[%-fördelning] Lösningsmedel, [renhet i %] Temp [℃] [min] Tid Badförhållande [g:ml] Walker 2014 Bryta ned 60/40 PET/bomull Bensylacetat 100 120 1:10 Walker 2014 Bryta ned 60/40 PET/bomull Bensylaldehyd 90 120 1:10 Walker 2014 Bryta ned 60/40 PET/bomull Butylbensonat 100 120 1:08 Walker
2016 Avfärga PET-textil Cyclohexanon 90-100 10 -
Walker 2014 Bryta ned 60/40 PET/bomull Dipropylenglykol-metyleteracetat 90 120 1:10 Walker 2014 Bryta
ned PET-textil DMI, (>98 %) 95 60 1:4,5
Walker 2014
Bryta
ned PET, >99 % DMI, (>98 %) 95 120 1:13,3
Walker
2016 Avfärga PET-textil DMI, (>98 %) 100 10 1:20
Wu et
al. 2014 Avfärga PET-textil DMSO, (99,0 %) 140 10 1:15
Walker 2016 Avfärga PET-förpackning Etylacetat 90-100 10 - Walker 2016 Avfärga PET-flaska Etylbensonat, (>99 %) 120 30 1:25 Walker 2016 Avfärga PET-förpackning Metylbensonat 90-100 10 -
3. MATERIAL OCH METODER
3.1L
ITTERATURSÖKNINGEn grundläggande och noggrann informationssökning över det aktuella forsknings-området vad gäller polyesterfiberåtervinning från konsument genomfördes tidigt i studien genom sökningar på nyckelord i sökmotorerna Scopus, Summon och delvis i Google Scholar. Litteratursökningen skiftade genom arbetets gång från att studera och söka information om tillsatser i både PET-flaskor och fibrer, samt mekanisk och kemisk återvinning till att fokusera på avfärgning och hur färg påverkar den kommersiella gångbarheten i en återvunnen vara. Kurslitteratur för studenter på textilingenjörsprogrammet antagna 2013 från kurser i textilkemi, färg och
bered-ning och polymerteknologi har använts för att definiera begrepp och ge grund till vidare sökningar. Vid urval av artiklar läses först titel och sedan sammanfattning. I många fall behövdes hela artikeln för att förstå vilket ursprung återvunnen PET hade då det inte beskrevs i sammanfattningarna.
Polyestern polyetentereftalat och dess egenskaper som polymer presenteras i litte-raturgenomgången lägger grunden till tillsatsavsnittet och studiens praktiska delar. Informationen är viktig för att bland annat förstå hur polyester borde uppföra sig vid uppvärmning till högre temperaturer som krävs för att polymerens amorfa delar ska öppnas och bindningarna till färgmolekylerna bryts.
För att förstå hur tillsatser eventuellt påverkar en mekanisk återvinning av polyes-ter var det av vikt att både undersöka vilka tillsatser som möjligtvis kan finnas på en textil och även i återvinningen av flaskor. Mekanisk återvinning av PET-flaskor är en etablerad metod och kan därför ge viktiga ledtrådar till vilka tillsatser som kan återfinnas på en textil som eventuellt kan ge problematiska följder i en omsmältning. Kemikalieinspektionens ämnesregister har använts för att konfirmera information om tillsatser.
När författarna beslutade att färg är den tillsats som ska tas bort i denna studie fo-kuserades sökningarna på metoder för att avlägsna färg. Det var endast vid patents-ökning som en metod för avfärgning av textil tillverkad i polyester återfanns. För-fattarna har enbart funnit ett övrigt exempel inom ämnet, en vetenskaplig artikel med en sammanfattning på engelska. Ett patent valdes ut för en fördjupad analys och ett exempel som nämns i patentet modifierades av författarna i diskussion med handledare utifrån studiens syfte för att genomföra praktiska försök.
3.2M
ATERIAL3.2.1T
YGVilken sorts textil som har avfärgats eller återvunnits har inte beskrivits tydligt i patenten som studerats. Därför valdes ett tyg som kunde simulera insamlade sport-kläder eftersom det är en vanlig produktgrupp för PET-fibrer.
Huracantec Dry Clim® är en trikå i 100% polyester tillverkad av det spanska före-taget Sportwear Argentona S.L (Sportwear Argentona u.å.a). Dry Clim innebär att tyget består av en tvålagersteknologi vilket innebär att avigsidan består av mono-filament och rätsidan av mikrofibrer. Teknologin är utvecklad av Sportwear Argen-tona för att ge komfort vid träning genom att vara snabbtorkande och ha en hög grad av ånggenomsläpplighet (Sportwear Argentona u.å.b).
Tyget är fixerat, tvättat och innehåller optiskt vitmedel av okänd karaktär. Det är redo för transfertryck och var tänkt att använda till kläder för sportcyklister enligt Mats Johansson1, som har skänkt tyget till Textilhögskolan. I figur 2 illustreras en bild av tygets rätsida innan färgning.
Figur 2. Närbild på rätsida av ofärgat tyg.
3.2.2F
ÄRGÄMNE OCH HJÄLPKEMIKALIERDianix Blue K-FBL är ett blått dispersionsfärgpulver med hög våthärdighet som är lämplig för färgning av polyester enligt återförsäljaren DyStar (DyStar 2010). Namnet är ett handelsnamn och färgen innehåller enbart den kromofora gruppen Disperse Blue 56 som har CI-nummer 63285 (Beschem u.å.). Färgämnet är av an-trakinotyp och lämpligt för tryckning och färgning av polyester. (Society of Dyers and Colourists & American Association of Textile Chemists and Colorists 1973, ss.2683-2684).
Disperse Blue 56 benämns även med systematiska beteckningen 1,5-Diaminobromo-4,8-dihydroxyanthraquinone och har CAS-nr 31810-89-6 enligt datasäkerhetsblad från kemikalieföretaget Sigma–Aldrich (Sigma-Aldrich 2012). Alla ovanstående uppgifter har konfirmeras i Kemikalieinspektionens ämnesregis-ter (Kemikalieinspektionen u.å.a). I figur 3 nedan illustreras en molekylstruktur för färgämnet.
Figur 3. Molekylstruktur för Disperse Blue 56 ©Sigma-Alrich Co.
Dispergeringsmedlet Lyocol RDN användes för att dispergera färgämnet i vatten-badet vid färgning. Ämnet är negativt laddat, anjoniskt, och är en aromatisk polye-tersulfonat enligt ämnets säkerhetsblad (Clariant 2006). För att sänka pH- värdet i badet användes ättiksyra, CH3COOH, med en koncentration på 24%.
3.2.3L
ÖSNINGSMEDELFör att avfärga textilen användes samma lösningsmedel som används i utvalt pa-tent. Lösningsmedlet som används vid avfärgningen är 1,3-Dimethyl-2-imidazolidinone med en koncentration på 98% och förkortas som DMI i rapporten. DMI används som ett högkokande polärt lösningsmedel och har ersatt hexamethyl-phosphoramide som är giftigt. Lösningsmedlet har CAS nummer 80-73-9 och an-vänds främst inom vetenskap och forskning. Den kemiska formeln för DMI är C5H10N2O (Alfa Aesar 2011). Till studien införskaffades 1500 gram lösningsmedel som användes både till avfärgning och till tvätt. Fördelaktigen hade mer lösnings-medel inskaffats till studien, men omfattningen begränsades av en hög inköpskost-nad.
3.2.4T
VÄTTEfter avfärgningen tvättas textilbitarna först i kall DMI med ett badförhållande på 1:5 och sedan kall etanol med ett badförhållande på 1:20. Detta gjordes för att tvätta bort eventuella färg- och lösningsmedelresterrester från textilen med syfte att
undvika missvisande värden på kulörtheten vid analys av stickproven. Etanolen som användes har en koncentration på 98% och två liter köptes in till studien.
3.3M
ETOD3.3.1F
ÄRGNINGFör att kontrollera och säkerställa vilken typ av färg som tas bort från textilen i avfärgningen färgades tyget under kontrollerade former i färglabbet på Textilhögs-kolan.
Det valda tyget, Huracantec Dry Clim®, klipptes till två bitar i storleken 150*50 cm. Bitarna vägdes tillsammans med en OHAUS våg av typen Adventurer (0,01 g noggrannhet) till 225,27 gram. Tyget färgades med ett badförhållande 1:20 vilket gav en badvolym på 6 liter vatten. Utifrån badvolymen beräknades mängden ät-tiksyra och dispergeringsmedel enligt tabell 2 där total mängd är produkten av mängd och badvolym.
Tabell 2. Beräkning av mängden hjälpkemikalier utifrån en badvolym på 6 liter.
Hjälpkemikalie Funktion Mängd [ml/l] Badvolym [liter] Total mängd [ml]
Ättiksyra 24% pH justerande syra 2,5 6 15
Lyocol RDN Dispergeringsmedel 0,5 6 3
Mängden färgstoff beräknades utifrån vikten på tyget. Färgen var Dianix Blue K-FBL med en koncentration på 0,5 %. Färgstoftet vägdes upp i en pappersform med en OHAUS våg av typen Adventurer (0,01 g noggrannhet). Total mängd färgstoff är produkten av koncentration och tygvikten som redovisas i tabell 3.
Tabell 3. Beräkning av färgstoff utifrån tygets vikt.
Färg Funktion Koncentration Tygets vikt
[g]
Total mängd [g] Dianix Blue K-FBL Dispersionsfärgämne 0,005 225,27 1,13
Efter beräkning av ingredienser i färgblandningen mättes 500 ml ljummet kranvat-ten upp i en plastkanna, därefter hälldes först ättiksyra och dispergeringsmedel i vattnet och avslutningsvis färgpulvret under omrörning med en glasstav.
Tyget färgades i en jetmaskin i sträng för att uppnå ett jämnt färgningsresultat. För att skapa en sträng syddes tygremsorna ihop längs med ena kortsidan med TK-302 från TAKING och placerades sedan i Mathis jetmaskin av typen Lab-Jet JFO. När tyget var placerat i maskinen syddes slutligen andra kortsidan samman utan vrid-ning för att bilda en sluten sträng i jetmaskinen. Maskinen sattes igång enligt in-struktioner tillsammans med tekniker. Maskinens parametrar bestämdes enligt ta-bell 4.
Tabell 4. Jetmaskinens inställningar vid färgning. Maskinaktivitet Parameter Hastighet 10 rpm Flöde 30 l/min pH 6,2-6,3 Uppvärmningshastighet 2 ℃/min Nedkylningshastighet 3 ℃/min Färgningstemperatur 130 ℃ Färgningstid 45 min
Under färgningen stannade maskinen på grund av låg halt av kylvatten. Vid denna tidpunkt hade färgningstemperaturen uppnåtts till 130℃ och färgningen hade på-gått under 30 minuter. Manuell nedkylning startades med en temperatursänkning på 3 ℃ /minut. När maskinen visade att färgvattnet hade en temperatur på 45℃ stoppades nedkylningen. Färgvattnet släpptes ut och nytt vatten fylldes på för sköljning samtidigt som tygsträngen roterade i maskinen. Sköljningen skedde i 20 minuter därefter stannades maskinen och vattnet avlägsnades.
Tygsträngen klipptes upp i ena sömmen, kramades ur manuellt och flyttades ffrån jetmaskinen till en liggande centrifug från Electrolux. Tyget centrifugerades och hängdes upp i ett torkskåp från Electrolux med en temperatur på 50 ℃.
3.3.2F
ÖRSTUDIE AV TVÄTTBEHOVTextilt avfall från konsument har vanligen tvättats och då kan överskottsfärg mi-grerat ut ur fibern. För att kontrollera om tvätt innan avfärgning var nödvändig utfördes en förstudie där färgat tyg lades i en kastrull med 95℃ varmt vatten under 40 minuter.
3.3.3T
ILLSKÄRNINGVid avfärgning av tyget ska tyget avfärgas i mindre bitar för att försöka uppnå ett jämnare avfärgningsresultat. Enligt patent som studerats i litteratursökningen av-färgades tyg i mindre bitar, men hur små bitarna var i patenten specificeras ej. Där-för valde Där-författarna att tyget skulle skäras upp i bitar om 2*2 cm, dels Där-för att passa analysmetoderna samt för att på ett tillfredställande sätt vara enklare att mäta even-tuell dimensionsförändring.
Variationen i kulörtheten hos det färgade tyget torde vara relativt liten eftersom allt tyg färgades under samma förhållanden under en omgång, men för att undvika statistiska fel valdes material slumpartat från båda tygremsorna genom blockning med totalt åtta block. Blocken, A-H, illustreras nedan i figur 4 och bestämdes till 40 gånger 35 cm för att inte använda ytterkanter i någon riktning. Pilen i figuren anger maskradsriktning i trikåvaran, streckade och röda linjer anger skärlinjer.
Figur 4. Blockning av färgat tyg.
Till samtliga skärmoment användes verktyg som är ämnade åt utskärning av textil. Dessa verktyg var en rullkniv av märket Data Pai Worldwide med en diameter på 45 mm, en skärmatta med måttlinjer från CB-2 samt en kviltningslinjal från Betty Gall med måttmarkeringar i centimeter.
Tyget lades ovanpå skärmattan i ett eller två lager och därefter placeras linjalen på tyget med önskad bredd. Linjalen hölls på plats med handkraft och rullkniven rul-lades längs med linjalens kant med jämnt tryck för att skära i tyget.
Ett block i taget skars ner till om 2*2 cm. Först skars lång- och kortsidor till en rektangel på 35*40 cm. Rektangeln veks på mitten för att bilda två lager tyg. Linja-len placerades 2 cm från långsidorna ovanpå tyget och tyget skars därefter med en rullkniv längs linjalens kant. Efter att en rad hade skurits till lyftes linjalen rakt upp för att minimera förflyttning av tyg och placerades på samma avstånd till tygets nya kanter. Om någon tygremsa följde med vid linjallyft lades remsan tillbaka ma-nuellt. Proceduren upprepades till att rektangeln var skuren i remsor. Linjalen vreds 90° och placerades horisontellt ovanpå remsorna 2 cm från nedre kortsida och med rullkniv skars tyget längs med linjalens kant. Proceduren upprepades till att hela tyget var uppskuret i kvadrater om 2*2 cm. Arbetsordningen samt måttolerans kan ses nedan i figur 5, där röda streckade linjer anger skärlinjer och pilar anger linja-lens förflyttning.
Figur 5. Instruktioner för tillskärning av tygrutor och måttolerans.
Tygrutorna från varje block förvarades i enskilda plastpåsar som märktes med till-hörande blockbokstav. Därefter luftfylldes varje påse och skakades om för att blanda bitarna inom blocken.
3.3.4U
RVAL TILL AVFÄRGNINGSFÖRSÖKEn tygbit plockades i turordning från varje block till att den sammanlagda tygvik-ten uppnåddes. Sammanlagd vikt vägdes med en KERN analysvåg (0,0001 g
nog-grannhet). Antal bitar och total vikt antecknades i tabell 5. Proceduren upprepades för samtliga försök. Medelvikten för en tygbit beräknades vara 0,0616 gram.
Tabell 5. Antalet tygbitar och total vikt för samtliga avfärgningsförsök.
Försök Antal Vikt [g] Förstudie 81 5,0 Nollprov 81 5,0 1.1 122 7,5 1.2 117 7,2 1.3 113 6,9 2.1 122 7,5 2.2 117 7,2 2.3 111 6,9 3.1 122 7,5 3.2 117 7,2 3.3 111 6,9 4.1 82 5,0 Total 1296 79,8 Medelvikt/tygbit 0,0616
3.3.5K
ONSTRUKTION AV AVFÄRGNINGSMEKANISMEn konstruktion av avfärgningsmekanismen upprättades i diskussion med handle-dare. Konstruktionen sattes ihop med material som fanns att tillgå på Högskolan i Borås och sattes upp i ett dragskåp enligt säkerhetsföreskrifter gällande hantering av lösningsmedlet. Det formulerades ett antal konstruktionskrav för att kunna möta studiens syfte. Avfärgningsmekanismen skulle utföra en konstant omrörning för 8 gram textil med en vätskemängd mindre än 3 dl, temperaturmätning skulle kunna utföras smidigt, samt att ånga från lösningsmedlet inte skulle kunna läcka.
Avfärgningsmekanismen bestod därför av en glasbehållare med skruvlock med en isatt magnetisk omrörare i plast. Glasbehållaren stod ovanpå en uppvärmnings-platta av märket IKA RCT basic. Tre mindre skruvlock ovanpå huvudlocket möj-liggjorde isättning av en glastermometer för att kontrollera vätskans temperatur innan textil lades i. Konstruktionen illustreras i figur 6.
Figur 6. Konstruktion av avfärgningsmekanism.
3.3.6T
ESTFAKTORERDet upprättades ett antal testfaktorer till avfärgningsförsöken, men eftersom mäng-den lösningsmedel var begränsad begränsades även antalet försök. Det valdes att variera tid, antal extra manuella omrörningar och användningsgrad på lösnings-medlet. Avfärgningstiden valdes till 10 och 15 minuter eftersom det är av intresse att undersöka hur stor skillnaden i kulörthet blir av en kortare avfärgningstid för att förkorta processtiden vilket förbrukar mindre resurser ur ett miljö- och kostnads-perspektiv. Under maskin- och tidsprovet observerades att omrörningsmekanismen inte var optimal och kunde ge en ojämn avfärgning av tygbitarna därför valdes det att testa om en extra manuell omrörning var femte minut förbättrade avfärgningsre-sultatet.
Det var även av intresse ur hållbarhetssynpunkt att undersöka om det var möjligt att erhålla ett bra avfärgningsresultat genom att återanvända lösningsmedlet inom varje försöksomgång. Användningsgrad 1 innebär att textilbitarna avfärgades i ren, oanvänd DMI, användningsgrad 2 innebar att lösningsmedel återanvändes från första omgångarna och användningsgrad 3 på DMI innebar att lösningsmedlet an-vändes en tredje gång. Det återanvända lösningsmedlet anan-vändes till att avfärga utan någon rening av lösningsmedelet mellan försöken. I tabell 6 presenteras alla möjliga faktorer som framkommit under litteraturstudien. I tabellen presenteras även bestämda och varierande faktorer i denna studie.
Tabell 6. Avfärgningsfaktorer, samt studiens bestämda och varierande faktorer.
Faktorer Bestämda faktorer Varierade faktorer
Fibrer 100 % PET
Garn Monofilament
Mikrofibrer Textil konstruktion Trikå, två lager
Färgämne Disperse Blue 56
Koncentration på färgämne 0,5%
Hjälpkemikalie Lyocol RDN
Ättiksyra
Tvättning efter färgning Ej tvättade
Provkroppsstorlek 2*2 −+ 0,2 cm Lösningsmedel DMI Renhetsdrag på lösningsmedel 98% Efterbehandlingskemikalie DMI Etanol Renhetsgrad på efterbehandlingskemikalie 98% Badförhållande 1:20 Avfärgningstemperatur 93-95 Avfärgningstid 10 min 15 min Omrörning 0 gånger
1 gång/ påbörjad 5:e min Användningsgrad på
lösningsme-del
1: oanvänt
2: återanvänt en gång 3: återanvänt två gånger
Mängd textil i avfärgningsbad 5 g textil
7,5 g textil
Mängden textil som avfärgades begränsades efter mängden lösningsmedel och då ett badförhållande på 1:20 bestämdes för samtliga försök. I försök 1.1, 2.1 och 3.1 avfärgades i varje försök 7,5 gram textil. Efter försök 1.1 samlades 6 ml lösnings-medel in från avfärgningsbehållaren, vilket innebar att om ett badförhållande på 1:20 skulle erhållas minskades mängden textil till 7,2 gram till näskommande för-sök 1.2, 2.2 och 3.2. Samma procedur upprepades och mängden textil minskades till 6,9 gram till försök 1.3, 2.3 och 3.3. 6 ml lösningsmedel som samlades in från samtliga avfärgningsförsök användes för att analysera absorptionen av färg i lös-ningsmedlet. Samtliga försök och faktorer är sammanfattade i tabell 7.
Tabell 7. Nivåer för faktorer för samtliga avfärgningsförsök. Försök Avfärgnings-tid [min] Mängd textil [g] Extra om-rörning Användnings-grad [1-3] Temp. [℃] 1.1 10 7,5 - 1 93-95 1.2 10 7,2 - 1 93-95 1.3 10 6,9 - 2 93-95 2.1 15 7,5 2 3 93-95 2.2 15 7,2 2 1 93-95 2.3 15 6,9 2 2 93-95 3.1 10 7,5 1 3 93-95 3.2 10 7,2 1 1 93-95 3.3 10 6,9 1 2 93-95 4.1 15 5,0 2 3 93-95 Nollprov 15 5,0 2 1 93-95
3.3.7F
ÖRSÖKSORDNING INFÖR AVFÄRGNINGInnan avfärgningen genomfördes planerades hur försöksordningen skulle upprättas inför avfärgningen. Det valdes att först upprätta ett maskinprov för att testa avfärg-ningsmekanismen och undersöka eventuella problem som kunde uppstå under ex-perimentets utförande. Även ett tidsprov upprättades för att avgöra inom vilka tids-ramar som avfärgning skulle ske. Utifrån tidsprovet togs beslutet att avfärgningen skulle ske i antingen 10 eller 15 minuter eftersom det inom detta tidsintervall ob-serverades att störst mängd färg migrerat ut ur fibern.
Försöksordningen upprättades enligt figur 7. Omgång 1 innefattar försök 1.1, 1.2 och 1.3. Försök 1.1 avfärgades under 10 minuter i ren oanvänd DMI, försök 1.2 avfärgades under 10 minuter med återanvänd DMI, lösningsmedel som innehåller färgämne från försök 1.1. Försök 1.3 avfärgades även detta under 10 minuter med återanvänd DMI, lösningsmedel som innehåller färgämne från både försök 1.1 och 1.2. Vilken återanvändningsgrad som används definieras som användningsgrad 1, 2 och 3. Försök 1.1 avfärgades med lösningsmedel med användningsgrad 1, försök 1.2 avfärgades med lösningsmedel med användningsgrad 2 och försök 1.3 avfärga-des med lösningsmedel med användningsgrad 3 och så vidare.
Samma procedur utfördes i samma ordning för försöksserie 2.1-2.3 med en avfärg-ningstid på 15 minuter samt 3.1-3.3 som avfärgades i 10 minuter. Avslutningsvis användes rent lösningsmedel för att genomföra ett försök som benämns 4.1 och nytt lösningsmedel användes i ett avslutande försök med tygbitar utan blått färg-ämne som benämns som nollprov.
Figur 7. Försöksordning inför experiment.
Maskinprov Tidsprov 1.1-1.3
2.1-2.3 3.1-3.3 4.1
3.3.8A
VFÄRGNING150 gram rumstempererad DMI vägdes upp i en glasbägare och hälldes sedan i avfärgningsbehållaren, locket skruvades åt, värmeplattan och omrörningsmekan-ismen startades. Omrörningen sattes till 100 rpm. Temperaturen kontrollerades med en glastermometer genom att skruva av ett rött mindre lock och stoppa ner termometern. Temperaturen kontrollerades var femte minut till att önskad tempera-tur på 93-95℃ var uppnådd.
När önskad temperatur erhölls stoppades omrörningen genom att locket på behålla-ren skruvades av och 7,5 gram textil hälldes ner i avfärgningsbehållabehålla-ren. Om-rörningsmekanismen samt tidtagning startades omgående. Efter 10 minuter togs avfärgningsbehållaren av från värmeplattan och textilen filtrerades från lösnings-medlet med hjälp av en sil och med en plasttång pressades rester av lösningslösnings-medlet ur textilbitarna. 6 ml av lösningsmedlet sögs upp i en 10 ml pipett med tillhörande pipettsug och hälldes i en enskilt märkt behållare, se figur 8.
Figur 8. Textil innan avfärgning, textil hälls av och prov på vätska tags.
Det filtrerade lösningsmedlet hälldes därefter tillbaka i avfärgningsbehållaren inför omgång två som avfärgas med återanvänt lösningsmedel. Den filtrerade textilen hälldes i 37,5 gram ren DMI och sköljdes manuellt i en glasbehållare, se figur 9. Sedan filtrerades textilen igen med hjälp av en sil och sköljdes och tvättades i 150 gram kall etanol, se figur 10. Tygbitarna filtrerades ännu en gång och överflöd av etanol pressades ur tyget med hjälp av en metalltång. Textilbitarna torkades sedan i minst 12 timmar på papper placerat på brickor, se figur 11. Metoden upprepades för samtliga försök. Extra manuell omrörning utfördes i valda försök genom att avfärgningsbehållaren lyftes var femte minut och roterades genom handledsvrid-ning för att minska klumpbildhandledsvrid-ningen. Samma person genomförde samma delmo-ment för att minska variationen i utförandet.
Figur 10. Avhällning, överflödsvätska tags bort och textil läggs i etanol.
Figur 11. Sköljning i etanol, överflödsvätska tas bort och textil läggs ut.
3.4A
NALYSMETODERDet finns direkta och indirekta metoder för att utföra analytiska mätningar, där direkta metoder ger resultatvärde vid mätning och indirekta metoder ger mätvärden som används för att räkna fram resultatvärde (Simonsen 2003, s.8).
Under studien har både direkta och indirekta metoder används för att mäta och analysera olika värden på stickproven som jämförs med referensprovens värden. Ett färgat referensprov skapades genom att plocka fem bitar slumpartat från en blandning av tygbitar från samtliga block. Från varje avfärgningsförsök plockades fem stickprov slumpartat som sedan analyserades med valda analysmetoder.
3.4.1S
PEKTROFOTOMERIOlika metoder av spektrofotomeri användes för att analysera stickproven från