Kvinnors lagföringar för stöld minskar kraftigast bland utlandsfödda

Bland kvinnor (figur 4.3 d–f) skiljer sig utvecklingen på flera viktiga

punkter jämfört med den vi redovisat för män. För det första kan vi se

att lagföringar för stöldbrott utgör en långt större andel av lagföringarna

jämfört med vålds- och narkotikabrott. Utvecklingen av stöldbrott

påminner därför i stor utsträckning om den som gäller när vi ser till

samtliga lagföringar för kvinnor. Bland de utlandsfödda kvinnorna har

det sedan 1990-talets början skett en mycket kraftig minskning av

lagföringarna (Figur 4.3d), något som inte är lika framträdande bland

de svenskfödda kvinnorna.

Lagföringar för våldsbrott är ovanliga i samtliga grupper av kvinnor,

d.v.s. oavsett härkomst (3.8b). Nivåskillnaden mellan födda i Sverige

av svenskfödda respektive utlandsfödda föräldrar är därmed små.

Ut-vecklingen är också likartad i alla fyra grupper. Från 1970-talet och

fram till 2010-talets början ökar antalet lagföringar för att under de

sen-aste åren tydligt minska. Skillnaden mellan utlandsfödda kvinnor och

gruppen födda i Sverige med svenskfödda föräldrar är som minst i slutet

av perioden. I slutet av perioden finns knappt någon överrepresentation

för utlandsfödda från västländer.

När det gäller narkotikabrott sker en ökning av lagföringarna. Men, till

skillnad från det vi såg för männen, är utlandsfödda kvinnor de som har

lägst nivåer. Det finns en överrepresentation för födda i Sverige med

utlandsfödda föräldrar. Överrepresentationen påminner här om den vi

såg för motsvarande grupp män, men är i slutet av perioden något lägre

(1,4 gånger).

4.3 Summering

Fokus i detta kapitel har legat på en redovisning av

lagföringsutveckl-ingen efter härkomst och kön. Trots de många studier som genomförts

om invandrares brottslighet i Sverige sedan 1970-talet har det saknats

studier som förmått redovisa en längre tidsserie av

överrepresentation-ens utveckling (se genomgången ovan avsnitt 1.3). Vi har i detta kapitel

visat att mäns lagföringar för brott har minskat oavsett individers

här-komst. Den övergripande utvecklingen under de senaste dryga 40 åren

kännetecknas därigenom i huvudsak av kollektivet (figur 1.5b) mellan

utlandsfödda och de som fötts i Sverige. När vi studerar utvecklingen

under fem decennier är det trots det tydligt att överrepresentationen i

vissa avseenden förändrats.

Nivåerna för de utlandsfödda männen, oavsett om de kommer från väst

eller övriga världen, är på 2010-talet lägre än de som rådde på 1990-

och 2000-talets början, och detta gäller inte minst lagföringar för

vålds-brott. Att skillnaderna mellan grupperna inte förändrats mer under en

så pass lång tidsperiod som vi studerar kan förefalla förvånande.

Exem-pelvis mot bakgrund av att invandringen under perioden varierat i

om-fattning och även ändrat karaktär, från arbetskraftsinvandring till

anhö-rig- och flyktinginvandring. Sammansättningen sett till ursprungsland

har också varierat (SCB 2016). Men att vi inte ser större variationer

över tid kan även förvåna mot bakgrund av andra samhällsförändringar

som vi schematiskt beskrivit i kapitel 1, såsom ökad ojämlikhet och

segregering. Samtidigt är den utveckling vi visat på i detta kapitel

snar-lik den som rapporterats från våra nordiska grannländer. Även där

gäl-ler att förändringen av överrepresentationens storlek i huvudsak beror

på en kraftigare minskning i registrerad brottslighet bland de med

ut-ländsk bakgrund jämfört med övriga befolkningen (se t.ex. Andersen

och Tranaes 2011:16; Andersen m.fl. 2017).

Det har i tidigare svenska studier funnits ett mönster där

lagföringsni-våerna varit högre för de som invandrat själva jämfört med barnen till

invandrarna. Detta mönster avviker från det som visats i studier från

andra länder och har tolkats som ett möjligt utslag av en positiv

integ-ration, där barn som föds och växer upp i Sverige antas ha mer likartade

livschanser oavsett härkomst (von Hofer m. fl 1998). I de tidsserier vi

presenterat är det tydligt att denna situation förändrats och inte längre

gäller på 2010-talet, i alla fall inte sett till risken att lagföras för brott.

Det betyder att den grupp som haft den minst gynnsamma

lagföringsut-vecklingen är de som är födda i Sverige med utlandsfödda föräldrar.

Även i detta hänseende liknar dock utvecklingen den i Danmark

(Boe-sen Peder(Boe-sen och Tambour Jorgen(Boe-sen 2017) och Norge (Ander(Boe-sen m.fl.

2017) (se även 1.3 ovan). När vi studerar de olika brottstyperna är det

tydligt att unga svenskfödda män med utlandsfödda föräldrar erfarit en

mycket kraftig ökning av lagföringar för narkotikabrott, vilket är en

fak-tor bakom det faktum att de i slutet av perioden har en högre

lagförings-risk än utlandsfödda. Vidare har deras lagföringar för stöldbrott minskat

i mindre utsträckning än för svenskfödda med svenskfödda föräldrar,

vilket bidrar till en ökad överrisk.

Tidigare svensk och nordisk forskning har sällan studerat härkomst och

brottslighet bland kvinnor över tid och vi saknar därför kunskap om

överrepresentationens utveckling följer mönstret bland männen. Bland

utlandsfödda kvinnor har lagföringarna minskat medan svenskföddas

kvinnors nivåer är mer oförändrade (bland svenskfödda män minskar

istället lagföringsnivåerna). De minskade skillnaderna vi kan redovisa

(konvergensen) mellan svensk- och utlandsfödda kvinnors

lagfö-ringsnivåer under de senaste 25 åren är särskilt påtaglig för stöldbrott,

som är den dominerande lagöringstypen bland kvinnor. Vidare finns det

en intressant skillnad när det gäller narkotikabrott där vi kan notera att

utlandsfödda kvinnor har en underrisk att lagföras för brott jämfört med

svenskfödda. Reaktionsförändringen från omkring år 1993 slår dock

igenom i ett ökat antal lagföringar för narkotikabrott bland kvinnor

oav-sett härkomst. Vidare är det precis som bland männen så att de kvinnor

som fötts i Sverige av utlandsfödda föräldrar har den minst gynnsamma

utvecklingen och även här är ökningen av lagföringar för narkotikabrott

slående. I vilken mån denna utveckling liknar den i våra nordiska

grann-länder saknas det kunskap eftersom de nordiska studierna inte särskilt

studerat utvecklingen bland kvinnor.

5. Lagföringsutvecklingen utifrån