Ny lagstiftning samt föreskrifter

År 2011 presenterades ett förslag till förändring av strukturen av de bestämmelser som finns i strålskyddslagen, kärntekniklagen och miljöbalken17. Förslaget, som syftade till att samla reglerna om strålsäkerhet i miljöbalken, har ännu inte lett till några förändringar i lagstiftningen. Inom SSM pågår samtidigt ett omfattande projekt för att revidera myndighetens föreskrifter. Föreskrifterna ska anpassas till att kunna tillämpas på nya kärntekniska anläggningar och uppdateras med avseende på internationella rekommendationer och EU-direktiv.

SSM redovisade 2013, i samråd med Kärnavfallsfonden och Riksgälden, ett regeringsuppdrag avseende förslag på förändringar18 i finansieringslagen och finansieringsförordningen. Syftet var att förtydliga principerna för beräkning av kärnavfallsavgifter och förvaltning av medlen i kärnavfallsfonden samt att se över bestämmelserna om säkerheternas användning i syfte att förbättra den finansiella säkerheten för staten. Bakgrunden till uppdragen var att sedan nuvarande lag och förordning trätt i kraft har myndigheterna uppmärksammat regeringen på ett antal oklarheter och problem med det nuvarande finansieringssystemet.

Internationella krav

3.3.

3.3.1. Europeiska Unionen

Fördraget om upprättandet av den europeiska atomenergigemenskapen, Euratom, undertecknades den 25 mars 1957 samtidigt som fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG-fördraget). Euratomfördraget är alltså ett av unionens grundfördrag. Euratoms centrala uppgift är att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder.Medlemsstaterna åtar sig genom fördraget en serie förpliktelser om utveckling och gemensam kontroll av kärnenergi- produktionen inom gemenskapen.

17 _{Strålsäkerhet – Gällande rätt i ny form, SOU 2011:18}

18 _{SSM-rapport, Förändringar i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för}

hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet och förordningen

Euratomfördraget utgör en del av medlemsstaternas rättsordningar och gäller i Sverige i enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. De förordningar som beslutats under Euratom är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Det behövs alltså inte någon ytterligare lagstiftning för att Euratomfördraget och de förordningar som utfärdas med stöd av fördraget ska gälla i medlemsländerna. Däremot behövs kompletterande lagstiftning, t.ex. i de fall då fördraget ställer krav på att medlemsländerna ska vidta någon särskild åtgärd som inte regleras i detalj i fördraget. Vidare behövs regler för att genomföra

bestämmelserna i direktiven under Euratom.

Euratomfördraget har betydelse för kärnteknik- och strålskyddsområdet främst genom att det uppställer krav på enhetliga normer för strålskydd och genom att gemenskapen övervakar tillämpningen av dessa. Euratomfördraget har också direkt betydelse när det gäller deponering av radioaktivt avfall, vilket innefattar slutför- varing av använt kärnbränsle och kärnavfall.

Enligt artikel 37 Euratomfördraget är varje medlemsstat skyldig att underrätta Euro- peiska kommissionen om sina planer för deponering av radioaktivt avfall. Informa- tionen ska vara sådan att det blir möjligt för kommissionen att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i en annan medlemsstat. Kommissionen ska efter att ha hört den s.k. Artikel 37-gruppen yttra sig över planerna inom sex månader. Europeiska gemenskapernas domstol har fastslagit att artikel 37 ska tolkas på så sätt att de allmänna upplysningarna om en plan för deponering av radioaktivt avfall ska tillhandahållas kommissionen innan tillstånd till sådan deponering ges av den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter19.

Kommissionen har i en rekommendation20 mer i detalj angett vilka typer av anlägg- ningar som kan beröras av bestämmelsen och vilka uppgifter som bör sändas till kommissionen. Med ”deponering av radioaktivt avfall” enligt artikel 37 avses all planerad deponering, planerade eller oavsiktliga utsläpp i miljön av radioaktiva ämnen i gasform, vätskeform eller fast form i samband med bland annat följande verksamheter:

 Drift av kärnreaktorer,

 Brytning, malning och omvandling av uran och torium,

 Tillverkning av kärnbränsle,

 Lagring av bestrålat kärnbränsle i anläggningar avsedda för detta,

 Nedmontering av kärnreaktorer och upparbetningsanläggningar,

 Hantering och bearbetning av radioaktiva ämnen i industriell skala,

 Behandling eller lagring av radioaktivt avfall som uppstår vid ovanstående verksamheter,

 Placering av radioaktivt avfall ovan eller under jord utan avsikt att återvinna det.

Detta innebär att SSM begär underlag från den sökanden och därefter skickar detta till Miljö- och energidepartementet som ombersörjer att underlaget tillställs kommissionen.

19

Mål 187/87(4) av den 22 september 1987

20 _{Kommissionens rekommendation 2010/635/Euratom av den 11 oktober 2010 om}

I kapitel 7, Säkerhetskontroll i Euratomfördraget finns allmänna regler om kärnämneskontroll. Den som upprättar eller driver en anläggning för hantering av bestrålat bränsle ska underrätta kommissionen om anläggningens grundläggande tekniska data. Kommissionen har rätt att kräva driftrapporter för att säkerställa kärnämneskontrollen och att sända inspektörer till anläggningen för att säkerställa att kärnämne inte används för andra ändamål än de av förbrukarna uppgivan och att föreskrifter om försörjning iakttas liksom avtal med tredje land eller internationella organisationer.

Kapitel 7 innehåller även vissa sanktionsbestämmelser. Den som åsidosätter sina förpliktelser kan tilldelas en varning, få särskilda förmåner indragna, ställas under förvaltning eller i värsta fall att kärnämne återtas. Medlemsstaterna ska säkerställa att sanktionerna verkställs och, i förekommande fall, att de för skadan ansvariga lämnar ersättning.

Euratom-förordning

I kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll finns regler för kärnämneskontrollen som gäller samtliga

anläggningar inom EU. Förordningen ska alltså även tillämpas på anläggningar för använt kärnbränsle och kärnämne som inte ska användas på nytt. En anläggning ska redovisa en grundläggande teknisk beskrivning senast 200 dagar innan den första försändelsen av kärnämne beräknas bli mottagen. Vidare ska Kommissionen erhålla ett årligt ramprogram (verksamhetsprogram). Förordningen har detaljerade krav på bokföringssystemet för kärnämne. Bokföringen ska innehålla uppgifter om mängd, form och faktiska placering, mm. Det mätsystem som bokföringen grundas på ska uppfylla senaste internationella standarder.

Euratomfördraget innehåller också regler som gäller införsel och utförsel eller im- port och export av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Fördraget kompletteras på detta område av Rådets förordning Euratom nr 1493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater.

Euratom-direktiv

Det grundläggande direktivet för strålskydd är direktivet för skydd av arbetstagare och allmänhetens hälsa21, det s.k. BSS-direktivet, senast uppdaterat i januari 2014. Sedan 2011 finns också rådets direktiv 2011/70/Euratom22, som ger ett gemenskaps- ramverk för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Direktivet har införlivats i svensk lagstiftning genom ändringar i både kärnteknik- och strål- skyddslagstiftningen (prop. 2013/14:69).

Sedan 2009 finns också ett direktiv om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar, direktivet har uppdaterats så sent som i juli 2014. Kärnsäkerhetsdirektivet23 har två uttalade syften nämligen dels att upprätt- hålla och främja en kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten och regleringen av

21

Rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning

22 _{Rådets direktiv 2011/70/Euratom om inrättandet av ett gemenskapsramverk för}

ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall

denna, dels att säkerställa att medlemsstaterna tillhandahåller lämpliga nationella arrangemang för en hög kärnsäkerhetsnivå för att skydda arbetstagarna och allmän- heten mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning från kärntekniska anläggningar.

EU-direktiv

Till skillnad från Euratom-direktiv som har sitt ursprung i Euratomfördraget har EU- direktiv sitt ursprung i EU-fördraget och funktionsfördraget. Följande EU-direktiv vara relevanta vid ansvarsfull och säker hantering av radioaktivt avfall och kärn- avfall:

 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt samt Europaparlamentets (EIA) och Rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (SEA).

 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG.