Ett kreditavtal ingås mellan en kreditgivare och en kredittagare.136 Kreditgivaren kan exempelvis vara en bank, ett kreditmarknadsföretag, aktiebolag eller en privatperson.137 En definition av begreppet kreditavtal går att finna i 2 § 5 st. Konsumentkreditlag (2010:1846), (KkredL), där det definieras som ett ”avtal om lån, kontokredit, betalningsanstånd eller liknande”.
En kredit får lämnas av en så kallad finansieringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet avses, enligt 1 kap. 4 § Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BFRL), en näringsverksamhet som lämnar krediter och bankgarantier, medverkar till finansiering genom leasing och genom att förvärva fordringar, så kallad factoring. Det finns en plikt för finansieringsverksamheten, enligt 8 kap. 1 § BRFL, att pröva risken för att gäldenären inte fullgör sina förpliktelser enligt avtalet innan beslut om att bevilja kredit fattas.138 Vid prövningen ska hänsyn exempelvis tas till kreditsökandens ekonomiska förhållanden och värdet av tidigare ställda säkerheter. Krediten får, enligt 8 kap. 1 § BFRL, endast beviljas om risken för att gäldenären inte fullgör sina förpliktelser enligt avtalet är små. Vad som anges beträffande riskprövningen vid kreditgivning gäller även, enligt 8 kap. 4 § BRFL, vid övriga typer av finansieringsverksamheter.139
För att bedöma kreditrisken krävs erforderligt beslutsunderlag avseende lånesökandens ekonomiska förhållanden, enligt 8 kap. 2 § BRFL. Med beslutsunderlag kan exempelvis avses information beträffande lånesökandens målsättning, förmåga att generera överskott, hans betalningsvilja och soliditet.140 Låntagarens kreditvärdighet baseras vanligen på flertalet faktorer som sedermera placerar lånesökanden i ett klassificeringssystem. De olika klasserna motsvarar olika kategorier för hur stor risken är att låntagaren blir oförmögen att återbetala krediten.141
136 Lennander, s. 22 f. 137 Lennander, s. 12 ff.
138 Adlercreutz, Pfannenstill, s. 205 f., Lennander, s. 24 139 Prop. 2002/03:139 s. 535 f.
140 Prop. 2002/03:139 s. 535 f., Lombach, Kommentar nr 79 till BFRL 141 Prop. 2002/03:139 s. 535.
35
Innan kreditgivaren beslutar att bevilja kredit förekommer det att han kräver att kredittagaren ställer säkerhet för skulden. Genom att kräva säkerhet för krediten vill kreditgivaren hålla sig skadefri vid kredittagarens eventuella insolvens. Som kreditsäkerhet kan kreditgivaren exempelvis kräva borgen, panträtt i fast eller lös egendom eller företagshypotek.142
6.2 Företagshypotek som kreditsäkerhet
Företagshypotek är, enligt 1 kap. 1 § Lag (1984:649) om företagshypotek (FHL), en slags säkerhetsrätt, vilken upplåts av en näringsidkare i hans näringsverksamhet.143 Alla näringsidkare har rätt att upplåta företagshypotek och säkerhetsrätten uppstår stegvis genom att näringsidkaren, enligt 1 kap. 2 § FHL, begär att få inskrivning av ett belopp i sin verksamhet. Förfarandet kallas företagsinteckning och beviset om inteckningen kallas företagsinteckningsbrev.144 För att erhålla företagsinteckning krävs inte att näringsverksamheten har påbörjats, utan det är möjligt att erhålla företagsinteckning för verksamhet som näringsidkaren avser att påbörja.145 När borgenären erhåller företagsinteckningsbrevet erhåller han även, enligt 1 och 5 §§ FRL, särskild förmånsrätt vid näringsidkarens obestånd, under förutsättning att besittningen av företagshypoteksbrevet består.146 Det krävs även att näringsidkaren upplåter företagshypotek till borgenärer, genom att överlämna företagsinteckningsbrevet, för att borgenären ska erhålla särskild förmånsrätt.147
Ett företagshypotek omfattar, enligt 2 kap. 1 § FHL, all lös egendom som tillhör den intecknade verksamheten, med undantag från likvida medel, aktier och andra finansiella instrument avsedda för allmän omsättning, egendom som typiskt sett kan vara föremål för panträtt samt egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs, enligt 2 kap. 1 § 2 st. FHL. Även anläggningstillgångar utesluts från företagshypotek.148 Det medför att varor, och även köpeskillingsfordringar, utgör underlag för företagshypoteket, däremot utgör inte influten betalning, för en överlåten vara, underlag.149 Med anledning av att näringsidkaren köper och säljer varor, innebär det därför att underlaget för företagshypoteket växlar och att
142 Lennander, s. 15 ff.
143 Håstad, Sakrätt, s. 27 f. och s. 354 f. 144 Håstad, Sakrätt, s. 27 f. och s. 354 f. 145 Walin, Företagshypotek, s. 13 och s.29 146 Håstad, Sakrätt, s. 27 f. och s. 354 f. 147 1 kap. 3 § FHL.
148 Håstad, Sakrätt, s. 366. 149 Håstad, Sakrätt, s. 365 f.
36
företagshypotekets värde är beroende av egendomsmassan som för tillfället ingår i näringsverksamheten.150 Skulle näringsidkaren överlåta lös egendom, som vid tiden för överlåtelsen omfattades av företagshypoteket, utgör egendomen underlag för företagshypoteket ända tills köpet blir skyddat mot säljarens borgenärer.151
En fördel med företagshypotek är att säkerheten inte måste överlämnas till kreditgivaren.152 På grund av dess egenskaper utgör företagshypoteket emellertid, framförallt i jämförelse med fastighetspanten, en relativt svag säkerhetsrätt. Det medför att en kreditgivare sällan är benägen att till näringsidkare låna ut i samma utsträckning mot säkerhet i företagshypotek som mot säkerhet i fastighetspant.153
6.3 Leasing som finansieringsform
Leasing, även kallat långtidshyra, utgör försträckning av lösöre mot ersättning. För leasing- tagare utgör leasing en fördelaktig finansieringsform, eftersom leasingtagaren inte behöver binda upp likvida medel för att erhålla den ifrågavarande egendomen.154
Det finns flera former av leasing. En form är den så kallade operationella leasingen, vilken i huvudsak är ett renodlat hyresavtal enligt vilket leasinggivaren tillhandahåller och underhåller leasingobjektet. En annan form av leasing är den så kallade finansiella leasingen. Vid finansiell leasing köper leasinggivaren en, av leasingtagaren efterfrågad, vara och hyr sedermera ut den till leasingtagaren, vanligen utan att själv ta föremålet i besittning.155 Ytterligare form av leasing är den så kallade sale and lease back-transaktionen, vilken syftar till att frigöra bundet kapital. Finansieringsformen bygger på att lös egendom säljs för att sedermera hyras tillbaka av säljaren, vanligen utan att någon besittningsförändring har kommit till stånd.156
150 Hellner, Ramberg, s. 348, Håstad, Sakrätt, s. 356 ff., Lennander, s. 16 f., Walin, Företagshypotek, s. 30. 151 Håstad, Sakrätt, s. 356.
152 Hellner, Ramberg, s. 348, Håstad, Sakrätt, s. 356 ff., Lennander, s. 16 f., Walin, Företagshypotek, s. 30. 153 Håstad, Sakrätt, s. 30.
154 Adlercreutz, Pfannenstill, s. 171 f., Hellner, Hager, Persson, 1 häftet, s. 210 och s. 216 f. 155 Adlercreutz, Pfannenstill, s. 171 ff., Hellner, Hager, Persson, 1 häftet, s. 203 f.
156 Adlercreutz, Pfannenstill, s. 186 f., Hellner, Hager, Persson, 1 häftet, s. 203 f., Millqvist, s. 104 f. och s. 137. 37
Leasingobjektet ingår, oaktat leasingavtalet och att leasingobjektet finns i leasingtagarens besittning, i leasinggivarens förmögenhetsmassa. Skulle leasinggivaren bli insolvent kan således hans borgenärer tillgodogöra sig leasingobjektet och om leasingtagaren skulle bli insolvent har leasinggivaren separationsrätt till leasingobjektet.157 Att leasinggivaren inte har haft egendomen i sin besittning innan den lämnas till leasingtagaren, som vid finansiell leasing, påverkar inte det förhållandet.158 För att leasinggivaren ska uppnå borgenärsskydd vid en sale and lease back-transaktion krävs emellertid, dels på grund av att syftet med överlåtelsen är att säljaren även efter försäljningen ska ha rådighet över egendomen och dels på grund av att en momentan besittningsövergång inte skulle ge köparen borgenärsskydd, att överlåtelsen registreras enligt LkL.159
157 Adlercreutz, Pfannenstill, s. 171 f., Hellner, Hager, Persson, 1 häftet, s. 210 och s. 216 f. 158 NJA 2008 s. 684, Håstad, Sakrätt, s. 106 och s. 144 f.
159 NJA 2008 s. 684, Adlercreutz, Pfannenstill, s. 186 f., Helander, s. 401, Hellner, Hager, Persson, 1 häftet, s.
203 f., Millqvist, s. 104 f.
38