Ambrosiani, B. 1987: Vattendelar- eller Attundalandsvägen, I Runor och Runinskrifter –
Föredrag vid Riksantikvarieämbetets och vitterhetsakademiens symposium 8 – 11 september 1985. Stockholm. S. 9–16
Artursson, M 2001: En korsning i tid och rum. Ett vägsystem från yngre romersk järnålder-folkvandringstid på en boplats vid Saxån, Skåne. I Kommunikation i tid och rum. (Red.) Larsson, L. Lund. S. 15–41
Beck, H. 2000: Runen und Schriftligkeit, I Von Thorsberg nach Schleswig – RGA Band 25 Berlin. S. 1–23
Bianchi, M. 2008: Runstenar och vikingatida skriftkultur i Kronobergs län, I Runor i
Kronobergs län. Växjö. S. 20–31
–2010: Runor som resurs - Vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland. (Avh.) Västerås
Björhem, N. 2001: En (för)historisk väg. I Kommunikation i tid och rum. (Red.) Larsson, L. Lund. S.61–73
Björkvall, A. 2003: Svensk reklam och dess modelläsare. Stockholm.
Brink, S. 2000: Forntida vägar. I Bebyggelsehistoriskt tidskrift Nr. 39: Vägar och vägmiljöer. S. 15–64
Bäckvall, M. 2013: Skriva fel och läsa rätt? Eddiska dikter i Uppsalaeddan ur ett avsändar-
och mottagarperspektiv. (Avh.) Uppsala
–4/11/2016: Vikingatida runstensmonument med mer än en runinskrift. Muntligt föredrag. Uppsala
Carlie L. 2000: Spår av spår. Äldre kommunikationsleder och hålvägar i södra Halland. I
Utskrift 6 (Hallands länsmuseer) s. 32–49
–2001: Hålvägar och landskap. Äldre kommunikationsleder utmed Nissans dalgång, Halland. I Kommunikation i tid och rum. (Red.) Larsson L. Lund. S. 73–87
Cnattingius, B. 1929: Bidrag till östgötavägarnas historia. I RIG Föreningen för svensk kulturhistoria tidskrift nr. 12, Stockholm. S. 127–149
–1944: Drag ur vägarnas historia i Östergötland. I Östergötlands vägbok – en minnesskrift över östergötlands vägväsen på kommunal grund. (Red.) Hamilton, C. Hollertz, S.P. Joachimsson, Å. Linköping.
Ekholm, G. 1950: Var restes runstenarna. I Fornvännen, 45, s. 137–147.
Eriksson, M. 2001: En väg till Uppåkra. I Uppåkra - Centrum i analys och rapport. (Acta Archaeologica Lundensia vol. 36) (Red.) Larsson, L. Lund S. 167–176.
Eco, U. 1981: The role of the reader. Explorations in the semiotics of texts. London Edling, C. Hedström, P. 2003: Kvantitativa metoder – Grundläggande analysmetoder för
samhälls- och beteendevetare. Lund
Fidjestøl, B. 1997: Selected Papers. (Red.) O.E. Haugen and E. Mundal, (Övers.) P. Foote. Odense
Gräslund, A.-S. 1991: Var begravdes bygdens första kristna? I Kyrka och socken i medeltidens
Sverige: en samling uppsatser. Studier till Det medeltida Sverige 5. (Red.) Ferm, O.
Stockholm. S. 37–48.
–1996: Arkeologin och kristnandet. I Kristnandet i Sverige. Gamla källor och nya.
perspektiv. (Red.) Nilsson, B. Uppsala. S. 19–44
–2002: De senvikingatida runstenarna i Jönköpings län - deras ornamentik och datering. I Om
runstenar i Jönköpings län. Småländska kulturbilder 2002. (Red.) Agrtz, J. Varenius, L.
Värnamo. S. 139–154.
–2004: Om identitet – Några vikingatida exempel med utgångspunkt i runstensmaterialet. I
Saga och sed. S.23–37
–2006: Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds. I Runes and their
Secrets - Studies in runology. (Red.) Stoklund, M. et al. Copenhagen.
Gustavson, H., Selinge, K. G. 1988: Jarlabanke och hundaret. Ett arkeologiskt/runologiskt bidrag till lösningen av ett historiskt tolkningsproblem. I Namn och bygd, 76, s. 19–85. Hines. J. 1997: Functions of literacy and the use of runes. I Runor och ABC. (Red.) Nyström, S.
Stockholm. S. 79–92
Hult, B. 1992: Ej strid – utan frid. I Kyrkohistorisk årsskrift. S. 107–116
Hübler, F. 1996: Schwedische Runendichtung der Wikingerzeit. Runrön 10. Uppsala Hyenstrand, Å. 1973: - bättre än han förtjänade. En parantes om runstenar. I: TOR s. 180– 190
Jansson, S.B.F. 1984: Runinskrifter i Sverige, 3 Uppl. Värnamo
Jesch, J. 2013: Runes and words: Runic lexicography in context. I Futhark 4. S. 77–100 Jørgensen, M.S. 2001: Forhistoriske veje. Nogle problemer og perspektiver med
udgangspunkt i dansk materiale. I Kommunikation i tid och rum. (Red.) Larsson L. Lund. S. 3–15.
Kinander, R. 1935-61: Inledning, I Sveriges Runinskrifter Band 4 – Småland. Kronobergs län. Uppsala, S. 1–24.
Kjellén, R. 1889: Om Eriksgatan - kritiska studier i gammalsvenskt statsrätt. Uppsala Klos, L. 2009: Runensteine in Schweden (avh.). Berlin: Walter de Gruyter
Koch, P och Oesterreicher, W. 1985 Sprache der Nähe – Sprache der Distanz – Mundlichkeit und Schriftligkeit im Spannungsfeld von Sprachteori und Sprachgeschichte, I
Romanisches Jahrbuch Band 36 1985. Berlin. S. 15–43
Källström, M. 2007: Mästare och minnesmärken - Studier kring vikingatida runristare och
skriftmiljöer i Norden (Avh.). Stockholm
–2010: Recension av Lydia Klos’ bok ”Runensteine in Schweden. Studien zu Aufstellungsort und Funktion” (2009),I Fornvännen 105. S. 260–262. Larsson, M.G. 1990: Runstenar och utlandsfärder. Lund
–2010: [Recension av Lydia Klos’ bok ”Runensteine in Schweden. Studien zu Aufstellungsort und Funktion” (2009)], I Futhar, 1. S. 249–252.
Lager, L. 2002: Den synliga tron. Runstenskors som en spegling av kristnandet av Sverige (Avh.). Uppsala
Lindblad, E. & Wirtén, K. 1992: Korsbandstenar – en kronologisk studie. (CD-uppsats i arkeologi, vt 1993. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet).Uppsala.
Lindquist, N. 1947: Sydväst-sverige I språkgeografisk belysning. Lund
Meijer, J. 1997: Literacy in the Viking Age. I Blandade runstudier 2 (Runrön 11). Uppsala. S. 83–110
Mertzlufft, C. 2006: Syntaktiska, pragmatiska och lexikala strukturer i tyska och svenska myndighetstexter. I Svenskans beskrivning 28. Förhandlingar vid tjugoåttonde
sammankomsten för svenskans beskrivning. Örebro den 14–15 oktober 2005. (Red.) Ledin, P.
Örebro. S. 235–245.
Minugh, D. 1985: As old as the ’ills. Variable loss of h in Swedish dialects. I Nowele 6. Oehrl, S. 2010: Vierbeinerdarstellungen auf schwedischen Runensteinen (Avh.). Berlin. Oesterreicher W. 1993: Verschriftung und Verschriftlichung im Kontext medialer und
konzeptioneller Schriftlichkeit. I Schriftlichkeit im frühen Mittelalder (Scripta Oralia 53). (Red.) Schaefer, U. Tübingen. S. 267–292.
Palm, R. 1992: Runor och regionalitet. Studier av variation i de nordiska minnesinskrifterna. (Runrön 7) Uppsala.
–2001: Ráði drengr þar rýnn sé. Några tankar om ”runacy“. I Nordiska språk –
insikter och utsikter. Föredrag från det 5:e studentkollokviet i nordisk språkvetenskap
Berlin, 6–7 Mai 2000 (Red.) Kusmenko, J. Lange, S. Berlin. S. 110–123.
–2006: Muntlighet i Runinskrifter. I Grenzgänger. Festschrift zum 65. Geburtstag von
Jurij Kusmenko. (Red.) Hornscheidt, A. Kotcheva, K. Milosch, T. Rießler,
M. Berlin. S. 237–245
Pira, S. 1929: Gamla färdevägar och kultställen i Holaveden. Tranås. Roesdahl, E. 1980: Danmarks vikingetid. Viborg
Rudebeck, E. 2001: Vägar, vägkorsningar och vadställen – Liminala platser och arkeologi, I
Kommunikation i tid och rum, (Red.) Larsson L. Lund. S. 93–113.
Salberg, E. 2001: Eckersholm-stenen: ett tydningsförsök. Sydsvenska ortnamnssällskapets
årsskrift 2001, s.61–102
Sahlgren, J. 1909: Forntida vägar - läbybron och Eriksgatan, I Upplands fornminnestidskrift band 6. S. 92–116
–1933 Eriksgatan mellan Läby och Örsunda, I UNT julnummer. S. 15–16
–1934 Eriksgatan mellan Husby-Sjutolft och Aspö Husby, I UNT julnummer. S. 14–15 –1942 Eriksgatan, I Saga och sed. Uppsala. S. 43–50
–1957 Eriksgatan genom Uppland - Ortnamnstydningar, I: Ortnamnssällskapets i Uppsala
årsskrift. S. 37–57
Samnordisk Runtextdatabas 2014. Institutionen för nordiska språk, Uppsala Universitet
http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm
Sawyer, B. 1989: Det vikingatida runstensresandet i Skandinavien, Scandia 55, s. 185–202, 327–328.
Schlyters, C.J. Magnus Erikssons landslag Samling av Sweriges Gamla lagar, Del 10 genom Fornsvenska textbanken (1 december 2015)
Schück, A. 1933 Sveriges vägar och sjöleder under forntid och medeltid, I Nordisk Kultur:
Handel och samfärdsel, Stockholm. S. 229–255
Snædal, B. T.,Wachtmeister, I. 1984: Runstenar i Södermanland – Vägvisare till runristningar
Stille, P. 1999: Runstenar och runristare i det vikingatida Fjärdundaland. En studie i
attribuering. (Runrön 13). Uppsala
SRI = Sveriges runinskrifter. Utg. Av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm
Söderberg, B. Larsson, I. 1993: Nordisk medeltidsliteracy i ett diglossiskt och digrafiskt
perspektiv. Stockholm.
Thompson, C. W. 1975: Studies in Upplandic Runography. Austin, Texas-London. Wahlberg, M (Red.) 2003: Sveriges ortnamnslexikon. Uppsala
Warholm, J. W. 1871: Skara stifts herdaminne. Mariestad.
Williams, H. Åsrunan – Användning och ljudvärde i runsvenska steninskrifter (Avh.). Uppsala –1996a: Vad säger runstenarna om sveriges kristnande. I Kristnandet i Sverige. (Red.)
Nilsson, B. Uppsala S. 45–84
–1996b: Runstenstexternas teologi. I: Kristnandet i Sverige. (Red.) Nilsson, B. Uppsala. S. 291–312
–2007: Den vikingatida nordiskan, dess enhetlighet och variation. I: Meddelanden från Sällskapet för svensk dialektologi 1.s. 231–238.
–2010: Read what´s there: interpreting runestone inscriptions. I: Futhark 1. S. 27–40 –2013: Runstenarnas sociala dimension, I Futhark 4. S. 61–76.
Wilson, L 1994: Runstenar och kyrkor – en studie med utgångspunkt från runstenar som påträffas i kyrkomiljö i Uppland och Södermanland (Avh.). Uppsala
Winkler, M. 2001: Vägen till Södra Sallerup. I Kommunikation i tid och rum. (Red.) Larsson, L. Lund. S. 41–51
Zilmer, K. 2006: Christian runic inscriptions in a dynamic context. I Runes and Their Secrets:
Studies in Runology. (Red.) Stocklund,M. Köpenhamn. S. 437–453
–2009: On the symbiosis of orality and literacy in some Christian rune stone inscriptions. I À
Austrvega: Preprint papers of the 14th international saga conference. (Red.) Ney, A.
Williams, H. Ljungqvist F.C. Gävle
Åkerström, H. 2012: Sm 144 Gursten: En småländsk runsten från tidig vikingatid (mag. Uppsats) Uppsala