enligt växelkursen: 1 USD = 8,9 SEK.
Kostnad Inköp och driftsättning 1 694 000 kr Underhåll och drift 207 000 kr/år