Vad skiljer då den moraliska modellen från de modeller som används inom projekten? Applicerar vi den moraliska modellen, som vi talade om i föregående avsnitt, på projekt så frågar ni väl er själva om den verkligen är mer annorlunda än de andra projektmodellerna? Vi anser dock att den här modellen visst skiljer sig åt eftersom den inte talar om hur slutresultatet blir, vilket många projekthandböcker gör. ”Följ den här projekthandboken eller modellen så lyckas ni med ert projekt!”, kan man läsa i en utav de olika handböckerna som vi har kommit över. Vi säger inte att man fixar framtiden bara då försök görs för att balansera de olika moralerna. Vi kan inte veta något om framtiden, men vi kan försöka förutspå den. Vi säger nämligen inte att modeller ska elimineras, för utan förnuft får vi inte saker gjorda. Det projektmodeller hittills får gjort är endast framgångsrikt till 30 procent, inget mer.
Att ”Företag verkar nöjda med att deras projekt endast går ok” anser vi är ett tecken på att en viss lathet existerar bland oss människor. Självklart är det hårddraget att säga en sådan sak gällande att de individer som arbetar inom och med projekt är lata. Det kanske just är den här hårdheten som behövs för att det skall ske en förändring eller snarare att vi inser att det är något som fattas inom projektledning idag.
Bo Westerlund tog, vid ett utav våra handledningsmöten, upp en fras som vi skulle vilja översätta och anamma på projekt och den lyder så som följer.
Projekt är ingenting och skapar ingenting. Det är i stället ljuset på förhoppningar vi har.
Om vi tittar på den höga siffran (70%) av misslyckanden som trots allt lever i projektvärlden idag kan vi i princip säga att projekt inte skapar någonting.
Det lever snarare en förhoppning bland människor om att projektformen, så som den är idag, skall lösa de mest besvärliga sakerna. I alla fall om man skall tro på vad projektformen ursprungligen var till för. Vi skulle däremot istället vilja påstå att företag har förhoppningar om en utopisk lösning, med andra ord en ouppnåelig lösning. Som vi tidigare nämnde var det Hitlers förhoppning om framtiden som gjorde att allt gick åt skogen för honom.
Tack och lov! Det är kanske just så vi också skall se på projekt och dess misslyckande. Tack och lov att 70 procent misslyckas, vad hade hänt om de lyckades?
Nu finns möjligheten att förändra synen på projektledning. Projektformen är trots allt inte lösningen på alla problem, även om det tycks anses vara så i företagsvärlden. Just lättheten det verkar vara att starta projekt efter projekt i diverse företag bidrar med att det går galet redan från uppstartandet av projekt. En av våra källor uttryckte den här lättsamheten så som följer:
”Jag tror att företag är för lata för att lyckas med projekt! Många företag verkar inte bry sig om att det är kostsamt att ständigt misslyckas. Så fort projektet är avslutat har de inblandade så bråttom att sätta igång med nästa att de inte fullföljer utvärderingen.”
Likt andra ämnen inom organisation är även projektledning något komplext eller kanske för den delen flummigt ämne, där det enligt vår mening inte finns några självklarheter. När McCloskey skriver om de olika dygderna som vi behöver se till, förtydligar hon att det inte räcker med att man har de olika moralerna under kontroll för att lyckas få framtiden utstakad för sig. Det finns med andra ord inga självklarheter här i världen. Precis som vi har känt under hela den här magisteruppsatsen så är det förmodligen också dags för dem som arbetar inom projekt och framför allt de som skriver om projekt att få ont i magen och känna en viss oro inför framtiden. Vi som människor kan inte förutbestämma framtiden, även om vi skulle vilja det. Vi anser inte att författare skall få skriva att deras projektböcker kan liknas som handböcker för att lyckas med projekt, då siffran på misslyckanden fortfarande är hög.
Då är det något som saknas!
”Även om jag anser att världen kring projektarbete är föränderlig så har vissa utvärderingar visat på att det här inte är fallet. Det är återigen ett tvärtom scenario, där det är mer vanligt att förändringen uteblir. Problemet är att det oftast är samma individer som sysslar med projekt, på samma sätt år efter år”.
Det ovanstående citatet är återigen taget från en tidigare del av vår uppsats.
Problemet som idag kvarstår inom arbetet med projekt och dess litteratur som finns kan tyckas ligga i att det är samma personer som ständigt sysslar med projekt och då på samma sätt år efter år. Vi har till exempel tidigare skrivit om hur forskningen inom ämnet för projektledning inte utvecklats, utan snarare har varit en slags återupprepning av vad tidigare forskare redan har konstaterat men på ett nyare sätt. Däremot är det här kanske något som vi måste acceptera, då det är så sanningen enligt vissa skapas.
Vi har med den här uppsatsen försökt att applicera en moralisk referensram på projekt för att på det sättet försöka bidra med ny teori till projektforskningen. Vi har även, genom att använda oss av McCloskey’s Bourgeois Virtues, försökt visa på hur man på ett sätt kan gå vidare med den
problematik som ligger bakom det faktum att 70 procent av projekten misslyckas. Vi tänkte i början av vårt uppsatsskrivande: Va fan gör vi nu!
Hur ska vi kunna gå vidare med vad vi vill ändra hos de som skriver och föreläser om projekt? Efter att ha känt oss klara med vår kandidatuppsats och vår frustration, har vi ändå lyckats komma vidare i och med Deidre N.
McCloskey’s nya bidrag till ekonomin. Enligt McCloskey kan man inte särskilja ekonomi från religion då de är vår tids största förhållanden.
McCloskey menar att vi inte får förståelse för ekonomin förrän vi vågar möta våra moraler och visheten hos de människor som ligger bakom ekonomin. Vi kommer heller inte att se moralerna förrän vi tar oss an ekonomin. Vi har med den här uppsatsen försökt visa att även projekt kan verka tillsammans med moraler och vi har försökt påvisa att det finns sätt att komma bort från den rationella drömmen som vi anser har fått för stor plats hos de som har kontakt med projekt.
Den förnuftiga moralen (Prudence) tar bara projekten en liten bit närmare lyckade projekt, det vill säga 30 procent. Det krävs något mer för att nå till 100 procent lyckade projekt och vi anser att det ”något mer” kan vara de andra moralerna, Temperence, Justice, Courage, Love, Faith och Hope. Vi har beskrivit hur Love, om den får verka ensamt, blir en syndig dyrkan. Hur verkar Love i projekten? Vi vill hävda att förkärleken till modeller och de element som verkar inom dessa modeller som eliminerar osäkerheter och risker är för stor och tar över och lämnar inte någon plats för de andra moralerna. Faith har en mindre roll i projekten då Faith är en tillbakablickande moral eftersom den berör frågor om vilka vi är och vilken identitet vi har. För lite tilltro till projektets ursprungliga struktur och syfte leder till att det projektet ursprungligen var till för att klara av, inte finns längre.
Hope anser vi dock tar märkbart stor plats i projekten då de i projekten hoppas eller tror att projektmodellen kan lösa alla problem, men när hoppet är obalanserat berättigar den en föreställning om framtiden. Alla är överens om att hopp handlar om den eviga osedda framtiden. Den kan inte bli reducerad till en mekanisk prognos eller till en enkel dröm. Skulle vi redan ha all information för att ta de rätta besluten om framtiden skulle vi ha varit i himmelen eller helvetet och hoppet hade inte funnits.
Courage däremot är obalanserad och liten i projekten då McCloskey menar att moraliskt mod handlar om att våga anta den utmaningen att inte ha den viktigaste strukturen redan utstakad. Vi menar återigen att tilltron till modeller är osunt stor och till en sådan grad att det projektet var menat att klara av så som oförutsägbara uppgifter, inte finns längre. Det finns inget moraliskt mod och projekten har en för stark tilltro till modeller, vilket gör att projekten inte klarar av det de säger att de ska klara av.
Det är när projekten och projektlitteraturen lovar att projektmodellen, om den följs rätt, gör att projekten lyckas som vi blir rädda. Vi blir ännu mer fundersamma när projektföreläsare kan stå framför 200 personer på en projektledningskurs och säga att en viss modell är lösningen på projekten, vilket projekt man än kommer i kontakt med. Samtidigt som han, med en axelryckning, säger att 70 procent av alla projekt misslyckas idag. Vi tror att förnuftet har tagit över arbetet med projekt, det vill säga, Prudence har fått verka obalanserat för länge. Att försöka kartlägga och kalkylera, alltså handla förnuftigt, är essentiellt men får den verka ensamt blir det fel, lika fel som det har blivit för projekten.
Vad gäller moralen Temperance, självkontroll, anser vi inte att projekten idag verkar använda den eftersom de som arbetar i projekt eller forskar om detsamma kan skriva böcker om hur man exakt skall gå tillväga i projekt för att lyckas. Projekten lyckas inte! Enligt McCloskey är det som man kallar ihärdighet när Temperance och Courage är tillsammans. Ihärdighet anser vi även finns brist på i projekten och viljan att för en gång skull lyckas med ett projekt. Däremot är det viktigt att påpeka att även om vi försöker att balansera upp dessa moraler säger vi inte att vi känner till allt om framtiden och dess osäkerheter. Den här etiska referensramen vi ger till projekten är endast en vägvisare. Skulle vi säga något annat skiljer vi oss inte från all den handbokslitteratur som finns om projekt. Det vi försöker säga med den här uppsatsen är att om projekten kan bolla med alla dessa moraler kan de även bolla med osäkerheter runt omkring projekten och kan då kanske komma närmare ett lyckat projekt. Projekten måste även de få vara mänskliga och inte karaktäriseras av statiska modeller, för vi är trots allt människor som arbetar i projekten också. En människa eller ett projekt som inte känner ansvar och skuld är omänsklig, och en människa som inte bryr sig om vad han eller hon sysslar med bryr sig inte om sig själv heller. Vad vi ber er som arbetar och skriver om projekt är att försöka minska på era rationella argument och börja ta ansvar för era projekt. Det kan inte vara okej att 70 procent av alla projekt misslyckas.