14.1.1
Förslagens syfte och alternativa lösningar
I denna proposition föreslås bestämmelser som kompletterar förordningen om värdepapperisering. Förordningen förutsätter att nationella bestämmel- ser införs t.ex. om sanktioner. Vidare förutsätter förordningen att med- lemsstaterna kompletterar förordningen genom att ge de behöriga myndigheterna nödvändiga utrednings- och tillsynsbefogenheter. För att förordningen ska få genomslag i svensk rätt krävs därför att Sverige inför bestämmelser i de relevanta avseendena. Förslagen i denna proposition innebär att kompletterande bestämmelser till förordningen ska införas i en ny lag. Genom förslagen tillgodoses förordningens krav avseende komp- letterande reglering i nationell rätt. Eftersom det anges i förordningen vilka befogenheter och sanktionsmöjligheter som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha tillgång till är valmöjligheten för medlemsstaterna begränsad. En medlemsstat kan dock välja att gå längre än vad som krävs enligt förordningen. I propositionen föreslås att den svenska lagstiftningen ska gå längre än förordningen bara i ett avseende: förslaget att Finans- inspektionen ska få ingripa vid överträdelse av förordningens förbud mot återvärdepapperisering (avsnitt 7.3). Detta bedöms motiverat för att säker- ställa att förbudet i förordningen respekteras.
Det torde inte finnas några alternativa lösningar som skulle vara lämp- liga när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av lagstiftningen är det sannolikt att Europeiska kommis- sionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att införa nödvändiga bestämmelser utgör alltså inte något alternativ.
14.1.2
Konsekvenser för företag och enskilda
Förordningen om värdepapperisering kan förväntas bidra till ökad kontroll av marknaden för värdepapperisering och de olika aktörer som är verk- samma där. Detta kan i sin tur komma att höja kvaliteten på värde- papperisering och därmed bidra till ökad finansiell stabilitet. De potentiella vinsterna för samhället av ökad finansiell stabilitet är mycket stora. I Sverige finansieras emellertid den reala ekonomin i första hand genom banksektorn och bankerna har i dag god tillgång till billig finansiering genom framför allt säkerställda obligationer. Även om det finns aktörer som värdepapperiserar i finansieringssyfte, är det fortfarande en begränsad marknad i Sverige. Detsamma gäller investeringar i värdepapperiserings- positioner, vilket inte förekommer i någon större utsträckning i Sverige i dag.
Det nya regelverk som ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2019 medför i sig olika konsekvenser för de aktörer som på olika sätt deltar i värde- papperisering. Eftersom konsekvenserna för dessa subjekt följer direkt av
Prop. 2019/20:37
78
förordningen hänvisas i den delen till kommissionens konsekvensanalys beträffande sitt förslag till förordning (SWD (2015) 185 final).
14.1.3
Konsekvenser för Finansinspektionen
Förslagen i denna proposition innebär att det ska införas bestämmelser om Finansinspektionens utrednings- och tillsynsbefogenheter, liksom om ingripanden och sanktioner vid överträdelser av förordningen om värde- papperisering. Av förordningen följer även att Finansinspektionen i egen- skap av behörig myndighet enligt förordningen har en allmän skyldighet att samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater i EU och med Esma. Enligt förslaget i denna proposition ska Finansinspektionen få ta ut årliga avgifter av de aktörer som omfattas av det nya regelverket. Kostnader för prövning av ansökningar om undantag från förordningens förbud mot återvärdepapperisering (artikel 8) och om tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28) finansieras genom avgifter som Finansinspektionen får ta ut av de sökande. Som anges i avsnitt 14.1.2 förekommer värdepapperisering i Sverige i dag endast i mycket begränsad omfattning. Utvecklingen är svårbedömd eftersom incitament till att ge ut och investera i värdepapperisering sammanhänger med andra regelverk som påverkar förutsättningarna för den valda affärs- modellen. Hittills har man emellertid inte sett några tecken på en ökning inom området. De övriga kostnader som kan uppkomma för Finans- inspektionen med anledning av förslagen i denna proposition ska därför hanteras inom beslutade ekonomiska ramar.
14.1.4
Konsekvenser för Sveriges Domstolar
Möjligheten att överklaga Finansinspektionens beslut enligt den nya kompletteringslagen kan mot bakgrund av den bedömning som kan göras i nuläget inte förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Bedömningen innebär vidare att Finans- inspektionen kan förväntas fatta endast ett fåtal beslut med anledning av förordningen om värdepapperisering. Kammarrätten i Stockholm fram- håller att finansmarknadsmålen utgör några av de mest arbetskrävande målen hos kammarrätten och att domstolarna måste garanteras nödvändiga medel för att kunna hantera den ökade regleringen på finansmarknads- området. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de möjligheter som Finansinspektionen ska få enligt förslaget till ny kompletteringslag får antas öka sannolikheten för att prövningar också kommer att påkallas i förvaltningsrätten och vidhåller det som framfördes i tidigare lagstift- ningsärende om kompletterande bestämmelser till förordningen om värde- papperisering (se prop. 2018/19:7 s. 27 f.). Enligt förvaltningsrätten är det visserligen svårt att nu med någon precision bedöma konsekvenserna av förslaget men det får inte skymma den viktiga förutsättningen att de allmänna förvaltningsdomstolarna tilldelas nödvändiga resurser för att kunna uppfylla regeringens mål att målen ska avgöras med hög kvalitet och effektivitet samt att målbalanserna och omloppstiderna ska hållas på en rimlig nivå. Oavsett vad utfallet i dag skulle bli vid en samlad konse- kvensbedömning på finansmarknadsområdet, anser förvaltningsrätten att
79 Prop. 2019/20:37 förslaget förutsätter att konsekvenserna för domstolarna följs upp.
Regeringen instämmer i och för sig med förvaltningsrätten i att de över- klaganden som kan komma att bli aktuella med anledning av förordningen om värdepapperisering och den nya kompletteringslagen kan innefatta komplexa frågeställningar men gör bedömningen att måltillströmningen inte torde komma att bli av den omfattningen att resurstilldelningen till domstolarna bör ökas. Eventuella merkostnader som kan uppkomma för de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förordningen om värdepapperisering ska därför hanteras inom beslutade ekonomiska ramar.
14.1.5
Övriga konsekvenser
Finansinspektionen överlämnar i dag mellan fem och tio ärenden per år till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Dessa ärenden avser nästan ute- slutande anmälningsskyldighet enligt EU:s marknadsmissbruksförordning eller flaggningsplikt enligt lagen om handel med finansiella instrument för personer som inte driver tillståndspliktig verksamhet. Finansinspektionens verksamhet enligt den nya kompletteringslagen kan inte förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten. Eventuella kostnader som uppstår för berörda myndigheter ska således hanteras inom beslutade ekonomiska ramar.
I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvens- utredning vid regelgivning.
När det gäller tidpunkten för ikraftträdande görs i avsnitt 13 bedöm- ningen att förslagen bör träda i kraft så snart som möjligt, eftersom förord- ningen om värdepapperisering började tillämpas den 1 januari 2019. Det kan inte anses finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.