Växelkursregimen avgör vad som är ekonomins nominella an-kare och är därmed fundamental för lönebildningen. Detta av-snitt tar upp ett antal frågeställningar som rör hur växelkursre-gimen påverkar förutsättningarna för lönebildningen. Utgångs-punkten i analysen är en lönebildning som den svenska med betydande inslag av central samordning.
Analysen i detta avsnitt är av principiell karaktär medan Kon-junkturinstitutets tankeram för lönebildning vid rörlig växelkurs konkretiseras i avsnitt 5.2–5.4.
HUR PÅVERKAR LÖNEBILDNINGEN
STRUKTUR-OMVANDLINGEN VID FAST OCH RÖRLIG VÄXELKURS?
Vid en betydande central samordning av lönebildningen där löneutvecklingen är likartad i olika branscher drivs strukturom-vandlingen av samma mekanismer vid fast och rörlig växelkurs.
Vid fast växelkurs kommer, som i den välkända EFO-modellens analysram148, de mest konkurrenskraftiga företagen och
branscherna klara av den gemensamma löneutvecklingen i eko-nomin. Mindre lönsamma företag och branscher kan vid denna gemensamma löneutveckling och den fasta växelkursen inte behålla en rimlig lönsamhet.149 De slås därför ut och produkt-ionsresurser flyttar till de mer lönsamma företagen och branscherna.
Samma mekanism gäller vid rörlig växelkurs. Den i hög grad gemensamma löneutvecklingen ger, tillsammans med bland an-nat penningpolitikens utformning och eventuell strukturom-vandling, en utveckling av den rörliga växelkursen. Mindre lön-samma företag och branscher kan inte behålla en rimlig lönsam-het vid den gemensamma löneökningstakten och den rörliga
”gemensamma” växelkursen. De minst lönsamma företagen slås utoch produktionsresurser flyttar, precis som vid fast växelkurs, till de företag och de branscher som har en högre lönsamhet.
Slutsatsen är att vid starka centrala inslag i lönebildningen så kan inte enskilda företag eller branscher ”räddas” oavsett växel-kursregim. I stället kommer produktionsresurser koncentreras till de företag och branscher som är mest lönsamma.
ÄR EUROPANORMEN EN RIMLIG APPROXIMATION VID FAST VÄXELKURS?
Det är vanligt förekommande att arbetsmarknadens parter och analytiker hänvisar till en Europanorm eller en Edinnorm som
148 EFO-modellen presenteras utförligt i Edgren, G. m.fl. Lönebildning och samhällsekonomi, Rabén & Sjögren, 1970.
149 Lönsamheten varierar med risknivån i olika företag och branscher, även på lång sikt. Ju högre risk, desto högre lönsamhet och därmed kapitalavkastning kräver investerarna. Det är därför den riskjusterade lönsamheten som avses här.
utgångspunkt för den svenska löneutvecklingen. Med dessa normer avses att lönerna i Sverige ska utvecklas i takt med lö-nerna i utvalda europeiska länder.
En första fråga är om löneutvecklingen i Europa är en rimlig utgångspunkt ens vid fast växelkurs. Även om det ur national-ekonomisk synvinkel finns fler argument för det än vid rörlig växelkurs är det inte säkert att den svenska löneutvecklingen ska följa Europas (eller en konkurrensvägd) utveckling. Orsaken är att även om den nominella växelkursen är konstant vid en fast växelkursregim kan den reala växelkursen behöva ändras mellan länder som Sverige konkurrerar med. Om länder exempelvis har olika preferenser för sparande (exempelvis på grund av olika demografisk utveckling) kan bytesbalansen behöva öka i vissa länder och minska i andra. Det sker via olika löne- och prisök-ningstakt vilket förändrar den reala växelkursen mellan länder.
Nuvarande situation inom euroområdet är ett tydligt exempel detta. I länder med bytesbalansöverskott finns det ekonomiska drivkrafter som innebär att löner och priser växer snabbare framöver än i länder med bytesbalansunderskott. För att den fasta nominella växelkursen ska vara hållbar på sikt måste bytes-balansöverskott över tid balanseras med bytesbalansunder-skott.150
En annan orsak till att den reala växelkursen kan behöva änd-ras är att våra handelspartner har en annan produktionssamman-sättning än den svenska. Om exempelvis oljepriset trendmässigt ökar snabbare än andra priser försämras bytesförhållandet för Sverige eftersom vi är nettoimportörer av olja. För att behålla samma bytesbalans vid den fasta nominella växelkursen måste då Sveriges löner växa långsammare än i länder som nettoimporte-rar mindre eller nettoexportenettoimporte-rar olja.
Löneutvecklingen kan också skilja mellan länder med fast växelkurs om produktivitetsutvecklingen skiljer sig åt. Som framgår i avsnitt 4.3 finns stora skillnader i den trendmässiga produktivitetsutvecklingen mellan länder och tidsperioder. Det innebär i normalfallet att även lönerna utvecklas i olika takt.
Det kan dessutom vara så att lönsamheten i utgångsläget skil-jer sig åt mellan Sverige och våra handelspartner. Nivån på betskostnaden måste då justeras vilket kräver att tillväxten i ar-betskostnaden skiljer sig åt under ett antal år även om utveckl-ingen av produktivitet och priser är densamma som i konkur-rentländerna.
Slutsatsen är att även med fast växelkursregim krävs en avan-cerad analys för att bedöma vilken nominell löneutveckling som är förenlig med den fasta växelkursen och en önskvärd syssel-sättningsnivå. Den framtida utvecklingen inom euroområdet är ett tydligt exempel på detta. Att lönerna vid fast växelkurs alltid
150 Sett i backspegeln hade det förstås varit bättre att lönerna inom euroområdet hade vuxit i samma takt i stället för att de växte snabbare i flera sydeuropeiska länder än i Tyskland. Detta skulle ha mildrat uppbyggnaden av obalanser men knappast hindrat den.
kan öka i takt med ett vägt genomsnitt av ett lands handelspart-ner är i normalfallet en kraftig förenkling.
ÄR EUROPANORMEN EN RIMLIG APPROXIMATION VID RÖRLIG VÄXELKURS?
Vid rörlig växelkurs tillkommer ytterligare faktorer som innebär att Europanormen som ankare för löneutvecklingen inte är rele-vant för ekonomisk analys.151
För det första kan, precis som vid fast växelkurs, både pro-duktivitetsutveckling, inflationsmål samt produktions- och kon-sumtionskorgar skilja sig åt mellan Sverige och våra handelspart-ner. En löneutveckling i takt med våra handelspartner behöver därför i sig inte innebära bibehållen konkurrenskraft ens om den rörliga växelkursen är stabil.
För det andra är det inte alltid rimligt att försöka uppnå en stabil växelkurs med hjälp av löneutvecklingen ens om det vore möjligt genom att följa Europanormen. Som diskuteras i avsnitt 5.3 kommer sannolikt en förskjutning av det relativa sparandet mellan Sverige och våra handelspartners innebära en fortsatt förstärkning av kronan. I denna strukturomvandling kommer sannolikt lönsamheten inom svensk exportindustri försvagas och marknadsandelar förloras. Att lönebildningen skulle kunna mot-verka denna strukturella utveckling förefaller inte troligt och inte heller nödvändigtvis önskvärt.
För det tredje så innebär en löneutveckling i takt med våra handelspartner att arbetsmarknadens parter bortser från syssel-sättningsnivån i utgångsläget. Vid rörlig växelkurs är en central uppgift för parterna att uppnå en, enligt deras preferenser, önsk-värd sysselsättningsnivå som är förenlig med inflationsmålet och ett internationellt kapitalavkastningskrav. Om sysselsättningsni-vån exempelvis är lägre än vad parterna anser önskvärt måste löneutvecklingen tillfälligt avvika från summan av produktivitets-tillväxt och ökningstakt i företagens förädlingsvärdepriser.152 I en sådan situation är det än mindre relevant vad våra handelspart-ner har för löneutveckling.
För det fjärde, utöver ovanstående strukturella orsaker till var-för en Europanorm inte utgör en grund var-för ekonomisk analys av svensk löneutveckling, ser den konjunkturella situationen an-norlunda ut. Utvecklingen av produktion, sysselsättning och lönsamhet i Sverige kommer sannolikt i större utsträckning än tidigare att skilja sig åt från den europeiska utvecklingen i all-mänhet och utvecklingen i euroområdet i synnerhet de närmaste åren. Den konjunkturellt betingade löneutvecklingen kommer därmed också sannolikt att skilja sig åt.
I kapitel 4, avsnitt 4.3, presenteras en empirisk analys som vi-sar att arbetslöshets- och lönsamhetsnivån är centrala
151 Detta avsnitt bygger på kapitel 4 i Gottfries, N., Fungerar den svenska lönebildningen?, bilaga 5 till Långtidsutredningen 2011, SOU 2011:11.
152 Se fördjupningen ”Arbetsmarknadens parter och jämviktsarbetslösheten” i kapitel 4 för en analys.
ningsfaktorer för löneutvecklingen över konjunkturcykeln. Har då arbetslöshet och lönsamhet utvecklats på ett likartat konjunk-turellt sätt i Sverige och i Europa de senaste åren? Finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen har påverkat arbetslös-hetsnivån på markant skilda sätt bland viktiga handelspartner i Europa (se diagram 136). Jämfört med Sverige har arbetslöshet-en stigit mycket i Storbritanniarbetslöshet-en och Danmark medan darbetslöshet-en har fallit markant i Tyskland. Denna utveckling tyder på att den konjunkturella löneutvecklingen sannolikt inte kommer att vara likartad de kommande åren.
Samma sak gäller vid en jämförelse av förändringen i vinst-andel mellan länder under krisen (se diagram 137).153 Medan vinstandelen 2011 i Sverige är tillbaka på 2007 års nivå har den fallit kraftigt i exempelvis Norge, Storbritannien och Tyskland.
Det kan bero på en mängd olika faktorer, såsom löneutveckling-en under krislöneutveckling-en och i vilklöneutveckling-en grad företaglöneutveckling-en behållit personal trots svag utveckling av produktionen (så kallad labour hoar-ding). Det indikerar dock att den konjunkturella vinstutveckling-en (och därmed löneutvecklingvinstutveckling-en) sannolikt kommer att se an-norlunda ut i olika länder de kommande åren.
Sammantaget innebär ovanstående strukturella och konjunk-turella skäl att Europanormen inte är ett lämpligt ankare för ekonomisk analys av löneutvecklingen i Sverige. De senaste tio åren med euron visar också att löneutvecklingen i Sverige i nor-malfallet inte följer den i Europa, än mindre vår största handels-partner Tyskland (se diagram 138).