Laboration 1: Vi provar verktygen

• Ny uppdelning av Voglers förändringar ur musikerns synvinkel:

– Sådana vi normalt gör (till exempel hitta på stråkbågar, lägga till/ta bort ornament).

– Sådana vi aldrig/sällan gör (ändra perioder, lägga till stämmor, och så vi-dare).

• Presentationen av den voglerska verktygslådan lät mig på ett lekfullt sätt inviga musikerna i mitt arbete. Jag gav dessutom de två musiker som kom att vara med i nästa skede en förkunskap, bestående av både kännedom om Voglers förbättringar och om mitt förslag för tillvägagångssätt, som vi sedan kunde utgå från i laborerandet.

• Det verkar som om musikerna efter att ha stångats med förbättringarna tvingas ta ställning – både till originalet och förbättringarna. De måste börja se kritiskt på musiken på ett annat sätt än de vanligen gör.

• Bekräftelse på mina tankar kring problematiseringen av verk- och interpreta-tionsbegreppen.

• Jag måste ägna mer tid åt att fundera på den historiska relevansen i mitt projekt.¹

4.2 Laboration 1: Vi provar verktygen

I mina förberedelser för laborationerna upptogs jag av många frågor.² Jag fundera-de ganska länge. Många musiker? Vilka musiker? Vokalt/instrumentalt? Tonsättare, känd/okänd musik? Ett känt stycke kunde kanske ha låst oss, om vi redan hade en lång och djup relation till det. Det kunde ha funnits en poäng med att ha samma sättning som Vogler, eftersom jag då kunde provat alla hans grepp – med en duo skul-le det till exempel vara omöjligt att moderera med mellanstämmor eftersom det inte finns några (annat än i cembalon!). Å andra sidan skulle det troligen vara lättare att handskas med en mindre grupp.

Till sist bestämde jag mig för att det var lämpligast att börja med få musiker. Dess-utom insåg jag att frågan ”vilken musik” var felställd; ”vilka musiker” var långt vik-tigare – jag måste välja musiker som jag tror skulle kunna vara öppna för, och kapabla till, den här sortens experiment. Valet föll på Per Buhre, barockviolinist, countertenor och teaterman, och Kristina Lindgård, barockcellist. Båda har många års erfarenhet av barockmusicerande, jag känner dem och har spelat med dem tidigare. Båda var dess-utom med på pilotstudien, vilket jag ansåg viktigt: på så vis var de redan initierade i vad det hela skulle handla om.

Dagen för vårt första möte gled jag helt sonika förbi bokhyllan, plockade på måfå ut något med rätt sättning, bläddrade lite, la ned noterna i väskan och gick. Jag och

1Jag återkommer till denna fråga i slutdiskussionen.

2I appendix C redovisas processen med utdrag ur mina arbetsanteckningar, som ger en mer utförlig bild av hur mina tankegångar gick.

4 Musikaliska undersökningar

mina laboranter visste alltså inte i förväg vad vi skulle spela. Jag hade inte läst in mig på stycket för att kunna planera arbetet.

Från början hade jag tänkt att planlägga mycket noga hur hela serien av laboratio-ner skulle se ut, men det kändes omöjligt i och med att jag inte kunde förutse vad nästa steg borde bli innan vi tagit det första. Laboration 1 kändes som en logisk följd av pilotstudien, förhoppningsvis kommer insikt om vad laboration nummer 2 skall innehålla uppstå naturligt efter den första.

Med förstudien i ryggen gav vi oss så i kast med en allegrosats ur en händelsonat för fiol och continuo. Den moderna utgåvan vi använde³ (fig. 4.7–4.8), har som brukligt är en generalbassats utskriven (höger hand). Händels original bestod bara av den besiffrade basen och melodistämma (se min utskrift, fig. 4.9–4.10), men på grund av de tidigare omnämnda omständigheterna vid repertoarvalet, fanns det ingen tid att skaffa en sådan utgåva för laborationen.

Som generalbasspelare föredrar jag alltid att spela enbart efter den besiffrade basen.

Finns där en realisering är det svårt att låta bli att läsa i den och påverkas av den, lite grann som textremsan på TV. Per och Kristina spelade från samma utgåva som jag, alltså inga separata stämmor utskrivna.

Hela laborationen spelades tyvärr inte in, blott två förändrade versioner samt ori-ginalet. Jag har klippt ur dessa tre tagningar. Två av dem finns med i sin helhet på CD-skivan – originalet (spår 8) och version 2 (spår 26). Den första förändrade versio-nen spelades in ungefär på halva vägen, efter att vi kommit till punkt 10 i listan nedan.

Punkterna står i den ordning vi utförde dem. Originalet spelades in på slutet, efter att vi arbetat med förändringarna i ungefär 2 timmar.

4.2.1 Genomförande

Startinformation till oss tre, förmedlad av mig till mina medmusiker:

• Rekapitulation av voglerverktygslåda från förstudien. Voglers handlingar indelas i sånt som vi normalt sett kan tänkas göra (artikulation, bågar, dynamik) och sånt vi normalt absolut inte gör (lägga till, dra ifrån, ändra melodier).

• Fokus ska ligga på det vi normalt inte gör. Det vanliga är dock också tillåtet, fast gärna drivet längre. Kanske kan vara en bra ingång för att komma igång.

• Uppmaning: vi ska prova att göra allt detta bara för provandets skull. Inga konst-närliga ambitioner bakom, inget värderande, bara se om det överhuvudtaget går.

Det sista är en viktig detalj: eftersom vi är så oerhört vana vid att alltid värdera det vi gör, och att tänka på slutresultatet, är det svårt att låta bli.

3Georg Friedrich Händel, Vier Sonaten für Altblockflöte und Basso Continuo, utg. av Waldemar Woehl, Edition Peters, Leipzig

4.2 Laboration 1: Vi provar verktygen

Figur 4.7: Allegro ur sonat nr 3 för altblockflöjt (alternativt traversflöjt/violin) och generalbas av G.F. Händel (Edition Peters).

4 Musikaliska undersökningar

Figur 4.8: Allegro, s. 2.

4.2 Laboration 1: Vi provar verktygen

4 Musikaliska undersökningar

Figur 4.10: Min utskrift, s. 2.

4.2 Laboration 1: Vi provar verktygen