“Människornas tal och handlingar är gestaltningar. De ger gruppen form och innehåll”. Ett citat ur Ledarskapets Tao (Heider 1990)
Jag tycker det är en frapperande likhet mellan Diskursanalysens tanke om att individen, eller subjektet, är satt i en roll där denne gestaltar det som förväntas gestaltas i rollen som till exempel ledare (Winther, Jörgensen & Philips 2011). Både Heider (1990) och det diskursanalytiska angreppssättet, sätter individen i en roll där den kan spela den med, som jag tänker relativ valfrihet inom ramen för densamma. Individen kan här påverka och påverkas och driva utvecklingen inom ett området, åt ett viss håll. Dock tonas i diskursanalysen individens betydelse ned i den mening att rollen är det styrande, medan
Heider (1990) lägger en större betoning på den enskilda individen och dess inre liv med gestaltningen som en följd av individens tankar.
Mina informanter, i förhållande till detta, har en mer traditionell västerländsk kognitiv tanke om subjekt, där de överlag ser sig själva mest som individer som styr rollen och att de som individer har en större självcentrering än vad diskursanalysen menar är aktuellt för ett subjekt.
Slutsats
Att undersöka vad ledarskapet här i Västvärlden innehåller av Taoistiskt tänkande, låter sig inte göra helt lätt. Det har ändå varit intressant och jag kan konstatera att taoistiskt tänkande enligt Heider (1990) finns till viss del hos de jag intervjuat, men ser olika ut. För att generalisera, har den offentliga sektorn gemensamma drag och språk, som är möjligt att använda där och då. Den kulturella sektorn har liknande sätt att uttrycka sig men med en förskjutning åt ett friare språk, i det måtto att det tar ord från det konstnärliga målande viset och är bredare i sin repertoar och tar även sitt språk ifrån fler influenser i samhället. Så har vi vidare tillverkningsindustrin som fortfarande influeras mycket av det hierarkiska systemen som startade med västerländska industrialiseringen, med ett tydligt patriarkaliskt språk. Mitt i denna manliga struktur, har många förändringar ändå skett, men, som sagt, tar sitt vokabulär och tänkande och applicerar på den nya organisationen, vilket innebär att handlingarna blir därefter. Just den tillverkningsföretaget som jag i denna rapport sett på, är kända för att ha ett österländskt tänkande i sin ledning. Detta tänkesätt visar sig komma från Japans bilindustri, och går ut på att eliminera fel i produktionen och vara så effektiva som möjligt, för största möjliga vinst. Modellen är omhändertagande på det viset att det ivaratar medarbetares hälsa och välmående för att det är lönsamt ekonomiskt att göra det, en anledning så god som någon.
För att göra en västerländs linje, som för att här generalisera, kännetecknas av linjärt språk och tänkande i sin ledarskapsdiskurs, så kan jag efter denna undersökning säga att kultursektorn i min undersökning ligger i ena kanten av denna linje, med flest väsentliga likheter med Ledarskapets Tao (Heider 1990). Efter kultursektorn kommer den offentliga utbildningssektorn på mitten av linjen och sedan tillverkningsindustrin i andra änden, med flest och störst skillnad från Ledarskapets Tao (Heider 1990). Som följer:
Ledar- skapets
Tao--->
>--- -
Kultur Offentlig Tillveknings sektor utbildnings industrin
Sektor
Den långa linjen mellan Ledarskapets Tao, och mina informanters
verksamheter, står för att det finns så pass stora grundläggande skillnader i förhållningssättet till ledarskap mellan det två i denna rapport jämförda storheter. Den största skillnaden är att Taoismen är en slags tro att det finns ett väg som redan är utstakad och det blir som “det” är meningen att det ska bli enligt Tao, vilket vi vill eller ej. Det är väldigt lite konstruktivstiskt i den taoistiska grundtanken, då konstruktivister menar att vi skapar vår verklighet
där och då, här och nu, i samarbete med andra. Jag vill säga att Taoismen är närbesläktat med när andra religioner är rättesnöre eller lagen för hur saker och ting ska göras, fast innehållet i lagen, religionen eller rättesnöret kan se väldigt olika ut. Det Västerländska ledarskapet har dock inemellan
grundläggande beröringspunkter med taoistiskt ledarskap, som ni sett i rapporten, men västerlandet har i stort sett en annan värdegrund, med sina kulturiska rötter i antikens Grekland och influenser från den (främst) kristna kyrkan som i över tvåtusen år har varit en maktfaktor och styrande i
västvärlden. Här ska understrykas att den kulturella gränsen mellan öst och väst är inte dragen som ett streck över jordytan, utan skillnader visar sig mestadels gradvid. Idag styrs västvärlden i stor grad av globalisering, efterfrågan och den västerländska vetenskapen. Genom att företag och organisationer i väst kollar hur ser det ut i världen, vad är det som behövs och efter vilken vetenskaplig modell har vi tänkt att leda vår
verksamhet/organisation, så fattas agerande och beslut därifrån. Som
diskursanalytiker och konstruktivismen säger, det finns inte en enda sanning, bara olika sätt att förhålla sig till den, vilket i sin tur beror på kultur, tiden, platsen och situationen. Jag är i denna rapport ute efter att ta reda på likheter och skillnader mellan taoistiskt ledarskapstänkande (Heider 1990) och
västerländskt tänkande i ledarskap, men som alla vet har den ovan nämnda globaliseringen inneburit att öst och väst alltmer har gått i varandra idag. Northouse (2004) skriver att den krosskulturella kommunikationen och praktiserandet har ökat väldigt efter andra världskrigets slut.
Forskningen visar på att det är etnocentrism och förutfattade meningar som är dem största stötestenen för kommunikation över olika kulturer, där
etnocentrismen sätter dem egna kulturen i centrum och allt runtom är “fel” eller “konstigt”, medan förutfattade meningar kan hindra oss från att se det mångfacetterade i andra kulturer. En stor undersökning har dock kommit fram till tre gemensamma positiva egenskaper för ledare vilka är karisma, integritet och samarbetsvilja. Dock finns en hel del kritik för denna undersökning, dem har inte undersökt kulturens direkta relation till just ledarskap plus ett flera andra osäkerhetsfaktorer i undersökningen.