5.3.1 AD 1943 nr 77
5.3.1.1 Omständigheter och grunder
Ett aktiebolag hade infört en utpasseringskontroll vid sin verksamhet i Bofors för att för- hindra utsmuggling av sprängämne, sprit och verktyg. En viss procent av personerna som lämnade området skulle vara tvungna att genomföra kroppsvisiteringen. Tvisten i målet gällde beslutet att arbetsgivaren infört systemet för utpasseringskontroll som även innefat- tade en skyldighet för arbetstagaren att underkasta sig kroppsvisitation.
5.3.1.2 AD:s bedömning
AD framhöll att en utpasseringskontroll i förening med kroppsvisitation ur arbetstagrens synpunkt måste framstå som en synnerligen allvarlig åtgärd. AD menade dock att den ifrå- gasatta kontrollåtgärden i fallet var att anse som betingad av synnerligen starka skäl.
Avgörande vikt i målet fäste AD vid det förhållandet att krigstid rådde och det fanns ett be- tydelsefullt intresse av att utsmuggling från fabriksområdet av framförallt krut och spräng- ämnen i görligaste mån förhindrades. Det intresset att förhindra utsmuggling kunde till sy- nes inte tillgodoses på annat sätt än genom anordnade utpasseringskontroller. Kontrollen ansåg AD vidare vara väl anpassad efter vad behovet i fråga krävde. Därmed meddelade AD att kontrollen inte kunde strida mot god sed. Sist tillade även AD att ett liknande kon- trollsystem i icke ringa utsträckning redan tillämpades inom den svenska industrin vilket förstärktes av det faktum att kontrollen inte skulle anses strida mot god sed.
5.3.1.3 Rättsanalys
I fallet byggde AD sitt avgörande på att arbetsgivaren kunde anordna kontrollen inom ra- men för den allmänna rätten att leda arbetet och därmed att föreskriva villkor för detta. Be- gränsning gjordes dock i fallet av grundsatsen att en åtgärd inte får strida mot lag eller god sed.
AD:s bedömningsgrunder framkommer dock inte tydligt i målet. AD kommenterar endast att ”av utredning i målet anses framgå, att det ifrågasatta kontrollförfarandet är betingat av synnerligen
starka skäl”. Vilka punkter som har betydelse för AD:s avvägning kommenteras således
inte. Det är härmed svårt att tillämpa bedömningen som AD gjorde i fallet.
Frågan är dock om omständigheten i detta fall då det handlade om utsmuggling av krut, sprängämne och liknande under krigstid kan göra att AD:s bedömning ska tillmätas mindre
värde och bör tillämpas med försiktighet. Avgörandet har kommenterats med att det inte borde ge några mer allmängiltiga slutsatser angående rättsläget på kontrollåtgärdsområdet. Avgörandet har ansetts böra förklaras just av krigstidens tryck och de speciella förhållan- dena i krigsindustri av vital betydelse.71 Vad som dock kan ses med likhet av senare uttalan-
den av AD är att när det gäller en intressekollision i vilken ett starkt säkerhets- och skydds- intresse stod mot intresset av skydd mot ingrepp i den personliga integriteten så väger ar- betsgivarens intresse tungt.
5.3.2 AD 1997 nr 29
5.3.2.1 Omständigheter och grunder
Fallet handlade om ett bolag som ville företa kontrollåtgärd i form av kroppsvisitation. Bo- laget i fallet hade avtal med bevakningsentreprenör om att vaktbolag skulle kontrollera alla anställdas medhavda väskor, kassar samt företagets bilar och privat bilar inom ramen för den lagstiftning som gäller för väktare. En arbetstagare stoppades av en väktare vid utpas- seringsgrinden och uppmanades att öppna sin väska men vägrade. Efter denna incident blev arbetstagaren uppsagd från företaget.
I målet uppstod en intressekonflikt mellan bolagets intresse av att på detta sätt förhindra stölder och den enskilde arbetstagarens intresse av skydd för sin personliga integritet.
5.3.2.2 AD:s bedömning
AD uttalade först att arbetsgivaren inte har något allmänt stöd i rättspraxis att företa kon- trollåtgärder av olika slag med stöd av rätten att leda och fördela arbetet. AD fortsatte med att konstatera att utpasseringskontroller vidtagna av en arbetsgivare otvivelaktigt utgör ett intrång i de berörda arbetstagarnas personliga integritet. Därmed menade AD att en intres- seavvägning där såväl arbetsgivarens som arbetstagarens motstående intressen måste vägas mot varandra.
Angående intresseavvägningen konstaterade AD följande. Parterna är överens om att syftet med utpasseringskontrollerna var att förhindra fortsatta stölder. I AD:s mening kunde det inte ifrågasättas att utpasseringskontroller är en adekvat metod för att komma till rätta med problem såsom stölder på en arbetsplats. Det var enligt AD inte heller lätt att finna annat sätt på vilket bolagets intresse skulle kunna tillgodoses. Vidare framhöll AD att kontrollerna
företogs av väktare och annan behörig företrädare för bolaget för att kunna ta del av inne- hållet i väskorna.
Vid en samlad bedömning fann AD att bolagets intresse av skydd för fortsatta stölder i detta fall vägde tyngre än arbetstagarnas intresse av skydd för sin personliga integritet. Ar- betsgivaren fick således genomföra kontrollåtgärden.
5.3.2.3 Rättsanalys
AD hänvisade till tidigare rättspraxis gällande kontrollåtgärder att det inte finns något all- mänt stöd i rättspraxis för att vidta kontrollåtgärder av olika slag med stöd av den allmänna rätten att leda och fördela arbetet. En sådan rätt kan enligt AD dock förekomma under sär- skilda omständigheter.
I fallet framhåller AD att en kontrollåtgärd såsom utpasseringskontroll otvivelaktigt utgör ett intrång i de berörda arbetstagarnas personliga integritet. Ett sådant intrång menar AD är särskilt allvarligt när arbetstagarna vid en vägran att underkasta sig kontrollen riskerar att förlora sin anställning. Uttalandet från AD:s sida visar på att om arbetsgivaren vill företa en utpasseringskontroll så måste en intresseavvägning göras för att se om denna är tillåten med tanke på intrånget som görs i arbetstagarnas personliga integritet.
Omständigheterna i fallet var att stölder hade förekommit hos arbetsgivaren. Det var att förhindra fortsatta stölder som var syftet med utpasseringskontrollen. Hur utfallet hade bli- vit om tidigare stölder inte förekommit hos arbetsgivaren är inte säkert. En intresseavväg- ning hade med största sannolikhet förekommit ändå, möjligtvis med ett annat utfall.