SAMORDNAD KRISBEREDSKAP OCH NORDISKA REFORMER BEHÖVS
Tsunamin, Annandag jul 2004, blev den värsta fredstida katastrof som drabbat Norden i modern tid. Behovet av nordisk samverkan finns på hela planeten Tellus.
Berörda nordiska regeringar utsattes för kritik på hemmaplan. Det gäller kanske i synnerhet Sveriges. Mindre uppmärksammat är hur de nordiska sta- terna spontant fick till stånd ett samarbete och bistånd länderna emellan. Den isländska statens gåva, en flygtransport från Thailand till Sverige, är bara ett exempel.
Inom EU pågår nu ett arbete för att få till stånd snabbinsatsgrupper vid civi- la katastrofer som ska kunna sättas in vilken del av världen som än drabbas. I den svenska regeringens utrikesdeklaration uppmärksammas detta:
– EU:s krisberedskap bör kompletteras med en nordisk. Den första stora gruppen svårt skadade svenskar flögs hem från Thailand med ett norskt plan. Vi kan bli bättre på att bistå varandra i krislägen, sägs det i utrikesdeklaratio- nen vars ordalag bör vara förpliktande också i handling. Tyvärr lär vi behöva räkna med ett ökande behov av civil krisberedskap, i synnerhet om klimatho- tet växer såsom en mycket bred majoritet bland forskarna antar.
Den som har läst om hur en tsunami drabbade Lissabon en Allhelgonadag på 1750-talet undrar också om Nordatlantens östkuster har tillräcklig bered- skap för sällsynt inträffande tsunamis.
Folketingsvalet och rätten att rösta
I Danmark har det varit folketingsval. Regimen Anders Fogh Rasmussen fick fortsatt mandat med relativt små förskjutningar i styrkeförhållandena mellan regeringspartierna. Venstre gick något tillbaka och de konservativa något framåt. Till en del beskrivs detta som en ”Connie-effekt”.
Kvinnan som ska ha orsakat denna ”effekt”, miljöministern Connie Hede- gaard, inträdde i den danska regeringen mindre än ett år före valet. Efter valet efterträdde hon sin partikollega, transport- och energiministern Flemming Hansen, som nordisk samarbetsminister.
Socialdemokraterna, och främst dess partiordförande Mogens Lykketoft, blev valets stora förlorare medan den förra nordiska samarbetsministern Marianne Jelved ledde radikale venstre till folketingsvalets stora vinnare.
Dansk folkeparti, som säger sig vilja säga upp de nordiska avtalen av räd- sla för att den svenska invandringspolitiken ska drabba Danmark hårt i fram-
73 73 Anders Ljunggren
tiden, gjorde ett bättre val än opinionsundersökningarna förutspått och fort- sätter som regeringen Fogh Rasmussens stödparti.
Dansk grundlag stipulerar att danska medborgare i utlandet bara i undan- tagsfall beviljas rösträtt om de bosatt sig i utlandet. Öresundsintegrationen medför att allt flera danskar utnyttjar möjligheten att bosätta sig i Sverige. De som behåller sitt danska medborgarskap, och det gör många, har svårt att acceptera de danska rösträttsreglerna.
Svenska och finländska medborgare har rösträtt i riksdagsvalen även om de bosatt sig i grannländerna – i det senaste finländska riksdagsvalet kandidera- de flera finländare som varit bosatta i Sverige i årtionden.
För danskar i utlandet ter det sig annorlunda. Uppskattningsvis 30 000 dan- ska medborgare i Sverige nekades rösträtt i de folketingsval som ordnades bara någon vecka efter det att irakier världen över valt sin nationalförsamling. I Sverige deltog cirka 30 000 irakier i dessa val och inte så få av dem sökte sig till vallokalen i Tåstrup utanför Köpenhamn för att rösta.
Det är lätt att instämma i Foreningen Nordens generalsekreterare i Danmark, Peter Jon Larsens, förväntan att de danska rösträttsreglerna snarast möjligt borde ändras.
Nordiska ministerrådet reformeras
Danmark innehar detta år ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet (NMR) och det innebär att Connie Hedegaard som nordisk samarbetsminister har uppgiften att reformera ministerrådet. En sådan reformering ingår i det danska ordföran- deprogrammet, och har för närvarande hög prioritet i ministerrådets arbete.
Det konkreta beredningsarbetet leds av Nordiska samarbetskommittén, där samarbetsministrarnas ställföreträdare ingår, och inte minst NMR:s svenske generalsekreterare Per Unckel. Ambitionen tycks bland annat vara att minska antalet ministerråd, som nu är större till antalet än EU:s motsvarigheter. I vart fall generalsekreteraren tycks önska sig ett större antal generalister i staben och större utrymme för fokuserade insatser på centrala områden för nordisk samverkan.
Planerna för omorganisationen av NMR utarbetas enligt en tidtabell där för- slag ska vara färdiga redan under eftersommaren. Den fråga som en engage- rad utomstående ställer sig är om organisationsförändringarna verkligen före- gåtts av en tillräckligt bred och djup debatt om det nordiska samarbetets roll i nu- och framtid.
Många argument talar för att en nordisk renässans med större utrymme för framgångar för samarbete över gränserna ligger inom räckhåll. Men det förut- sätter att enighet skapas om vad som ska prioriteras i ett nordiskt samarbete inte bara i det inomnordiska sammanhanget utan också i en europeisk kontext – för att nu använda ett modeord.
74 Krönika om nordiskt samarbete 74
Viktiga samarbetsområden
Flera nordiska möten under senare tid har exempelvis visat att det från ledan- de näringslivshåll önskas ett rejält utvidgat nordiskt samarbete om högre utbildning och forskning. Små steg har tagits av NMR på detta område det senaste året men det är uppenbart att många i näringslivet önskar sig mera radikala tag. Gäller det också de politiskt ansvariga i de nordiska länderna?
En första rejäl undersökning av hur det står till med den ömsesidiga språk- förståelsen i Norden är under publicering efter ett mycket vällovligt initiativ från Nordiska Kulturfonden. Forskningsledaren, Lars-Olof Delsing vid uni- versitetet i Lund, har redovisat preliminära resultat vid konferenser på Schæffergården i Köpenhamn och flera andra nordiska huvudstäder.
Undersökningen visar å ena sidan att en icke oväsentlig språkförståelse existerar trots i flertalet fall ringa eller helt utebliven undervisning i skolorna och å andra sidan på att bristerna i språkförståelse är betydande, och sannolikt tilltagande, i synnerhet i Danmark och Sverige.
Om den ömsesidiga språkförståelsen och kulturgemenskapen i Norden ska bestå behövs kraftfulla reformer i skolundervisningen och inte minst i lärarut- bildningen. Vad vilja de nordiska politikerna på detta område?
Att undanröja gränshinder för nordiska medborgare är en ständigt lika aktu- ell uppgift.
Allra störst behov av svar på utmaningar finns kanske när det gäller att pre- cisera det nordiska samarbetets roll i det europeiska sammanhanget. Tyvärr kan vi här notera en betydande vilsenhet, inte bara när det gäller Nordens rela- tion till Ryssland, som är en ödesfråga för alla de nordiska staterna. Det finns också en osäkerhet om hur det nordiska samarbetet ska formera sig i relation till alla andra icke-nordiska Östersjöstater. Kanske får vi här stoff till en ut- vecklad policy när Nordiska rådet möter Baltiska församlingen i estniska Pärnu i slutet av april.
Nordiska minnesår
Det är minnesår varje år och uppmärksammandet av dem tycks öka. I år är intresset stort för 1905 års unionsupplösning mellan Sverige och Norge och det gäller också 200-årsminnet av H C Andersens födelse. Bland alla aktivite- ter med anledning av unionsupplösningen ser jag särskilt fram emot utgiv- ningen av två historikers verk, Bo Stråths bok om Unionen och demokratin och Francis Sejersteds verk om Socialdemokratins tidsålder samt inte minst den konferens som Föreningen Norden ordnar om Nationalismen, unionen och demokratin på 100-årsdagen av överenskommelsen om Karlstadstraktaten den 23 september detta år.
Och snart är det dags att uppmärksamma Napoleonkrigens roll för det nu existerande Nordens tillblivelse. På initiativ av Riksbankens jubileumsfond
75
samlas forskare i slutet av maj för diskussion om ett projekt som avses kunna leda till att Nordens historia skrivs för en europeisk publik. Det är en angelä- gen uppgift i en tid när Nordens roll i ett nytt Europa bör stå högt på agendan.
Anders Ljunggren
76