Namnförvirringen varken slutar eller börjar med Linné. I trädgårdsböcker från tidigt 1700-tal beskrivs odling av bland annat Kol- eller Jacobslök, Johanneslök och St.
Johannis Löök av olika författare (Rålamb 1694, Dahlman 1728). Kanske är det piplök Allium fistolusum som här avses, men det är heller inte omöjligt att styckena är översatta från samtida utländska trädgårdsböcker och därför blivit svårtolkade i svensk kontext. I samtida odlingsråd förespråkas ofta höst-plantering av schalottenlök och liknande odlingsråd finns även för johannislök. Johan Ahlich (1722) beskriver hur schalottenlöken bör planteras före Jacobi den 25 juli och sedan planteras på nytt därefter, medan johannislöken ska skördas i augusti och tre veckor därefter planteras igen.
Johannislök som synonym till piplök verkar försvinna ur litteraturen under senare delen av 1700-talet. Istället används namnet som synonym både till schalottenlök och till jättegräslök Allium schoenoprasum subsp.
sibiricum, den storvuxna underarten av gräs-lök. I Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen menar Elias Fries (1880) att namnet johan-neslök är alldeles onödigt, eftersom det är en synonym till schalottenlök. I Lyttkens gedigna genomgång av svenska växtnamn förs ett resonemang om namnbruket kring lökarna men förståelsen försvåras av att namnvarianterna av johannislök här förs under jättegräslöken (Lyttkens 1915). Denna gräslök finns sporadiskt vildväxande i Sve-rige men har varit relativt okänd i odling. I norra Norge däremot finns en äldre doku-menterad odlingstradition av jättegräslöken (Alm & Furnes 1998).
Johannesdagen sammanfaller med midsommarfirandet (24 juni). I Danmark kallades schalottenlök i äldre tid (ca 1700) för Sankt Hansløg och i sydvästra Jylland omkring 1860 för midsommerløg (Brønde-gaard 1985). Också Tyskland och Neder-länderna har Johannislauch respektiva
Sintjansui använts som beteckningar för en triploid schalottenlök som liknar både schalottenlök och luftlök Allium ×proliferum (Lepen & Puizina 2011). Denna lök betrak-tas idag som en hybrid och har länge odlats i Kroatiens kustregioner och i norra Indien.
Den säljs fortfarande i Nederländerna, där den har gamla traditioner i Oost i provinsen Utrecht, som en varietet av luftlök eller piplök, så namnförbistringen genom histo-rien är bestående.
Av äldre odlingsanvisningar där kulturen av johannislök beskrivs jämte namnvari-anter av schalottenlök och piplök är det svårt att dra några säkra slutsatser om vad vi med en modern taxonomi skulle kalla dessa lökar idag. Det är uppenbart att de gängse odlingsanvisningarna föreskrev att både schalottenlök och johannislök skulle planteras på sensommaren eller hösten.
I POM:s inventeringar har några sådana odlingstraditioner inte dokumenterats, men sporadiskt har fritidsodlare experimenterat med höstplantering av potatislök med lyckat resultat. Namnet potatislök (potates-lök) dyker i skriftliga svenska källor först upp 1839 hos Lilja (1842), då som en synonym till schalottenlök och är i förhållande till den utbredning den har visat sig ha bland fritids-odlare förvånansvärt sällsynt förekommande i äldre litteratur.
Smörlök
Inte bara H. C. Andersen utan också en annan litterär tungviktare, Fredrika Bremer, skriver om lökätning i kyrkor i Dalarna på 1800-talet. ”Hustru och barn, stora och små, ser man ofta ha i händerna stora buketter af en slags lök, ”smör-lök” kallad, som mycket älskas i dessa trakter och hvarmed barnen i synnerhet trakteras under kyrkohögtiden”
(Bremer 1845).
Namnet smörlök finns tidigt hos Elias Tillandz som i sin Catalogus plantarum använ-der namnet för arten Cepa candida (Tillandz 1673),av Lyttkens senare tolkat som Allium
cepa var. flavescens och enligt honom den gula, runda form av lök som också tidigare också kallats syltlök (Lyttkens 1912–15). Av Sten-Bertil Vide (1966) listas smörlök och smör och brödslök som skånska trivialnamn för gräslök. Namnet anges härröra från att löken blandats i smör eller lagts på smörgås som pålägg.
Genom äldre litteratur är det svårt att med säkerhet säga vilka kulturformer i släktet Allium som egentligen ätits i kyrkan.
Studier av äldre trädgårdslitteratur ger däre-mot en insikt i att olika lökar ofta betraktats som substitut för andra. Piplök istället för gräslök i Sörmland (Ericsson 1898), piplök när det saknas rödlök och skogslök på samma sätt som vitlök (Müller 1861). Bort-sett från förmodade regionala skillnader och olikheter över tid under de århundranden då sedvänjan finns beskriven, torde även årstiden ha varit avgörande. Äldre odlings-praktik med höstplanterad potatislök kan visserligen ha inneburit en tidigare skörd,
men troligast är att gräslök och piplök kun-nat skördas och medtas till kyrkan tidigare på säsongen.
Det finns gott om historiska uppgifter rörande vitlök som odlats och använts av allmogen, men påfallande få fynd av vitlök gjordes vid POM:s inventeringar efter äldre kulturväxter. Kanske är det ett utslag av den förändring i odlingsvanor som Gustaf Eric-son beskriver redan vid 1800-talets mitt från Sörmland (Ericsson 1989). När vitlöken i allt högre grad blev en apoteksvara upphörde den vidskepligt omgärdade husbehovs-odlingen enligt Ericsson. Att påfallande många arvesorter av potatislök/schalotten-lök återfunnits och bevarats tillsammans med många folkliga trivialnamn visar att dessa lökar värdesatts för sina goda egenska-per. Till dessa egenskaper hör att de klarar lång vinterförvaring och därför kunnat gå i arv i många generationer (Strese & de Vahl 2018). Förmodligen har flera av dem också ätits i kyrkbänkarna.
Citerad litteratur
Ahlich, J. 1722: Den swenske lust örte och trägården, beprydd med blomster, köks
krydder och örter samt frucht bärande trän… Joh. Laur. Horrn.
Alm, T. & Furnes, A. 1998: Tradisjo-nell bruk av sibirgraslauk, Allium schoeno prasum ssp. sibiricum i Nord-Norge. Blyttia 56: 96–101.
Andersen, H. C. 1964: Resa i Sverige.
Rabén & Sjögren.
Barfod, F. 1863: En rejse i Dalarne. Gyl-dendalske Boghandling.
Bergfors, G. 1947: Från självhushållets dagar i ett ångermanländskt jord-brukarhem. Ångermanland 4: 59–76.
Berglund, J. 1935: Växter som läkemedel och i folkliga arbetsmetoder i Ångermanland. Ångermanland–Med
elpad: Årsbok för Västernorrlands Läns Hembygdsförbund 1935: 42–56.
Bergman, I. 1976: Att äta lök i kyrkan.
Svenska landsmål och svenskt folkliv 99: 27–29.
Bremer, F. 1845: Nya teckningar utur hvardagslifvet. Sjunde delen. I Dalarna.
Hjerta.
Brøndegaard, V. J. 1985: Folk og flora:
dansk etnobotanik vol. 1. Rosenkilde og Bagger.
Böök, F. 1923: Artur Hazelius: en levnads
teckning. Norstedt.
Capellin, O. 1932: Gammal sed och tro i Kivik. Lindströms Bokhandel.
Conradson, B. 1975: Karameller. Om kulturhistoriskt godis från skådebröd till sega råttor Nordiska museet.
Dahlgren, C. F. 1875: Samlade skrifter.
Bonnier.
Dahlman, G. T. 1728: Den färdige trädgårdsmästaren, eller Nödige wetten skaper för trädkiökshumble och orangeriegårds arbetare… Benj. Gott-lieb Schneider.
De Vahl, E. 2016. Norrlandslök – nordlig raritet, mellansvensk torparväxt eller återfunnen skånsk spetsforskning?
Kandi datarbete i biologi, SLU.
Dybeck, R. 1845: Blommor ur en Svensk Örtakrans. Runa 1845:
49–82.
Dybeck, R. 1918: Om Dalarne vol. 1.
Norstedt.
Ek, G. 1951: Ramkvilla sockens historia.
Ramkvilla hembygdsförening.
Ericsson, G. 1989: Folklivet i Åkers och Rekarne härader vol. 1. Arbete och redskap. Dialekt- och folkminnes-arkivet.
Fries, E. 1880: Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen. Norstedt.
Goody, J. 1993: The Culture of Flowers.
Cambridge Univ. Press.
Gottlund, C.-A. 1984: Dagbok öfver dess resor på finnskogarne i Dalarne, Helsingland, Vestmanland och Vermland år 1817. Dalarnas Museum.
Grubb, C. L. 1665: Penu proverbiale:
thet är ett ymnigt förråd aff allehanda gamble och nye swenska ordseder och lärespråk. Daniel Kämpe.
Gustafsson, B. 1956: Manligt – kvinnligt – kyrklig i 1800talets svenska folkliv.
Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag
Hallgren, K. 2016: En kåhltäppa eij at räkna: Köksväxtodlingen i 1700talets jordbrukssystem. Avhandling, Inst. för stad och land, SLU.
Hülphers, A. 1978: Dagbok öfwer en resa genom Norrland 1758. LT.
Iwarsson, M. 2014: Gamla trädgårds
växter – Nyttans och nöjets biologiska kulturarv. Riksantikvarieämbetet.
Laelius, L. J. 1591: Een sköön och härligh jungfrw speghel. Andrea Gutterwitz.
Lange, J. 1999: Kulturplanternes indfør
selshistorie i Danmark. DSR Forlag.
Leino, M. W. & Hagenblad, J. 2014:
Potatoe onion: the missing link to onion cultuvation in the past?
Bulletin för trädgårdshistorisk forskning 27: 17.
Lepen, I. & Puizina, J. 2011: FISH map-ping of 18S-5.8S-26S rRNA genes and fluorochrome banding in the triploid viviparous onion, Allium × cornutum Clementi ex Visiani, 1842.
Acta Biol. Cracov. Ser. Bot. 53: 111–116.
Levander, L. 1943: Övre Dalarnas bonde
kultur under 1800talets förra hälft vol.
1. Självhushåll. Jonsson & Winter.
Levander, L. 1944: Övre Dalarnas bonde
kultur under 1800talets förra hälft vol.
2. Förvärvsarbete. Jonsson & Winter.
Levander, L. 1953: Älvdalskt arbetesliv.
Lundequistska.
Levander, L. & Stig Björklund, 1961–:
Ordbok över folkmålen i övre Dalarna, 1– . Dialekt- och folkminnesarkivet.
Lilja, N. 1842: Handbok i de odlade vexternas flora och deras kultur. Till ledning för åkerbrukare, trädgårdsodlae och blomstervänner. Lindh.
Liljeblad, S. 1924: Dagboksanteck-ningar från en resa i Värmland 1797.
Värmland förr och nu 22: 43–69.
Linnaeus, C. 1730: Hortus Uplandicus I.
The Linnean Collection, The Lin-naean Society, London. Manuskript.
Linnaeus, C. 1731: Adonis Uplandicus sive Hortus Uplandicus. Linnésamlingen, Uppsala universitetsbibliotek.
Manuskript
Linnaeus, C. 1751: Skånska Resa, På Höga Öfwerhetens Befallning Förrättad År 1749. Lars Salvius.
Linnaeus, C. 1907: Linnés dietetik på grundvalen af dels hans eget original
utkast till föreläsningar: Lachesis natu
ralis quæ tradit diætam naturalem och dels lärjungeanteckningar … ordnad och utgifven af A.O. Lindfors. Lundequist-ska Bokhandeln.
Linnaeus, C. 1953: Linnés Dalaresa.
Nordiska museet.
Linnaeus, C. & Salvius, L. 1748: Caroli Linnaei ... Hortus upsaliensis; exhibens plantas exoltica. Laurentii Salvii.
Linnarsson, L., 1950: Bygd, by och gård i mellersta Västergötland vol. 2. Lunde-quistska Bokhandeln.
Livin, Z. 1781: Kyrkostötoscopia Sæbyensis.
Eller Eric Jonssons, kyrkowäktares, bro
fogdes, samt orgeltrampares, lefwernes beskrifning. Blume.
LUF – Svar å frågelista 88 ”Kyrkkryd-dor” 1952 Folklivsarkivet i Lund, Etnologiska inst., Lunds univ.
LUKA – Svar å frågelista 1. Kyrkohis-toriska Arkivet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds univ.
Lyttkens, A. 1912–15: Svenska växtnamn vol. 3. Fritzes.
Martinsson, K. & Ryman, S. 2008:
Blomboken. Bilder ur Olof Rudbecks stora botaniska verk. Prisma.
Modin, E. 1911: Växtnamn samt folkligt bruk och föreställningar rörande växter i Härjedalen. Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 114: 697–737.
Müller, D. 1861: Frukt och köksträd
gården. Fruktträds uppdragning, förädling och skötsel … Bonniers.
NM – Frågelistsvar, Nm 3 ”Matbered-ning och Måltidsseder” 1928. 6;1 - E.U. 19800, Nordiska museet.
Nygårds, L. 2013: Klint Karins kålrot och mor Kristinas böna: om fröuppropets kulturarv. Programmet för odlad mångfald, SLU.
Odstedt, E. 1953: Övre Dalarnes bonde
kultur under 1800talets förra hälft vol. 4. Folkdräkter i Övre Dalarne.
Lundequistska bokhandeln.
von Pontén, M. 1835: Ett besök vid Linnés lantställe, Hammarby.
Svenska Trädgårdsföreningens Årsskrift 2: 35–50.
Rooth-Waldermarsson, A. B. 1943:
”Tosia bonnadan”. Blekingeboken 21:
1–36.
Rudbeck, O. 1685: Hortus botanicus variis exoticis indigenisqve plantis instructus.
Henricus Curio.
Rålamb, Å. 1694: Utaf adelig öfning een handbook, som lärer huru een adelsman rätt kan låta bruka een kiökzgård ...
Wankijff.
Sager, I. 1910: Från gamla trädgårdsland.
Bonniers.
SAOB. Ordbok över svenska språket, utg.
av Svenska Akademien. Lund 1892–
Schlyter, H. 1986: Kyrkstöten: en funktionär i kyrkotuktens tjänst. Rig 69: 33–47.
Sterner, R. 1926: Ölands växtvärld.
Appeltoffts bokhandel.
Strese, A.-M. & de Vahl, E. 2018: Kul
turarvsväxter för framtidens mångfald:
köksväxter i Nationella genbanken.
SLU/Nationella genbanken.
Svanberg, I. 1987: Boskapsskötsel och jordbruk. Hos: Björklund, S. &
Pettersson, T. J.-E. (red.), Lima och Transtrand: Ur två dalasocknars historia vol. 2. Malungs kommun, s. 209–256.
Svanberg, I. 1991: Mat och dryck. Hos:
Björklund, S. & Pettersson, T. J.-E.
(red.), Lima och Transtrand: Ur två dalasocknars historia vol. 3. Malungs kommun, s. 347–368.
Svanberg, I. 2002: Kransborre (Mar-rubium vulgare) som odlingsväxt i Sverige. Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 125: 217–232.
Svanberg, I. 2005: Lavendel, Lavan-dula angustifolia. Hos: Människan och floran: etnobiologi i Sverige vol. 2.
Wahlström & Widstrand, s. 381–382.
Svanberg, I. 2006: Odlarmöda och trädgårdsnöje. Hos: J. Christensson, J.
(red.), Signums svenska kulturhistoria.
Frihetstiden. Signum, s. 185–217.
Svanberg, I. 2009: ”Denna växt är mycket hemmastadd på vår lands-bygd”: Tanacetum balsamita som all-mogeväxt i Sverige. Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 131: 115–127.
Svanberg, I. 2011: Folklig botanik.
Dialogos.
Svanberg, I. 2013a: Caraway, Carum carvi. Hos: Cumo, C. (red.), Encyclo
pedia of Cultivated Plants vol. 1. ABC-CLIO/Greenwood, s. 212–215.
Svanberg, I. 2013b: Costmary, Tanace-tum balsamita. Hos: Cumo, C. (red.), Encyclopedia of Cultivated Plants vol. 1.
ABC-CLIO/Greenwood, s. 329–332.
Svanberg, I. 2013c: Southernwood, Artemisia abrotanum. Hos: Cumo, C. (red.), Encyclopedia of Cultivated Plants vol. 3. ABC-CLIO/Green-wood, s. 959–962.
Svanberg, I. 2013d: Tansy, Tanacetum vulgare. Hos: Cumo, C. (red.), Encyclopedia of Cultivated Plants vol. 3. ABC-CLIO/Greenwood, s.
1033–1035.
Sõukand, R., Kalle, R. & Svanberg, I.
2010: Uninvited guests: traditional insect repellents in Estonia used against the clothes moth Tineola bisselliella, human flea Pulex irritans and bedbug Cimex lectularius. J.
Insect Sci. 10: 150.
Tillandz, E. 1673: Catalogus plantarum tam in excultis quam incultis locis prope Aboam superiorj æstate nasci observata
rum. Aboæ.
Tufvesson, T. 1926: På byagader, kungs
vägar och stadsgator. Framtiden.
ULMA – Svar å frågekort nr 30. Kyrko-buketter 1932. Språk- och folkmin-nesinstitutet i Uppsala.
Vide, S.-B. 1966: Sydsvenska växtnamn.
Gleerup.
Vilkuna, K. 1964: Das Kauharz, ein uraltes Lebensmittel. Hos: Furumark, A. (red.), Lapponica: Essays Presented to Israel Ruong 1963. Uppsala Univ., s.
295–304.
Øyen, A. W. W. 1889: Rejseskildringer fra Skandinaviens mellemste landstrøg.
Morgengryets forlag.
de Vahl, E. & Svanberg, I.
2019: ”En outhärdlig löklukt”
– Vilken slags lök tuggade allmogen i Dalarna under gudstjänsterna? [“An unbearable smell of onions” – What kinds of onions were eaten by the peas-antry in Dalecarlia during church services?] Svensk Bot. Tidskr.
113: 134–147.
In the Swedish province of Dalecarlia, the practice of women eating onions during church service was still common in the middle of the 19th century.
The custom was observed by several visitors and was some-times described as barbaric and the smell hard to bear. Still the women seem to have appreciated the taste and aroma. The authors describe the custom, explore the background of the practice,
and try to identify what kinds of onions were used.
Erik de Vahl arbetar som trädgårdsmästare vid Nationella genbanken i Alnarp. Han har till
sammans med ElseMarie Strese skrivit boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald – Köksväxter i Nationella genbanken.
Adress: Nationella genbanken, SLU, Box 57, 230 53 Alnarp E-post: erik.de.vahl@slu.se Ingvar Svanberg är verksam som forskare i etnobiologi vid Uppsala universitet. Han medverkar för när
varande i ett bokprojekt rörande europeisk etnobotanik.
Adress: IRES, Uppsala universi
tet, Box 514, 751 20 Uppsala E-post: ingvar.svanberg@
ires.uu.se
Vill du få en unik möjlighet att utveckla ditt botaniska intresse? Svenska Botaniska Föreningen söker en ny redaktör till Svensk Botanisk Tidskrift.
Som redaktör ansvarar du för att planera, sam
manställa och redigera inkomna manus.
Du är en person som:
• har gedigna kunskaper i botanik, gärna med akademisk examen,
• har ett relevant nätverk,
• hanterar svenska och engelska språket på ett bra sätt,
• har god stilistisk förmåga,
• är lätt att samarbeta med,
• har ett eget driv och kan få saker gjorda,
• har god organisationsförmåga,
• är utåtriktad och kontaktskapande.
Meriterande är erfarenhet av redaktionellt arbete och vetenskapligt skrivande. Samt intresse och erfarenhet av bildbehandling och layout.
Arbetsplats finns på SBF:s kansli i Uppsala, men arbetet kan utföras på distans. Som stöd har du ett redaktionsråd med botaniskt kunniga personer.
Svenska Botaniska FöreningenFöreningssidor
Tjänsteutrymme: 50 % och uppåt beroende på vad som kommer att ingå i arbetsuppgifterna.
Lön: Enligt överenskommelse; ange gärna dina löneanspråk.
Tillträde: Senast 20200101 eller enligt över
enskommelse.
Ansökan skickas senast 2019-06-01 till Svenska Botaniska Föreningen, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala, eller per epost till info@svenskbotanik.se.
Märk ansökan med: Redaktör SBT. Referenser ska kunna lämnas vid anmodan.
Mer information får du om du kontaktar SBF:s kansli: info@svenskbotanik.se eller 018471 28 91.