-Verksamheternas varaktighet i de sockenkommunala byggnaderna.
skolhuset i ett sockencentrum kanske t.o.m ett sent så dant, eftersom de första skolhusen inte automatiskt byggdes i kyrkbyn utan i den del av socknen där de fles ta människorna bodde. Trots att sockenstugor och fat tigstugor var vanligt förekommande redan i slutet på
1700-talet kan även dessa i viss mån betecknas som 1800-talsföreteelser eftersom aktiviteterna i dem var som livligast då.
För att ytterligare med hj älp av schemat precisera tid punkten tycks perioden från slutet av 1700-talet till un gefär 18 60/70-talet vara sockencentrumens storhetstid. Det var under dessa årtiondena de växte till sin fulla styrka för att i slutet av perioden i många fall innehålla alla de funktioner som enligt den här skriften konstitue rar ett sockencentrum. Det har bl.a. att göra med den folkökning som inträffade i Sverige under 1800-talet. Trycket på socknarna att organisera fattigvård och skolundervisning resulterade i att fristående institu- tionsbyggnader för dessa ändamål uppfördes. Innan dess hade de olika verksamheterna varit mer samman vävda med varandra när det gällde funktioner, lokaler och personal.
Vad de alla hade gemensamt var att de i större eller mindre utsträckning var underställda kyrkan. Ty trots att ett av den här periodens kännetecken är den sekula
risering samhället genomgick, dvs. att kyrkans och re ligionens makt över människor försvagades, var det fortfarande kyrkan som på landsbygden vakade över socknens lokala organ. Den utövade sin makt genom kyrkoherden, den högste kyrklige ämbetsmannen i för samlingen. Dennes stora inflytande var klart läsbart för alla som kom till kyrkbyn. Prästgården utmärkte sig ge nom sitt läge och sin herrgårdslika stil och var kanske efter skiftesreformerna en av de få gårdarna som fort farande låg kvar i kyrkbyn. Kyrkvägen - ofta en allé - mellan prästgården och kyrkan utgör idag det fysiska uttrycket för sambandet mellan präst och kyrka. Men vägen leder också från prästgården till sockenstugan, belägen utanför kyrkogårdsgrinden, och symboliserar på så sätt kyrkoherdens gamla dubbelroll som sock nens religiöse och världslige ledare. Först med kom munreformen 1862 bröts en del av hans makt i och med att socknen splittrades i en borglig och en kyrklig kom mun. Skolfrågor fortfor dock att ligga under hans spira till mitten av 1900-talet.
Under 1800-talet och framförallt från mitten av år hundradet samverkade många faktorer till att förändra ”den gamla ordningen”. Ståndssamhället med sina starka kollektiv och slutna korporationer var i upplös ning. Kyrkopliktens och konventikelplakatets
avskaf-fände 18 55 och 18 5 8 är några exempel på hur den kyrk liga exklusiviteten börjat luckras upp. Slopandet av skråväsendet 1846 och handelsordningen av samma år är ytterligare ett par reformer som fick avgörande be tydelse för landsbygdens utveckling. Det låg nu inga hinder i vägen längre för den som ville öppna en lant handel i t.ex. kyrkbyn och om det möjligtvis tidigare hade funnits åsikter om var liknande världsliga anord ningar skulle placeras i förhållande till kyrkan var såda na diskussioner inte längre aktuella. Följden för kyrk- platsens funktion som sockencentrum blev naturligtvis att dess betydelse ökade ju fler verksamheter som eta blerade sig där.
Men det finns en viktig händelse som i många fall fick förödande konsekvenser för kyrkbyarnas tillväxt och det var järnvägens införande i Sverige. Byggdes sta tionshuset långt från kyrkplatsen var det stationen som drog nyttan av den nya näringsfriheten, varvid de flesta verksamheter etablerade sig runt stationshuset i stället för runt kyrkan. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att stationshuset övertog kyrkans och prästgårdens roll i det nya sekulariserade samhället.
I det följande skall tre kulturhistoriskt värdefulla sock encentrum undersökas utifrån de aspekter som redo gjorts för i den här skriften. De tre exemplen är hämta de från Börstil i nordöstra Uppland, Väse i södra Värm land och Dädesjö, mitt i Småland. Börstil är inte klassat som riksintresse för kulturmiljövården, vilket däremot Väse och Dädesjö är.
Litteratur
Administrasjon i Norden på 1700-talet, ed. Yrjö
Blomstedt, Pär Frohnert, Flarald Gustafsson m.fl. Uni versitetsforlaget (Oslo 1985).
Peter Aronsson, Bönder gör politik. Det lokala själv
styret som social arena i tre smålandssocknar
1680-1850 (Lund University Press 1992).
Gösta Arvastson, Skånska prästgårdar. En etnologisk
studie av byggnadsskickets förändring 1680-1824
(Lund 1977).
Ragnar Bergling, Kyrkstaden i övre Norrland (Uppsala 1964).
Carin Bergström, Lantprästen. Prästens funktion i det
agrara samhället 1720-1800; Oland-Frösåkers kon trakt av ärkestiftet Nordiska museets Handlingar 110
(Kristianstad 1991).
Pehr Borg, Utförlig och fullständig matrikel öfver Sve
riges folkskollärare, organister, kantorer och klocka re... jernte dessa tjenstemäns alla löneförmåner, folk skolornas beskaffenhet, boställenas storlek och afkast- ningsvärde, kyrkorglarnas resurser för 1889
(Norrköping 1889).
Johan Gustaf Branting, Handbok innehållande Upp
gift af de fläste från äldre tider intill och med år 1825 utkomne Swenska Författningar... (Stockholm 1829).
O Bäckström, Om fattiggårdar (ingen tryckort 1907). Gösta Cavonius, Folkskollärarnas föregångare i Fin
land. Klockare och sockenskolmästare under frihetsti den (Helsingfors 1943).
Göran Dufwa,”Bymagasinet i Fornby”. En bok om Sil-
jansnäs (Uppsala 1981).
Ola Ehn, ”Prästgårdar i Uppland”, Uppland. Upp
Magnus Ekdahl, Saml af Kongi Förordningar som in
nefatta klockarens ocb organistens pligter (Kristian
stad 1836).
Av samme författare finns en matrikel över klockare i Skåne: Magnus Ekdahl, Bihang till Lunds Stifts-Matri
kel rörande klo ekarelägenh eterne enligt erhållne upp gifter författad år 1821 (Kristianstad 1821).
Ragnar Gullstrand, Bidrag till den svenska socken
självstyrelsens historia under 1600-talet (Stockholm
1923).
Harald Gustafsson, Sockenstugans politiska kultur.
Lokal självstyrelse på 1800-talets landsbygd. Stadshi-
storiska institutet. Studier i stads- och kommunhistoria 6 (Stockholm 1989).
M Hellspong, O Löfgren, Land och stad. Svenska sam
hällstyper och livsformer från medeltid till nutid (Lund
1976).
Torkel Jansson, Adertonhundratalets associationer.
Forskning och problem kring ett sprängfullt tomrum eller sammanslutningsprincip er och föreningsformer mellan två samhällsformationer aa 1800-1870. (Upp
sala 1985).
Egil Johansson, ”Den kyrkliga låstraditionen i Sverige - en konturteckning”, Ur nordisk kulturhistoria. Läs-
kumiighet och folkbildning före folkskoleväsendet (Jy
väskylä 1981).
Egil Johansson, En studie med kvantitativa metoder
av folkundervisningen i Bygdeå socken 1845-1873
(Umeå 1972).
K H Johansson, Svensk sockensjälvstyrelse 1686-
1862. Studier särskilt med hänsyn till Linköpings stift
(Lund 1939).
Ulla Johanson, ”Fattigvård i Sverige under 1700-talet”,
Oppdaginga av fattigdomen (Oslo 1983).
Ulla Johanson, Fattiga och tiggare i Stockholms stad
och län under 1700-talet (Stockholm 1984).
Fritz Kaijser, ”1862 års kommunalförordningar”,
Hundra år under kommunalförfattningarna 1862- 1962, ed Svenska Landskommunernas Förbund m.fl.
(Stockholm 1962).
Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (Malmö
1956-1978).
Kyrka och socken i medeltidens Sverige. Studier till Det
medeltida Sverige 5, RAÄ, ed Olle Ferm (Stockholm 1991).
Landskaps- och bebyggelseförändringar under 1800- talet. Rapport från symposium i Stockholm 11-12 sept 1985, ed Pär Erik Back, Margareta Biörnstad (Uppsala
1986).
Lars Erik Larsson, Organister och klockare i Uppland
1600-1870. Svartsjö kontrakt (Uppsala 1977). Minnesskrift ägnad 1734 års lag III (Stockholm 1934). Prästgårdar i Sverige. Inventeringar 1973-1986. Rap
port RAÄ 1989:2.
Panu Pulma, Fattigvård i frihetstidens Finland. En un
dersökning om förhållandet mellan centralmakt och lokalsamhälle (Helsingfors 1985).
Gunnar Richardson, Svensk utbildningshistoria. Skola
och samhälle förr och nu (Lund 1990).
Sam Rönnegård, Folkundervisningen i Leksand i äldre
tid (Falun 1966).
Sveriges kyrkolag af år 1686. Innehållande alla dithö-
rande stadganden, som utkommit till början av oktober 1890, ed P Rydholm (Stockholm 1890).
SAO B Svenska Akademins Ordbok.
Åke Sandholm, Klockarna i Finland på 1500- och
1600-talen (Åbo 1966).
W Sjölin, ”Sockenmagasin”, Landskommunernas tid
Gunnar Suolahti, Finlands prästerskap på 1600- och
1700-talen (Helsingfors 1927).
Svenska Synodalakter efter 1500-talets ingång. Syno dalakter från Uppsala ärkestift 1526-1800, ed Herman
Lundström (Uppsala 1908).
Olof Sörndal, ”1817 års förordning angående socken stämmor och kyrkoråd”, Statsvetenskaplig tidskrift
1941.
G Thulin, ”Utredning ang klockar-, organist-, kantors- (kyrksångare) befattningarna. Historisk översikt 1919. Nils Torpson, Svenska folkundervisningens utveckling
från reformationen till 1842 (Stockholm 1888).
Marian Ullén, Lenhovda och Herråkra kyrkor, Upp-
vidinge härad, Småland, Band VI:2. Volym 171. Sveri ges kyrkor (Stockholm 1977).
Albin Warne, Den svenska folkundervisningen från re
formationen till 1809 i Svenska folkskolans historia
(Stockholm 1940).
Hilmer Wentz, Klockaren i helg och söcken från medel
tid till nutid (Malmö 1980).
Gunnar Wetterberg, Handbok i kyrkolagfar enhet. Sjunde upplagan (Lund 1956).
Eva Vikström, ” Sockenkyrkor och tätortsbildning i öv re Norrland” Bebyggelsehistorisk tidskrift 1992:22. Eva Vikström, ”Böndernas stad” Västerbotten 1988:1. Christer Winberg, Folkökning och proletarisering.
Kring den sociala strukturomvandlingen på Sveriges landsbygd under den agrara revolutionen (Lund 1977).
Anders Åman, Om den offentliga vården. Byggnader
och versamheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen. En arkitekturhistorisk under sökning. (Uddevalla 1976).
Anders Åman, ”Inledning till skol-arkitekturen” Om
Uppsala läroverk och svenskt skolhusbyggande i de
stora undervisningsreformernas spår. Upplands na
tions årsskrift 25/1962 (Uppsala 1963).
Karl Åmark, Spannmålshandel och spannmålspolitik i
Sverige 1719-1830 (Stockholm 1915).
Eva Österberg, ”Svenska lokalsamhällen i förändring ca 1550-1850”. Historisk tidskrift 1987:3.
Förkortningar
AT A Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
LMV Lantmäteriverket
SAO B Svenska akademiens ordbok ULA Uppsala landsarkiv