En kulturpolitik för hela landet

Här tar vi upp den kulturpolitik som vi menar i mer allmänna ordalag vänder sig till landets alla invånare utan att någon särskild grupp pekas ut.

Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet

Kulturpolitiken bör ge förutsättningar för allas deltagande i kulturlivet vare sig man söker vägar till bildning, kulturupplevelser eller till eget skapande. Det ska vara möjligt att ta del av ett kulturutbud som präglas av mångfald och hög kvalitet oavsett i vilken del av landet man bor. Här har bl.a. nationella och regionala kulturinstitutioner ett särskilt ansvar. Det ska också vara möj- ligt att verka och förkovra sig som kulturskapare i hela landet.94

I detta kulturpolitiska mål blandas kvalitetsargument med argument för social utveck- ling. Bildning och kulturupplevelser betraktas som betydelsefullt likväl som allas delta- gande och det egna skapandet. Dock anser vi att kvalitativ instrumentalism framträder starkast då det framhålls att det är kultur av hög kvalitet som ska tillgängliggöras för alla i hela landet. Dessutom betonas kulturinstitutioner och kulturskapare som viktiga

för medborgare i hela landet.Regeringen skriver attkulturutbudet ska präglas av mång- fald. Vi menar att det i det här sammanhanget förmodligen är konstnärlig mångfald som avses, snarare än etnisk och kulturell.

Kulturpolitiken ska främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor

Olika former av skapande ska stödjas och uppmuntras även om de professio- nella kulturutövarna har en central roll för kulturlivets framåtskridande. Ama- törkultur och professionell kultur bedrivs med olika förutsättningar och ut- gångspunkter, men berikar ofta varandra och ska därför ges förutsättningar att samverka. Kulturinstitutionerna, inte minst museerna, är viktiga bärare och förmedlare av kunskap. De olika kulturella uttrycken bidrar också till att skapa sammanhang och till att ge människor nya perspektiv på företeelser och skeenden i våra liv och vår omvärld. Kulturpolitiken har därför en viktig roll för samhällets bildningssträvanden.95

Även här sätts fokus på alla medborgare och det handlar både om att uppleva kultur och om att själv skapa kultur. Både amatörkultur och professionell kultur betraktas som an- gelägna delar av kulturlivet och sägs berika varandra. Dock framhålls de professionella kulturskaparna som utvecklare och pådrivare av kulturlivet. På så vis menar vi att kvali- tativ instrumentalism ges företräde framför social. Detta förstärks av att regeringen be- tonar bildning som ett mål för kulturpolitiken. Även beskrivningen av kulturinstitutio- nerna som ”viktiga bärare och förmedlare av kunskap” faller inom ramen för kvalitativ instrumentalism. Det är i första hand den goda kulturen som ska förmedlas och bidra till att bilda medborgarna. Kulturpolitiken vänder sig alltså i första hand till individen som privatperson.

Att verka för ett rikt och nyskapande kulturliv som är tillgängligt för alla människor samt att bevara och tillgängliggöra kulturarvet är viktiga uppgifter för hela samhället – det allmänna lika väl som enskilda. Alla som bor i vårt land ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och kunna uppleva dans, musik, teater, litteratur, bildkonst, utställningar och levande kulturmiljöer.96

Avsnittet domineras av kvalitativ instrumentalism där kulturarvet betonas och ska vara tillgängligt för alla. Kulturlivet ska vara rikt och nyskapande och kulturområden som traditionellt hör till den så kallade finkulturen räknas upp. Vi kan se ett uppifrån- perspektiv där den enskilde individen ska berikas av högkvalitativ kultur. Kulturpoliti- ken vänder sig främst till individen som privatperson och målet är bildning och nationell identitet. Ett ”nyskapande kulturliv” kan dock även föra tankarna till ekonomisk instru- mentalism där nytänkande och kreativitet utgör en grogrund för ekonomisk utveckling. När biblioteksväsendet tas upp är det främst i samband med integration och demokrati. ”Biblioteken är en viktig samhällelig resurs och det finns stora utvecklingsmöjligheter för biblioteken i framtidens samhälle.”97 De förändringar som regeringen ser som mest angelägna är att ”ge bättre förutsättningar för ökat samarbete inom biblioteks- området”.98

Ett viktigt syfte med denna samverkan är att biblioteken med gemensam förmåga ska kunna ”förenkla och förbättra servicen för sina användare.”99

Ett troligt syfte med samarbete inom biblioteksområdet är att genom samverkan dela på kostnader 95 _{Tid för kultur 2009/10:3, s. 29} 96 _{Tid för kultur 2009/10:3, s. 16} 97 Tid för kultur 2009/10:3, s. 42 98 _{Tid för kultur 2009/10:3, s. 42} 99 _{Tid för kultur 2009/10:3, s. 43}

och på så sätt ekonomisera verksamheten. Som det framställs här menar vi dock att de kulturpolitiska förändringarna i första hand handlar om att ställa användarna i centrum. Tillgängligheten ska öka och utifrån kontexten betraktar vi det som att kulturpolitiken främst ska användas i ett demokratiskt syfte. Naturligtvis leder ökad tillgänglighet på biblioteken även till att kulturarvet och så kallad god kultur blir mer lättillgängligt. Men eftersom det inte nämns något om detta i sammanhanget väljer vi att framhålla den de- mokratiska instrumentalismen som överordnad.

Konklusion

När kulturpolitik som berör allas delaktighet i kulturlivet behandlas i propositionen fö- rekommer alla former av instrumentalism. Men det är kvalitativa argument som domi- nerar. Kultur ska i första hand stödjas för att bidra till att bilda enskilda individer. De ska ges möjlighet att ta del av kulturupplevelser av hög kvalitet inom både dans, musik, teater, litteratur och bildkonst. Vi kan se ett uppifrånperspektiv där den enskilde indivi- den ska berikas av den så kallade goda kulturen. Kulturarvet betonas och vi menar att ett gemensamt kulturarv kan bidra till att det utvecklas en nationell gemenskap. Målet med kulturpolitiken finns således både på individnivå genom bildning samt på nationell nivå där målet är att uppnå nationell identitet.