Loggning av belastningstest på omriktare storlek E, F

Loggningstestet visar på att det finns stor spridning på hur frekvensomriktarna beter sig under testning. Frekvensomriktarna av strömstorlek 90 och 109A blir aldrig riktigt varma. Detta beror på att belastningen, ”motorn”, inte är anpassad för dessa. Den frekvensomriktare som testas mest optimalt termiskt av dessa är frekvensomriktaren med strömstorleken 175A. Fre-kvensomriktare av strömstorleken 250A körs med 175A på grund av att motor av denna stor-lek saknas.

5.4. Loggning med konstgjord last

De slutsatser som kan dras från testet med konstgjord last är att med små medel kan det be-fintliga lasttestet ersättas. Genom att ersätta motorn med konstgjord last behövs ingen stor säkring och det skickas inte ut några övertoner på nätet. Testet blir även säkrare pga. att man använder sig av lågspänning. Det krävs endast små ingrepp på frekvensomriktarna för att kunna tillämpa metoden direkt. Metoden är även tillämpbar vid testning av de mindre omrik-tarna.

5.5. Frekvensomriktare X2, S2

Under isolationstestet i stadie 1 så uppträder få fel under isolationstestet och eftersom test-tiden är kort så verkar det som om det inte finns något utrymme för tidseffektivisering. Men efter att ha tittat närmare på testet så upptäcktes en avvikelse som påverkar testtiden negativt. Avvikelsen innebär att ett icke godkänt test kan resultera i ett godkänt testresultat om man gör om testet ett tillräckligt antal gånger.

Under funktionstestet i stadie 2 har den största delen av felen upptäckts vilket gör det till en effektiv och viktig del av testningen. Enligt denna undersökning finns det inget utrymme för en minskning av testtiden i detta stadie med nuvarande testmetod. För att kunna effektivisera detta stadie krävs att processen automatiseras.

Under värmetestet i stadie 3 har det inträffat två stycken fel där i det ena fallet har omriktaren slocknat efter ca 30min pga. en felvänd tantalelektrolyt medan i det andra fallet har det inträf-fat en ”kortslutning i värmen efter 53min”.

När man ser till möjligheten att minska testtiden i stadie 3 så avgörs detta av de två ovan-nämnda fel, visserligen är det få fel som inträffar men en kortslutning kan leda till katastrofala följder hos en eventuell slutkund. Detta leder till att en förkortning av testtiden i detta stadie är olämpligt med befintligt testmetod.

För att kunna minska testtiden i stadie 3 så får man nog titta på hur man kan utforma detta testmoment annorlunda, exempelvis kanske köra omriktarna under kortare tid med en belast-ning. Med en belastning hade tantalelektrolyten förmodligen gett efter tidigare och man hade på så sätt kunnat fånga upp detta fel tidigare. Detta i sin tur skulle ge utrymme för att korta ner testtiden. När man ser till det andra fallet där omriktaren hade fått ”kortslutning i värmen efter 53min” är det svårt att spekulera då det finns för lite information att analysera.

I stadie 4 fungerar sluttestet som en garanti/måttstock på hur effektiva de föregående testerna har varit. Det har endast uppträtt ett fel under hela året 2007. Felet uppstod under bromsning av omriktaren och kan endast upptäckas under detta stadie. För övrigt så finns det inte ut-rymme för tideffektivisering inom detta stadie.

När man ser till felrapporterna som analyseras så kan man se i vissa fall att informationen både varit bristfällig och otydlig och säger därmed inte så mycket om felet i sig. Detta då bl. a. felrapporteringen skiljer sig nämnvärt mellan de olika operatörerna.

En möjlig orsak till detta skulle kunna vara bristfällig kunskap hos operatören inom området vilket kan göra det svårt för denne att beskriva felet. Detta skulle man kunna lösa genom in-ternutbildning i kombination med en uppfräschning av testrutinerna för operatören.

Det finns även utrymmen för en utveckling/utökning och precisering av felrapporteringen. Det är t.ex. inte tydligt vad eller hur mycket operatören skall fylla i och det finns tolkningsut-rymmen för operatörerna att rapportera hur dom vill. Man skulle t.ex. kunna skilja på 400V och 500V vilket skulle kunna leda till att man lättare kan analysera fel och föra statistik över felen.

5.6. Frekvensomriktare X1

Det har upptäckts ganska många fel under 2007. Det finns många fall där det har varit fel på PPU, där den största delen av fel uppstått i knappar och lysdioder och tyder på kvalitetspro-blem hos leverantören. En del av felen har berott på prokvalitetspro-blem kring uppkopplingen av frekven-somriktarna till isolationsprovningsutrustningen som sker via kablar med kabelskor enligt operatören.

5.7. Mjukstartare MSF

Vid felrapportering så har man t.ex. konstaterat att det har uppstått ett fel på någon komponent, men man har inte angett vilken typ av fel det är t.ex. lödfel, felmonterat eller funktionsfel. Eftersom de fel som uppstått inte specificerats tillräckligt i kombination med funktionstestets utformning, där man utför alla testmomenten i funktionstestet i ett svep, så är det svårt att göra en närmare analys av felen. Man skulle t.ex. vid rapportering av fel kunna dela upp funktionstestet i flera faser/delar som ett komplement till den nuvarande informationen om felmontering, funktionsfel och lödfel för att därigenom kunna få en klarare bild av felen. Även en internutbildning i testning, felsökning samt rapportering för operatören föreslås. Det-ta skulle leda till mer insikt för operatören och i sin tur effektivare testning i form av mer ut-förlig testning och enhetlig felrapportering.

Det finns inte något stort behov att minska ner testtiden då det går relativt fort att testa en mjukstartare. Möjligtvis så kan man se över kommunikationen mellan testutrustningen (datorn) och mjukstartare då denna upplevs som relativt långsam. Det kan bero på många parametrar, t.ex. kommunikation över rs232 eller delays i µcpu:n i mjukstartaren som testprogrammet på datorn kommunicerar med.

Vid ett möte i slutet av projektet uppdagades det att det fanns fler mer specificerade felrappor-ter att tillgå, då detta uppdagades sent i rapportskrivandet kunde det inte ingå i undersökning-en. Dessa felrapporter skulle kunna ge närmare inblick i de fel som upptäcks.

5.8. Axeleffektvakter

Axeleffektvakterna har inga krav på testning. Tester av ingående komponenter utförs hos un-derleverantör och vakterna fås som halvfabrikat. De omfattas inte av någon standard på sam-ma sätt som de övriga produkterna och är för olik för att kunna forsam-mas lika tillsamsam-mans med de övriga produkterna. I fall man beslutar sig för att behålla ankomstkontrollerna så skulle även dessa kunna datoriseras och automatiseras med någon form av nåldyna där man kan av-läsa, verifiera och kalibrera dessa. Även här är det viktigt att vid en eventuell utformning av ny testmetod att man tittar på fel som uppstår på fält för att fånga upp även de felen.

5.9. PEBB test maskinen

Det är svårt att uttala sig om den här utrustningen då den idag fortfarande är i prototyp stadie. När maskinen är i detta stadie kan mycket gå fel och det finns inga garantier för att det som utlovats i början kommer att fungera som det är tänkt i slutet.

Den stora fördelen med PEBB test maskinen är dess mätningsanordning. Med mätningsan-ordningen kan man mäta olika värden och lagra dessa värden för att vid ett senare tillfälle analysera och sammanställa informationen. Informationen kan användas för att föra statistik och skapa felrapporter. Dessa felrapporter kan sedan integreras med det befintliga dokument-hanteringssystemet.

Nackdelen med testmaskinen är att man testar en funktion i taget samtidigt som de andra funktionerna är avstängda. På detta sätt riskerar man att missa fel där olika funktioner kan påverka varandra. Alltså fel upptäcks inte förrän någon annan funktion är igång, vilket kan vara fallet vid normal drift. Det mest optimala testet är då man utför mätningar och testar fre-kvensomriktaren under normal drift, det vill säga under förhållanden då många funktioner fungerar så normalt som möjligt samtidigt.

Genom att man övergår från växelspänning till likspänning så frångås principen med att köra testet såsom det skulle ha gjorts hos slutkund. Test som utförs med PEBB test maskinen måste även kompletteras med ett test med riktig motor för verifiering av funktionalitet.

Med PEBB test maskinen tar den termiska uppvärmningen av frekvensomriktaren ca 15 mi-nuter. Det sker i form av en linjär uppvärmning där temperaturen stiger gradvis och en tempe-ratur på 50^OC uppnås vid slutet av testet. Detta får ses som långsamt i jämförelse med nuva-rande testutrustningen, där uppvärmningen uppnås på drygt en minut. Detta är betydelsefullt och bör beaktas med tanke på att det ofta inträffar fel i samband med kombinationen belast-ning och termiskt påfrestbelast-ning.