Lawrence Lessig

I boken Free Culture beskriver Lawrence Lessig sin syn på dagens problem med upphovsrättslagar och ny teknologi. Han argumenterar för att ny teknologi, framför allt Internet, är bra eftersom det möjliggör en utökning av public domain.

Upphovsrätt kan vara bra som ett skydd för kreatörerna och som ekonomiskt

77 Ibid.

incitament till skapande, men det gäller att anpassa lagen till den nya teknologin.

Han anser att lagen som den ser ut idag hotar att begränsa möjligheterna till det kreativa skapande som ny teknik möjliggör. Vidare hindrar de nya lagarna att verk tillfaller public domain. Som vi kan se poängterar Lessig vikten av en levande kulturell allmänning, och han pratar till en början om en public domain istället för en commons för att beskriva detta. Längre fram i boken byter han fokus och lyfter fram fördelarna med en commons.

Lessig skiljer på kommersiell och ickekommersiell kultur. Kommersiell kultur är ”produced and sold or produced to be sold”.⁷⁸ Ickekommersiell kultur å andra sidan är all annan form av kultur. Lessig tar upp exempel som historieberättande, återberättande av pjäser och teveprogram, utbyte av musik och uppträdanden på klubbar, och likställer dessa med hur Internet idag fungerar. Allt detta är exempel på ickekommersiell kultur. Tidigare reglerades inte denna kultur av lagar, men i och med Internets födelse, då gränserna mellan de olika kulturerna suddats ut, har medieindustrin (content industry) blivit allt mer protektionistiska.

Medieindustrin ser Internet som ett hot mot den kommersiella kulturen, och har på senare tid lyckats övertala lagstiftare att skapa lagar som skyddar verk i allt större grad:

There has never been a time in our history when more of our ”culture” was “owned” as it is now. And yet there has never been a time when the concentration of power to control the uses of culture has been as unquestioningly accepted as it is now.⁷⁹

Som en konsekvens av detta hämmas enligt Lessig både kulturens och teknologins framväxt. Som vi även sett i analyserna av tidigare texter lyfts faran med maktkoncentration fram, och istället förordas den decentralisering av ägande som Internet bygger på.

I debatten finns två extremer, skriver Lessig. Valet står mellan piratverksamhet (piracy) och skydd av egendom (property). Detta är en grov förenkling enligt Lessig. Han skriver att han själv tror på skydd av egendom, särskilt av kreativ egendom (creative property), och att piratverksamhet är fel: ”I believe that ’piracy’ is wrong, and that the law, properly tuned, should punish

‘piracy,’ whether on or off the Internet”.⁸⁰ Det Lessig fruktar är att kriget mot piraterna även kommer att skada kulturen då Internet blir allt mer reglerat. Det gäller att börja tänka i nya banor, bortom extremerna, om vi värnar om kulturskapandet. Återigen känner vi igen tankegångarna om en balans mellan två extremer, en ståndpunkt som framkom i analysen av Creative Commons mål och riktlinjer.

78 Lessig, 2004, s. 7.

79 Ibid., s. 12.

80 Ibid., s. 10.

Lessig förordar den ursprungliga upphovsrättslagen som gällde vid grundandet av USA. Han poängterar ofta den passage i den amerikanska konstitutionen där det står att kongressen har makt att ge författare och uppfinnare en tidsbegränsad ensamrätt till sina texter och upptäckter för att gynna vetenskapens och konstens utveckling. Detta är en oerhört viktig passage för Lessig, och som vi sett tidigare i den här uppsatsen gick Lessig till domstol med detta som huvudargument. Även Creative Commons licens Founders’ Copyright utformades med denna passage i åtanke. Internet innebär en stor möjlighet att främja utvecklingen (promote progress) av både vetenskap och konst, men på grund av de nya upphovsrättslagarna hindrar man detta, och bryter då enligt Lessig mot konstitutionens grundtanke:

Digital technologies now make it possible to preserve and give access to all sorts of knowledge. […] Digital technologies give new life to copyrighted material after it passes out of its commercial life. [...] Now that technology enables us to rebuild the library of Alexandria, the law gets in the way.⁸¹

I den avslutande delen av Free Culture finns en beskrivning av Creative Commons som ett alternativ till dagens upphovsrätt. Lessig jämför organisationen med rörelsen för fri programvara och deras GNU-projekt, och beskriver Creative Commons som ett försök att göra samma sak med kultur. Organisationens mål är enligt Lessig att bygga en förnuftig (reasonable) upphovsrättslag. Den ”nya lagen” ska göra det enkelt att bygga vidare på andras verk då kreatörerna får möjlighet att själva uttrycka hur upphovsrätten ska se ut. Det ska vara enkelt att använda andras verk, vilket innebär att man inte behöver någon mellanhand eller advokat. Lessig beskriver sedan hur Creative Commons licenser fungerar och att man inte avsäger sig sin upphovsrätt, bara att användarna ges en viss frihet. En person som använder licensen “believes in something different than the ‘All’ or

‘No’ extremes”.⁸² Med hjälp av Creative Commons vill Lessig bygga upp och visa hur viktig the commons är. Målet är inte att strida mot mottot ”all rights reserved”, utan att komplettera det. Han tror Creative Commons med sitt motto

”some rights reserved” kan bidra till att skapa balans. Målet med organisationen är inte heller att bekämpa författare och andra kreatörers rättigheter. Man vill göra det enklare att utöva sina rättigheter på ett flexiblare och billigare sätt. Detta ska i sin tur bidra till att kreativiteten ökar.

Nya ord och fraser från analysen av Lessigs bok är ny teknologi, skydd, ekonomiskt incitament, ickekommersiell, medieindustrin, protektionism, piratverksamhet, kreativ egendom, fildelning, amerikanska konstitutionen, utveckling och flexibilitet.

81 Ibid., s. 226 f.

82 Ibid., s. 283.