Trygghetsfrågan var svårhanterlig, menar Carlson. För att exemplifiera en följd av mediernas rapportering i fallet, tar Carl-son upp kommunens inköp av perCarl-son- person-larm. Det införskaffades runt 4000 styck-en, vilka delades ut till kommunanställda. – Den signalen späder egentligen bara på oron, för då bekräftar man att det är farligt i Örebro.
Vi har pratat med Daniel Lagerqvist som också säger att det rådde extremt myck-et ryktesspridning kring överfallen i Öre-bro, är det något du känner till?
– Ja, media konfronterade mig med den här ryktesspridningen som
framfö-rallt pågick i sociala medier. Av utred-ningstekniska skäl kunde vi inte bemöta allt eftersom vissa rykten innehöll viss relevans, medan andra saker var helt felaktiga. Det försvårade för mig om jag skulle bemöta eller dementera alla ryk-ten. Det blev ett moment 22 i många av dessa frågeställningarna, därför var jag tvungen att tidigt bestämma mig för att nogsamt avhålla mig från att gå i poli-mik med den här ryktespridningen. Då mer extrema rykten uppstod var Carlson tvungen att uttala sig. Ryktena om att Eliasson hade en hel verktygslåda med sig och drog ut tänderna på offren hade inte ett uns sanning i sig.
Foto: Kristoffer Thessman
Det handlade om rena överdrifter då?
– De var inte ens i närheten av san-ningen. Samtidigt fanns det rykten som närmade sig och tangerade faktiska om-ständigheter i utredningen. Då blev det svårt att dra de där gränserna.
Var det direkta osanningar som publice-rades i tidningarna?
– Nej man höll sig väl hyggligt inom ra-men där.
Hur mycket information får media egent-ligen av er vid sådana här tillfällen?
– De får allt som inte skadar utredningen eller kan vara till men för enskild. I de här lägena var det också en balansgång mellan att få in tips som skulle kunna leda oss framåt i jobbet. Det var tack vare medias rapportering om att vi började topsa (att ta ett salivprov i munnen ge-nom skrapning av en bommulstops för att framtaga DNA på en misstänkt gär-ningsman, redaktionens anmärkning) män i Örebro som Eliasson begärde utträde ur PKU registret (en biobank där blodprover från svenskfödda efter 1975 förvaras, redaktionens anmärkning). På så sätt kröp han delvis fram ur sin håla. De faktiska omständigheterna som gjorde att vi kunde gripa honom var att han ringde återbud till en tid för topsning vilket gjorde att vi var framme vid början till slutet.
Visste ni att det var Eliasson tidigt i spa-ningen?
– Nej, men han var en av dem som fick kallelser för topsning. Det var många som ringde återbud och ville ändra tiderna. Det första samtalet från Eliasson kom en fredag eftermiddag till en utredare som var ledig. Det signalerade inte annat än att han ville ha en ny tid. Den skulle
bokas in påföljande måndag. Eliasson hörde inte av sig och tre överfall inträf-fade. Ett på söndagen och två på mån-dagen.
– Då stod det ganska klart att det var suspekt, vilket medförde att vi plockade fram de som ringt återbud tidigare, där han fanns med. På måndagskvällen kunde vi gripa honom.
Vad tycker du om bildpublicering av gärningsmän?
– Jag anser att Nerikes Allehanda hade en mer klädsam hållning, de publicerade när det stod klart att han hade erkänt. Aftonbladet var enligt mig för snabba, men man gör alltid olika värderingar i mediesammanhang.
Vad tycker du om att gamla klasskom-pisar ofta uttalar sig om Niklas Eliasson? T.ex om hans personliga egenskaper och om hur han är och var.
– Det har inget värde alls. Något som förtydligar det är då vi hade en annan person anhållen i dethär ärendet. Han befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Han blev misstänkt och senare anhållen. Där gjorde man samma sak. De målade upp något som definitivt inte var till hans fördel. När han sen avförs ur utredningen som icke misstänkt, så har media skapat en högst besvärande bild av hans per-son. Det hade vi stora problem med.
Funderade ni på att gå ut med en var-ning till allmänheten om att det var farligt att röra sig i Örebro?
– Det gjorde vi. Jag sa många gånger att man naturligtvis ska kunna röra sig fritt i samhället men man ska vara försiktig efter mörkrets inbrott. Gärna bli häm-tad och ta sällskap med andra. Det var
många frågor kring hur man skulle och kunde röra sig som kvinna i Örebro.
Är sådana här brottsfall vanliga?
– Det är extremt ovanligt att man pre-sterar den här typen av brott framförallt i den omfattningen och under så långt tidsspann. Det här är väldigt svårt ur ett polisiärt perspektiv att hantera. Eftersom hela moduset bygger på att ta offren med överraskning, vilket han gör på väl valda platser. Niklas Eliasson hade mer eller mindre förföljt vissa individer, för att sedan slå till på lämplig plats. Han at-tackerade bakifrån för att sedan försvin-na på cykel. Det är omständigheter som gör det svårt för oss att få utredningen på rätt spår.
Finns det något som ni såhär i efterhand kunde gjort annorlunda?
– Det kan finnas små detaljer, men inte på det stora hela. Jag tror att mycket av vår dåvarande framgång berodde på länspolismästaren Kalle Wallin som satte ner foten och förstod att det här är något stort vilket måste vi göra något åt. Resurser avsattes tidigt, vilket hade stor betydelse för gripandet av gärnings-mannen. Vi var redan under förra året, i oktober-november, på det klara med att det var någon typ av serievåldtäkts-man i farten. Det finns få saker som är så trygghetsrubbande som när man har en sådan individ lös i samhället.
Josefin Blennow
Örebromannen
V
i ville ta reda på hur Niklas Eliasson framställs i lokal- och kvällspress. Vi misstänkte att skillnaderna mellan de båda tidningarna skulle vara stora. Dock hade vi inte kunnat föreställa oss hur stora de faktiskt är.Aftonbladet använder sig tre gånger så ofta av förstärkande ord. De publicerar namn och bild flera månader tidigare än Nerikes Allehanda. De skriver om gärningsmannen på ett narrativt och nära subjektivt vis. Den raka nyhetsrapportering-en får här stå till sidan för nyhetsrapportering-en underhållningsjour-nalistik. Att invända mot detta koncept visade sig vara ”akademiskt och direkt korkat” enligt Jan Helin, ansvarig utgivare på Aftonbladet.
Det är givetvis ett dilemma för ansvarig utgivare att göra avvägningar om vad som ska publiceras och när i sådana här fall. Att berätta för mycket eller berätta för lite. Inget av det är ett alternativ. Ingen vill publicera gårdagens nyheter. Att som nyhetsmedium vänta med att publicera informa-tion kan vara svårt.
Kvällspressen har många gånger en annan uppgift än att vara rakt nyhetsrapporterande. Det hand-lar om underhållning och sensation. Att den här typen av brott engagerar och upprör människor är inget nytt. Kriminaljournalistiken har föränd-rats över åren. Det har skett en koncentration mot grövre brott.
Att den grova brottsligheten skildras i media i en allt större utsträckning skapar illusionen av att den grova brottsligheten är mer utbredd än vad den egentligen är. De grova brotten blir en normalitet.
Genom vår undersökning har vi kunnat konstate-ra att bevakningen av detta fall gått från att vakonstate-ra försiktig och trevande till att engagera ett helt land. Debatten kring fallet har många gånger varit nästintill hysterisk, där de sociala medierna ofta varit boven i dramat. Det har handlat om ryktes-spridning och spekulationer kring den skyldige. Kanske bör lokal - och kvällspress ha ett närmre samarbete i framtiden, då de onekligen verkar ha saker att lära av varandra. Journalister på lokaltid-ningar är många gånger inte vana vid att ta beslut om namn- och bildpublicering vid stora rättsfall som detta. Kvällspressen har mer erfarenhet kring detta. Frågan är hur de egentligen använder den. Kvällspressen skulle även kunna dra lärdom från den lokala dagstidningens mer objektiva sätt att rapportera.
Aftonbladets artiklar består ofta av förstärkande ord, de har en narrativ uppbyggnad som många gånger känns subjektiv. Att bygga upp en myt om Niklas Eliasson, att beskriva och jämföra honom med Hagamannen är del av en temabildning. Relateranden till händelser som skett förut av samma eller grövre kaliber är ett väl beprövat knep för att få läsaren att försätta händelsen i ett tema. I över hälften av Aftonbladets artiklar om Niklas Eliasson används förstärkande ord, vad kan detta leda till? Skillnaden i namn- och