SLÅ VAKT OM DEN FRIA RÖRLIGHETEN I NORDEN
Hade Rolf Edberg (S) trots allt fel? Frågan motiveras av att politiker med ansvar nyligen presenterat förslag om skärpt personkontroll vid nationsgrän- ser i Norden och Europa. Detta står synbarligen i strid med vad Rolf Edberg pläderade för i såväl nordiska som europeiska sammanhang.
Edbergs bok Öppna grindarna, med kapitelrubriker som "Släpp handväs- kan fri!", utgavs för nu sex årtionden sedan och är en klassiker bland nordister. Den bidrog till en diskussion som banade vägen för ett fördjupat nordiskt sam- arbete, nordisk passunion och en rad beslut som främjar personers fria rörlig- het över gränserna. Miljoner nordbor står i tacksamhetsskuld till de politiker som i Norden, och senare i Europa, ökat förutsättningarna för smidiga resor för arbete, studier eller fritid över gränserna.
När förslag nu läggs om att öka personkontrollen, såsom skett i Danmark där företrädare för partier med en majoritet i Folketinget gjort detta, så anges kamp mot brottslighet som motiv. Detta är ingen ny motivering för kontroll av resande över nationsgränser utan tvärtom ett motiv som funnits allt sedan gränskontroller infördes. Och det var i högsta grad ett motiv för dem som bekämpade införande av nordisk passfrihet – som ju är åtskilliga årtionden äldre än den europeiska Schengen-överenskommelsen.
Dåvarande svenske inrikesministern Gunnar Hedlund (Bf) berättade för mig att så gott som alla myndigheter i Sverige som var inblandade i gränskontrol- len i sina remissyttranden avstyrkte nordisk passfrihet. Det skulle leda till ökad brottslighet, menade man. De fick stöd av åtskilliga tidningar som exempelvis kunde skriva att nordisk passfrihet skulle leda till en ”nordisk brottsunion”. Hedlund berättar att han tillsammans med en av tidens ledande ämbetsmän, Torsten Nothin, med egna ögon granskade hur inresekontrollen i dåtidens 1950-tal skedde, efter en promenad från ministeriet till Finlandsbåtarnas angöringsplats vid Skeppsbron. Därefter, sa Gunnar Hedlund, gick vi till regeringskansliet och skrev under regeringens förslag om att tillstyrka den nordiska passunionen.
Den fria rörligheten över nationsgränserna har aldrig varit obetingad. Självklart ska brott bekämpas också vid gränserna. Så är och har alltid varit tillåtet när misstanke föreligger. I skrivande stund är det oklart om de nu aktuella danska initiativen ryms inom ramen för vad mellanstatliga avtal godkänner eller om utformningen blir sådan att den kan komma att strida mot nordiska och europeiska avtal. Det avgör de danska lagstiftarna och till- lämparna av rättsordningen. Om det finns grund för att hävda avtalsbrott lär
det få internationella återverkningar. Det visas av redan gjorda uttalanden från företrädare i såväl EU som Nordiska rådet.
Att det danska initiativet syftande till brottsbekämpning genom skärpt tillsyn över trafiken över gränserna till Sverige och Tyskland, väcker sådan uppståndelse kan troligtvis delvis förklaras med att det kommer i en tid när fri rörlighet över gränserna ifrågasätts. Det är ju till och med så att franska och italienska ledares överenskommelser syftande till att möjliggöra skärpt gränskontroll mellan EU-länder, i kölvattnet av den nordafrikanska frigörelse- processen, har fått större uppmärksamhet än hundratals drunkningsdöda i farvatten mellan EU och de stater där människor tagit kamp för att nå frihet.
Sannolikt behöver de som är övertygade om den fria rörlighetens positiva betydelse göra mera för att påvisa effektiviteten i det existerande samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter i skilda stater – och ta initiativ för att ytterligare öka denna effektivitet.
Att grov, gränsöverskridande brottslighet bäst bekämpas genom att berörda myndigheter samarbetar om att utbyta underrättelser och samverka vid spa- ning och utredningar är oomtvistligt. Just mellan Danmark och Sverige finns ett aktuellt exempel på detta i form av den pågående rättsprocessen mot ett antal personer med bas i Sverige som misstänks för planering av terrorbrott mot danska Jyllands-Posten. Att det är underrättelsesamarbete som är det cen- trala i fall som detta är uppenbart.
Motsvarande torde gälla beträffande all organiserad brottslighet med räck- vidd över nationsgränserna, exempelvis narkotikabrott och trafficking för att nu inte tala om brott som spridande av barnpornografi via Internet. Om samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter i olika stater fungerar väl blir gränskontroller mellan staterna inte effektivare än vad gränskontroller mellan kommuner skulle vara.
Samarbetet mellan de rättsvårdande myndigheterna kan mycket väl kombi- neras med kontroller vid gränspassager. Tullmyndigheter har enligt regelver- ket möjlighet att göra stickprovskontroller, liksom självklart rätt att ingripa när misstanke om brottslighet föreligger. Enligt uppgift är brofästet på den svenska sidan av Öresundsförbindelsen den plats i Europa där flest knarkbe- slag görs. Om de danska åtgärder som nu aviserats får en utformning som inte är mera ingripande mot trafiken än de svenska åtgärderna, och håller sig till vad som är tillåtet enligt avtalen, finns ingen anledning till kritik.
Det finns ju ytterligare ett viktigt skäl, det viktigaste skälet, till att förslag om ökad personkontroll vid gränserna får stor uppmärksamhet. Huvudorsaken, enligt min bedömning, är att en bred opinion högt värdesätter de fria möjlig- heterna över statsgränserna. Initiativ till personkontroll vid gränserna upplever flera som hot snarare än som löfte, tror jag.
Det är inte minst de ökade dagliga resorna över Öresund som är en viktig förklaring till dynamiken i denna region. Jag tror inte att vi behöver vara rädd för politiska åtgärder som påtagligt försvårar rörelsefriheten i Öresund. Skulle sådana initiativ tas bedömer jag att de ansvariga får uppleva väsentligt större politiska förluster än vinster.
Det finns skäl att uppmärksamma politiska initiativ som syftar till att stärka samarbetet istället för att försvaga det, som vill öka rörligheten över gränserna istället för att skapa hinder för den.
– För oss är det av central betydelse att vi upprätthåller den fria rörligheten i Norden även inom migrationspolitiken. Det är just den fria rörligheten som är en av de viktiga anledningarna till att vi behöver samarbeta om migrationspo- litik i Norden, sa exempelvis Ville Niinistö (Gröna), som är riksdagsledamot i Finland, efter ett möte mellan ledamöter i Nordiska rådet och den svenske migrationsministern Tobias Billström (M).
Den senare uttalade att han ansåg att skillnaderna mellan de nordiska län- derna är allt för stora när det gäller migrationsfrågor för att en gemensam nordisk migrationspolitik ska kunna komma till stånd.
Skillnader är intressanta – givet att man analyserar orsakerna till att de finns och givet att man kan få till stånd diskussioner där man lyhört vill lära av var- andra. Sådana utbyten är en god tradition i Norden.
Demografin i Europa talar för att framgång för en migrationspolitik som underlättar rörligheten över statsgränserna kommer att ha stor betydelse för vilka stater som har framgång också när det gäller ekonomisk utveckling och välfärdsutveckling. Maria Stenberg, svensk riksdagsledamot (S) och medlem i Nordiska rådets medborgar- och konsumentutskott är en av dem som hävdar detta:
– Migration är positivt och till nytta för våra samhällen. Demografiska förändringar och arbetsmarknadens behov i de nordiska länderna gör att vi behöver invandring, sa Stenberg då hon talade på Baltiska församlingens säkerhetsseminarium.
En tillbakagång till tiden innan Rolf Edberg skrev sin bok "Öppna grin- darna" är alls inte möjlig. Öppna gränser är idag grundval för oerhört många flera människors välfärd. De finmaskiga nätverken mellan människor över nationsgränserna är också grundval för att hävda fred mellan stater och folk. Därför är det viktigt att hävda såväl rörligheten över gränserna för individer som samarbete mellan staternas myndigheter i syfte att trygga rättsordningen.
Många fakta talar för att utbyte över gränserna är en viktig förklaring till Nordens relativa välmåga.
Var rädd om den!