Långsiktigt livskraftiga populationer av växter och djur finns och bevaras inom sina

naturliga utbredningsområden

Detta innebär bl.a. att:

• Naturligt förekommande arter i våra kust- och havsområden kan existera i livskraftiga populationer.

• Hotade arter kan finnas kvar i sina nuvarande biotoper samt har möjlighet att återhämta sig och spridas till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden.

• Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter (jämför delmål 1).

• Artsammansättningen är god i enlighet med EU:s förslag till ramdirektiv för vatten.

• Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte.

Inledning

Detta delmål hänger nära samman med föregående delmål om biotoper.

I Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald fastslås att vårt nationella åtagande gäller att långsiktigt upprätthålla förutsättningarna för biologisk mångfald. Vidare betonas att habitatorienterade insatser bör dominera på artnivån och att rödlistade arter är viktiga både för sitt egenvärde och som indikatorer på miljösituationen.

Problemet

I terrestra kustområden finns ett antal hotade arter identifierade. Med dagens kunnande kan vi emellertid inte identifiera akut hotade djur eller biotoper i haven på det sätt som sker i terrestra miljöer. I havet rör sig organismerna snabbt och över stora ytor (musslor, larver, mikroorganismer och fiskar) inte minst beroende på strömmar och vindförhållanden. Många djur och även vissa växter har en födelse- och uppväxtplats, men kan sedan förflytta sig som larver, sporer o.dyl. till helt andra födosöks- och

reproduktionsområden. Detta innebär att man inte kan identifiera och utnyttja begreppet rödlistade/hotade arter på samma sätt som i terrestra system. I stora drag finns en uppfattning om vilka typer av områden som är

värdefulla, men för att avsätta områden behöver man veta betydligt mera, t.ex. om vilka områden som faktiskt är värdefullast ur reproduktions- och representativitetssynpunkt.

Mål för laxen behandlas i samband med motsvarande delmål under miljömålet ”Levande sjöar och vattendrag”, eftersom det framför allt är i vattendragen som hindren för laxens spridning återfinns.

Genom att växter och djur förs till nya områden bidrar människan till att utjämna de lokala skillnaderna och därmed till att den biologiska

mångfalden minskar såväl lokalt som globalt. Detta gäller såväl på artnivå som på genetisk nivå. Främmande arter kan leda till nya miljöproblem, som t.ex. utslagning av inhemska arter samt spridning av sjukdomar.

Viktiga drivkrafter och aktörer

Exempel på viktiga drivkrafter och aktörer, utvalda med avseende på att de bidrar till att problem uppstår, eller att de kan bidra till lösningen av

problemen.

Exempel på drivkrafter som minskar hotade arters livsmiljöer är olika typer av fysisk exploatering av miljöerna – från delmål 1 om biotoper:

- Bostadsbyggande. Aktörer: Hushållen, Boverket, byggbranschen.

- Transporter. Hamnanläggningar, vägbankar, farleder. Aktörer:

Vägverket, Sjöfartsverket, Fiskeriverket.

- Fritid. Bebyggelse, bryggor, hamnar, turistanläggningar. Aktörer:

Turistrådet, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, allmänheten.

- Behovet av mark- eller vattenområde för anläggningar, tillgång till vattenrecipient. Aktörer: industrier, avloppsreningsverk,

energiproducenter, vattenbruk, andra exploatörer.

Dessutom:

- Behov av livsmedel – odlad fisk och skaldjur. Aktörer: Fiskeriverket, vattenbrukare, Jordbruksverket.

- En världsomfattande handel driver både avsiktlig och oavsiktlig spridning av arter. Aktörer: Sjöfartsverket, internationella organisationer.

- Aktörer som verkar för skydd av hotade arter är Naturvårdsverket, länsstyrelser, kommuner, ArtDatabanken.

Hur hanteras problemet idag?

Naturvårdsverket fastställer s.k. rödlistor över hotade växt- och djurarter, som tas fram av ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Rödlistorna är förteckningar över arter som löper risk att försvinna från vårt land i ett kortare eller längre tidsperspektiv och delar in arterna i

hotkategorier beroende på bedömd risk för utrotning. Dessa listor anger emellertid inte vilka krav som ställs på livsmiljöerna för att bibehålla dessa arter i deras biotoper. Rödlistor saknas dock för många marina artgrupper.

Inom HELCOM och OSPARCOM tog miljöministrarna 1998 beslut om att kraftigt driva frågan om introduktion av främmande organismer via

ballastvatten inom IMO.

Nollalternativet

Bristen på kunskap om och åtgärdsprogram för hotade arter i marin miljö innebär att det inte finns möjlighet att skydda dem.

Möjliga handlingsvägar

Behovet av rödlistning behöver analyseras rörande marina arter och rödlistor tas fram för makroalger (förutom kransalger) och evertebrater (främst makrofauna). Rödlistan för fiskar bör revideras, eftersom situationen för flera fiskarter har förvärrats under 1990-talet. En förutsättning för att kunna utarbeta rödlistor över marina arter är att det finns tillgång till

bestämningslitteratur och taxonomisk expertis. I vissa fall behövs ytterligare taxonomisk forskning.

Rödlistorna för marina arter uppdateras före 2005. De hotade arternas krav på livsmiljöer och behov av åtgärder behöver utredas och analyseras.

Åtgärdsprogram för prioriterade arter tas fram före 2010.

Åtgärdsprogrammen genomförs till år 2020.

Naturvårdsverket har utvecklat en policy för introduktion och spridning av främmande organismer. Där framförs bl.a. följande behov av åtgärder: Ökad kunskap om främmande arter i marina ekosystem behövs för att göra säkrare riskbedömningar och mer preciserade beskrivningar av främmande arters konsekvenser för den biologiska mångfalden. Informationsinsatser behövs också till myndigheter, näringsidkare och allmänhet. Oavsiktliga

introduktioner förebyggs genom tillämpning av internationella riktlinjer, t.ex. IMO:s riktlinjer för barlastvattenhantering och ICES´ 1994 riktlinjer för introduktion av flyttning av marina organismer. Införselvägarna

kontrolleras. När det gäller avsiktliga introduktioner behöver lagstiftningen göras enhetlig och täckande. Vid avsiktliga introduktioner ska en

försiktighetsstrategi tillämpas, riskbedömning utföras före introduktionen, samt uppföljning göras.

Ytterligare åtgärder för övervakning av delmålet kan behövas.

Konsekvenser

En uppdatering av rödlistorna föreslås genomföras av ArtDatabanken som förstärks med en heltidstjänst. Årlig arbetskostnad uppgår till ca 365 000 kr.

Förutom uppdaterade rödlistor, erhålls ökad kunskap om marina arter.

Åtgärdsprogram tas fram för hotade däggdjur och fåglar samt övriga prioriterade arter. Naturvårdsverket utreder och analyserar hotade arters krav på livsmiljöer och behov av åtgärder. Uppskattad resursåtgång är ca 1 år, vilket medför en kostnad på ca 365 000 kr. Kostnader för framtagande av åtgärdsprogram beräknas till 50 000 kr per program. Åtgärden resulterar i ny/ökad kunskap om - och åtgärdsprogram för - hotade arters krav på livsmiljöer. Kostnaderna för genomförande av åtgärdsprogram kan variera mycket, beroende på hur åtgärdsprogrammen utformats.

Delmål 3. Kulturmiljövärden och sociala