1. Introduktion
1.3 Mål
För att uppnå syftet med projektet har följande mål specificerats:
1. Utföra en litteraturstudie och förstå hur 3D-skannern samt tekniken strukturerat ljus fungerar.
2. Utföra en vetenskaplig analys (som innehåller minst tre olika vetenskapliga artiklar) kring strukturerat ljus metoden och vilka andra tekniker som finns inom 3D-skanning samt vilka som tros komma till användning i framtiden.
3. Förstå hur man går från att designa ett objekt i CAD-program till att skriva ut det i en 3D-skrivare för att sedan skanna det med 3D-skannern.
4. Konstruera en experimentell uppställning för 3D-skanning med hårdvaran och installera alla mjukvaror som behövs och förstå hur de fungerar.
5. Skapa minst två objekt i CAD med olika geometrier och skriv ut objekten med 3D-skrivare. 3D-skanna sedan objekten.
6. Utföra en toleransanalys på objekten och 3D-modellen och dokumentera hela processen.
7. Analysera/diskutera hur man kan använda 3D-skannern, så det är av nytta för lärare och studenter på TFE.
2
2. Teori
I detta avsnitt kommer det tas upp vilka 3D-skanningstekniker som finns idag. Det beskrivs även hur strukturerat ljus fungerar samt några olika typer av strukturerat ljus. Slutligen kommer det att tas upp hur tekniken kan komma att fungera i framtiden.
2.1 3D-tekniker idag
3D-skanning blir allt vanligare på arbetsmarknaden i och med att tekniken underlättar vardagliga arbeten för till exempel ingenjörer, läkare och spelskapare. ’’Computed Tomography (CT)’’ samt
’’Magnetic Resonance Imaging (MRI)’’ är exempel på tekniker som avbildar insidan på det som skannas. Dessa tekniker används dagligen inom sjukvården för att undersöka insidan av kroppsdelar, organ och ben som kan vara skadade. CT avbildar hårda material som till exempel ben, medan MRI används för att undersöka organ och muskelvävnad, alltså mjuka material [6].
Andra typer av 3D-avbildningstekniker används för att skanna av ytor och sedan återskapa ytan som en digital 3D-modell av objektet. Dessa tekniker är vanlig inom det maskintekniska området.
Ytavbildningstekniker blir mer implementerad i ingenjörernas vardag, då det underlättar analyser av ytor med svåra geometrier som inte går eller tar för lång tid att framställa i CAD. Tekniken används mycket inom till exempel bilindustrin, underhållningsindustri (spel och film) och arkitektur. Det finns fyra olika tekniker som används flitigt i dagsläget och dessa är fotogrammetri, kontaktskanning, laserskanning och slutligen strukturerat ljus [2]. Alla teknikerna bygger på att ytan av det valda föremålet skannas med hjälp av ljus, (exempelvis projicerade mönster eller laserljus) eller genom fysisk kontakt och avbildas som en digital 3D-modell. Ytstrukturen beräknas på olika sätt beroende på vilken typ av skanning som används.
2.2 Strukturerat ljus 3D-skanning
Ett strukturerat ljusfälts 3D-avbildningssystem består av en ljusprojektor och kameror som agerar insamlingsenheter med mikrolins framför en avbildningssensor. Strukturerat ljus är en optisk 3D-avbildning av olika föremål, som bygger på att projektorn projicerar ljus med olika intensiteter som kallas för ’’fringe’’ mönster. ’’fringe’’ mönstret är de mörka eller ljusa band som projiceras på en yta för att sedan reflekteras in i kameran. Kameran registrerar ljustrålarna och bearbetar de individuellt med hjälp av sambandet mellan intensiteten, fasen och djupet på ytan där ljuset projiceras [9]. Det som möjliggör framställningen av konturerna på en 3D-modell är att det finns ett samband mellan djupet och fasen på ljusstrålarna. Det är genom detta samband som 3D-avbildningen skapas.
Fördelarna med strukturerat ljus är att det möjliggör kontaktlös inskanning av objekt. Tekniken används mycket inom industri, biomedicin och många fler områden [9]. För att enklare förstå hur struktuerat ljus fungerar illustreras det med hjälp av figur 1.
3 (a) (b)
Figur 1. (a) Schematisk illustration av (strukturerat ljusfält 3D-avbildningssystem.) av en projektor och en plenoptisk ljusfältkamera, (b) XOZ-koordinatsystem där referensplanet är Z=0 [9].
Punkten (P) är projektorns mittpunkt, se figur 1 (a). De streckade linjerna illustrerar ljusstrålarna som träffar ett objekt med olika infallsvinklar. Ljusstrålarna som träffar ytan får olika faser beroende på vart de träffar objektet. Kameran registrerar ljusstrålen (BC) som reflekteras från objektets yta i punkterna (B) och (C). Hela händelseförloppet förtydligas med figur 1 (b) och beskrivs med ekvationerna 1, 2 och 3 [9].
𝐵 = (𝑋𝐵(𝑢), 𝑍𝐵(𝑢)) (1)
𝐶 = (𝑋𝐶(𝑠), 𝑍𝐶(𝑠) (2) 𝑃 = (𝑋𝑃, 𝑍𝑃) (3)
Koordinaterna för en specifik punkt i en ljusstråle kan beskrivas som en funktion av (u) och (s), där (u) och (s) är parallella plan i kameran, XB (u) är X-koordinaten för punkten B på plan (u), ZB (u) är Z-koordinaten för punkten B på plan (u), XC (s) är X-koordinaten för punkten C på plan (s), ZC (s) är Z-koordinaten för punkten C på plan (s), Zp är Z-koordinaten för punkten P, Xp är X-koordinaten för punkten P.
I fall det projicerade ljusmönstret har sinusformiga intensitetvariationer kan föremålets ytstruktur beräknas genom följande ekvationer [9]:
Intensiteten av det projicerade ljuset kan då skrivas som
𝐼(𝑋) = 𝑎 + 𝑏 cos (2𝜋𝑓𝑋) (4) där a är intensiteten av bakgrundsljuset, b är amplituden på intensitetsvariationen och f är frekvensen för den spatiella separationen.
Intensiteten av det reflekterande ljuset kan skrivas som
L(𝑢, 𝑠) = 𝑅(𝑢, 𝑠) × (𝑎 + 𝑏 𝑐𝑜𝑠∅) = 𝑅𝑎(𝑢, 𝑠) + 𝑅𝑏(𝑢, 𝑠)𝑐𝑜𝑠∅ (5) där R(u,s) är reflektionen av ett objekts yta som beror på stålens riktning L(u,s). Raär bakgrunds intensitet, Rb är variationens intensitet längs med strålen L(u,s) och ∅ är fasvariation.
4 Fasvariationen när ljusstrålen reflekteras mot ett referensplan kan beskrivas som
∅𝑟𝑒𝑓= 2 𝜋𝑓𝑋𝐴 (6) där den projicerade ljusstrålen (PA) träffar och reflekteras i punkten (A) på referensplanet (Z=0), se figur 1 för en illustration av hur ljuset reflekteras mot referensplanet.
Fasvariationen när ljusstrålen reflekteras mot ett okänt objekt kan beskrivas som
∅𝑜𝑏𝑗 = 2𝜋𝑓𝑋𝐸 (7) där den projicerade ljusstrålen (PE) träffar och reflekteras i punkten (D) med djupet (d) mot referensplanet (Z=0), se figur 1 för en illustration av hur reflekteras mot ett objekt.
Fasskillnaden mellan ljus reflekterat från ett objekt och ljus reflekterat från en referensyta ges då av
Δ∅ = ∅𝑜𝑏𝑗− ∅𝑟𝑒𝑓= 2𝜋𝑓(𝑋𝐸− 𝑋𝐴) (8)
Djupet på föremålet, d, bestäms med hjälp av fasskillnaden samt punkt (B) i ekvation 1, punkt (C) i ekvation 2 och punkt (P) i ekvation 3, genom
𝑑(𝑢, 𝑠; ∆∅) = 𝑍𝑃∆∅
2𝜋𝑓[ 𝑍𝐶 (𝑠)+𝑍𝑃
𝑍𝐶 (𝑠)−𝑍𝐵 (𝑢)(𝑋𝐵 (𝑢)−𝑋𝐶 (𝑠))+𝑋𝐶 (𝑠)+𝑋𝑃]+∆∅ (9)
2.4 Olika typer av strukturerat ljus
I detta avsnitt kommer olika typer av ljustekniker som används inom strukturerat ljus att beskrivas kort [10].
2.4.1 Sekventiella projektionstekniker Binary Code:
Den binära kodningstekniken använder sig av ljus i form av vita och svarta streck i ett projektionsmönster. Punkterna som skapas från ljuset innehåller binära koder som är unik för just den punkten och skiljer sig därmed från andra punkters kod. När mönstret projiceras på ett objekts yta kan 3D-koordinaterna (X, Y, Z) definieras och en 3D-modell av objektet återskapas virtuellt.
Gray Code:
Gråkodning använder sig av en teknik som är lik den binära kodningstekniken. Det som skiljer dessa är att gråa streck läggs till bland de vita och svarta strecken för att minska antalet mönster som behövs för att få högupplösta 3D-bilder av föremål.
Phase Shift:
Fasvariationstekniken använder sig av skillnader i faser på ljus som projiceras på en 2D-yta och reflekteras till en kamera för att sedan avbildas digitalt som en 3D-modell. Tekniken presenteras i kapitel (2.2).
Hybrid: Gray Code och Phase Shift:
Kombinationstekniken bestående av fasvariationstekniken och gråkodning som bestämmer fasen utan oklarhet. Tekniken används för att förhindra att fasskillnaden inte känner igen två ytor som är relativa till varandra.
5 2.4.2 Kontinuerligt varierande mönster
Rainbow 3D Camera:
Denna teknik använder sig av en färgprojektor som projicerar ljus med olika våglängder/faser på ett objekts yta. Geometrin av färgprojektorn möjliggör en överensstämmelse mellan vinkeln av det projicerade ljuset och en specifik våglängd som färgkameran fångar upp. Därav är det lätt att identifiera markeringar för varje punkt på ytan.
2.4.3 Linjeindexering Color Coded Stripes:
Är en metod då projektorn projicerar ljus i olika färger för att förbättra 3D-avbildningens noggrannhet. Tekniken kan även använda flera olika färger i en enda färgprojektion, där man oftast väljer färger som är lätta att skilja från varandra.
Segmented Stripes:
Denna metod använder sig av unika mönster på de olika linjerna som projiceras. Detta
underlättar 3D-avbildning av den skannade ytan genom att det blir lättare att skilja åt linjerna då de har individuella mönster.
Gray Scaled Coded Stripes:
Om det finns flera olika intensitetsnivåer på ljuset som projiceras på en yta används denna teknik för att organisera de olika intensitetsnivåerna genom att det skapas ett unikt intensitetmönster för en viss längd av ljuset mellan de olika färgerna.
De Brujin Sequence:
Denna teknik har en unik funktion att skapa lokala variationsmönster på en projektion av vita, svarta och grå streck som inte upprepar sig själv.
2.4.4 Rutnätindexering Pseudo Random Binary-Dots:
En teknik som använder sig av matriser och bygger ett unikt kodat rutnät som sedan fylls i med unika mönster av punkter som sedan projiceras på ett objekts yta.
Mini patterns Used as Code Words:
Denna teknik bygger upp små mönster genom speciella koder som formar ett rutnät med projektionsmönster på. Tekniken använder sig av de unika koderna i matriser för att avbilda projektionsljus.
Color Coded Grids:
Denna teknik använder sig av ett 2D-rutnät som kodas med vertikala och horisontella linjer med olika färger. Linjernas kodningsscheman kan se likadana ut eller vara helt olika.
2D Color Coded Dot Array:
En teknik som genererar slumpmässiga samlingar av färgpunkter som verifieras innan tilläggning för att de ska vara unika. Det skapas tre punkter åt gången som läggs till då det verifierats och därav blir det alltid olika kombinationer av mönster.
2.5 Framtida skanningsmetoder av strukturerat ljus.
Utvecklingen av 3D-ytskanning med strukturerat ljus går snabbt framåt. I framtiden tros tekniken komma att utvecklas ännu mer mot högre effektivitet och intelligenta system. En metod för få strukturerat ljus att bli mer effektivt och snabbare är genom att skapa ett fläckmönster inbäddat i fasförskjutningen, som kameran registrerar med 5000 bilder per sekund [12]. En annan möjlighet är att ta bort bearbetningen av ljusstrålarnas faser för att undvika fastvetydighet [13]. Med ännu
6 snabbare kameror kan det i framtiden vara möjligt att implementera tidsupplöst 3D-skanning, dvs. att skanna in objekt som rör sig, och upplösa rörelsen [11].
7
3. Hårdvara
I detta avsnitt kommer all hårdvara som har använts under projektet presenteras.
3.1 Experimentell uppställning
Under projektet användes en uppställning av skannern och dess olika tillbehör. Den experimentella uppställningen användes endast för objekt som skannades med Fixed Scan på det roterbara bordet, se figur 2. Det gjordes även handhållna inskanningar av objekten, som utfördes på platser där förhållandena var optimala.
Figur 2. Experimentell uppställning med dator, handhållen 3D-skanner och tillbehör.
3.2 Handhållen 3D-skanner
Den handhållna 3D-skannern har namnet EinScan Pro 2X Plus, se figur 3. Skannern har en skanningsyta med måtten 208 x 136 mm – 312 x 204 mm [1]. Det rekommenderade avståndet mellan skanner och objekt är 510 mm [1].
Figur 3. EinScan Pro 2X Plus.
Det tillkommer även tillbehör som kan hjälpa vid olika skanningar, färgkamera (Color Pack), se figur 4 (a), HD-kamera (HD Prime Pack), se figur 4 (b) och även ett roterbart bord finns, se figur 4 (c). HD Scan och färsskannings kameran appliceras till skannern via USB som finns inbyggt i skannern och därefter låses den fast med hjälp av en låsanordning. För att sedan kunna skanna av ett objekt och få med dess färger eller för att få det i HD beroende på vad som önskas.
8
(a) (b) (c)
Figur 4. (a) Färgkamera, (b) HD-Kamera, (c) Roterbart bord.
3.2.1 Faktorer som påverkar skanningen
Det finns flera olika faktorer som avgör hur bra det slutgiltiga resultatet av en skanning blir och som därför bör beaktas. Här kommer några tips som är att tänka på inför en skanning:
• Objektets ytor bör vara varierande för att skannern ska ha lätt att identifiera dess geometrier. Skannern har svårt för runda objekt eller helt fyrkantiga där det blir en skarp kant. Om ett objekt har likadana ytor på närliggande ställen har skannern svårt att urskilja att det är en ny yta som skannas.
• Objektets ytor bör inte vara svarta eller mörka, då dessa reflekterar för lite ljus. Objekt med transparenta ytor kan ej skannas på grund av att ljuset inte reflekteras. Det ska även undvikas ytor som är vita, då dessa kan reflektera förmycket ljus. Om objektet har hög-reflekterande ytor och inte kan målas om, kan exempelvis babypulver eller ett annat icke reflekterande material tillfälligt appliceras på föremålets ytor.
• Objektet bör inte vara mindre än 30 x 30 x 30 mm och inte större än 3 x 4 m. Beroende på föremålets dimensioner väljs även vilken skanningsmetod som passar föremålet.
• Kalibrering av skannerns avstånd bör göras med hög noggrannhet. Noggrannare kalibrering ger ett bättre slutresultat.
• Undvik att skanna med bakgrundsljus, dvs. ljus som inte kommer från projektorn. Om möjligt, ska man skanna i ett mörkt rum med få andra ljuskällor.
3.3 3D-skrivare
3D-skrivaren är en Ultimaker S5 som har en byggvolym på 330 x 240 x 300 mm [3], se figur 5.
Utskrivningshastigheten för skrivaren kan maximalt vara 24 mm3 per sekund och den kan arbeta med temperaturer upp till 280 grader Celsius [3]. Skrivaren har två utbytbara munstycken som den arbetar med för att kunna använda två olika material på samma utskrift. De utbytbara munstyckena finns i fyra olika storlekar och används beroende på om framställningen av objektet ska gå snabbt eller ha finare detaljer.
9 Figur 5. Ultimaker S5.
Om objektet som skrivs ut har överhängande geometrier ska ’’support’’ användas. Det är att ett material av typen PVA (Poly Vinyl Alkohol) byggs runt materialet och blir ett stöd där överhängande områden finns. Om inte support används är det stor risk att utskriften får defekta områden då materialet inte hinner stelna tillräckligt fort och därav hänger ner. Resterande material är av olika typer och det finns totalt upp till 44 olika typer av utskriftsmaterial [8]. Det som återfinns vid universitet är för det mesta PLA (Polylactic Acid) och ’’PLA Though’’, som finns i elva olika färger.
PLA körs i munstycke ett eftersom skrivaren alltid använder sig av munstycke ett som standard vid utskrifter och PVA körs i munstycke två. Detta för att inget byte av material ska behövas om support är nödvändigt. Se bilaga 1 och 2 för objekt med överhängande geometrier som har körts med support och sedan rengjorts med vatten.
10
4. Mjukvara
I detta avsnitt kommer alla program som behövs för att gå från CAD till toleransanalys med 3D-skannern att beskrivas. Detta för att ge en uppfattning om hur mjukvaran fungerar och förstå deras viktigaste funktioner för detta arbete.
4.1 Mjukvaran EXScan Pro
EXScan Pro är skannerns mjukvara. Med hjälp av mjukvaran bestäms det hur skannern ska skanna och vilken skanningsmetod som ska användas. Mjukvaran hjälper användaren att se vad som händer då ett objekt skannas. Programmet talar om när skannern är för nära eller långt borta och det skannade området och visualiseras direkt på skärmen. Då kan det ses vad som skannats och vad som har missats. Det krävs fem olika steg för att kunna genomföra en inskanning och till sist mäta det skannade objektet, dessa är:
1. Kalibrering av skanner (Calibration).
2. Val av skanningsmetod (Scan Mode).
3. Skanning av objekt (Scan)
4. Efterbehandling av skanning (Post Processing)
5. Mätning av distanser på inskannat objekt (Measurment)
4.1.1 Kalibrering av skanner
Det första som behöver utföras innan en skanning kan genomföras är en kalibrering av skannern.
Kalibreringen utförs med hjälp av en kalibreringsplatta som följer med skannern, se figur 6. Det är fem olika steg som behöver kalibreras, med olika vinklar och höjder (430 mm, 470 mm, 500 mm 530 mm och 560 mm), se figur 7. Då skannern har kalibrerat in en av höjderna blir den kolumnen grönmarkerad. För att kunna gå vidare till steg två krävs det att alla olika höjder är grönmarkerade.
Om inte en kolumn blir grönmarkerad och det står ’’Too far move closer’’ gå längre upp eller ner med skannern tills kolumnen blir grönmarkerad. Stegen följs enligt beskrivningarna och det finns även en video som visar hur varje steg ska kalibreras in. Kalibreringen är nödvändig för att få ett så bra resultat som möjligt om kalibreringen görs bra är den bästa möjliga noggrannheten 0,04 mm.
Beroende på hur många skanningar som utförs är det lämpligt att om kalibrera skannern med jämna mellanrum för att bibehålla en bra kalibrering av skannern. Enligt EinScans egna manual (User Manual-EXScan Pro V3.2.0.2.pdf, 2019-05-05) är det rekommenderat att kalibrera om skannern om följande situationer inträffar:
• Om skannern har förflyttats mycket.
• Om noggrannheten på inskanningarna har minskat.
• Om skannern inte har blivit kalibrerad på 15 dagar.
• Efter att färgkameran har blivit inkopplad.
• Om en ny skanner används.
11 Figur 6. Kalibreringsplatta som används vid kalibrering av skannern.
Figur 7. Kalibrering av skanner i EXScan Pro.
4.1.2 Val av skanningsmetod
Det finns tre olika skanningsmetoder, de olika metoderna som finns är Handheld Rapid Scan, Fixed Scan och Handheld HD Scan. Beroende på vilken metod som används blir det olika noggrannheter på skanningarna:
• Handheld rapid Scan (upp till 0,1 mm noggrannhet) [7].
• Handheld HD Scan (Upp till 0,05 mm noggrannhet) [7].
• Fixed Scan (0,04 mm singel bild noggrannhet) [7].
Figur 8. Meny för val av skanningsmetod i EXScan Pro.
12 De olika skanningsmetoderna har olika fördelar och nackdelar. Valet av skanningsmetod bestäms utifrån vilket objekt som ska skannas. Rekommendationer för hur man väljer mellan de olika metoderna utifrån objekt:
• Fixed Scan rekommenderas att användas på objekt med en diameter som är mindre än 150 mm.
• Handheld HD Scan rekommenderas att användas då objektet är svårförflyttat eller för stort för rotationsbordet (Fixed Scan), fungerar på de flesta storlekar och geometrier om markeringar appliceras överallt på objektet. Denna metod tar längre tid än Rapid Scan.
• Handheld Rapid Scan är den snabbaste skanningstypen som kan skanna objekt upp till 3 x 4 m men kan inte skanna små objekt med enkla geometrier.
4.1.2.1 Inskanningsmetod Fixed Scan
Fixed Scan är en metod där skannern ligger på ett stativ för att kunna ta bilder från samma position flera gånger, skannern riktas mot ett objekt som ligger på ett roterbart bord. Då objektet ligger på bordet justeras skannerns bild in med hjälp av ett kors som projiceras från skannern mot objektet, för att se när avståndet är optimalt. När korset är synligt på objektet väljer man i programvaran EXScan Pro hur många rotationer (maximalt 180 rotationer) som ska utföras för att sedan skanna objektet stegvis. Likt fotogrammetri utför skannern en skanning av objektet för att sedan rotera ett steg och sedan ta en ny skanning tills alla steg är utförda och skanningen är klar. Färgskanning kan även användas vid Fixed Scan.
Då objektet står på det roterbara bordet kan inte skannern få med sidan som ligger mot det roterbara bordet, eftersom skannern skannar ovanifrån eller horisontellt på objektet. Om detta uppstår är det bara att skanna objektet igen efter första skanningen och lägga den sida som redan är skannad nedåt mot det roterbara bordet. Programmet gör automatiskt en justering (Alignment) av de olika skanningarna om en tredjedel av den första skanningen är med på den nya skanningen.
Om inte det inträffar måste en manuell justering utföras för att skanningarna ska justeras ihop.
4.1.2.2 Inskanningsmetod Handheld HD Scan
Handhållen HD skanning är en metod då kameran registrerar motsvarande 1,100,000 punkter i sekunden och tar 20 bilder per sekund [1] metoden ger en detaljrik bild av det skannade objektet.
För att skanna ett föremål med HD Scan finns det två olika metoder. Den första metoden är att använda markeringar (eng. ’’markers’’) som appliceras på föremålets ytor där skanning ska utföras.
Då använder skannern sig av markeringarna för att känna av föremålets geometrier (eng.
’’features’’) och den metoden är lämpad för objekt med enkla geometrier. Den andra metoden är att inte använda markeringar och bara skanna med HD kameran. Den metoden kan användas om föremålet har mer varierande geometrier.
4.1.2.3 Inskanningsmetod Handheld Rapid Scan
Handhållen snabb skanning är en metod då kameran registrerar motsvararande 1,500,000 punkter i sekunden och tar 30 bilder per sekund [1]. Det är den metoden som är mest lämpad för detaljrika och varierande geometrier. Rapid Scan kan använda färgkameran om behov finns att skanna in ett objekt med färg. Till skillnad från HD Scan har Rapid Scan inte samma detaljnivå, däremot går skanningen snabbare.
13 4.1.3 Inskanning av objekt
Vid de olika skanningarna är det viktigt att rätt ljusstyrka används. Det ställs in manuellt innan skanningen påbörjas för att skannern ska känna av objektets yta på bäst möjliga sätt. Nedan i figur 9 illustreras olika ljusstyrkor med tre bilder:
• (a) har för lite ljus då det inte finns något rött på objektet, skannern kommer inte kunna få med alla geometrier på grund av att det är för lite ljus som reflekteras.
• (b) har rätt mängd med ljus det ses genom att det är en blandning av rött och vitt på objektet.
• (c) har för mycket ljus då det är mycket rött på objektet, skannern kommer få svårt att skanna då det blir mycket ljus som reflekteras.
(a) (b) (c)
Figur 9. (a) Underexponerad, (b) Välexponerad, (c) Överexponerad
Efter skanningen är utförd behöver objektet göras till en solid form. Det gör man med ’’Mesh Model’’ som är att programmet skapar en solid modell av föremålet utifrån de punkter och polygoner som skapats. Det finns två sätt att ’’mesha’’ ett objekt:
• ’’Watertight Model’’ skapar en solid modell av det skannade föremålet. Används när man vill skriva ut ett skannat föremål direkt med hjälp av 3D-skrivare.
• ’’Unwatertight Model’’ bygger ett skal av det skannade föremålets yta. Används när föremålet ska efter bearbetas i CAD-mjukvara.
• ’’Unwatertight Model’’ bygger ett skal av det skannade föremålets yta. Används när föremålet ska efter bearbetas i CAD-mjukvara.