Lärarlaget hade sedan tidigare uppmärksammat att den nya elevgruppen hade svårigheter att samarbeta i gestaltningen. Lärarna upplevde dessutom en svårighet med att undervisa om samarbete. Det handlar om sceniskt sam- arbete även beskrivet som samspel, inte att exempelvis kunna samarbeta med att gemensamt skapa en scenografi, något som också kan beskrivas som samarbete.
Lärandeobjektet
Lärandeobjektet specificerades till förmåga att samarbeta i en gemensam
gestaltning. Eftersom studie 1 och studie 2 delvis utgick från samma över-
gripande lärandeobjekt (överföring av kunskaper från övningsrum till scen- rum), gjordes ingen ny innehållsanalys i studie 2.55 Det berodde dessutom på
en tidsaspekt. Delstudie 2 överlappade delstudie 1 och vi gick snabbt in i arbetet med den nya studien eftersom vi ville hinna med forskningslektion- erna innan eleverna hade premiär på sin föreställning. Delstudie 2 var tydli- gare kopplad till det gemensamma klassikerprojektet, En Midsommarnatts-
dröm.
Förtest
Lärarna valde här att använda en scen från det pågående repetitionsarbetet av
En midsommarnattsdröm. Elevgruppen som ingår i studien gestaltade rollfi-
gurerna hantverkarna i Shakespeares pjäs. Scenen spelades in på film under repetitionerna och användes som förtest. Eleverna hade inte tidigare arbetat med scenen men hade läst pjäsen många gånger och var väl förtrogna med materialet. De hade även repeterat med samma rollfigurer i tidigare scener i pjäsen samt arbetat analytiskt var för sig med sin rollfigur. Eleverna gick sitt tredje år under studiens gång, sex elever deltog.
55 Det första lärandeobjektet visade sig alltför omfattande vid planering av förtest varför
det bröts ned i två delstudier av samma lärandeobjekt. Innehållsanalysen beskrev: Det tysta spelandet. Pauserna är viktigare än texten, det är där det blir levande. Att våga ta ut pausen, exempelvis så har årskurs 1 eleverna bråttom med texten. Att reagera. Det som får det levande, och hur man gestaltar reaktionerna väl, reaktioner inifrån kroppen, att få in reaktionerna i kroppen. Från tanke till kropp, exempelvis genom undertext, från tanke till handling. Att vara/inte spela, att vara trovärdig, inte överreagera.
Disposition av resultaten, delstudie 2
Nedan följer redovisning av studiens resultat i följande ordning:
1. Presentation av utfallsrummet som framkommit genom den fenomenogra- fiska analysen av förtestet. Beskrivningar av kategorierna i utfallsrummet. 2. Utfallsrummet med aspekterna, beskrivet som skillnaderna mellan uppfatt-
ningarna i kategorierna. Beskrivningar av aspekterna.
3. Beskrivningar av analys av forskningslektioner där ytterligare aspekter framkommer.
Fenomenografisk analys: scen ur En
midsommarnattsdröm
Nedan beskrivs de tre kategorierna som framkommit genom den fenomeno- grafiska analysen av förtestet. De olika uppfattningarna illustreras därefter med utsnitt utifrån det filmade materialet (förtestet). Skillnaderna mellan uttrycken avgränsar uppfattningarna och resultatet redovisas i tre kategorier. Samarbete som: Följa, Föra och Förena.
Samarbete som:
Figur 5: Utfallsrum 2
Analysen ledde till identifiering av tre olika uppfattningar som beskrivs i tre kategorier. Den uppfattning som ligger till grund för kategorin Följa är främst fokuserade på de andra medspelarnas uttryck, vilket leder till ett pas- sivt uttryck, även om det finns ett dynamiskt givande av fokus vilket känne- tecknar samarbete och är viktigt för gestaltningen. I kategorin Föra finns givandet av fokus stundtals med, men i huvudsak handlar uppfattningen i
Förena (fokus på oss) Föra (fokus på mig) Följa (fokus på dig)
den andra kategorin om att ta fokus och på så sätt lägga fokus på sitt eget uttryck som oftast förstärker det den egna rollfiguren säger men stundtals även förstärker andras uttryck. I den tredje kategorin Förena ryms en uppfattning där uttryck från både den första och andra kategorin spåras men det som skiljer den tredje kategorin är att uttrycken interagerar och skapar en helhetsgestaltning. På liknande sätt som i det första utfallsrummet som presenterats (Imitation, Interagera, Illustration och Införlivande) så verkar det kännetecknande för den högre kategorin vara att kunna urskilja och förhålla sig till flera aspekter samtidigt, fokus både på det yttre (medspelarna) och det inre (sig själv) i en sammansatt förening.
Läsning av de exempel som beskrivs i kategorierna:
Jag har transkriberat scenen som användes som förtest genom att jag har följt var och en av de sex eleverna och beskrivit den elevens uttryck under scenens gång. Den elev som säger texten är beskriven med en bokstav, i detta fall nedan ”A”: … hoppas jag att pjäsen är besatt. Men det viktigaste för analysen är den elev vars uttryck vi under pågående text följer, i detta exempel ”T” (Nickar). Dessutom har jag valt att ta med kodningen av materialet (här: ”Ger fokus”) dels för att synliggöra konstruerandet av kate- gorierna dels för att återigen betona att det är uttryck och inte individer som är föremål för analysen.
Exempel:
A … hoppas jag att pjäsen är besatt
T (Nickar) Ger fokus
Samarbete som att Följa
Eleven som följer fokuserar på den andre, inte främst på sig själv. Kategorin
Följa innebär att kunna ge fokus på ett dynamiskt sätt. Med ge fokus menas
att i en gestaltningssituation rikta uppmärksamheten till en medspelare. Det förutsätter att eleven som ger fokus är koncentrerad på vad som sker i rum- met och reagerar på det, därav dynamiken. Gestaltningen indikerar att vara uppmärksam på sina medspelare och rummet. Uppfattningen Följa beskriver gestaltningar som kännetecknas av att lita på det som sker omkring en, ut- trycken har något vilsamt (tryggt) över sig. Det händer inte så mycket mer än uttryck av tillit i den situation som är just nu. Men Följa blir även en be- skrivning av att eleven ställer sig delvis utanför det som sker, uttrycken in- nebär ett åskådande. Kännetecken för de uppfattningar som ingår i kategorin
är både mentala (uppmärksamhet) och fysiska (hur uppmärksamheten tar sig uttryck).
Det mest förekommande uttrycket är att titta på någon annan medspelare i rummet. Det kan gestalta sig på olika sätt; korta ögonkast, längre samman- hållande blickar mot en annan medspelare eller det jag kallar att titta halv- vägs mot en annan medspelare, en antydan till blick som ändå blir ett gi- vande av fokus, en riktning mot en annan person.
A Ja du gör Tisbes far och jag själv gör Pyramus far Ger fokus
T (Tittar på A) Ger fokus
T (Håller ena handen över den andra) Låst kropp
A och Snugg
T (Tittar på P) Ger fokus
A du gör lejonet och då
T (Tittar på A) Ger fokus
A hoppas jag att pjäsen är besatt
T (Nickar) Ger fokus
R Har du lejonets roll utskriven för i så fall vill ja ha det nu för jag är väldigt långsam på att lära mig utantill
T (Tittar på R) Ger fokus
A Äh du får extemporera
T (Tittar på A) Ger fokus
R Ah?
T (Tittar halvvägs mot R) Ger fokus
A Ja extemporera, alltså ryta.
T (Tittar på A) Ger fokus
R Jaha
A Du ska bara ryta
T (Tittar halvvägs mot R) Ger fokus
Man ser i utsnittet exempel på dynamiken genom att elev T följer med i det som händer, men med olika slags blickar, kortare, längre och halvblickar.
Det finns ytterligare ett uttryck som är förekommande som beskrivning av uppfattningen. Det handlar om att följa med i vad de andra gör som man ser ett exempel på nedan, härma. Det är fortfarande elev T som är den elev vi följer som exempel på uttrycket:
M Jag gör lejonet också. Jag ska ryta så det
värmer in i hjärteroten. Jag ska ryta så T (Tittar på M sen med några blickar mot de andra) Ger fokus
M hertigen ropar in mig igen och säger
”Da capo, da capo”. Ryt igen, ryt igen T (Tar små steg framåt när de andra gör det) Härma
A Om du gör det för hemskt så skrämmer
du hertiginnan och alla damerna så de T (Går bakåt, när de andra gör det, ställer sig rak i ryggen på rad) Härma
A börjar skrika och det räcker för att hänga oss allihop
Alla utom A Ja då blir vi hängda i var eviga käft T (Tittar på de andra hakar i och säger det som sägs när de andra gör det) Härma
M Jag håller med om att om nån av er skulle ryta skulle säkert damerna bli vett- skrämda och då skulle de nog inte dra sig för att hänga oss, men jag lägger ned
T (Tittar på M) Ger fokus
M rösten så jag ryter så milt som en turturduva, jag ska ryta som en riktig näktergal T (Tittar på P som är på väg framåt, börjar också röra sig framåt) Härma
A Du ska spela Pyramus och ingenting annat
T (Drar sig tillbaka när P gör det) Härma
Man kan se i utsnittet ovan hur eleven T följer med i vad som sägs och görs och på sätt och vis härmar det som sker. Ett exempel på uttryck, som inte är lika vanligt förekommande är att med sin kropp ge fokus, från att vända sig mot den medspelare eleven ger fokus, till att röra kroppen mot den personen för att ge fokus. Det kan även handla om att ta ett steg tillbaka för att ge mer plats, mer fokus till en annan person. Ytterligare ett uttryck för gestaltningen som exemplifierar kategorin verkar handla om att när eleven ger fokus på de sätt som är beskrivna ovan så blir en konsekvens att den egna kroppen blir relativt stilla i en och samma position. Att ge fokus, främst genom blickar
och riktningar leder till att den egna kroppen blir inaktiv. Det dynamiska sker i blickarna, i givandet av fokus till någon annan. Det finns även en dy- namik i att följa med i kroppen vad de andra gör, att följa med i handlingar- na. Men det blir paradoxalt nog på det viset en passivitet i den egna kroppen, det saknas initiativförmåga, något som man däremot kommer se exempel på i nästa kategori. Uttrycket härma, är trots allt av vikt för kategorin eftersom det visar på en följsamhet i kroppen och ger uttryck för en trygghet i att vara i rummet och rikta sig mot de andra, att ge fokus.
Samarbete som att Föra
Kategorin Föra innebär att ta fokus på ett dynamiskt sätt. Till skillnad från kategorin Följa där uppfattningarna kännetecknas av följsamhet och lugn så är uttrycken i kategori två ofta expressiva. Att ta fokus är också en beskriv- ning av uttryck som kännetecknar uppfattningen Föra. Fokus är främst på mig själv, inte på den andre. Det är den egna gestaltningen som står i fokus för uttrycken. Det underliggande i uttrycken verkar bestå av ett driv, en vilja att ta initiativ i gestaltningen och att visa den historia som ska berättas. Det antyder att man tar ansvar för att berättelsen förs framåt.
Det mest frekvent förekommande uttrycket inom kategorin framträder som förstärkning av det egna uttrycket. Det betyder att eleven antingen med kropp eller röst förstärker det hen vill gestalta. Det kan ta sig uttryck som betoning av texten eller exempelvis en gest som förstärker orden:
M Jag gör lejonet också
M (Tar två steg fram viftar med vänster arm + hand) Tar fokus
M Jag ska ryta så det värmer in i hjärteroten. Jag ska ryta så M (Tar upp vänster hand mot hjärtat, betonar med röst) Förstärker
M hertigen ropar in mig igen och säger M (Sträcker ut höger arm, gestaltar här kommer jag, betonar med röst) Förstärker
M ”Da capo, da capo”
M (Tar upp båda armar i luften, betonar med röst) Förstärker
Man ser även i exemplet ovan hur eleven tar fysisk fokus, genom att ta två steg fram. Det sker en rörelse i rummet och uppmärksamhet riktas mot den elev som rör sig. Det kännetecknas av, i detta exempel, att det sker i krop- pen. Det finns även exempel i materialet när det sker med hjälp av rösten, eleven tar plats i rummet med sin röst, det sker en rörelse i rummet med röstens hjälp. Därefter ser man exempel på hur eleven med hjälp av gester
och genom att betona röstuttrycket tar fokus. Eleven förstärker sitt uttryck, tar mer plats i rummet och får mer fokus. Det sker på ett dynamiskt sätt, det är mycket rörelse i det som sker, både fysiskt och i förhållande till röstut- tryck.
Ytterligare ett uttryck som kännetecknar kategorin är snarlik att förstärka sig själv, men i detta fall handlar det om att förstärkningen riktas mot andra. Detta uttryck är inte lika ofta förekommande i materialet. Det kännetecknas av att förstärka det andra gör eller säger, att gestalta i sin egen kropp något som en annan elev har gett uttryck för. Vi följer nedan elev Ps uttryck i ett otypiskt exempel:
M … rösten så jag ryter så milt som en turturduva,
jag ska ryta som en riktig näktergal P (Tar två steg fram mot M lutar sig fram mot M tar ett tredje steg och ”knixar” ned i knä, kikar fram)
Förstärker andra A Du ska spela Pyramus och ingenting annat för Pyramus måste va en stilig karl,
P (Tittar på A, tar ett steg tillbaka i ledet, gör knyck, lutar sig bakåt, pillar med händer, gungar fram och…
Ger fokus P … tillbaka, gör en knyck och ljud efter ”stilig karl”) Förstärker
andra A han ska va vacker i ansiktet,
P (Gör snabb rörelse mot C. klappar i händerna, knycker med knä, gör armrörelse med höger arm mot A och M)
Förstärker andra
A elegant som en hovman
Att förstärka andra blir en fysisk kommentar till det som sker i rummet. Ex- empelvis när elev P som vi fokuserar här gör knyck och ljud efter att elev A sagt ”stilig karl”. Detta kommenteras både med kropp och med röst av P. Men samtidigt innebär det att elev P tar fokus. På liknande sätt kommenteras ”vacker i ansiktet, elegant som en hovman” av P som klappar i händer och gör rörelser som uttrycker ”titta så vacker”. Detta riktas mot elev C men kommenteras även genom att elev P tittar mot kameran. Här ser man ett exempel på det jag kallar ur fokus. Ur fokus ingår inte i någon av kategorier- na eftersom den fenomenografiska analysen utgår från de uppfattning- ar/uttryck som existerar/visar sig/uttalas. Det är ändå intressant att lyfta fram eftersom uttrycket, på liknande sätt som i delstudie 1, visar på när gestalt- ningen bryts. I exemplet ovan bryter eleven P sitt tagande av fokus när hen
tittar mot kameran och drar i sin tröja, som är en privat handling, det sker inte i roll.
I exemplet nedan ser man även uttrycket spelar som ingår i kategorin. Det är ett otypiskt exempel, inte så ofta förekommande. Det finns två tillfällen i exemplet nedan då eleven P spelar. Dels när P med ljud kommenterar att eleven A ryter till ”Skaffa dig spanska sjukan med en gång så behöver du inget skägg alls!” dels efter ”jag kräver att ni kan det utantill imorgon kväll”.
A Skaffa dig spanska sjukan med en gång så behöver du inget skägg alls!
P (Tittar på A) Ger fokus
P (Gör rörelse bakåt med huvud efter sista ord, fnyser/ gör ljud- visar grimas ”oj nu är hen arg”)
Spelar ”oj, nu är hen arg”
(Paus)
P (Under paus – tittar på C och R som fnissar, tar steg mot C) Följer
A Här har ni rollerna gubbar och jag ber er
P (Knyck med axlar, tittar på A knycker upprepade gånger) Ger fokus
A och jag kräver och jag vill att ni kan det
P (Drar upp och ned i blixtlås) Förstärker
A utantill imorgon kväll,
P (Gör gest ”skaka av sig”, blåser ut luft efter ”imorgon kväll”) Spelar ”oj, det blir tufft” A och så ses vi på det vanliga stället ute i skogen för om vi repeterar
P (Tittar på A) Ger
fokus
I första exemplet använder P ljud men också en grimas för att spela och på så sätt kommentera As utrop. Uttrycket visar ”oj, nu är hon arg”. Eleven P vill säga något mer om situationen som gestaltas. Det är inte enbart en för- stärkning av uttrycket utan snarare ytterligare en kommentar till det som sker. Det blir tydligare i det andra exemplet då P gör gester som att skaka av sig någonting och blåser ut luft efter ”imorgon kväll”. Gestaltningen visar att eleven Ps rollfigur tycker det ska bli svårt att lära sig rollen (replikerna) till imorgon kväll. Detta är inget som står i manus utan något som eleven skapar
i stunden, i situationen. Men det säger något mer än att enbart förstärka det som redan är sagt. Eleven spelar ett uttryck med sin gestaltning och det blir även ett sätt att ta fokus, ett uttryck som kännetecknar kategorin. Valet av namn på kategorin Föra är en konsekvens av att i kategorin samlas uttryck som beskriver att ta fokus på ett dynamiskt sätt, att därigenom föra berättel- sen framåt. Det händer mycket i kropp och röst, vilket är en skillnad från tidigare kategori Följa. Men samtidigt verkar det finnas en risk att kropp och röst tar över. Det kan bli för mycket tagande/förande som i sig tar mycket uppmärksamhet från berättelsen. I nästa kategori samlas uttryck där det finns en balans i detta och då uppstår det jag kallar för en sammansatt dynamik som i kategorin metaforiskt beskrivs som Förena.
Samarbete som att Förena:
Kategorin Förena innebär att kunna ge och ta fokus på ett dynamiskt och sammansatt sätt. Som jag nämnt ovan så kännetecknas det sammansatta i att det förefaller finns en balans mellan elevens eget dynamiska uttryck i kropp och röst tillsammans med en lyhördhet gentemot medspelarna. Det finns ett samspel mellan det inre (elevens egna uttryck) och det yttre (medspelarnas uttryck). Det kan beskrivas som att Föra och Följa interagerar, ett givande och tagande uppstår i situationen. Det som kännetecknar de uttryck som ingår i kategorin ger intryck av att eleven både kan ta och ge plats för sina egna och andras gestaltningar.
Vi följer i exemplet nedan elev As uttryck. A har stundtals text samtidigt:
A Ja du gör Tisbes far och jag själv gör Pyramus far
A (Läser från manus) (Lyfter vänster hand) Tar fokus
A och Snugg du gör lejonet
A (Gör rörelse med vänster hand mot Snugg) Ger fokus
A och då hoppas jag (paus) A ( Slår hand i manus under pausen) Dynamik
A att pjäsen är besatt
A (Pekar snabbt med hela vänster hand mot gruppen) Dynamik
R Har du lejonets roll utskriven för i så fall
A (Lyfter ögonbrynen) Dynamik
A (Tittar i manus)
A Äh du får extemporera
A (Pekar mot R med vänster hand) Dynamik
R Ah?
A (Tittar i manus)
A Ja extemporera, alltså ryta,
A (Betonar med vänster hand) Dynamik
R Jaha
A du ska bara ryta
A (Betonar med vänster hand) Dynamik
I kodningen av materialet kallar jag uttrycken för dynamik. Det är dock inte samma betydelse som i kategorierna Följa och Föra. I de första två katego- rierna kännetecknas dynamiken av att det sker något dynamisk mellan ut- trycken, i de rörelser eller handlingar som uppstår. Men i den tredje katego- rin Förena uppstår dynamiken i uttrycket, därav den sammansatta förening- en. Dynamiken tycks vara förankrad i elevens kropp till skillnad från de övriga kategorierna där dynamiken skapas, är konstruerad eller kommer så att säga utifrån. Detta kan vara svårt att beskriva i text, men är tydligt i det filmade materialet och var en av de sakerna lärarna lyfte fram i sin analys. Det finns en ledighet i de rörelser som uppstår, de är inte konstruerade som det kan upplevas vara kännetecknande för de andra kategorierna. Det kan beskrivas som att fokus tas och ges samtidigt, det finns ett omedelbart in- lyssnande av vad som sker i rummet och en omedelbar reaktion på det. Ut- trycket kännetecknas även av att det blir rytmiskt i den mening att kroppen och rösten är följsam i förhållande till vad som sägs i texten och det som sker i rummet. Ett exempel på det är exemplet ovan då elev A först slår han- den i manus som en reaktion på ett inre uttryck (reaktion på ”hoppas jag”). Därefter riktar sig hen ut mot rummet med vänster hand och tar på så sätt in sina medspelare i gestaltningen och som en reaktion lyfts As ögonbryn. Det är inget som är konstruerat utan något som uppstår som ett svar på det skå- despelare R säger ”Har du lejonets roll utskriven” (svar på medspelares ut- tryck). Det som sker är en sekvens av rörelser som uppstår på ett dynamiskt sätt inifrån elevens kropp. Det blir en sammansatt förening genom att eleven verkar förhålla sig både till det yttre och inre på samma gång. Att benämna kategorin för Förena antyder en sådan dynamisk förening (mellan det yttre och inre hos eleven).
Aspekter av lärandeobjektet
Utifrån en analys av skillnaderna mellan de olika uppfattningarna som pre- senteras i kategorierna så har ett antal aspekter av lärandeobjektet urskilts.
Samarbete som:
Figur 6: Utfallsrum 2 med aspekter
⊕ Uppmärksamhet Att kunna hålla fokus
Uppmärksamhet innebär att exempelvis inte bli privat och bryta illusionen i scenen genom att titta på klockan eller rätta till sitt hår, utan i så fall göra det i roll. Att ge fokus kan upplevas som ett naturligt sätt att förhålla sig till varandra, när någon talar i verkliga livet så lyssnar vi och tittar för det mesta på personen. Skillnaden här är att man kan se i det filmade materialet när en elev tappar sitt fokus, exempelvis tittar på klockan på väggen i rummet, tittar på läraren, det vill säga gör något privat. Det som är kritiskt är att hålla fo- kus, här beskrivet som uppmärksamhet, vilket betyder att inte tappa sin kon- centration på det som sker i berättelsen, inte tappa sin rollfigur och glida in i något privat som att rätta till sitt hår eller sina kläder.
⊕ Fokusfördelning Att kunna fysiskt ge och ta fokus omväxlande
Fokusfördelning innebär att vara medveten om sin (fysiska) roll i samar- betet. Det finns tecken på tendenser att inte vara delaktig, utan mer betrakta det som händer i scenen. Aspekten handlar om att inte bara kunna ge fokus utan också kunna ta fokus. Att enbart ge fokus kan leda till en passivitet i
Förena • Helhetsförståelse Föra • Fokusfördelning Följa • Uppmärksamhet
kroppen och det kan från publikt håll upplevas som om eleven ställer sig