Lära om eller lära av religion

I religionsämnet är det, enligt kursplanen, människan och människans situation som ska vara det man studerar och människans upplevelser och behov av livstolkning ska stå i centrum. Det ska vara ”ett samspel mellan kunskapsperspektiv och existentiella frågor” (RMG 2000, s 146) så att ämnet blir ”konkret, verklighetsnära och personlighetsutvecklande” (RMG 2000, s 146). Här är det viktigt att religion definieras funktionellt, så att det är något som berör alla elever, även de som inte ser sig själva som troende eller tillhörande någon religion. Något som är svårt att komma ifrån men som trots det är viktigt att ha i åtanke, är att religioner och kulturer inte beskrivs statiskt i termer av ”så här gör muslimer”, ”så här tycker judar” eller liknande. I både Hela livet och Söka svar har vi dock stött på just detta fenomen när det gäller beskrivandet av de olika religionerna. Böckerna har visserligen egna kapitel som behandlar religion och tro generellt utifrån ett funktionellt perspektiv. För att skapa förståelse i bemärkelsen empatisk förståelse för andra människor, kanske med en annan tro eller religion än eleven själv, tror vi emellertid att det är viktigt att visa på vad just dessa religioner har för betydelse för de troendes liv och levnadssätt. Det blir därmed viktigt att inte enbart lägga an ett utifrånperspektiv. Med en funktionell definition av religion räknas dessutom elevernas kunskap och erfarenheter lika mycket som lärarens, som inte enbart får rollen som ”expert”. I det här sammanhanget blir det också aktuellt att beröra de olika perspektiven lära om respektive lära av. Ett av målen med religionsundervisningen är ju som nämnts ovan att eleven ska ges möjlighet att utveckla sin egen personliga hållning i livsåskådningsfrågor. Båda dessa perspektiv kan ses som viktiga i undervisningen då de kompletterar varandra; för

att kunna lära av måste man först lära om. Det har dock visat sig att lära om-perspektivet är det som dominerat undervisningen och läroböckerna historiskt sett i Sverige. Även de båda analyserade läroböckerna presenterar de olika religionerna främst ur detta perspektiv.

Man kan lätt få för sig att det är eftersträvansvärt att religioner beskrivs så objektivt och neutralt som möjligt. Som vi har sett är det dock inte möjligt att till fullo beskriva en religion utan att låta sin beskrivning vara färgad av några värderingar. Det är inte heller önskvärt att inta ett ”neutralt” förhållningssätt till religionerna. Trots att vi lever i en postmodern tid, eller kanske just därför, ska undervisningen inte vara värdeneutral vilket innebär att läroböcker faktiskt har en uppgift att förmedla värden. Skolan skall lära ut och praktisera demokratiska värderingar: ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta” (Lpf 94, s 3).

En central fråga är, som vi har sett, vilken roll de religiösa traditionerna och livsåskådningarna har att spela som grund för dessa värden. Enligt ett konstruktivistiskt och pragmatistiskt synsätt är det i ett ständigt pågående samtal som det ska avgöras vilka värden som ska gälla, inte genom hänvisningar till traditioner och olika slags anspråk på sanning. Vi tror dock att de religiösa traditionerna fortfarande har en viktig roll att spela när det gäller skolans värdegrund. Oavsett om vi är troende eller inte kan religion ses som ett sätt för människan att skapa mening. Religion behöver inte definieras på ett kunskapsteoretiskt sätt som gör att vi måste ta ställning till dess sanningsanspråk. Med ett pragmatistiskt - eller hermeneutiskt - synsätt kan vi se det som att religion handlar om hur vi ska leva, om vilka konsekvenser olika sätt att tro får i mitt och andras liv. Det anspråk på mening som religioner ställer kan vi studera utan att göra det i termer av sant eller falskt. Vi kan av olika skäl anse det vara viktigt att det finns fasta och i någon bemärkelse överordnade värden. Dessa värden är dock, anser vi i anslutning till den diskussion som förts ovan, inte förbehållna den kristna tron och traditionen. Det är ett gemensamt religiöst och kulturellt arv.

Av betydelse för hur värdegrunden kommer att gestaltas i skolans undervisning är vilken kunskapssyn som ligger bakom densamma. Den slags förståelse elever kan uppnå genom att inte enbart lära sig om olika religioner utan också någonting av dem torde mer höra ihop med ett synsätt som betonar tolkning och olika perspektiv än en syn i vilken en objektiv och ”sann” kunskap anses vara möjlig. Det handlar framför allt om att texten bör ha ett tolkande och öppet förhållningssätt till det som behandlas. Här är det viktigt att eleven bjuds in i resonemanget och uppmuntras att tänka till själv, genom frågor och andra uppgifter.

I de aktuella böckerna har vi exempel både på faktafrågor och frågor av en mer djuplodande och diskussionsvänlig art. Vad som kan ses som problematiskt i det här fallet är dock att ingen av de båda böckerna inbjuder till någon slags kritik av det som står i böckerna. Med tanke på att alla läroböcker står inför vad vi skulle kunna kalla ett urvalsdilemma gällande vad som skall tas med eller inte blir det än viktigare att eleverna ges möjlighet att ifrågasätta och reflektera kring det som valts ut och kanske framförallt kring det som valts bort.