Möjlig påverkan på de biologiska barnen

Resultatet visar att när ett nytt barn flyttar in i familjehemmet förändras den tidigare tillvaron. Det gäller inte bara det placerade barnet utan alla medlemmar i familjen. På vilket sätt förändringen kommer ske går dock inte på förhand att se. Det är individuellt från familj till familj. Att familjedynamiken påverkas ligger i linje med det som Höjer (2001) skriver i sin avhandling. Hon skriver att när ett främmande barn flyttar in i ett familjehem så förändras relationerna inom familjehemmet. Relationerna influeras av den nya konstellationen vilket påverkar familjehemmets alla medlemmar. Denna studies resultat tyder på att påverkan hos de biologiska barnen existerar.

Familjehemssekreterarna beskriver både negativa och positiva effekter som de upplever att de biologiska barnen mött eller kan möta i antagandet av att vara familjehem. Detta beroende på hur pass lyckad placeringen blir. Det går även att se i tidigare forskning att biologiska barn upplever positiva och negativa aspekter av att vara familjehem (Nordenfors, 2006). I resultatet står det förklarat att det är svårt att veta vad de biologiska barnen får för erfarenheter och hur de påverkas. Det är individuellt från fall till fall. Det framkommer i studien att en positiv faktor att vara familjehem är att de biologiska barnen kan få en ökad förståelse för andra människor som kommer ifrån andra förhållanden än sig själv. Det kan bidra med mycket glädje, för de biologiska

barnen, att kunna se livet från någon annans ögon. Att utveckla förståelse för andra människor är något som även Nordenfors (2006) tar upp i sin studie. Hon beskriver att de biologiska barnen kan få höra och ta del av händelser som det placerade barnet varit med om som kan ge positiva effekter så som empati och förståelse.

Att utveckla fina relationer i familjehemmet omnämns i resultatet som positivt vilket går hand i hand med tidigare forskning. Det är av stor vikt att de biologiska barnen skapar en god relation till de placerade barnet för att de placerade barnet ska trivas i familjen. Skapar barnen en god relation till varandra ökar chanserna för att det placerade barnet ska uppleva en känsla av tillhörighet till familjen samt blir trygg med familjemedlemmarna (Hedin, Höjer & Brunnberg, 2012). Resultatet visar att det var flera av familjehemssekreterarna som nämner att det placerade barnet kan ses som ett extra syskon till de biologiska barnen. Detta kan berika livet för barnen på olika sätt särskilt för biologiska barn som inte har några andra syskon. Nordenfors (2006) studie har visat på liknande framgång då de biologiska barnen i studien beskriver fosterhemssyskonen på ett kärleksfullt sätt, då de ser barnen som placerats som “riktiga” syskon. Andra positiva aspekter som framkom i resultatet är att de biologiska barnen kan lära sig att ta ansvar och att lära sig att dela på saker och relationer. Att de biologiska barnen får en känsla av att de har betydelse i uppdraget ses även det som en positiv påverkan. Utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) är det viktigt att en person känner sig uppmärksammad och viktig, att uppgifter som ges förstås och accepteras samt att individen känner ett ansvar över sitt handlande. Det är så meningsfullhet skapas. KASAM tar även upp en risk om meningsfullhet inte tillgodoses. Om andra bestämmer vad en individ ska eller inte ska göra så kan personen objektifieras, det leder till en låg KASAM. Meningsfullhet är en förutsättning för att motivation ska skapas och för att världen ska ses som positiv. I Höjers (2001) avhandling har det visat sig att det har en betydande roll om de biologiska barnen görs delaktiga i familjehemsuppdraget. Detta ökar chanserna för en möjligt lyckad placering.

I resultatet nämns det även kring möjlig negativ påverkan av att vara familjehem som biologiskt barn. Något som tas upp i resultatet är kring det känslomässiga överskottet

som bör finnas från familjehemsföräldrarna. Att de bör ha resurser för både sina biologiska barn och det placerade barnet. Inom KASAM tar Antonovsky (2005) upp att hanterbarhet handlar om hur och i vilken utsträckning personer uppfattar att det finns resurser att använda sig av. Detta för att kunna möta olika situationer livet. I tidigare forskning har det kommit fram till att föräldrar som tar emot placerade barn känner att de inte räcker till för sina egna barn. Enligt föräldrarna medför uppdraget trötthet och utmattning vilket påverkar de biologiska barnen på ett negativt sätt (Höjer, 2001). Familjehemssekreterarna i denna studie menade på att det placerade barnet kan få större fokus än de biologiska barnen i familjehemmet, då det är den som ska få stöd. De biologiska barnen kan uppleva att de får för lite tid med sina egna föräldrar vilket Nordenfors (2006) bekräftar i sin studie. Studien visar att negativa effekter för biologiska barn är den förlorade egentiden med föräldrarna. De ansåg att det placerade barnet tog den största delen av föräldrarnas energi och tid.

I resultatet står det att konkurrens kan uppstå i vardagen, speciellt om det placerade barnet är i samma ålder som de biologiska barnen. På grund utav olika faktorer kan det leda till att de biologiska barnen inte vill fortsätta med familjehemsuppdraget vilket kan resultera i avbruten placering. Respondenterna nämner tidigare forskning som styrker att biologiska barn är en av de största anledningarna för sammanbrott. Utifrån maktperspektivet kan denna typ av handlande förstås i enlighet med att det biologiska barnet i familjen utvecklat motmaktstrategier mot familjehemssekreteraren och det placerade barnet. Denna typ av agerande kan ses som en strid mot den obalans som råder (Swärd & Starrin, 2008). Utifrån resultatet kan de biologiska barnen säga nej till placering, med förutsättning att föräldrarna är medstämmande. De biologiska barnen kan vägra och enligt Swärd och Starrin (2008) utövar då barnet motmakt. Motmaktstrategier kan utvecklas om en person inte känner sig lyssnad på. När en placering avslutas på grund utav att de biologiska barnen vägrat kan de uppstå en känsla av skuld. I resultatet beskrivs detta som en komplex situation. De biologiska barnen kan själva inte må bra men samtidigt känna så pass mycket skuld att de inte vågar föra det på tal. Payne (2015) förklarar att synen på socialt arbete handlar om att skapa bästa möjliga mående för klienten. Det krävs att socialtjänsten hjälper klienten att få makt och kontroll över sin livssituation för att detta ska ske. En trygg plattform är målet där klienten känner sig bekväm utan att stora maktobalanser råder, till klientens nackdel.

I resultatet framkommer det att de placerade barnen kan ha med sig tunga ryggsäckar att bära från deras uppväxt tidigare i livet. Nordenfors (2016) beskriver att lika väl som det kan vara positivt att höra om de placerade barnens händelser kan berättelserna också vara svåra att bära för de biologiska barnen. Utifrån resultatet i denna studie påverkas även placeringen av de biologiska barnens ålder, mognad och matchning från familjehemssekreterarna. Om matchningen inte blir lyckad kan det leda till negativa konsekvenser för hela familjen, där inkluderat de biologiska barnen. Det är familjehemssekreterarens ansvar eftersom de har makten att avgöra vem som ska placeras var. I resultatet kan vi dock läsa att matchningen kan komma att påverkas av vilka resurser som finns tillgängliga vilket även står beskrivet i första delen av analysen. I resultatet framkommer det att familjehemssekreterarna möter många vuxna biologiska barn som själva blivit familjehem senare i livet. Om det inte hade trott på det hade man själv inte blivit det. Det hörs inte lika mycket om personer som under sin uppväxt varit familjehem och själva inte väljer att bli det. En anledning är att det inte skapas naturliga sammanhang att möta dem på och höra anledningen till att de ej går in i antagandet. Som tidigare nämnt så är det svårt att förutse hur en placering blir och hur de biologiska barnen påverkas. Det är individuellt och skiljer sig från fall till fall.