Möjligheten att påverka innehållet i idrottsundervisningen

Det verkar som de flesta elever känner att de får påverka lektionerna ibland (vilket de inte definierar närmare än så).

”Vi får ibland påverka vad vi vill göra på lektionerna”

”Ibland får vi välja vad vi vill göra, vi har också en skolidrottsförening som är med och bestämmer vilka turneringar som ska genomföras och hur

friluftsdagarna ska se ut”

Hur då?

”Vi får rösta”

”Idrottsläraren delar då upp salen och sedan får vi välja mellan de olika aktiviteterna”

Vissa elever känner att de har mindre chans att påverka lektionsinnehållet:

”Vi får inte påverka undervisningen så mycket”

5.3.5.1 Sammanfattning

Möjligheten att påverka, vad undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska innehålla, anser alla elever vara relativt små. Det vanligaste svaret är ibland. Röstning verkar vara det sätt som idrottslärarna använder när de låter eleverna vara med och påverka. Vissa elever beskriver också att läraren ibland brukar dela upp salen i två delar och så får de välja mellan de olika aktiviteterna.

6. Diskussion

Varför har intervjuerna fått det utfall som de har fått? Beror det på att det är skolor med uttalad hälsoinriktning som ställs mot skolor som inte har det eller kan det finnas andra

orsaker? Syftet med det här arbetet var att undersöka hur undervisningen i ämnet idrott och hälsa, bedrivs på skolor med uttalad hälsoinriktning respektive på skolor som inte har en uttalad hälsoinritning samt om möjligt jämföra skolornas undervisning. De frågeställningar som studien har byggt på handlade om att undersöka hur undervisningen bedrivs i ämnet idrott och hälsa på de olika skolorna, hur idrottsläraren bedriver sin undervisning och hur eleverna upplever den.

Undervisningen i ämnet idrott och hälsa verkar enligt både idrottslärare och elever, på alla skolor som jag har intervjuat, se ut på ungefär liknande sätt. Lärarna och eleverna beskriver att undervisningen främst innehåller spel av olika slag och gymnastik. Det verkar alltså inte spela någon roll om skolan i övrigt arbetar med hälsa. Det är fängslande att undervisningen i ämnet idrott och hälsa inte blir påverkat på hälsoskolorna när hela skolan arbetar med hälsa. Den hälsofrämjande skolans idrottslärare nämner dock att elevernas inställning till fysisk aktivitet har blivit mycket mer positiv i och med att skolan började arbeta hälsofrämjande. Idrottsläraren på hälsoskolan tycker att hon har det ”hälsopedagogiska tänket”, att hon har lättare att se eleverna och att hon känner mer för hälsa än idrott. Det här kan däremot både ha att göra med hennes utbildning och skolans inriktning.

Jag funderar vad det kan bero på att undervisningen på alla mina intervjuskolor ser likadan ut. Det är ändå många saker som skiljer idrottslärarna åt. De har alla olika utbildning, några har bara arbetat som idrottslärare i några terminer medan andra har arbetat flera år. Bakgrunden inom någon idrottsförening är dock något som idrottslärarna har gemensamt. Är det

idrottsbakgrunden som då gör att undervisningen ser ut som den gör eller kan det bero på den gemensamma värdegrund som verkar råda om ämnet idrott och hälsa, att ämnet ska innehålla vissa saker medan andra saker inte ska finnas inom ramen för ämnet.

De flesta av eleverna i min studie tyckte att ämnet idrott och hälsa var roligt eller t.o.m. jätteroligt. Varför tycker de då att undervisningen är rolig? Som det framkommer i resultatet säger eleverna att det är för att lektionerna är bra komponerade, de tycker alltså att innehållet i undervisningen är roligt. Några andra elever tycker att undervisningen är rolig för att de får bra kondition. Eleverna anser alltså att det är roligt med konditionskrävande aktiviteter och att de har många sådana i sin undervisning. Andra elever nämner att idrottsläraren är bra och det är därför idrottslektionerna är roliga. Det är dock en skola där tre av fyra elever inte tycker att

idrottslektionerna är så roliga. De tycker att lektionerna är stökiga och därför upplevs lektionerna sådär. Skillnaden mellan skolorna och vad eleverna tycker om ämnet kan ha att göra med vilka elever som idrottsläraren valde ut. Det kan också vara så, som andra studier också har visat, att de flesta elever i skolan tycker att idrottsämnet är roligt.

När jag frågar både idrottslärare och elever vad de tycker att man ska lära sig inom ämnet idrott och hälsa har de mycket att säga. Lärarna relaterar på många sätt det som de tycker att eleverna ska lära sig till hälsa. Eleverna, från en av de ”vanliga” skolorna och hälsoskolan, relaterar det som de tycker att man ska lära sig inom ämnet till olika sporter. Eleverna från de andra två skolorna säger att de tycker att man ska lära sig saker som i slutändan leder till att man får en bättre hälsa

Som vi ser här tycker varken idrottsläraren eller majoriteten av eleverna i någon skola att det som undervisningen i själva verket består av (främst bollsporter och gymnastik), är det som man ska lära under lektionerna i ämnet idrott och hälsa. Det är inte någon idrottslärare som nämner att de ska lära sig en konkret aktivitet. Idrottslärarna kanske tycker att det är genom de olika aktiviteterna som eleverna lär sig hur de ska leva ett hälsosamt liv eller så har de inte ens funderat över vad deras undervisning innehåller och varför.

Ett fåtal elever nämner att de tycker att man ska lära sig om olika idrotter. Det intressanta är att det är elever från den ”vanliga” skolan (skola 3) och hälsoskolan (skola 2) som nämner det medan eleverna från de andra skolorna inte nämner någonting om idrotter när jag frågar vad de tycker att man ska lära sig inom ämnet. Kan det bero på att på den ”vanliga” skolan (skola 3) och på hälsoskolan (skola 2) intervjuade jag elever som gick på mellanstadiet och på de andra skolorna gick eleverna på högstadiet. Yngre elever kanske har svårt att se

undervisningen utifrån ett större perspektiv och därför tror de att det är aktiviteterna som de ska lära sig, eftersom de bara har aktiviteter i sin undervisning. De äldre eleverna kanske då i sin tur har lättare att se undervisningen i ett stort perspektiv och kan då se utanför

aktiviteterna för att förstå vad som egentligen är viktigt att de lär sig. En annan förklaring till situationen kan vara att eleverna går på skolor med olika inriktningar. De har inte heller samma idrottslärare, som i sin tur, kan ha olika åsikter om vad som är viktigt att lära sig inom ämnet idrott och hälsa.

Idrottslärarna i mina intervjuskolor anser att eleverna, mer eller mindre, får vara med och påverka innehållet i undervisningen. Det är dock fascinerande att se att idrottslärarna anser att eleverna får vara med och påverka i mycket högre grad än vad eleverna själva tycker. Vissa elever anser att de ibland får vara med och bestämma vad de ska göra på idrottslektionerna medan andra tycker att de aldrig får påverka. De här skilda åsikterna kan ha att göra med att idrottslärarna och eleverna har olika uppfattningar om hur mycket eleverna ska få vara delaktiga i lektionerna. Idrottslärarna kanske tycker att någon gång per termin är lagom medan eleverna skulle vilja välja vad de vill göra betydligt fler gånger. Så hur stor chans har egentligen eleverna i skolan att påverka sin undervisning? Även om de flesta elever anger att de får rösta ibland så blir det vad majoriteten vill och alla kan då inte komma till tals. Det bidrar till att det finns elever som aldrig får göra det som de vill under lektionerna. Det finns andra sätt att påverka lektionerna än att man låter eleverna rösta. Om alla verkligen ska känna att de har en möjlighet att påverka kan man antingen dra lott eller låta eleverna utifrån

kursplanen diskutera fram vad de vill göra.

Resultaten, om hur de olika idrottslärarna bedriver hälsoundervisning, skiljer sig åt. Det går också att urskilja en liten skillnad mellan de skolor som har en uttalad hälsoinriktning och de som inte har det. Det är intressant att det är idrottslärarna på de ”vanliga” skolorna som anser att hälsa enbart är något teoretiskt. Idrottsläraren på hälsoskolan nämner också att

hälsoundervisning är något teoretiskt men bara för de äldre eleverna. För de yngre eleverna menar hon att det handlar om hur de förhåller sig till varandra. Hon skiljer alltså på vad hälsoundervisning är, för äldre respektive för yngre elever. På den hälsofrämjande skolan tycker idrottsläraren att han bedriver hälsoundervisning när eleverna själva får välja vad de vill göra. Det är dock svårt att bedöma om skillnaderna beror på skolornas olika inriktning eller om det är idrottslärarens bakgrund som påverkar.

Det är flera elever som tycker att idrottsundervisningen har påverkat dem på ett positivt sätt. På hälsoskolorna tycker sig alla elever ha blivit påverkade av idrottsundervisningen. Två av de fyra eleverna från den ena ”vanliga” skolan tycker inte att idrottsundervisningen har påverkat dem på något sätt. Ingen av eleverna på den andra ”vanliga” skolan anser att de har blivit påverkade. Det är fängslande att det är de elever, som har idrottsläraren som inte ansåg sig ha någon hälsa i sin undervisning, som inte tycker att undervisningen har påverkat dem på

något sätt utan att de istället har fått kunskap om hälsa från annat håll. Det kan dock ha att göra med vilka elever som jag intervjuade, andra elever från samma klass kan ha annan åsikt.