3 | t e r r o r a t t a c k e r n a i l o n d o n d e n 7 j u l i 2 0 0 5 08.30 gick de åt olika håll (McAllis-
ter, 2005). Tjugo minuter senare vid klockan 08.50 detonerade tre bomber inom 50 sekunder (CNN.com, 2005; Trendall, 2005).
En bomb sprängdes på ett Circle Line-tåg i närheten av Aldgates tunnel- banestation i finansdistriktet. Ytterligare en sprängning skedde när ett Circle Line-tåg lämnade stationen Edgware Road. Båda dessa dåd inträffade när tågen var nära marknivå, vilket gjorde att bombernas kraft minskades något av de relativt vida tunnlarna. Den tredje bomben detonerade på ett Picca- dilly Line-tåg mellan stationerna King’s Cross och Russell Square, omkring 600
meter in en av tunnelbanesystemets äldre, trånga och djupa tunnlar belägen cirka 30 meter under marken (Waspe, 2005). I och med att kraften inte hade någonstans att ta vägen blev skadorna vid den sprängningen avsevärt värre (Elliot et al, 2005).
I samband med explosionerna gick stora delar av tunnelbanesystemet ner. I London Undergrounds driftcentral visade skärmarna att omfattande elav- brott inträffat i tunnelbanenätverket. Det är vanligt att höga smällar hörs i samband med elavbrott i tunnelbanan (Freeman, 2005).
Larmcentralen hos London Ambu- lance Service (LAS) larmades inom en
minut om en explosion vid Liverpool Street (Lasnews, 2005:2), vilket så små- ningom skulle visa sig syfta till händel- sen vid Aldgate (Edmondson, 2005). London Fire Brigade (LFB) larmades 08.56 av Metropolitan Police som meddelade att en explosion och brand inträffat vid Aldgate (LFB Information Bulletin Special, 2005). Två minuter senare ringde en privatperson till LFB: s larmcentral och rapporterade om händelsen vid Edgware Road. Fel plats uppgavs dock (ibid.). 08.59 fick Nick Agnew vid Transport for London (TfL) ett meddelande på sin sökare: “Major power failure. TCRM [benämning på ett ingenjörsteam] currently mapping lines, identifying. Stall trains in cur- rent status. High tension cable down at Mansell Street [en av de viktigaste kraftcentralerna för tunnelbanan].” Samma meddelande gick ut till flera blåljusmyndigheter (Agnew, 2005).
Klockan 09.00 larmades LAS om en incident vid Aldgate. Samtidigt anlände de första enheterna från LFB till Aldgates tunnelbanestation (LFBIB, 2005). Vid den tiden höll vice premiär- minister John Prescott i ordförande- klubban när regeringen samlades som vanligt på Downing Street 10, i premiärminister Tony Blairs frånvaro (Morton, 2005).
Klockan 09.02 larmades brandför- svaret om rök i tunnel vid King’s Cross (LFBIB, 2005). Samtidigt skickade LFB larm till bland annat LAS om en explosion vid Paddingtons station i närheten av Edgware Road (Edmond- son, 2005). Minuten senare (09.02)
anlände den första ambulansresursen till Liverpool Street (LAS, 2005). Klockan 09.04 anlände LFB:s första enhet till platsen vid Paddington Sta- tion som egentligen avsåg Edgware Road (LFBIB, 2005). Vid denna tid- punkt skickade London Underground ut ett larm om en explosion under ett tåg vid Edgware Road. Förvirringen berodde på att den ursprungliga explo- sionens kraft träffade en vägg och sedan studsade tillbaka mot ett annat tåg. Ytterligare ett larm inkom vid samma tid till LAS, denna gång från British Transport Police (BTP). Rapporten löd: ”train stuck in tunnel, smoke inha- lation, people onboard King’s Cross underground station” (Edmondson, 2005). Vid den tiden satt Tony Blair i möte med Kinas premiärminister på Gleneagles hotell i Skottland. Hans medarbetare fick inte avbryta mötet. De delgavs information och följde nyhetssändningarna om den kaotiska situationen i London (Morton, 2005).
Klockan 09.05 karakteriserade Lon- dons brandförsvar händelsen som en
major incident, en storskalig händelse,
och fler resurser påkallades (LFBIB, 2005). Samtidigt skickade LAS perso- nal till Paddingtons tunnelbanestation. Jonathan Edmondson var en av de utskickade. Han fick rapporter om att det handlade om tre händelser och bad om hjälp med att få sjukhusen i London att etablera sin krisberedskap (Edmondson, 2005). Vid denna tid var ett befälsteam från LAS på plats vid Liverpool Street. De fick samtal om händelsen vid Aldgate och bestämde sig
3 | t e r r o r a t t a c k e r n a i l o n d o n d e n 7 j u l i 2 0 0 5 för att lämna kvar en person på Liver-
pool Street och skicka resterande resur- ser till Aldgate (Waspe, 2005).
Klockan 09.07 fick LFB:s larm- central uppgifter om den korrekta skadeplatsen, vilket alltså inte var Paddington utan den närbelägna tun- nelbanestationen Edgware Road. Samtidigt anlände brandenheter från Eustons brandstation till Euston Square i närheten av King’s Cross. Detta var dock inget missförstånd utan i enlighet med praxis, så kallad split
attendance (LFBIB, 2005). Vid denna
tidpunkt rapporterade BTP till LAS om ”train collision or electrical explo- sion. 25 walking wounded at Aldgate” (Edmondson, 2005). Klockan 09.09 anlände den första ambulansresursen till Edgware Road (LAS, 2005). Minu- ten senare (09.10) fick personal vid St Mary’s Hospital i Paddington ett meddelande: ”Major incident please attend.” Julia Dent var operativ chef vid South West Strategic Health Authority. Hon tjänstgjorde som guldbefäl och ansvarade för National Health Services respons vid händelse av en katastrof (Morton, 2005).
Klockan 09.13 anlände den första brandenheten till King’s Cross. En minut därefter (09.14) nådde den för- sta ambulansen Aldgates tunnelbanes- tation (LAS, 2005). Samtidigt anlände den första ambulansresursen till King’s Cross.10 Den rapporterade tillbaka till
LAS larmcentral: “An explosion on a train, anything up to 1 000 casualties. Send as many ambulances as possible”. Chefen i larmcentralen lät varje sjukhus i London veta att det var en storskalig händelse. Parallellt med detta (09.14) rapporterade ambulans- personal vid Aldgate tillbaka till LAS larmcentral: ”Explosion. Fire and ambulance needed. Possible fatalities.” När Edmondson, som inte fick med- delandet om Edgware Road, hörde detta bestämde han sig för att inte åka till Liverpool Street utan till Aldgate. Minuten senare (9.15) ringde Edmond- son till larmcentralen för att få Aldgate- händelsen utropad som en storskalig händelse (Edmondson, 2005). Samti- digt skedde den första rapporteringen i media om händelsen när Press Asso-
ciation rapporterade om en explosion
i närheten av Liverpool Street station (Day et al, 2005).
Det var ungefär i detta skede (09.15) som Transport for London beslutade att evakuera hela tunnelba- nesystemet (Freeman, 2005). När så kallad Code Amber beslutats stannar alla tåg vid närmaste station och samtliga passagerare evakueras (Agnew, 2005).11
Fem minuter senare (09.20) informe- rade London Underground allmänhe- ten om händelserna, som de kallade för ”a network emergency” (Edmondson, 2005).
10. Vid intervjutillfället sade Edmondson att detta samtal sändes från Edgware Road. Det mesta tyder dock på att ambulansen var på plats vid King’s Cross, vilket är angivet i LAS officiella sammanställning av händelsen (LAS, 2005).
11. Enligt Morton (2005a) ställdes all trafik i tunnelbanesystemet in klockan 10.00. Rimligtvis tog det en stund för de berörda att kommunicera och genomföra beslutet.
Klockan 09.18 anlände den för- sta ambulansen till Edgware Road. Samtidigt nåddes LAS larmcentral av ett larm om en incident vid Russell Square. Anledningen att det inkom relativt sent var för att tåget vid Kings’s Cross i själva verket befann sig mellan stationerna King’s Cross och Russell Square. De som tog sig ut ur tunn- larna via Russell Square nådde först marknivå efter en kvarts promenad. Tre minuter senare (09.21) deklarerade ambulanspersonal vid King’s Cross den händelsen som en storskalig händelse. Aktiviteten i LAS larmcentral var nu mycket hög. Stabschefen utmanades av till synes åtminstone fem incidenter, varav enbart en av dessa hade upp till tusen skadade. Vid detta skede började LAS förflytta stabsledningen från larm- centralen till ledningsrummet bredvid (ibid.).
Klockan 09.24 anlände Edmondsons ambulansenhet till Aldgate. I biljett- hallen fanns omkring 60 allvarligt ska- dade. Många var nedsmutsade av sot, vilket är vanligt vid händelser i tunnel- banan. Edmondson tog rollen som LAS silverbefäl och deklarerade den händel- sen som en storskalig händelse. Den första enheten på plats hade redan, i enlighet med planerna, genomfört en besiktning och de fortsatte sedan med att etablera ledningsinsatser (ibid.).
Klockan 09.29 bekräftar medieav- delningen vid Metropolitan Police att händelserna i London har definierats som en major incident (Report of the Official Account of the Bombings of London on 7th July 2005, s 7).
Klockan 09.30 aktiveras Cabinet
Office Briefing Room, COBR, reger-
ingens krisledningsinrättning på grund av sprängattentaten. COBR var redan förberett, eftersom det var G8-möte i Skottland. Höga tjänstemän från de berörda departementen samt från Metropolitan Police deltog i verksam- heten, som kom att pågå till den 15 juli (Report of the Official Account of the Bombings of London on 7th July 2005, s 7).
Klockan 09.30 anlände den första ambulansresursen till Russell Square (LAS, 2005). 09.35 avslutade Blair mötet med Kinas premiärminister och informerades därefter om att det rådde trafikkaos i London på grund av flera allvarliga och märkliga incidenter (Morton, 2005). Vid denna tidpunkt dök, på Aldgates skadeplats, en hel del förstärkning upp i form av senior LAS- personal från en närliggande konferens (Edmondson, 2005).
Klockan 09.47 sprängdes den fjärde bomben på övervåningen på buss 30 vid Tavistock Square (Elliot et al, 2005). Explosionen inträffade så nära olycksplatsen mellan King’s Cross och Russell Square att räddningsarbetarna tydligt hörde att ytterligare ett terror- dåd hade inträffat. Det skapade en all- män känsla av sårbarhet på skadeplat- sen (ibid.). Inom en minut hade privat- personer meddelat larmcentralerna hos LFB och LAS. Den första ambulansre- sursen var snabbt på plats vid Tavistock Square (09.49). Fem minuter senare (09.54) anlände den första enheten ur brandkåren (LFBIB, 2005; LAS, 2005).
Efter bussbomben föreföll även busstra- fiken vara under attack. Därför fattades beslutet att dra tillbaka samtliga bussar från centrala London (Agnew, 2005).
Hos de olika polismyndigheterna trodde man initialt att det handlade om sju händelser, inte fyra. Händelserna uppfattades som omfattande nog för att kalla till möte med Londons Gold Co- ordinating Group (GCG). Det första GCG-mötet ägde rum kl. 10.00 vid Strategic co-ordination centre i Hen- don i norra London.12 Gruppen utö-
kades sedan kontinuerligt under dagen (Massey, 2005; Rolston, 2005).
Den medicinska delen av räddnings- insatsen vid Aldgate avslutades på en timme och 22 minuter. Detsamma gällde insatsen vid Edgware Road, som visserligen ledde till färre antal skadade, men där man tvingades arbeta med en ännu större brist på ambulanser. Olycksplatsen vid Kings Cross var mer problematisk och tog längre tid. Den medicinska räddningsinsatsen vid King’s Cross var avslutad efter 2,56 timmar. Sammanlagt 404 skadade kördes med LAS försorg till omkring- liggande sjukhus. Sammanlagt 775 personer sökte dock vård, vilket visar att många tog sig till sjukhus för egen maskin (Edmondson, 2005).
När information om händelsen kom in under morgonen avbröts reger- ingens möte. Inrikesminister Charles Clarke kallade istället till ett möte med COBR. Huvudaktörer var hälsominis-
ter Patricia Hewitt, transportminister Alistair Darling, vice premiärminister John Prescott samt chefer från under- rättelsetjänst och polis. Uppfattningen var att det på intet sätt var säkert att attackerna var begränsade till London (Doward et al, 2005).
Klockan 11.00 genomförde City of London Police dagens första så kall- lade bridge call. Konferenssamtalet gick ut till 95 företag i centrala London och gav en lägesbild utifrån polisens perspektiv (Bryce, 2005; Beasly, 2005). Klockan 11.35 berättade Metropolitan Police till nyhetsbyrån Reuters att det fanns spår av sprängämnen på en av skadeplatserna (CNN.com, 2005). Samtidigt lämnades budskapet: ”Avoid London. Area closed. Turn on radio” via skyltar vid motorvägar in mot London (Morton, 2005).
Klockan 12.00 uttalade sig premi- ärminister Tony Blair till medierna och han kallade då händelserna för ter- roristattacker. Han meddelade även att han skulle lämna G8-mötet i Skottland och ta sig till London (CNN.com, 2005).
Metropolitan Polices beväpnade insatsenheter, Special Firearms Unit, skickades under dagen ut på Londons gator. En polis sade enligt mediaupp- gifter ”we were all told that we should be prepared to expect a Kratos call”.
Operation Kratos innebär att beväpnade
specialstyrkor instruerats att skjuta för att döda i syfte att oskadliggöra själv-
12. Andra informanter har gjort gällande att det första mötet med GCG ägde rum klockan 12.00 (Waspe, 2005).
4 2 | t e r r o r a t t a c k e r n a i l o n d o n d e n 7 j u l i 2 0 0 5 mordsbombare (Leppard & Calvert,
2005). Policyn är inspirerad av israelisk polis.
Under dagen berättade vittnen att en man med olivfärgad hy nervöst fumlat med sin ryggsäck alldeles innan explosionen på buss 30. Vid skade- platsen hittades ett huvud utan kropp. Experter känner till att när självmords- bombare detonerar sprängladdningar slits vanligen huvudet loss från krop- pen. Huvudet kunde även knytas till identitetshandlingar på skadeplatsen. Chefen för Metropolitan Police anti- terroristrotel Peter Clarke misstänkte starkt att de hade att göra med själv- mordsbombare och utredningen foku- serade på det spåret. Coroners på ska- deplatserna instruerades att först inrikta sig på de människor som hade befunnit sig närmast bomberna (Leppard & Calvert, 2005).
Flera falska rykten florerade under dagen. Bland annat spreds ryktet att en prickskytt från polisen hade skjutit en potentiell självmordsbombare vid Canary Wharf, att militära enheter hade blivit beordrade att patrullera gatorna, samt att dödssiffran översteg den i Madrid 2004 (Doward et al, 2005).
Klockan 14.00 hölls ett nytt möte med GCG. Gruppen hade utökats sedan det första mötet (Rolston, 2005).
När Londonbörsen stängde hade index fallit med mer än 200 punkter. Rasen drabbade främst transport- och turismindustrin. Londons borgmäs- tare Ken Livingstone, som befann sig i Singapore, höll ett tal till nationen
klockan 15.00, innan han steg ombord på sitt plan. Talet sändes på tv och enligt medieuppgifter blev det känslo- laddade talet synnerligen väl mottaget (Morton, 2005). Samtidigt beslutade Transport for London att återinrätta busstrafiken i centrala London för att människor skulle kunna ta sig hem. Man beslutade samtidigt att låta tun- nelbanan förbli avstängd resten av dagen (Agnew, 2005).
Klockan 16.25 lämnade polisen ut ett särskilt nummer för anhöriga och oroliga att ringa till. Sju minuter senare (16.32) började busstrafiken och Dock- lands Light Railway i östra London återigen att rulla. Järnvägstrafiken gick sedan tidigare, dock inte förbi King’s Cross och Victoria (Morton, 2005).
I takt med att LAS-personal kom tillbaka från sina insatser på skadeplat- serna skickades de till en konferensan- läggning i Millwall i södra London där de fick mat, dryck, debrief och hjälp med att bearbeta sina upplevelser med professionell personal eller genom att samtala med kollegor. LAS hade sedan tidigare bokat anläggningen för en kon- ferens för seniora befäl (Waspe, 2005).
När Blair klockan 17.30 öppnade ett nytt möte med COBR på Downing Street 10 var den officiella dödsiffran 37 döda. Dessutom saknades åtmins- tone 20 människor (Morton, 2005).
Klockan 22.19 inträffade ett genom- brott för polisutredningen när Hasib Hussains mor ringde till polisen och rapporterade att hennes 18-årige son saknades. En polis besökte familjens hem i Leeds. Polisen tog med sig foto-
grafier och namnen på Hasibs vänner. Dessa visade sig vara samma namn som hade hittats på kreditkort och körkort vid flera av olycksplatserna (McAllister, 2005, Report of the Official Account of the Bombings of London on 7th July 2005, s 8). Vid polisens officiella presskonferenser sades det att det knap- past var frågan om självmordsattacker. Samtidigt arbetade utredare med själmordsbombarteorin (Burke et al, 2005).