Lastfördelning

Ytterligare ett syfte i studien var att undersöka lastfördelningen mellan de belastade lamellerna i tvärsnitt på en KL-trä bräda. De parallella lamellerna i tvärsnittet gav en betydligt högre lastupptagningsförmåga än de vinkelräta vilket var förväntat, fördelat 80,8 % respektive 19,2 %. Från figur 55 som visar kraft- och förskjutningdiagram för ändtesterna kunde vi se att kurvorna för stämpeltrycktest 2 och 4 var nästintill parallella under den elastiska delen vilket kan tyda på att de parallella lamellerna tar upp större last än vad resultatet visar, och att de vinkelräta lamellerna tar upp mindre last. Ett försök gjordes för att undersöka om stämpeltrycktest 1 motsvarade skillnaden mellan testerna genom att räkna ut vilken area som de borttagna vinkelräta lamellerna motsvarar för stämpeltrycktest 4. Det visade sig att det inte motsvarade de 17,25 kN utan kom bara upp till 12,5 kN med fuktkvotsdifferensen inräknat. Detta kan betyda att det är någon form av samverkan mellan lamellerna som belastas i tvärsnittet och som leder till en förhöjd effekt av hållfasthetsegenskaperna. Weisner m.fl. (2021) nämner i sin studie en systemeffekt i KL-trä tvärsnittet där svagheter i enskilda lameller förstärks av intilliggande skikt. Det kan eventuellt vara en effekt som visat sig i detta experiment och som förklarar varför inte stämpeltrycktest 1 når upp till skillnaden på 17,25 kN.

5.1.3 Teoretiska beräkningar

Arbetet undersökte även hur väl de framtagna teoretiska beräkningarna stämde överens med resultaten från de experimentella testerna på KL-trä brädorna (stämpeltrycktest 2 och 3), där de teoretiska beräkningarna uppmätte en procentandel på 57 % i jämförelse mot maxlasterna från de experimentella testerna. Det kan vara svårt att definiera vad som är en korrekt procentandel att förhålla sig till då beräkningar likt detta inte innefattas av någon framtagen beräkningsstandard. När vi jämförde våra teoretiska beräkningar på konstruktionsvirket som utförts efter Eurokod vid en kolvrörelse på 3 mm blir procentandelen 96 % och 92 %. Det blev stora skillnader mellan det vi räknat fram teoretiskt och det som räknats efter framtagen

56

standard. Vi anser därför att en höjning av procentandelen för KL-trä borde göras, till exempel i form av en förhöjningsfaktor som ser till att höja det karakteristiska värdet till önskad nivå i och med att procentandelen från stämpeltrycktesterna förhåller sig lika, oavsett om det beräknas i mitten på brädan eller vid änden.

Beräkningsmodell 1 i studien av Lockner (2020) genomförs teoretiska beräkningar på samma sätt som denna studie gör fast på KL-trä brädor som är 120 mm breda och att de jämförs mot en förskjutning på 3 mm av kolven, vilket ungefär motsvarar förskjutningen maxlasten har i denna studie. Däremot är andelen parallellt belastade lameller lika (1800 mm²). För stämpeltrycktest 2 där denna studie redovisar 57 % i procentandel, får Lockner (2020) i sin studie 54 %. För stämpeltrycktest 3 redovisar denna studie procentandelen 57 % och Lockner (2020) 58 %. Något som vi tycker är intressant är att trots proportionerna mellan vinkelräta och parallella lameller i tvärsnittet mellan studierna, förhåller sig procentandelarna lika i jämförelse mot testresultaten. Eftersom det som skiljer studierna åt är andelen belastade vinkelräta lameller kanske inte de har så stor betydelse genom att utföra teoretiska beräkna på detta sätt.

57

5.2 Metoddiskussion

Genom att använda oss av en hydraulisk press och ett beröringsfritt mätsystem har mycket mätdata kunnat samlas in för utvärdering och bearbetning. Mätsystemet ARAMIS adjustable 12M gjorde det enkelt för oss att vid osäkerheter av resultat analysera mer utförligt i efterhand, vilket har underlättat arbetet och skapat bra förutsättningar för vår studie.

Arbetet vi genomförde utgår från Eurokod 5 vid teoretiska beräkningar och EN-408 vid experimentellt utförande av materialtester. Då studien till största del omfattades av KL-trä som inte ingår i Eurokod 5 eller EN-408 uppkom osäkerheter kring vad vi skulle förvänta oss och om detta var en bra metod. När vi i figur 59 jämförde det karakteristiska värdet för tryckkraftskapacitet från materialtest 1 förhöll det sig bra mot maxvärdet för stämpeltrycktest 2 och 3, som har samma tvärsnitt. Det fick en procentandel av de experimentella testerna på 82 % och 89 % och träffar medelvärdeskurvorna i slutet på den elastiska zonen. För materialtesterna inträffar även dem i slutet på den elastiska zonen, se figur 42-43, vilket vi tycker tyder på någon form av samband. Då materialtestets resultat förhåller sig bra mot ett verkligt fall verkar det som att denna metod som är framtagen för konstruktionsvirke även kan användas för att bestämma mekaniska egenskaper på KL-trä.

De potentiometrar som användes under det experimentella materialtesterna visade sig inte ge tillförlitliga värden för materialtesterna av KL-trä, utan används bara för referenstestet av konstruktionsvirke för att utvärdera resultatet. Tanken var att med potentiometrarnas hjälp mäta förskjutningen i mätområdet för provkropparna och genom det ta fram E-modulen på KL-träet. Vi kunde se utifrån testerna och när analys i ARAMIS genomfördes att potentiometrarna betedde sig olika beroende på var brott uppstod i KL-träet. Här behövs det utforskas ytterligare hur detta görs på bästa sätt. Vi anser att användning av två potentiometrar likt denna studie gjorde inte är att rekommendera.

Samtliga provkroppar som användes för materialtest 2 och 3 kom från redan utförda böjtester vilket kan ha påverkat resultatet. Vid framställning av provkropparna försökte vi enbart ta sådana provkroppar som det inte var några större synliga fel på.

Men osäkerheter finns och det kan ha varit att vissa av provkropparna som vi materialtestade hade skador sedan innan som inte syntes från utsidan.

58