Lärarkårens arena

Det är en enad lärarkår som framträder i tidskriften. Trots interna diskussioner är den samlad bakom skolämnets syfte – den goda avsikten. Att en lärar- eller yrkeskår står enad runt sin uppgift och försvarar sin status är inte unikt i sig. Vad som är unikt för lärarkåren i skolämnet för kroppsövning är den goda avsikten, att denna utövas över och genom kroppen. Jag har identifierat rösterna som kommer till tals och vad de får säga. Jag har visat att det finns flera uppfattningar om skolämnet och vem som uttrycker dessa. Men vad innebär de uppfattningar som framkommer i tidskriften i ett större sammanhang?

9.1 Språket som redskap för maktutövning

I denna skildring har jag betraktat språket som ett redskap för maktutövning. Jag har utgått från att tidskriften är en plats för produktion och reproduktion av lärarkåren och dess uppfattningar om skolämnet – men är verkligen tidskriften ett forum för detta? Och är det ett forum vars röster är medvetna om det?

En lärares uppfattning om skolämnet har inte uppstått av sig själv, den är ett resultat av andras föreställningar som läraren tagit del av i ett tidigare skede, genom samtal, läsning eller observation. Dessa föreställningar har bidragit till att skapa skolämnets verklighet så som läraren ser den. Vad som även påverkar denna uppfattning är lärarens bakgrund och egna erfarenheter och hur dessa relateras till skolämnet. Forskning har visat att lärare i skolämnet ofta har en liknande bakgrund vad gäller intresse för fysisk aktivitet, de har många gånger en egen erfarenhet av idrottsrörelsen, samt att de har en gemensam lärarutbildning.243 Detta förenar lärarkåren och är påtagligt i tidskriften. Jag har visat att många röster säger liknande saker. Språket fungerar därmed som ett maktredskap som formar och omformar lärarkårens självförståelse och uppfattningar om skolämnet. Egna erfarenheter bärs med in i tolkningen av uppfattningarna och omformar dem, som gör att större eller mindre avvikelser uppstår. Men avvikelserna som syns i tidskriften är inte större än att det är tydligt att det är skolämnet som omtalas. Det språk som är buret av flera och olika röster – med liknande men även personliga erfarenheter – bidrar till att bestämma de språkliga gränser som är utmärkande för skolämnet.

243

71

Inom dessa gränser befinner sig uttryck och definitioner som visar att det är skolämnet för kroppsövning. Innebörden som läggs i uttrycken och definitionerna möjliggör att rösterna kan tala om skolämnet, att lärarkåren kan samlas runt en gemensam föreställning. En vanlig sammanlänkning är fysisk aktivitet och hälsa, som ofta anges i innebörden att fysisk aktivitet

leder till hälsa. Detta är essensen i den goda avsikten, det är skolämnets kärna, ett exempel på

en för givet tagen föreställning i lärarkåren om skolämnet – och som inte ifrågasätts.

Men vem bär ansvaret för formeringen av denna föreställning? Den röst i tidskriften som yttrar något om skolämnet lämnar spår av sin tolkning genom ordval, betoningar, uttryck; den som tar emot yttringen tolkar denna och reagerar på något i ordvalen, betoningarna och uttrycken. Båda har ansvar för sina tolkningar, som bidrar till formeringen av föreställningen. På så sätt produceras och reproduceras lärarkårens självförståelse och föreställning skolämnet i tidskriften. Den befästs eftersom den ständigt upprepas.

Då rösterna i tidskriften vet vem läsaren är och att läsarna utgör en stor del av lärarkåren, finns det möjlighet att påverka denna och skolämnet. Speciellt av forskarröster och lärarorganisationen positioneras läraren som en betydelsefull person i strävan mot att uppfylla den goda avsikten. Det behöver inte vara en negativ påverkan, flera redaktörer framhäver att tidskriften är ett viktigt forum för att förmedla information, synpunkter, förslag och kritik. Därför menar jag att åtminstone redaktionen och organisationen är medvetna om den makt som kan utövas genom tidskriften: den produktiva makten som utövas i syfte att samla lärarkåren under en gemensam målsättning. Tidskriften är en plats för produktion och reproduktion som befäster föreställningar. Detta har jag visat i diskussionen om gymnastik som innehåll och gymnastik som kvardröjande namn i lärarorganisationens och tidskriftens namn. Föreställningen om gymnastik som den framstående formen för skolämnet fanns kvar länge, även när gymnastiken kritiserades och när idrottsliga aktiviteter introducerades. I min skildring har jag även lyft flera lärarröster som kommenterar att denna term sammankopplas med en föreställning om att skolämnet är vad det brukade vara och inte vad det är. Därför menar jag att tidskriften som forum för röster är delaktiga till produktion och reproduktion av föreställningar om skolämnet, föreställningar som både är bidragande och begränsande för lärarkåren och skolämnet. Föreställningarna och rösterna samlar lärarkåren i strävan mot en gemensam målsättning som diskuterar både tradition eller nytänkande. Men spänningen som uppstår mellan tradition och nytänkande – vad gäller skolämnets innehåll och arbetssätt – kan även begränsa skolämnets utveckling. Tidskriftens ambition att vara en sammanhållande länk är att alla lärare i skolämnet ska vara med, vilket resulterar i dessa spänningar. Samtidigt

72

bidrar det till en smidigare övergång från tradition till nytt, från kollektiv till individ – och en fortsatt sammanhållen lärarkår.

Ovanstående resonemang leder till en slutsats som svarar på frågan om det finns en rådande version av skolämnet? Efter en skildring av rösterna i tidskriften menar jag att ja, det finns en rådande version av skolämnet. Den utesluter inte andra versioner, men det är den som dominerar. Hur rättvis och riktig den är beror på varje lärares egen föreställning om skolämnet. Denna dominerande version av skolämnet har inte uppstått av sig själv, utan av alla versioner som bärs av enskilda röster i tidskriften, framför allt lärarrösterna. Vad som gör den rådande, är att de enskilda versionernas har en gemensam kärna fylld av den goda avsikten. Det är en gemensam föreställning hos lärarna som ständigt upprepas, dels genom de språkliga gränserna, dels genom de gemensamma erfarenheterna. De enskilda uppfattningar som avviker från den rådande versionen är så små, att de inte stör sammanhållningen av den