I början av föregående kapitel redovisades den syn på omvärlden som RUFS utgår från. RTK:s
bedömning är att den fortfarande är relevant för regionens möjligheter och hot. Sedan RUFS skrevs har omvärlden dock förändrats på väsentliga punk- ter som inte speglas i RUFS eller berörs mer ytligt. I vissa fall handlar det om genuina förändringar som inte förutsågs i slutet av 1990-talet, i andra fall om tendenser som förutsågs i RUFS och som nu fått genomslag. Några av dessa förändringar gäller:
• Säkerheten. Terroristhotet, som blivit tydligt ef- ter den 11 september 2001, har redan gjort av- tryck i andra storstadsregioners planering. För vissa, exempelvis London, handlar det mycket om att garantera säkerheten på allmänna platser. Andra, såsom Helsingfors/Nylands regionen, konstaterar att det är en konkurrensfördel att
Inför den fortsatta planeringsprocessen
Oavsett om RUFS bedöms vara aktuell eller inte fortgår den regionala planeringen. Samrådet omfattar därför vad en kommande regional ut- vecklingsplan ska innehålla och formerna för den framtida planeringsprocessen.
Varje plan – även en plan med ett långsiktigt tidsperspektiv – präglas av de förhållanden som råder när den utarbetas. Sedan RUFS antogs har omvärlden förändrats på väsentliga punkter. Till exempel säkerhet, klimatpåverkan, EU:s framtida utveckling, demografiska förändringar och re- gionalisering. Dessa ämnesområden kan behöva fördjupas i en kommande omvärldsanalys. Granskningen av RUFS har också aktualiserat nya frågor och förhållningssätt som kan bli angeläg- na i kommande planeringsprocesser. Sådana nya frågor är kultur, folkhälsa, jämställdhet, mång- faldsfrågor, urbaniserad landsbygd och rörlighet. Den framtida regionala planeringen kan också utgå från vissa perspektiv exempelvis hållbar utveckling eller invånarperspektiv.
Man kan även behöva diskutera om den 30-åriga planeringshorisont som finns i RUFS är ändamåls- enlig. Olika frågor som tas upp i RUFS behöver hanteras med olika tidsperspektiv: vissa kortare än 30 år, andra väsentligt längre. Också den geo- grafiska omfattningen i den regionala utveck- lingsplanen bör diskuteras mot bakgrund av den pågående förstoringen av regionen.
befinna sig mer i periferin. Sedan attacken i Madrid våren 2004 står det klart att terroristho- tet är en realitet också i Europa. Stockholms- regionen verkar inte tillhöra de områden där säkerhetsriskerna är störst, men det går inte att förutse utvecklingen i ett längre perspektiv. Oavsett om det finns ett hot mot just Stockholm påverkas regionen av det nya världsläget. Om hotsituationen håller i sig kan etableringar, turism och personrörelser påverkas i ännu högre grad.
• Klimatpåverkan. Det är sannolikt att klimat- frågorna tilldrar sig ett ökat intresse framöver. I RUFS konstateras att bindande internationella överenskommelser på klimatområdet i fram- tiden kan betyda mycket för utvecklingen i regionen.
Klimatförändringarna utvisar tydligt att Stockholmsregionens aktörer måste öka sitt engage mang och sina möjligheter att agera för att minska klimatpåverkan. Det är dock inte sannolikt att den regionala utvecklingspla- neringen är den optimala arenan för att driva igenom nöd vändiga förändringar. En kraftig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken förutsätter nya motorer och bränslen, vilket är en nationell och internationell fråga. Sådant som behandlas i RUFS, exempelvis bebyggelse- struktur och infrastruktur, påverkar koldioxidut- släppen ganska marginellt.
• EU:s framtida utveckling. När RUFS 2001 utarbetades stod EU i slutfasen av en historisk period av mycket snabb integration och sam- tidigt en utvidgning. Den gemensamma valutan höll på att införas. Nu reses nya frågor om unionens framtid. I vilken riktning kommer de nya medlemmarna att gå? Hur påverkas EU:s politik och beslutskraft? Ingen kan i dag ge säkra svar på dessa frågor, inte ens de nya med- lemsländerna själva. Vissa gör bedömningen att unionen nu står inför en period av mindre snabb utveckling. Andra pekar på att EU kan stå inför en fragmentering, bland annat driven av att vissa länder väljer att fördjupa sin samverkan
på egen hand (”ett EU i fler hastigheter”). I vil- ken riktning utvecklingen går och var Sverige hamnar i relation till de andra medlemmarna är avgörande för Stockholmsregionens framtid och även för den Östersjötanke som präglar RUFS.
• Demografin och välfärden i framtiden. När RUFS utarbetades hade diskussionen om det ökade antalet äldre och den minskande andelen i aktiva åldersgrupper just börjat tas på allvar. RUFS redovisar framskrivningar baserade på Långtidsutredningen 1999 som visade att Stockholmsregionen skulle klara sig relativt väl jämfört med många andra delar av landet tack vare sin yngre befolkning. Under senare år har bilden av den demografiska utveck lingen blivit tydligare. Den kommer att påverka EU:s ut- veckling – flera EU-länder, till exempel Italien, står inför mycket större problem än Sverige – vilket kan få effekter också för Stockholms- regionen. Detta trots ett väntat ökat barna- födande i landet. Det blir också allt tydligare att välfärdssystemen utmanas. Att finansiera välfärden med färre skattebetalare försvåras av att problemen är ojämnt geografiskt fördelade. Risken finns att konflikterna mellan storstads- regionerna och övriga landet tilltar. Detta har koppling till den arbetskraftsinvandring, som förordas i RUFS.
• Regionaliseringen. Debatten om de admini- strativa och demokratiska strukturerna har tagit fart. Hur ska ansvarsfördelningen mellan den nationella nivån och andra nivåer se ut? Ska den regionala organisationen och indelningen göras om – och i så fall hur? I samtliga nord- iska länder pågår denna diskussion. I Danmark har den pågått i flera år och olika förslag har framförts av Strukturkommissionen under våren 2004. Det mest radikala är att ett två- nivåsystem införs. I Sverige arbetar Ansvars- kommittén med direktiv som liknar de danska. Listan på omvärldsfaktorer som tillkommit – eller där kunskapen fördjupats – på senare tid skulle
kunna göras längre. Ingen av dem – enskilt eller sammantaget – bedöms rubba aktualiteten i den allmänna omvärldsanalys som RUFS 2001 utgår från. Men listan visar att en fortsatt planeringspro- cess måste bygga på förnyade omvärldsanalyser, där ovanstående och kanske flera faktorer vägs in.