Andersson, K. & Bäcklin, I. (2008). Går empatiutvecklingen att påverka hos barnet? Luleå: Institutionen för Pedagogik och lärande, Luleå tekniska Universitet.
Bergenudd, G. (1992). Utvärdering av social kompetens i omvårdnadsutbildningar.
Omvårdaren, 4, 14-16.
Bijelic, I. (2005). Att arbeta med empatiutveckling i skolan. Linköping: Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings Universitet.
Björnheden, K. (1998). Empatiutveckling : gymnasieelevers syn på empatiutvecklande
undervisning. Mölndal : Institutionen för vårdlärarutbildning, Göteborgs Universitet.
Braun, K. L., Cheang, M. & Shigeta, D. (2005). Increasing knowledge, skills and empathy among direct workers in eldercare: A preliminary study of an active learning model.
Gerontologist, 45(1), 118-125.
Bryman, A. (2004). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Intergraf AB. Ciaramicoli, A. P. & Ketcham, K. (2001). Empatins makt. Stockholm: Forum.
Deloney, L. A. & Graham, C. J. (2003). Wit: Using drama to teach first-year medical students about empathy and compassion. Teaching and Learning in Medicine, 15 (4), 247-251.
Dow, A. W., Leong, D., Anderson, A., Wenzel, R. P., VCU Theater- Medicine Team. (2007). Using theatre to teach clinical empathy: A pilot study. Society of General Internal Medicine,
22, 1114-1118.
Evans, G. W., Wilt, D. L., Alligood, M. R., O´Neil, M. (1998). Empathy: A study of two types. Mental nursing, 19, 453-461.
Farhman, M. (1996). Barns känslomässiga utveckling. Lund: Studentlitteratur.
Fernández Orlano, C., Montoya Fernández, J., & Salinas Sánchez, A. S. (2008). Impact of clinical interview training on the empathy level of medical students and medical residents.
Medical Teacher, 30, 322-324.
Fors, C. & Worge Kreü, F. (2004). Empati i relation till sjuksköterskans kvalitet i
omvårdnadsarbetet. Linköping: Häslouniversitetet, Linköpings Universitet.
Frisdal, B. (2001). Lyhördhet. Studenters uppfattningar av lyhördhet i omvårdnad och
utbildning. Lund: Lunds Universitet.
55
Hojat, M., Gonella, J. S., Mangione, S., Nasca, T. J., Veloski, J. J., Erdmann, J. B., Callahan, C. A., Magee, M. (2002). Empathy in medical students as related to academic performance, clinical competence and gender. Medical Education, 36, 522–527.
Hojat, M., Mangione, S., Nasca, T. J., Rattner, S., Erdmann, J. B., Gonnella, J. S., Magee, M. (2004). An empirical study of decline in empathy in medical school. Medical education, 38, 934-941.
Holm, U. (1995). Det räcker inte att vara snäll. Förhållningssätt, empati och psykologiska
strategier hos läkare och andra professionella hjälpare. Falkenberg: Natur och Kultur.
Holm, U. (2009). Det räcker inte med att var snäll. Om empati och professionellt bemötande i
människovårdande yrken. Stockholm: Natur & Kultur.
Holm, U. (2001). Empati- att förstå andra människors känslor. Stockholm: Natur och kultur. Holm, U. & Aspegren, K. (1995). Empatiutveckling bland läkarstuderande. Kliniska kurser kan påverka empatisk förmåga. Läkartidningen, Vol 92, 404-406.
Holm, U., Strand, V., Söderberg, S., Bárány, F. (1997). Handledning i empati. Nödvändig tidigt i utbildningen framför allt för manliga läkarstuderande. Läkartidningen, Vol 94 (15), 1393-1397.
Höjer, D. (2007). Empati. Kristianstad: Författaren och Sveriges Utbidningsradio AB. Isaksson, M. & Silveredh, J. (2005). Empati i skolan. Luleå: Institutionen för
Utbildningsvetenskap: Luleå tekniska Universitet.
Läroplan för de frivilliga skolformerna (1994). Lpf 94. Stockholm: Skolverket och Fritzes.
MacLennan, J. (2008). "Do the thing you think you cannot do": The imperative to be an adult learner in order to be a more effective adult educator. Australian Journal of adult learning,
(48) 2, 385-398.
National encyklopedins ordbok. (2010). www.ne.se.
Nilzén, R. (2008). Teorin om spegelneuron förklarar förmågan till empati. Läkartidningen vol
105(32-33), 2193-2195.
Olsen, D. (2001 ). Empathetic maturity: theory of moral point of view in clinical relations.
Advance in nursing science, (24), 34-46.
Palviainen, P. H. (2003). Do nurses exercise power in basic care situations? Nursing Ethics, 10 (3), 269-280.
Rasoal, C., Jungert, T., Hau, S., Edvardsson Stiwne, E., Andersson, G. (2009). Ethnoculutral empathy among students in health care education. Evaluation & the Helath Professions. Vol
56
Rosenfield, P. J. & Jones, L. (2004). Striking a balance: training medical students to provide empathetic care. Medical education, 38, 927-933.
Routasalo, P., Palviainen, P., Hietala, M., Suominen, T., Hupli, M. (2003). Do nurses exercise power in basic care situations? Nursing etics, 10, 269-280.
Shapiro, J., Morrison, E. H. & Boker, J. (2004). Teaching empathy to first year medical students: Evaluation of an elective literature an medicine course. Education for Health, Vol 17
(1), 73-84.
Spencer, J. (2004). Decline in empathy in medical education: how can we stop the rot?
Medical Education, 38, 916-920.
Svärdsson, Å. (1999). Empati och samspel. Studier ur ett sjuksköterskeperspektiv. Stockholm: HLS Förlag, Studies in Educational Sciences 16.
Sylvander, I. (1992). Vade menar vi med empati? Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Thornberg, R. (2006). Värdepedagogik i skolans vardag. Interaktivt regelarbete mellan lärare
och elever. Linköping: Linköpings Universitet.
Wennberg, B. (2000). EQ på svenska. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Wibeck, V. (2000). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Lund: Studentlitteratur.
Wibeck, V. (2010). Fokusgrupper. Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Ny rev version under tryckning, Lund: Studentlitteratur.
Wilhelmsson, O. (2006). Omvårdnad. Stockholm: Bonnier Utbildning. Winefield, H. R. & Chur Hansen, A. (2000). Medical Education, 34, 90-94. www.Skolverket.se. (2000). 2000:15 Omvårdnadsprogrammet, programmål,
kursplaner,betygskriterier och kommentarer. Borås: Centraltryckeriet.
Yakura, E. K. (2009). Learning to see. Enhancing student learning through videotaped feedback. College teaching, Heldref Publications, Vol. 57 (3), 177- 183.
Bilaga 1
Intervjuguide
1. Vad menar du/ ni med empati?
2. Kan empati utvecklas som vuxen och i så fall hur sker det?
3. Hur bedriver ni empatiutvecklande arbete på Omvårdnadsprogrammets vuxenutbildning?
4. Hur skapar ni goda miljöer för empatiutveckling och vilka hinder finns?
Bilaga 2
Transkriptionsnivåer
Wibeck (2000) beskriver följande transkriptionsnivåer i sin bok Fokusgrupper. Om
fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod:
Nivå I
Nivå I innebär en detaljerad transkription, där talspråksformer, talstyrka, tvekljud,
överlappande tal, betonade ord, talhastighet med mera finns med. Alla turer inleds med liten bokstav. Uppbackningar skrivs som egna turer.
Nivå II
Nivå II är också ordagrann; alla identifierbara ordförekomster återges, och även omtagningar, felstarter och liknande skrivs ut. Konventionell stavning används emellertid, med vissa undantag (’å’ som står för ’och’/’att’ samt några former som allmänt används i skrift: ’dom’, ’ska’, ’mej’, ’dej’, ’sej’. Preteritum skrivs utan ändelsen -de vid a-stammar (’våga’, ’jobba’ istället för ’vågade’, ’jobbade’) och vissa former som ibland förekommer i skrift har använts (till exempel ’sa’ för ’sade’, ’sån’ för ’sådan’). Längre pauser markeras med sekunder, till exempel (1 s) och kortare pauser med en punkt inom parentes (.). En punkt markerar avslutande intonation och ett komma står för fortsättnings- eller uppräkningsintonation. Uppbackningar från personer som inte har ordet markeras inne i den pågående turen.
Nivå III
Nivå III är helt skriftspråksnormerad. Oavslutade meningar, omtagningar, tvekljud och uppbackningar har helt tagits bort. Texten består av fullständiga meningar som inleds med stor bokstav. Syftet med denna typ av transkription är att återge det huvudsakliga innehållet i det som sägs, inte att vara helt ordagrann.