Enbart två av mätningarna som gjordes visade någon statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll, vilka var forimätningen (p= 0,05) samt dimpunkten för de positiva fusionsvergenserna (p=0,04). Detta går att uttyda i tabell 1 samt i figur 5 och 6.
Tabell 1. Visar medelvärden på alla mätningar respektive skillnaden mellan morgon och kväll.
Morgon (medel + Standardavvikelse) Kväll (medel + standardavvikelse) Skillnad (medel + standardavvikelse) P-värde KNP bryt (cm) 5,3±1,2 5,4±1,5 0,1±1,0 0,43 KNP åter (cm) 5,8±1,8 5,9±2,2 0,1±1,1 0,52 Fori (∆) -4,0±5,1 -4,7±5,3 -0,7±1,9 0,05* NFV dim (∆) 14,2±4,5 14,5±5,1 0,2±2,5 0,61 NFV bryt (∆) 17,9±3,8 18,0±3,9 0,1±1,4 0,71 NFV åter (∆) 10,3±4,2 10,7±4,1 0,5±2,5 0,33 PFV dim (∆) 26,3±7,0 24,4±8,3 -1,9±4,9 0,04* PFV bryt (∆) 29,2±6,8 28,1±7,8 -1,1±3,4 0,09 PFV åter (∆) 16,1±6,0 16,5±6,7 0,4±5,0 0,67 Ack. amp (D) 6,89±2,45 6,77±2,33 -0,12±1,24 0,60 NRA (D) +2,14±0,39 +2,16±0,44 0,02±0,22 0,60 PRA (D) -3,70±1,74 -3,78±1,76 -0,08±0,64 0,50
*Statistiskt signifikant. KNP= konvergens närpunkt, NFV = negativa fusionsvergenser, PFV = positiva fusionsvergenser, ack. amp= ackommodationsamplitud, NRA= negativ relativ ackommodation, PRA= positiv
relativ ackommodation, dim= dimpunkt, bryt= brytpunkt och åter= återgångspunkt. För forierna gäller minustecknet exofori och plustecknet esofori.
18 4.2.1 Horisontalfori
Vid forimätningen på morgonen var medelvärdet på forin -4,0±5,1 ∆ bas in, det vill säga exofori. Medelvärdet av mätningen på kvällen visade sig vara -4,7±5,3 ∆ bas in (exofori). Skillnaden mellan morgonen och kvällen var alltså -0,7±1,9 ∆ vilket betyder att personerna utvecklat mer exofori under dagen och detta visade sig vara statistiskt signifikant.
Figur 5. Visar medelvärdet på forin morgon och kväll, samt standardavvikelsen.
4.2.2 Fusionsvergenserna
Medelvärdet för de negativa fusionsvergenserna på morgonen var avrundat 14/18/10 och på kvällen var värdena 15/18/11. Varken dimpunkten, brytpunkten eller återgångspunkten visade någon statistiskt signifikant skillnad mellan mätningarna på morgonen och kvällen.
Medelvärdet för de positiva fusionsvergenserna på morgonen var avrundat 26/29/16 och på kvällen var medelvärdena 24/28/16. Den enda punkten hos de positiva fusionsvergenserna som skilde sig statistiskt signifikant mellan morgon- och kvällsvärdet var dimpunkten (p=0,04). Det skedde en minskning av dimpunkten hos de positiva fusionsvergenserna mellan morgonvärdet och kvällsvärdet. Personerna klarade alltså inte av lika mycket inducering prisma bas ut på kvällen som de gjorde på morgonen, innan de tyckte att bilden blev suddig.
-11,0 -9,0 -7,0 -5,0 -3,0 -1,0 1,0 3,0 Morgon Kväll Fo ri i p ri sm ad io p tri er
Horisontalfori
19
Figur 6. Visar medelvärdet av dimpunkten hos de positiva fusionsvergenserna på morgonen och kvällen, samt
standardavvikelsen. 4.2.3 Två olika grupper
Som det står i metoden så användes 18 av de 30 försökspersonerna till en annan studie som handlade om dygnsskillnaden på forier och vergenser på avstånd. För att se om dessa mätningar påverkade denna studies mätningar så gjordes en jämförelse mellan de två grupperna. Ett students T-test utfördes för alla mätningar för de båda grupperna. T-testet visade endast ett märkbart resultat då man jämförde de båda gruppernas resultat vid forimätningen. De 18 personerna som hade genomgått avståndsmätningar tidigare visade ett p-värde på 0,50 vilket inte visar någon statistiskt signifikant skillnad. De hade ett medelvärde på forin på morgonen som visade -4,6 prismadioptrier exofori och på kvällen visade sig medelvärdet vara -4,9 prismadioptrier exofori. Gruppen som inte hade gjort några avståndsmätningar tidigare, det vill säga de resterande 12 personerna visade en signifikant skillnad mellan morgon och kväll med ett p-värde på 0,03. Medelvärdet på forin för denna grupp visade sig på morgonen vara -3,1 prismadioptrier exofori respektive -4,4 prismadioptrier exofori på kvällen.
0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 Morgon Kväll D im p u n k te n i p r is m ad io p tr ie r
Positiva fusionsvergenserna
Dimpunkten20
5 Diskussion
Ingen av ackommodationsmätningarna visade någon statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll. Ackommodationsamplituden varierade hos deltagarna, vilket delvis kan förklaras genom att testdeltagarna var i olika åldrar. Medelvärdet på ackommodationsamplituden på morgonen var 6,89 D och på kvällen var medelvärdet 6,77 D. Använder man sig av formeln (18-1/3× åldern) -2 som Scheiman och Wick (2008, s. 20) beskriver så borde medelvärdet på ackommodationsamplituden ligga på cirka 8,21 dioptrier, då räknat med ett medelvärde av åldern på 23,4 år. Att det står – 2 efter formeln betyder att mätningen är gjord med minuslinsmetoden och formeln är utformad efter test med push-up metoden. Resultatet i denna studie visar ett något lägre medelvärde på ackommodationsamplituden än det förväntade värdet som ges av formeln. Sannolikt beror inte detta på att gruppen hade en lägre ackommodationsamplitud än förväntat, utan snarare var det så att mätningen var svår att förstå. Det märktes en viss osäkerhet hos personerna vid utförandet av mätningen för ackommodationsamplituden och förmodligen resulterade det i ett lägre värde än den egentliga ackommodationsamplituden, dock är detta endast en spekulation. Inte heller den relativa ackommodationen visade någon signifikant skillnad mellan morgon och kväll. Enligt Scheiman och Wick (2008, s. 16) är ett förväntat värde på NRA +2,00 ±0,50 och PRA -2,37±1,00. Jämför man värdena som denna studie fick fram så stämde NRA bra överens med det förväntade värdet, då NRA på morgonen var +2,14±0,39 och på kvällen +2,16±0,44. PRA däremot visade i denna studie ett högre värde än vad Scheiman och Wick (2008, s. 16) beskriver i sin bok, då värdet på morgonen var 3,70±1,74 och på kvällen -3,78±1,76, emellertid med stora standardavvikelser. Något att reflektera över är att som nämnt i introduktionen beror den positiva relativa ackommodationen bland annat av ackommodationsamplituden och de negativa fusionsvergenserna. Medelvärdet av ackommodationsamplituden var något lägre än ett förväntat värde och även brytpunkten och återgångspunkten för de negativa fusionsvergenserna var något lägre än förväntat. Med detta sagt kanske ett förväntat värde på PRA borde varit lägre än vad studiens resultat visade?
Resultatet visade inte heller någon statistiskt signifikant skillnad för de negativa fusionsvergenserna mellan morgon och kväll för någon av punkterna. Medelvärdet på de negativa fusionsvergenserna på morgonen respektive kvällen som denna studie kom fram till var avrundat14/18/10 respektive 15/18/11.
21
Jämförs dessa värden med Morgans normalvärden (13/21/13) kan man se att brytpunkten och återgånspunkten är något reducerade medans dimpunkten är något högre än det förväntade värdet (Morgan, 1944 a se Goss, 2009, s.63; Morgan, 1944 b se Goss, 2009, s. 63).
För de positiva fusionsvergenserna visade sig dimpunkten ha en statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll (p=0,04), däremot visade sig inte brytpunkten och återgångspunkten ha detta. Morgans normalvärden presenteras som 17/21/11 (Morgan, 1944 a se Goss, 2009, s. 63; Morgan, 1944 b se Goss, 2009, s. 63). Denna studie visade värden på morgonen avrundat 26/29/16 och på kvällen 24/28/16, vilket betyder att denna studie hade något högre värden på de positiva fusionsvergenserna än vad Morgans normalvärden visar, både var det gäller morgonen och kvällen. Antona, et al. (2008) påpekar dock att de positiva fusionsvergenserna visar dålig repeterbarhet, vilket är något att ha i åtanke vid granskning av resultaten.
Medelvärdet av konvergensnärpunkten var nästan detsamma på morgonen och kvällen. Avrundat var brytpunkten 5cm och återgångspunkten 6 cm både på morgonen respektive kvällen. En jämförelse gjordes med Sheiman, Gallaway, Frantz, Peters, Hatch, Cuff och Mitchell (2003) studie för att se om detta visade sig vara ett normalt värde. De visade ett normalvärde på brytpunkten på 5 cm och ett normalvärde på återgångspunkten på 7 cm. Denna studie var gjord på 175 unga vuxna, med en medelålder på 24,9 år, vilket kan jämföras med denna studie då medelåldern av personerna var 23,4 år, dock deltog inte lika många personer. Man kan med dessa siffror presenterade säga att gruppen i denna studie hade normalvärden av konvergensnärpunkten.
Horisontalforin var en av de två mätningarna som visade en statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll. Det visade sig vara en skillnad på cirka -0,7 prismadioptrier från morgonen till kvällen. På morgonen uppmättes medelvärdet på forin till -4,0±5,1 prismadioptrier exofori och på kvällen mättes den till -4,7±5,3 prismadioptrier exofori. Forimätningen visar dock stora standardavvikelser. Goss (2009 s. 64) tar upp olika studier som gjorts för att undersöka medelvärdet av forin på nära håll. Goss (2009, s.64) nämner dock att Morgans normalvärden är de som är mest använda. Enligt Morgan är normalvärdet för närforin -3±5 prismadioptrier exofori, vilket kan jämföras med denna studie och då stämmer värdena någorlunda bra överens, åtminstone vad det gäller resultatet av morgonmätningen. (Morgan, 1944a se Goss, 2009, s.63; Morgan, 1944b se Goss, 2009, s.63).
22
Som nämnt tidigare är det svårt att hitta studier som utförts på liknande sett som denna. Emellertid finns det olika studier jämfört om binokulärseendet ändras med åldern. De Almedia, Borges och Manuel (2008) gjorde en longitudinell studie på tre år för att se om binokulärseendet ändrades under denna tidsperiod. Det är inte optimalt att jämföra mätningar som är gjorda under en tidsperiod på 3 år med mätningar gjorda under en dag, det man däremot kan dra som slutsats av De Almedia, et al. (2008) studie är dock att forin inte behöver vara konstant, utan att den faktiskt kan ändras. Närforin visade sig ändras från 1,2 prismadioptrier esofori till -5,4 prismadioptrier exofori på dessa tre år. Studien bestod av 118 studenter med en medelålder på 20,6±2,3 när studien började. Spierer och Hefetz (1997) gjorde även de en longitudinell studie som gick ut på att undersöka ändringen hos närforierna. Denna studie pågick dock i 20 år och de hade 100 deltagare. En jämförelse gjordes mellan olika åldersgrupper 18-22 år, samt 34-38 år. Denna studie visade även den att personerna gick åt exofori hållet med en ändring från -2,7 prismadioptrier exofori till -3,3 prismadioptrier exofori, det vill säga en skillnad på -0,6 prismadioptrier. Värt att nämna är dock att de båda studierna är gjorda med olika metoder, då den förstnämnda gjordes med von Graefe tekniken och den sistnämna gjordes med hjälp av Maddox wing.
Som nämnt i introduktionen är det flera tidigare studier som handlar om dygnsvariationen hos ackommodationen och vergenserna baserade på den toniska ackommodationen och den toniska vergensen, därför är det svårt att jämföra just värdena med denna studie. Dessutom var dessa studier gjorda objektivt medans mätningarna i denna studie är gjorda med subjektiva mätningar och tar hänsyn till alla sorters ackommodation och vergenser. Kurtev, et al. (1990) påpekar i sin artikel att det finns en dygnsvariation på ackommodationen (den toniska) dock får man ha i åtanke att endast tre testpersoner deltog i denna studie. Dessutom kunde de inte påvisa om det fanns något mönster mellan morgon och kväll, utan mer att det fanns en personlig dygnsvariation och att det behövdes fler studier för att påvisa någon specifik dygnsvariation. Amerson och Mershon (1988) visade i sin studie att ackommodationen (den toniska) hade ökat +0,6 dioptrier från morgonen till kvällen. Krumholz, et al (1986) kunde inte bevisa någon statistiskt signifikant dygnsskillnad hos den toniska ackommodationen trots att värdena på den toniska ackommodationen varierade mellan 0,5-1,1 dioptrier. Jämför man med värdena från denna studie så visade ingen av ackommodationsmätningarna någon skillnad mellan morgon och kväll.
23
Troligtvis kan även deltagarnas sysselsättning under mätdagen spela in. När det gäller denna studie ska man ha i åtanke att personerna som deltog inte hade någon specifik uppgift under dagen, det vill säga tiden mellan den första mätningen och den andra mätningen. För att få ihop trettio stycken deltagare ansågs det svårt att ge alla personer en specifik uppgift under dagen. Gemensamt var dock att 29 av personerna var studenter och en av personerna jobbade som lärare. Ehrlich (1987) visar i sin studie att både ackommodationen och vergenserna påverkas av närarbete. Studien visade att ackommodationen ökade (ca 0,29 D) och att personerna blev mer konvergenta, det vill säga gick mer åt esofori hållet med en ändring på 1,62 prismadioptrier. Även Owen och Wolf-Kelly (1987) fann i sin studie att ackommodationen och vergenserna ändrades i detta fall efter en timmes närarbete. Ändringen av ackommodationen gav ett medelvärde på 0,6 dioptrier. Även vergenserna ändrades och då även som Ehrlich (1987) påvisar åt det konvergenta hållet.
Om det i denna studie funnits en större kontroll över vad personerna gjort under dagen, exempelvis suttit framför datorn hela dagen kanske ett annorlunda resultat åskådliggjorts. Det hade även varit intressant att ha en grupp som utförde närarbete under dagen och en grupp som inte utförde något ansträngande närarbete under dagen och se om det fanns någon skillnad mellan grupperna. För att jämföra resultatet av denna studies forimätning med Ehrlich (1987) och Owens och Wolf-Kelly (1987) studier visades en skillnad åt det mer divergenta hållet på eftermiddagen/kvällen. Antagligen visar detta att personerna blivit mer trötta på eftermiddagen/kvällen. Även dimpunkten hos de positiva fusionsvergenserna minskade, vilket betyder att de hade svårare att konvergera på kvällen. Däremot ökade ackommodationskonvergensen då brytpunkten inte ändrades mellan morgonen och kvällen. För patienten betyder det att de har svårare att hantera sin fori på kvällen.
En annan tankeställare är huruvida avståndsmätningarna som de 18 första personerna gjorde innan närmätningarna har påverkat resultaten i denna studie. Sistnämnt i resultatet kan man se skillnaden mellan grupperna var det gäller forimätningen. Gruppen innehållande 18 personer visade ingen statistiskt signifikant skillnad medans för resterande 12 personer visade det sig vara en statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll. Dock visar gruppen i helhet fortfarande en signifikant skillnad mellan morgon och kväll. Man kan emellertid undra vad medelvärdena hade blivit om inga avståndsmätningar gjorts tidigare, då denna grupp fick ett lägre p-värde än vad hela gruppen fick. Enligt Casillas Casillas och Rosenfield (2006) borde det inte ske någon prismaadaption vid forimätning med Maddox rod, då man inte utgår från
24
något prisma från början. Detta borde betyda att forimätningen på avstånd inte påverkade resultaten i denna studie. Däremot gjordes även mätningar av fusionsvergenserna på avstånd, troligtvis är det i så fall dessa mätningar som påverkat resultaten på närforimätningen.
Något mer att ha i åtanke är att de 30 personerna som deltog i studien hade normalt binokulärseende och inga ackommodativa problem. Kanske hade även resultaten sett annorlunda ut om man undersökt personer med binokulära- eller ackommodationsproblem.
25
6 Slutsats
Resultatet i denna studie visar att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad på ackommodativa mätningar mellan morgon och kväll hos personer med normalt binokulärseende. Majoriteten av vergensmätningarna visade inte heller någon statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll, med undantag för horisontalforin samt dimpunkten för de positiva fusionsvergenserna. Trots att två av mätningarna visar en statistiskt signifikant skillnad mellan morgon och kväll var skillnaderna så små att man kan dra slutsatsen att det inte råder någon dygnsvariation hos ackommodativa- och vergensmätningar hos personer med normalt binokulärseende.
26
Tackord
Ett stort tack till:Alla personer som ställt upp på mina mätningar, utan er hjälp hade det inte varit möjligt att genomföra denna studie.
Min handledare Karin Lennartsson för hjälp och stöd under arbetets gång. Elin Johansson som varit min undersökningspartner.
Karthikeyan Baskaran för hjälpen med analys av resultatet samt statistiken.
Till sist vill jag även tacka mina vänner som stöttat mig genom arbetets gång. Ett extra tack till Matilda Molin och Fredrik Nilsson som har korrekturläst mitt arbete, samt kommit med värdefulla kommentarer.
27
Referenser
Amerson, T.L. & Mershon, D.H. (1988) Time-of-day variations in oculomotor function: 1. Tonic accommodation and tonic vergence. Ophtalmic & Physiological Optics, 8, 415-421.
Amos, J.F (1991) Binocular subjective refraction, I: J Boyd Eskridge., J.F. Amos & J.D. Bartlett (red: er), Clinical procedures in optometry (s. 193). Philadelphia: Lippincott, Williams & Wilkin.
Antona, B., Barra F., Barrio, A., Gonzales, E. & Sanchez, I. (2009) Repeatability intraexaminer and agreement in amplitude of accommodation measurements. Graefe´s
Archive for Clinical and Experimental Ophtalmology, 247, 121-127.
Antona, B., Barrio, A., Barra, F., Gonzales, E. & Sanchez, I. (2008) Repeatability and agreement in the measurement of horizontal fusional vergences. Ophtalmic and
Physiological Optics, 28, 475-491.
Benjamin, W.J. (2006) Borish´s clinical refraction (2: a upplagan). St Louis: Butterworth Heinemann Elsevier.
Bergmansson, J.P.G. (2009) Clinical ocular anatomy and physiology (16: e upplagan). Texas: Texas Eye Research and Technology Center.
Casillas Casillas, E & Rosenfield, M. (2006) Comparison of subjective heterophoria testing with phoropter and trial frame. Optometry and vision science, 83 (4), 237-241.
De Almeida, J., Borges, J. & Manuel, A.P. (2008) Binocular vision changes in university students: a 3-years longitudinal study. Optometry and Vision Science, 85 (10), 999-1006.
Ehrlich, D.L. (1987) Near vision stress: vergence adaptation and accommodation fatigue.
Ophtalmic & Physiological Optics, 7 (4), 353-357.
Elliot, D.B. (2007) Clinical procedures in primary eye care (3: e upplagan). Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier.
Evans, B.J.W. (2007) Pickwell´s binocular vision anomalies (5: e upplagan). Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier.
Fisher, S.K., Ciuffreda, K.J., Tannen, B. & Super, P. (1988) Stability of tonic vergence.
Investigative Ophtalmology & Visual Science, 29 (10), 1577-1581.
Goss, D.A. (2009) Ocular accommodation, convergence and fixation disparity (3: e upplagan). Santa Ana: Optometric Extension Program Foundation Press.
Goss, D.A. (2009) Ocular accommodation, convergence and fixation disparity (3: e upplagan). Santa Ana: Optometric Extension Program Foundation Press. Citerar Morgan, MW. (1944a) The clinical aspect of accommodation and convergence.
Archives of American Academy of Optometry, 21, 301.
Goss, D.A. (2009) Ocular accommodation, convergence and fixation disparity (3: e upplagan). Santa Ana: Optometric Extension Program Foundation Press. Citerar Morgan, MW. (1944b) Analysis of clinical data. Archives of American Academy of
Optometry, 21, 477.
Grosvenor, T. (2007) Primary care optometry (5: e upplagan). St. Louis, Missouri: Butterworth Heinemann Elsevier.
28
Heath, G.G. (1956) Components of accommodation. American Journal of Optometry and
Archives of American Academy of Optometry, 33 (11), 569-579.
Krumholz, D.M., Fox, R.S. & Ciuffreda, K.J. (1986) Short-term changes in tonic accommodation. Investigative Ophtalmology & Visual Science, 27, 552-556.
Kurtev, D.A., Stoimenova, D.B. & Georgiev, M.E. (1990) Diurnal variations in tonic accommodation. Investigative Opthalmology & Visual Science, 31 (11), 2456-2458. Kurtev, D.A., Stoimenova, D.B. & Georgiev, M.E. (1990) Diurnal variations in tonic
accommodation. Investigative Ophthalmology & Visual Science, 31 (11), 2456-2458. Citerar Theurer, K.E. (1985) Circadian biorhythm in relation to other vegative regulations. In New Aspects in Physiological Antitumor Substances, 8-16.
Owens, D.A. & Wolf-Kelly, K. (1987) Nearwork, visual fatigue, and variations of oculomotor tonus. Investigative Ophtalmology & Visual Science, 28 (4), 743-749.
Rabbetts, R.B. (2007) Bennet & Rabbetts´ clinical visual optics (4: e upplagan). Edinburgh: Butterworth Heinemann Elsevier.
Remington, L.A. (2005) Clinical anatomy of visual system (2: a upplagan). St: Louis: Elsevier Butterworth Heinemann.
Rouse, M.W., Borsting, E. & Deland, P.N. (2002) Reliability of binocular vision measurements used in the classification of convergence insufficiency. Optometry and
Vision Science, 79 (4), 254-264.
Scheiman, M. & Wick, B. (2008) Clinical management of binocular vision (3: e upplagan). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Sheiman, M., Gallaway, M., Frantz, K.A., Peters, R.J., Hatch, S., Cuff, M. & Mitchell, G.L. (2003) Nearpoint of convergence: test procedure, target selection, and normative data.
Optometry and Vision Science, 80 (3), 214-225.
Spierer, A. & Hefetz, L. (1997) Normal heterophoric changes: 20 year´s follow up. Graefe´s
Bilaga 1
2012-03-15
Hej!
Mitt namn är Lina Broholm och går tredje året på Optikerutbildningen vid Linnéuniversitetet. Nu är tiden inne för mitt examensarbete. Till mitt arbete kommer jag att behöva er hjälp. Har du lite tid över eller bara känner för att ställa upp så är jag mer än tacksam för din medverkan. Alla har förmodligen tänkt på att ögonen känns mer ansträngda och trötta framåt
eftermiddagen/kvällen om man jämför med hur ögonen kändes samma morgon. Mitt arbete kommer att gå ut på att jämföra ögonens ”trötthet” på morgonen samt kvällen för att se om det finns några skillnader.
Jag kommer att behöva träffa dig två gånger under samma dag, en gång på
morgonen/förmiddagen och en gång på eftermiddagen/kvällen. När vi träffas första gången kommer jag att kolla av om du har något eventuellt synfel, därefter kommer jag att göra mina mätningar till arbetet, vilket innefattar vergensmätningar samt ackommodationsmätningar. Beräknad tid vid första tillfället är ca 45 min.
Någon gång under eftermiddagen/kvällen kommer jag att behöva träffa dig igen och göra samma mätningar som jag gjorde under förmiddagen. Detta kommer att ta ca 10-15 min. Jag kommer att behöva undersöka 30 personer, så jag hoppas verkligen att just du vill ställa upp.
Jag söker dig som är i åldern mellan 18-35 år. Det spelar ingen roll om du har glasögon eller inte.
Som tack för att du ställer upp är du med i utlottningen av ett presentkort på restaurangen Ernesto, samt utlottning av biobiljetter.
Hör av dig så bokar vi upp en dag samt tider som passar dig!
Mail: lb22hz@student.lnu.se Mobil: 073-75 83 775
Handledare: Karin Lennartsson
Mail: karin.lennartsson@lnu.se Tel: 0480- 44 62 89
Bilaga 2
2012-03-15
Informerat samtycke- Dygnsskillnad på ackommodativa-
och vergensmätningar på nära håll
Välkommen till optikerutbildningen vid Linnéuniversitetet i Kalmar och mitt examensarbete. Mitt mål med denna studie är att undersöka om det finns någon dygnsskillnad mellan
ackommodativa och vergensmätningar.
Så går det till.
Jag kommer att behöva träffa dig två gånger under samma dag, en gång på
morgonen/förmiddagen och en gång på eftermiddagen/kvällen. När vi träffas första gången kommer jag ställa lite frågor samt kolla av och korrigera ditt eventuella synfel. Jag kommer även att göra ett test för att se att dina ögon samarbetar. Därefter kommer jag att göra mina mätningar till arbetet, vilket innefattar vergensmätningar samt ackommodationsmätningar. Beräknad tid vid första tillfället är ca 45 min.
Andra gången vi träffas kommer jag att göra samma vergens och ackommodationsmätningar och detta kommer att ta ca 10-15 min. Du som testperson kommer varken utsättas för risker