24
omorganisationen genomfördes med sådan grundlighet och omsorg som måste vara en förutsättning för den sålunda i utsikt ställda utvecklingen.
Inrättande av en särskild överdomstol såsom andra och sista instans för
ordas av vattenrättsdomarna Thelin och Schirén. Dessa båda vattenrättsdo- mare har anfört att risken för bristande enhetlighet i allmänjuridiska frå
gor icke kunde bli stor. Man vore enligt deras mening berättigad utgå ifrån att den särskilda överdomstolen komme att hålla kontakt med rättstillämp
ningen och rättsutvecklingen inom högsta domstolen och i allmänt juri
diska frågor icke avvika från dess praxis. De verkliga prejudikatfallen bland de allmänjuridiska frågorna vore få inom vattenrättsskipningen. För
hållandena i de mål där sådana frågor förekomme vore så skiftande, att sällan uppträdde. Den sista instansens avgöranden finge därför enligt dessa vattenrättsdomares uppfattning icke heller sådan räck
vidd, att man behövde befara att någon villrådighet skulle uppstå hos un
derinstanserna eller hos de rättssökande. Omprövningen i två överinstanser toge vanligen så lång tid, att varken sökande eller skadelidande vore be
tjänta av en dylik ordning. I tider av icke stabilt penningvärde bleve dröjs
målen med det slutliga avgörandet särskilt otillfredsställande. Långa upp
skov med det slutliga avgörandet vore synnerligen menliga för rättssäker- heten. Under inga omständigheter vore risken för bristande enhetlighet i rättstillämpningen så stor, att den kunde få hindra den angelägna och avse
värda tidsvinst som tillkomsten av en enda överinstans skulle medföra. Be
hovet av ett snabbare avgörande av vattenmålen framträdde enligt dessa vattenrättsdomares mening nu starkare än någonsin tidigare och kunde till
godoses på ett tillfredsställande sätt endast om antalet instanser begränsa
des till två. Vattenrättsdomaren Sjöberg har anfört liknande synpunkter.
Han framhåller att utredningsmannen icke närmare undersökt omfattning- en av risken för bristande enhetlighet i allmänjuridiska frågor och hur den i möjlig män skulle kunna minskas. Det syntes ej vara uteslutet att man genom särskilda bestämmelser rörande sammansättningen av vattenöver- domstolen såsom sista instans kunde nedbringa risken. I spetsen för dö
mande avdelning kunde ställas en framstående jurist — lämpligen ett justi- tieråd med erfarenhet huvudsakligen från de allmänna domstolarna och et kunde förekrivas att — därest vattenöverdomstolen komme att arbeta pa skilda avdelningar — tveksamma principiella frågor skulle hänskjutas till plenum. Utredningsmannen hade icke utrett de fördelar som möjligen vore att förvänta av att vattenöverdomstolen bleve sista instans. Sedan vat- tenoverdomstolen efter omorganisation fått ökad kapacitet kunde det, om systemet med tre instanser bibehölles, förväntas att högsta domstolens syss- ande med vattenmål komme att öka. Med den ringa ledning som vatten
lagen ofta gåve för bedömning av förhållanden, som knappast varit förut
sedda vid lagens tillkomst, och med den forcerade utbyggnad av vatten
kraften som för närvarande påginge torde nämligen principiella frågor av rent vattenrattslig natur i fortsättningen i ökat antal komma under den högsta instansens prövning. Såsom utredningsmannen framhållit torde
vat-Kungl. Maj:ts proposition nr 127
tenöverdomstolen, sedan den omorganiserats, icke endast ha stöire förut
sättningar än högsta domstolen att bemästra tekniska frågor utan över hu
vud taget vara betydligt mera förtrogen med den praktiska verklighet var
om i vattenmålen vore fråga. Utöver större snabbhet torde således en in
skränkning av instanserna till två medföra ökad säkerhet för ett rätt bedö
mande av vattenmålen i sista instans. Enligt Sjöbergs mening borde ny utred
ning verkställas, som allsidigt belyste möjligheterna att ombilda vattenöver
domstolen till sista instans i vattenmål. Även vattenrättsdomaren Ahlström, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund samt svenska teknologförening
en har uttalat sig för att vattenöverdomstolen borde vara sista instans.
Sveriges juristförbund ifrågasätter om icke en framkomlig väg vore att sammansmälta vattenöverdomstolen med högsta domstolen på det sätt, att en specialavdelning av högsta domstolen utgjorde enda instans över vatten
domstolarna. Förbundet anför härom:
Vid denna specialavdelning borde finnas dels ledamöter med särskild kän
nedom om vattenrätten och grundlig erfarenhet av vattenmålens behand
ling, vilka ledamöter skulle vara fast anknutna till specialavdelningen, dels ledamöter utan sådana specialkunskaper och som tillfördes avdelningen i enlighet med de av högsta domstolen tillämpade reglerna om justitierådeiis cirkulation mellan avdelningarna, dels ock tekniska ledamöter. I vattenmåls avgörande borde deltaga förslagsvis två vattenrättsspecialister, ett justitie- råd utan särskild vattenrättslig utbildning och två tekniker, vilka sistnämn
da kunde beredas ställningen av »tekniska justitieråd» efter mönster av motsvarande anordning i regeringsrätten. Vattenmålens föredragning borde, liksom f. n. i högsta domstolen, ombesörjas av revisionssekreterare med vat
tenrättslig utbildning.
Den sålunda skisserade instansordningen skulle vara ägnad att i väsent
lig mån befordra snabbheten i vattenrättskipningen, samtidigt som beho
vet av vattenrättsutbildade domstolsjurister skulle minskas. De av utred
ningsmannen påvisade olägenheterna med en från högsta domstolen skild slutinstans för vattenmålen skulle även undvikas; av vikt därutinnan vore icke minst att möjligheten att till högsta domstolen in pleno hänskjuta vissa avgöranden skulle stå öppen även i fråga om vattenmålen. Genom att öv
riga avdelningar av högsta domstolen helt befriades från prövning av vat
tenmål skulle de av utredningsmannen befarade menliga verkningarna av en fullföljd av dylika mål direkt till högsta domstolen icke heller behöva uppkomma; de icke vattenrättsspecialiserade justitierådens befattning med vattenmål skulle i stället för att väsentligt ökas i någon mån nedbringas.
— Förbundet är dock medvetet om att en lösning av förevarande frågor i enlighet med vad här antytts kan väntas ge upphov till åtskilliga svårighe
ter av såväl principiell som praktisk natur och i allt fall kräver ytterligare omsorgsfullt övervägande. I nuvarande situation är det emellertid, såsom framgår av betänkandet, oundvikligt att åtgärder ofördröjligen vidtagas för förstärkning av vattenöverdomstolen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framför, liksom juristförbundet, tanken att en specialavdelning i högsta domstolen skulle vara andra och sista instans i vattenmål.
Statskontoret har i avseende å instansordningen gjort samma uttalande som beträffande frågan om inskränkning i rätten att fullfölja talan mot vattendomstolarnas domar.