Hämnarens resa presenteras kronologiskt till allra största del, men det finns undantag. Medan radioprataren läser upp Ryus brev, som tillhandahåller en tät exposition över den initiala situationen var narrativet tar sin början, sker intoning till en mikrofon. En sorgsen melodislinga sätter stämningen och spelas under hela inledningssekvensen. Vi befinner oss i en radiostudio och en bild klipps in som visar teckningen på brevets baksida föreställande två barn som sitter på en klippa. Flickan (som vi senare kan identifiera som systern som barn) på
bilden pekar mot något utanför bild som pojken (Ryu) intresserat följer med blicken. Detta leder till en tillbakablick som ger oss en inblick i syskonens relation till floden.
Tillbakablicken visas med följande tre tagningar:
1 – Nedtoning till närbild på en vattenpöl där Ryus fot trampar i. (Tagning går att känna igen senare i filmen, då denna kameraposition upprepas i sekvensen då Yu-sun drunknar i samma flod.)
2 – Från ett ovanifrån-perspektiv visas syskonen som barn under det att de lekfullt stänker vatten på varandra och springer över klipporna.
3 – En ellips tar oss till en avståndsbild där de sitter tillsammans på en klippa utmed flodkanten i bildens förgrund. En närmast exakt bild som i teckningen som föregick tillbakablicken, där flickan (systern) upprepar samma gest med att peka mot något utanför bild. Positionerad precis vid vattenytans höjd en bit ut i floden, ser vi hur kameran ett ögonblick senare sänks ner i vattnet. En nedtoning avslutar tillbakablicken. Narrationen återgår till nutid där kameran visar systern sitta tillsamman med Ryu och lyssna på radiosändningen (inte Ryu dock som ju är döv). Ljudperspektivet ändras här till mer ”burkigt”
vad gäller både berättarrösten såväl som musiken.
Av detta kan man dra slutsatsen att vi följt radiosändningen från systerns ljudperspektiv fram till det att narrationen nu tar ett steg tillbaka och blir mer objektiv.
Betyder det att den tillbakablick vi nyss följde tillhörde systern? Det förefaller rimligt att systern under det att hon lyssnar på det brev som Ryu skrivit, tänker tillbaka på deras barndom och floden där de lekte, även om det inte nämns i brevet. Två tidsplan blandas i tillbakablicken - nutid i form av radiorösten och musiken existerande parallellt med dåtiden, både på visuellt plan men även ljudmässigt då också atmosfärsljud hörs. Något som komplicerar denna tolkning är dock att det trots allt saknas signaler som skulle tyda på att det är systerns minne vi tar del av. Eftersom systern inte heller känner till att Ryu skickat in brevet, så kan hon omöjligen veta om den teckning Ryu målat på baksidan som inledde tillbakablicken. Att hennes minne skulle frammana en bild av skeendet så lik Ryus teckning känns knappast troligt. I tillbakablicken ser vi också tecken på en allvetande narration som håller sig på avstånd och i icke-diegetiska positioner (både tagning 2 och 3). Visst är det som Bordwell skriver, att den nya klassiska filmen varken kräver psykologisk motivering för tillbakablicken eller att den skall vara begränsad till en enskild karaktärs omfång, inte ens om den tillhör någons minne. Men narrationen visar sig också vara profetisk då tillbakablicken avslutas med att kameran dyker ned i vattnet, ett varslande om det öde som väntar Ryu.
Istället för att tolka det hela från vare sig Ryus eller systerns minne, kan man ju också se det som en kommunikativ narration som låter åskådaren ta del av några ögonblick från barndomen som visar den nära relationen mellan syskonen men också förmedlar känslan associerad till floden. Den melodramatiska radiomusiken får här en annan betydelse som kommenterar det som visas i tillbakablicken. Narrationen återger en objektiv händelse ur det förflutna, men då ingen karaktär initierat tillbakablicken får hela sekvensen ses som en berättarkommentar. En viss osäkerhet infinner sig dock eftersom delar fortfarande skulle kunna vara från någon av syskonens minne. Här uppstår en tvetydighet för huruvida narrationens status för tillbakablicken är:
- systerns minne (mental subjektivitet) och lyssnande (perceptuell subjektivitet);
- Ryus minne (mental subjektivitet) tillsammans med objektiv berättarröst/musik;
- eller två objektiva tidsplan (tillbakablicken och radiosändningen) som sammanförs av en allvetande narration för att kommentera relationen mellan syskonen och floden (såsom att sammanförandet av musiken som ju är diegetisk i nuplanet med dåplanet slår an en melodramatisk ton; den lätt romantiserade tolkningen via Ryus teckning byts till en obehagskänsla genom kamerans nedsänkning i vattnet).
Tvetydighet hör inte till vanligheterna i den klassiska filmen, men kanske ligger det ett lika allvarligt brott mot klassiska regler i det sätt som kronologin bryts senare i filmen. Ett kort exempel på detta inträffar då Dong-jin på egen hand söker efter ledtrådar om vilka kidnapparna är. Han återvänder till floden efter att han sett teckningarna på de brev som Ryu skickat in till radiostationen. Tanklöst börjar han kasta omkringliggande stenar från flodstranden (en parallell till den handikappade mannens aktivitet tidigare). När han letar upp ännu en sten att kasta råkar han få tag i systerns ena hand. Efter en reaktionsbild på Dong-jin, klipps det in en framåtblick på hur kroppen skärs upp i obduktionssalen med nästan identisk kameraposition som när Yu-sun skars upp. Ellipsen markeras inte utan sker med ett rakt klipp vilket gör att systerns obduktion nästan skulle kunna tas för något som Dong-jins ser i nutid.
Därefter tillbaka till nutid där Dong-jin är i färd med att gräva fram hennes kropp. Ytterligare en framåtblick visar Dong-jins reaktion i obduktionssalen då han bevittnar uppskärandet av systerns kropp. Även denna bild är i det närmaste likadan som när han bevittnade Yu-suns obduktion. Men vid denna obduktion gäspar han! Narrationen ger här en tydlig berättarkommentar genom att mellanklippa framtida händelser med nuvarande som genom parallellen till tidigare obduktion visar Dong-jins förändrade karaktär. Parallellen varslar om
den oresonliga inställning han har gentemot kidnapparna och motiverar vad han sedan kommer att göra mot Yeong-mi.