kan flera prototyper av liknande karaktär produceras utan tidsförlust. Interaktionsmodellens svaghet är att skapa detaljerade prototyper och därför kan det vara svårt att använda den i detljeringsfasen när produkten ska förfinas. I de fall när formgivare och utvecklare jobbar nära varandra är detaljeringsfasens prototyp överflödig och ersätts istället av utveckling av produkten. Eftersom interaktionsmodellen är ett effektivt verktyg för en van användare kan den användas efter behov under projektfaserna. Exempelvis genom att kommunicera visuellt under konceptfasen och säkerställa definitionen av projektet eller genom att testa alla möjliga idéer under bearbetningsfasen.
Interaktionsmodellens huvudsakliga användningsområden är att skapa enkla prototyper snabbt och på så sätt låta designern/utvecklaren kommunicera med intressenterna. Med designern/utvecklarens hjälp kan intressenterna testa egna idéer och engagera sig i projektet redan från början i konceptfasen.
5.2
Kritisk reflektion
Efter att ett arbete genomförts och avslutats är det vanligt att reflektera över vad som kunde gjorts annorlunda för att förbättra resultatet och effektivisera arbetsprocessen. Under projek- tet ägnades mycket tid åt att mäta förtroendet för applikationen och om automationsnivån påverkade förtroendet. Något som vi i efterhand har funderat över är vilka faktorer utöver automationsnivån som kan ha påverkat förtroendet.
En faktor som kan påverka förtroendet är valet att använda platta med pekskärm istäl- let för dator med mus under användartesterna. Anledningen till att platta valdes var ef- tersom att det efterliknade penna-papper bättre och gav en realistisk skisskänsla, vilket var av stor betydelse. Nackdelen med detta var att det uppstod svårigheter med att utforma gränssnittet. Pekskärm saknar hover-funktion som kan användas för att ge användaren mer information, i vårt fall ändrades muspekarens form beroende på vilka funktioner som var aktiva t.ex. ändra storlek på en ruta. Den informationen saknades helt om applikationen användes med pekskärm. En annan svårighet är att finger på en pekskärm har låg precision och kräver att det som ska väljas har en tillräckligt stor träffyta för att ett finger ska träffa rätt. En muspekare har mycket högre precision och det är därför lättare att klick på små ytor. Kombinationen av att komponenternas kanter var osynliga och smala resulterade i att användarna hade svårt att justera storleken på dem. Vi var medvetna om det här problemet redan innan användartesterna genomfördes, men visst inte hur det skulle kunna undvikas. Att designproblem existerar är ingen ovanlighet, men den stora frågan är hur designproble- met påverkade användarnas förtroende för applikationen. Hade resultatet blivit annorlunda om designproblemet undvikits om testerna genomförts på en dator med mus? Det får vi bara reda på om testerna görs på datorer med nya testpersoner.
Applikationens automation är också en faktor som kan ha påverkat förtroendet hos test- personerna. Automationen fungerar bra så länge användare ritar på liknande sätt som automationen är tränad. På grund av det är automationen känslig för variationer i en skiss, t.ex. var skisser av bildikonen tvungna att vara kvadratiska för att automationen skulle identifiera det som en bild. Om skissen var rektangulär förstod inte automationen att det var en bild. Det här är en begränsning som vi redan från början varit medvetna om och försökt att undvika genom att göra flera variationer med små skillnader av varje handritad skiss. Trots det var modellen fortfarande känslig för vissa variationer av komponenterna, vilket blev uppenbart under användartesterna. Breda paragrafer var en komponent som visade sig vara svår att skissa och många hade problem med den. Eftersom det är ett samarbete mellan automationen och användaren som är tanken med verktyget är det förstås rimligt att tänka
5.2. Kritisk reflektion sig att automationen ibland har fel och det är snarare hur dessa fel hanteras som är viktigt än att se till så att inga fel någonsin uppstår eftersom det under projektet var omöjligt.
En sista faktor som kan ha påverkat användarnas svar är huruvida de var rädda för att ge oss kritik. Svaren var anonyma och vi var noga med att informera om att de skulle vara ärliga. Testpersonerna var inte heller nära vänner, men vi kände dem lite lätt eftersom att vi pratat med de flesta på fikarasterna under arbetets gång. Trots deras professionalitet så kan vår bekantskap influerat deras svar till att svara mer positivt. För att undvika detta bör testpersonerna och testledarna vara obekanta med varandra.
Oavsett vilka faktorer som påverkade förtroendet så vet vi säkert att alla användartester genomfördes under lika omständigheter, där det enda som ändrades var automationsnivån. Därav anser vi att resultatet av förtroendet är kopplat till automationsnivåerna och antas vara säkert. Det kan däremot diskuteras huruvida interaktionsmodellerna som vi testade stämmer överens med automationsnivåerna beskrivna i Tabell 2.4. Detta gäller framförallt interaktionsmodell B, som gav tre förslag till användaren. Enligt den motsvarande automa- tionsnivån ska några alternativ presenteras, men hur många alternativ är några? Är det en procent av totala antalet alternativ eller en exakt siffra? Vi ansåg att tre alternativ passade i applikationen, men det är möjligt att detta inte motsvarar automationsnivå 3.
När resultatet från användartesterna sammanställdes identifierades mönster i svaren och det var inget svar som stack ut ur mängden. Detta bidrar till att resultatet känns trovärdigt och säkert. För att säkerställa svaret ytterligare bör flera användartester genomföras och ett konfidensintervall för respektive interaktionsmodell bör beräknas. Vi anser dock att fem användartester per modell är tillräckligt många för att ge ett trovärdigt resultat.
Interaktionsmodell B är modellen som fått flest mycket högt-svar och minst neutrala-svar på förtroendet, vilket är modellen med högst förtroende. Vilken modell som är nästbäst är svårt att avgöra eftersom interaktionsmodell A har fler mycket högt-svar än interaktionsmodell C, samtidigt har A fler neutrala svar än C. Om vi räknar med tiden det tog att utföra uppgif- terna kan det konstateras att A är snabbare än C och därför kan den anses vara bättre än C. A hade till och med den snabbaste totala tiden, 25 sekunder snabbare än interaktionsmodell B. Fördelat på de tre uppgifterna är A drygt 4 sekunder snabbare än B på varje uppgift. Det är en så liten skillnad så vi anser att det höga förtroendet hos B väger mer än tiden. Det kan diskuteras om det högsta förtroendet är det mest lämpliga, vilket vi inte har undersökt. Tiden var en faktor som mättes för att ta reda på hur snabbt uppgifterna slutfördes. En snabbare tid kan kopplas ihop med att gränssnittet är mer användbart och tvärtom. En snabbare tid kan också innebära att användaren var slarvig under utförandet av uppgifterna. Alla testpersoner instruerades i början av testet att de skulle vara tidseffektiva och samtidigt noggranna, vilket är en svår kombination och kan ha tolkats på olika sätt. Det märktes under testerna att vissa var väldigt snabba på att utföra uppgifterna och slarvade medan andra var långsamma och noggranna. Orsaken kan vara tolkningen av instruktionen eller personlig- hetsdrag. Varje enskild person arbetade på att konsekvent sätt och genomförde alla uppgifter i samma fart, vilket i slutändan inte fick någon större påverkan på medelvärdet.
5.2.1
Källkritik
Majoriteten av källorna som har använts i den här rapporten för att bygga upp teorin är välci- terade akademiska rapporter, som enligt författarnas förståelse har mottagits väl av forskare inom området. I några fall där exempel har tagits upp för att förtydliga olika koncept har nyheter samt populärvetenskapliga artiklar använts. För att se hur tekniker för skiss-stöd används har exempel på verktyg tagits upp. De har inte använts för att dra några större slut-
5.3. Arbetet i ett vidare sammanhang