KRITIK MOT PRAKTISK METOD 41!

Även fast vi har kontrollerat och justerat för det som diskuteras tidigare i kapitlet så finns det viss kritik att rikta mot studiens praktiska metod. Denna kritik kommer framföras mot delarna i den praktiska metoden som vi anser är mest vitala för vårt resultat. Anledningen till att rikta kritik mot vår egen praktiska metod är för att öka trovärdigheten och diskutera hur våra ställningstaganden påverkat på resultaten.

I urvalsprocessen och datainsamlingen vore det givet att kritisera att en minskning av goodwillposten är detsamma som en nedskrivning. Ett sådant tillvägagångsätt hade mest

troligt påverkat resultatet med tanke på att en minskning i goodwill inte per automatik är detsamma som en nedskrivning av goodwill. Variabeln för WOt hade i ett sådant fall således sett annorlunda ut. Tack vare att vi, i samarbete med en annan uppsatsgrupp, manuellt har justerat till att det bara är observationer som faktiskt har gjort en nedskrivning av goodwill som har beaktats för variabeln WOt, finner vi inte fog för att kritisera inhämtningen av den variabeln.

Med tanke på att vi gör avsteg från den initiala intentionen att replikera Jarva (2009) finns det anledning att kritisera operationaliseringen av modell 1 och modell 2. Framförallt avsaknaden av en variabel som kontrollerar för aktieavkastning, som Jarva (2009, s. 1064-1065) använder, är negativ för vår operationalisering. Att denna kontrollvariabel inte är inkluderad i vår modell föranleddes av tidsmässiga skäl, i och med att vi inte har funnit den tillgänglig från de databaser som i huvudsak har använts. Även valet att dividera de redovisningsmässiga variablerna med totala tillgångar och inte med marknadsvärdet av kapital kan ifrågasättas. Detta metodologiska val av oss skulle även kunna affektera resultatet eftersom nedskrivningar minskar totala tillgångar och att marknadsvärdet nödvändigtvis inte är detsamma som totala tillgångar. Kritik kan med fördel även riktas mot att vi har dividerat med totala tillgångar år t och inte med totala tillgångar för år t-1 med tanke på att en del variabler vi använder i modellen påverkar de totala tillgångarna. Ett motargument till detta är dock att vi i denna studie inte är ute efter att jämföra mellan år för att se hur nedskrivningar och andra variabler påverkar de framtida kassaflöden. Vi avser snarare att identifiera tendenser bland företagen i urvalet och hur dess framtida kassaflöden har ett samband med de förklarande variablerna. Med dessa argument anser vi inte att analysen och slutsatserna i denna studie påverkas av det faktum att vi dividerat med totala tillgångar för år t.

Vad gäller H2 och H3 har vi hållit oss till studiens deduktiva angreppssätt eftersom dessa variabler är inspirerade av tidigare forskning, varvid vi inte finner någon anledning att ifrågasätta vår vetenskapliga teori i detta sammanhang. Däremot går det att framföra kritik mot de interaktionsvariabler som använts för att testa H2, H2a, H3 och H3a. Bland annat skuldsättningsgraden som variabel för att representera agent-teorin går att kritisera ur en del aspekter. För det första går det att ifrågasätta på vilket sätt skuldsättningsgraden svarar mot agent-teorin. Med tanke på att tidigare forskning inte förklarar agent-teorin på ett enhälligt sätt går det att argumentera för att skuldsättningsgraden möjligtvis inte är den mest optimala proxyn för agent-teorin. Att använda en annan interaktionsvariabel än skuldsättningsgrad hade kunnat påverka resultatet åt det ena eller andra hållet, varpå studiens validitet ur denna aspekt kan ifrågasättas. För det andra finns det även utrymme att kritisera vilken typ av skuldsättningsgrad som använts, eftersom skuldsättningsgraden som nyckeltal kan beräknas på andra sätt än den beräkning som Retriever Business använt. En annan beräkning av skuldsättningsgraden än den som presenterats i denna studie skulle alltså kunna generera ett annat resultat, varpå validiteten i denna studie återigen kan ifrågasättas.

Likt den kritik som framförts mot skuldsättningsgraden går det även att ifrågasätta valet av bonus till företagsledningen som en interaktionsvariabel för resultatmanipulering. Likt skuldsättningsgraden har inte heller resultatmanipulering enhälligt representerats av en och samma variabel i tidigare forskning. Utifrån tidigare forskning har vi insett resultatmanipuleringens komplexitet då det finns en mängd olika variabler som skulle kunna representera resultatmanipulering i en statistisk modell. Således går det inte att utesluta det faktum att ett annat val av interaktionsvariabel som proxy för

resultatmanipulering skulle kunna ge ett annat resultat än det som nås i denna studie. Därför går även validiteten ur denna aspekt att ifrågasätta.

Att vi har valt att operationalisera med interaktionsvariabler inkluderade, och inte indikatorvariabler, motiveras av att modellen rent tekniskt är bättre med en interaktionsvariabel. Förhoppningsvis medför detta ett resultat som ökar validiteten och möjliggör en mer korrekt analys av H2, H2a, H3 och H3a än vad som kan nås med indikatorvariabler. Resultaten från de modeller som estimerats med DBt och BONUSt som indikatorvariabler presenteras i appendix 1.

Med hänsyn till ovan presenterad kritik bör vi reservera oss för de brister som, framförallt angående agent-teorin och resultatmanipulering, analysen kan lida av. I analysen och den slutliga diskussionen blir vi därför begränsade i att interpretera resultaten som nås till att endast visa på hur dessa interaktionsvariabler har ett samband med de framtida kassaflödena, som ett redskap i resultatmanipulering och intressekonflikter mellan företagsledningen och dess ägare. Däremot kan vi inte visa på att intressekonflikter eller resultatmanipulering beror uteslutande på de interaktionsvariabler som använts.