Alla lärare säger att det är vid mötet med elev och förälder som målen utvärde- ras. De tittar tillsammans på vad som står skrivet i programmet och kommer med nya förslag om mål och åtgärder om det behövs. Lärare 1 och 3 talar om att det är viktigt att, i vissa fall, göra mindre omfattande mål som utvärderas efter en kortare tidsperiod. Lärare 1 säger att hon brukar stämma av med föräldrarna per telefon och om det inte fungerar så bestämmer de en ny tid för ett möte. Om de kortsiktiga målen säger lärare 1:
”De ska vara skrivna så att nästa gång du utvärderar ska du kunna svara ja! eller nej!. Har jag gjort det här? Då kan man uppmuntra dom och säga bra, du har klarat ditt mål.”
I den sista meningen menar hon att det ska vara mål som kan stärka eleven ge- nom att de uppnår målen. Lärare 3 betonar också vikten av att visa att eleven har utvecklats. Hon tycker det är svårt att göra upp kortare mål men hon säger att man måste dela upp större mål i mindre bitar. Lärare 4 säger att målen görs upp läsårsvis, terminsvis eller så är målen uppsatta för ett arbetsområde. Eftersom han inte har samma frekventa kontakt med föräldrarna som de andra lärarna, ut- värderar han inte heller målen lika ofta. Lärare 2 berättar om skolans system med loggböcker där eleven får utvärdera sin egen insats efter varje vecka. Lära- ren tittar igenom detta och skriver sin kommentar sedan följer boken med hem
för en underskrift av föräldrarna. Hon berättar vidare att man som lärare inte be- höver ta upp alla problem på en gång om en elev har många, utan man får vara lite taktisk.
Åtgärder
När jag frågar lärare 2 om varför ett åtgärdsprogram inte fungerar svarar hon:
”Det är som en kedja, nånstans brister det. För att det ska funka så måste alla hjälpa till. Det finns ju elever som inte klarar att gå en normal skolgång, men man måste ju ha alla de här mötena för att se detta.”
Det är efter alla de möten som lärare har med elever och föräldrar som man kommer fram till slutsatsen att eleven kanske ska ha en anpassad studiegång. Om man vill ta bort något från en elevs ordinarie skolgång bestäms det i en elevvårdskonferens. Det som jag sammanfattar här är vilka större åtgärder man kan komma med om ett åtgärdsprogram inte fungerar. Några exempel från lärar- na följer:
• Eleven flyttas till en mindre grupp.
• Eleven kan välja bort ämnen.
• En-mot-en undervisning.
• Om en elev mår dåligt kan Barn och ungdomspsykiatri (BUP) kontaktas.
• Om man inte vet anledningen till att det går dåligt för eleven i skolan kan en psykologutredning behövas.
• Praktik, för elever som är skoltrötta.
Lärare 1 säger att man måste fortsätta att leta lösningar, man måste gå vidare. För att gå vidare efter åtgärdsprogrammet säger hon:
” Nästa steg är, om det inte händer något, då kanske man har skrivit att specia l- lärare ska kopplas in om man behöver extrastöd, då tar klassföreståndaren upp det på ett arbetslagsmöte. Det kanske finns någon grupp redan som eleven kan hoppa in i. Men en- mot-en undervisning, de enda som får det är de som har svå- ra läs och skrivsvårigheter och de som är utredda mer än av bara oss på skolan.”
Lärare 3 hade svårare att komma med förslag till större åtgärder hon menar att det är inte lätt att hitta vägen för den som inte vill. Hon tycker att man ska hitta så många positiva saker som möjligt hos eleven för att stärka denna.
Under denna rubrik kan jag skriva om elevernas uppfattning om den hjälp de har fått i skolan och vilka åtgärder de hade. De elever som intervjuades var nöjda
med det stöd de hade fått från lärarna och skolan de hade gått på. Två av elever- na hade önskat att åtgärder sattes in mycket tidigare. Tre av eleverna hade gått i liten grupp. En av tjejerna sade att det som hade hjälpt henne var just denna åt- gärd, hon beskriver det så här:
”Så fick man sitta därinne, det var mindre klass och det var lättare att koncentre- ra sig eftersom det var färre som var därinne och sen var det flera lärare som ha- de tid att hjälpa en mycket mer.”
Som hon säger hade de fått mycket hjälp av lärarna och det var en lugnare ar- betsplats. En av eleverna hade assistent och han tyckte att det var bra även om betyget inte ändrades. Han sade att det inte ifrågasattes om assistent var det bäs- ta för honom.
Kompetens
Det som alla lärare var överens om var att det inte krävs någon specialutbildning för att upprätta, genomföra och utvärdera ett åtgärdsprogram. Det kan vara svårt för en nyutexaminerad lärare att hålla i det, säger lärare 2, men det kommer med lite självförtroende och erfarenhet. När jag frågar om lärare är tillräckligt kom- petenta svarar hon:
” Det är jag övertygad om, kanske inte första året när man kommer ut som grön, men när man har fått lite erfarenhet och det som man inte riktigt kan sätta fingret på med människokännedom osv. Sen finns det ju dom som inte vill utvärdera sig själva och sin egen kunskap.”
Lärare 4 menar att de klarar det bra men det skulle vara bra med kompetensut- veckling kring hur man sköter samtal och hur man hanterar konflikter.