Hur det kommer sig att vissa äldre tar steget och går från ensamhet till gemenskap har beskrivits i den här studien. Följdfrågan är sedan hur denna kunskap ska hjälpa äldre som ännu inte tagit steget till förändring.
Idén till studien grundar sig på beskrivningen att det inte alltid är varken är lätt eller bekvämt att må bra då det krävs en aktiv handling och att man måste utsätta sig för tillräckligt mycket välgörande påverkan för att en förändring ska ske, enligt Malmströms (2014).
28
Resultatet i studien visar just på deltagarnas aktiva handling och att de utsätter sig för en välgörande påverkan. Deltagarnas väg från ensamhet till gemenskap sker först genom en förståelse av problemet och dess konsekvenser och ur det skapas sedan motivation till att ta det första steget. Därefter krävs det olika förutsättningar så att en aktivitet kan bli av, som hälsa och stöd att komma iväg. Slutligen måste själva aktiviteten vara så pass meningsfull att den motiverar till flera besök och på så sätt skapas en ny återkommande motivation. För så länge orken finns, stödet ges och aktiviteten ger en känsla av sammanhang och gemenskap kommer den äldre troligtvis vilja fortsätta aktiviteten och på så sätt skapas en ny motivering. Att få vara del i en social värld och bli bekräftad i en gemenskap skapar en känsla av sammanhang (Stenberg, 2011).
Det finns oftast meningsfulla och givande aktiviteter att tillgå. Studieförbund, pensionärsföreningar, olika religiösa samfund samt kommunernas aktiviteter för äldre är några exempel på aktiviteter som skulle kunna vara meningsfulla att delta i. Gällande det fysiska stödet finns det också oftast möjligheter till stöd såsom färdtjänst, att hemtjänsten kan hjälpa till så att personen kan komma i väg eller en ledsagare som följer med ut på en aktivitet, för att på så sätt bryta isoleringen. Utöver det kan det finnas olika besöks- och väntjänster som kan hjälpa till att komma iväg men de kan också göra besök i hemmet när orken inte längre räcker till.
Av de tre teman förändringsgrunder, förutsättningar och fördelar är det just den aktiva handlingen i förändringsgrunder som är den svåraste att lösa. För det finns många meningsfulla aktiviteter att tillgå och det fysiska stödet går oftast att ordna. Men att hjälpa äldre att förstå kopplingen mellan sin ensamhet och sin motivation kan vara nyckeln till en förändring. Antonovsky (1996) rekommenderar att program som riktar sig mot friskhet använder KASAM som ett riktmärke, så att de personer som åtgärderna är riktade mot kan förstå sin situation, stärkas i att det kan finnas en lösning och få känna ett det är meningsfullt att försöka att hitta dessa lösningar. Denna studie visar hela processen från ensamhet till gemenskap och det är denna första viktiga grundförutsättning som har en framträdande roll och som måste framhävas för att en förändring ska kunna ske.
”När man väl varit ensam ett tag är det är lätt att tro att man är den enda som brottas med frågor om ensamhet och gemenskap, men så är det naturligtvis inte” (Strang, 2014, sid 223).
Likväl som det måste finnas förståelse och begriplighet om processerna hos den som vill förändra sin situation från ensamhet till gemenskap måste den också finnas hos de som vill stödja de äldre som känner sig ensamma och ännu inte tagit steget. Det är också viktigt att förstå att även motståndskraftiga personer behöver stöd och hjälp ibland (Nøvik, 1999). För det är först som denna förståelse finns som en förändring kan göras.
Denna studie visar på vägen från ensamhet till gemenskap som en process vars tema förändringsgrunder, förutsättningar och fördelar är grundade i KASAM. Detta är en kunskap som kan hjälpa de äldre och de som vill stödja ensamma äldre att ta steget till förändring.
29
Slutsats
Studien har besvarat syftet genom att öka förståelsen för vilka faktorer som kan leda till och påverka äldre personers deltagande i en social gruppaktivitet riktad till ensamma äldre. Detta visas utifrån resultatet där tre olika teman framkom: förändringsgrunder, förutsättningar och fördelar.
En slutsats av studien är att vägen från ensamhet till gemenskap är en process. Detta visade sig då deltagarna på grund av få relationer upplevde ensamhet och önskade ökad gemenskap. Detta problem löstes sedan genom att de själva hanterade sin situation och sökte sig till en aktivitet. Deltagarna hade tillräckligt med ork att delta men det behövdes stöd att komma till aktiviteten. Erfarenheterna från aktiviteten gav dem sedan motivation att fortsätta att delta då upplevelsen berikade deras vardag och genom att delta blev de sedda och hörda samt att de också fick känna sig omhändertagna.
En annan slutsats är att temat förändringsgrunder är en grundförutsättning. Det måste finnas både ett behov och motivation för att påbörja en förändring. Hos deltagarna fanns behovet att få mer samvaro med andra människor och de använde sig också av ett förhållningssätt som var självmotiverande.
En ytterligare slutsats är att deltagarna hade en hög grad av KASAM. Detta identifierades genom det salutogena perspektivet. Denna höga känsla av sammanhang möjliggjorde att de själva hade förmåga till att påbörja en förändring. Den förde dem vidare genom processen och till återkommande fikaträffar.
Resultatet och slutsatserna av denna studie kan hjälpa ensamma äldre att förändra sin situation. Utmaningen i påföljande forskning är att finna ensamma äldre och öka förståelsen om hur det kommer sig att de ännu inte har tagit steget från ensamheten till gemenskap.
30
Tack till
Först vill jag tacka de deltagare, volontärer och medarbetare från Äldrekontakt som har gjort denna studie möjlig. Jag vill också ge ett stort tack till mina handledare Joy Torgé och Irene Ericsson från Hälsohögskolan i Jönköping som under mitt uppsatsarbete gett mig både vägledning och uppmuntran.
31
Referenser
Adelswärd, V. (1991). Prat, skratt, skvaller och gräl och annat vi gör när vi samtalar. Stockholm: Bromberg.
Adelswärd, V. (2009) Till struntpratets lov. Stockholm: Bromberg.
Agahi, N., Lennartsson, C., Österman, J. & Wånell, S. E. (2010). Sociala relationer, socialt deltagande och hälsa bland äldre. Socialmedicinsk tidskrift, (3) 175-181. Hämtad från:
http://socialmedicinsktidskrift.se/smt/index.php/smt/article/view/682.
Age UK. (2015) Promising Approaches to Reducing Loneliness and Isolation in Later Life. Hämtad 2 maj, 2016, från http://www.campaigntoendloneliness.org/wp-content/uploads/Promising- approaches-to-reducing-loneliness-and-isolation-in-later-life.pdf
Andersson, L. (2013). Ensamhet. I L. Andersson (Red.), Socialgerontologi (s. 389-411) Lund: Studentlitteratur.
Antonovsky, A, (1996). The Sense of Coherence: An Historical and Future Perspective. Israel Journal of Medical Sciences, 32, 170-178.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Berg, A. I. (2008) Life Satisfaction in Late Life: Markers and Predictors of Level and Change among 80+ year olds. (Doktorsavhandling. Göteborgs universitet, avdelningen för psykologi). Hämtad från https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/17873/1/gupea_2077_17873_1.pdf
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.)Malm: Liber.
Cacioppo, J. T. & Patrick, W. (2008). Loneliness: Human Nature and the Need for Social Connection. New York: WW Norton & Company.
Cattan. M., White. M., Bond, J. & Learmouth. A. (2005). Preventing Social Isolation and Loneliness among Older People: A Systematic Review of Health Promotion Interventions. Aging & Society, 25(1), 41-67. doi: 10.1017/S0144686X04002594
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.
Dahlberg, L., Andersson, L., McKee, K. J. & Lennartsson, C. (2015). Predictors of Loneliness among Older Women and Men in Sweden: A National Longitudinal Study. Aging & Mental Health, 19(5), 409-417. doi:10.1080/13607863.2014.944091
Danielsson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s. 163-176). Lund: Studentlitteratur.
Dickens, A. P., Richards, S.H., Greaves, C. J. & Campbell, J. L. (2011). Interventions Targeting Social Isolation in Older People: A Systematic Review. BMC Public Health 11(647), 1-22.
doi: 10.1186/1471-2458-11-647
Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The Qualitative Content Analysis Process. Journal of Advanced Nursing 62(1), 107–115 doi: 10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Eisenberger, N. L. (2012). The Pain of Social Disconnection: Examining the Shared Neural Underspinning of Physical and Social Pain. Natura Reviews Neuroscience, 13(6), 421-434. doi: 10.1038/nrn3231
Eisenberger, N. L., Lieberman, M. D. & Williams, K. D. (2003). Does Rejections Hurt? An FMRI Study of Social Exclusion. Science, 302(5643), 290-292. Hämtat från
http://www.scn.ucla.edu/pdf/Cyberball290.pdf
Eriksson, M. & Lindström, B. (2007). Antonovsky’s Sense of Coherence Scale and its Relation with Quality of Life: A Systematic Review. Journal of Epidemiology and Community Health 61(11), 938–944.doi: 10.1136/jech.2006.056028
Forsman, A. (2012) The Importance of Social Capital in Later Life Mental Health Promotion and Mental Disorder Prevention among Older Adults. (Doctoral thesis at the Nordic School of Public Health NHV) Hämtad från
http://www.nhv.se/upload/biblioteket/anna%20forsmans%20kappa.pdf.
Granheim, H., B. & Lundman, U. (2004). Qualitative Content Analysis in Nursing Research: Concepts, Procedures and Measures to Achieve Trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2),105-12. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hagberg, B. (2002). Det goda åldrandet. I O., Dehlin, B., Hagberg, Å., Rundgren, G. Samuelsson, & B. Sjöbeck. Gerontologi. Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv (s. 226-246). Stockholm: Natur & Kultur.
Henricson, M. (2012). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s. 471-480). Lund: Studentlitteratur.
Henricson, M. & Billhult. A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s. 129-138). Lund: Studentlitteratur.
32
Hsieh, H-F & Shannon S. E. (2005) Three Approaches to Qualitative Content Analysis. Qualitative Health Research, 15(9), 1277-1288. Hämtat från
http://www.iisgcp.org/pdf/glssn/Supplemental_Reading_on_Coding_2.pdf Hägg, E. (2013) Kafferep som kulturarv. En kulturanalytisk studie av kafferepet som
revitaliseringsprocess. (Doktorsavhandling. Lunds universitet, institutionen för kulturvetenskaper). Hämtad från
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=3910596&fileOId=3910597. Jönsson, H. (2002). Matupplevelser. I T. O’Dell (Red.), Upplevelsens materialitet (s. 55-72). Lund:
Studentlitteratur.
Jönsson, H. & Harnett, T. (2015). Socialt arbete med äldre. Stockholm: Natur & kultur.
Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s. 69-94). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB. Luanaigh, C, Ó., & Lawlor, B, A (2008). Loneliness and the Health of Older People. International
Journal of Geriatric Psychiatry. 23(12), 1213-1221. doi: 10.1002/gps.2054
Lundman, B. & Hällgren Granheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.187-202). Lund: Studentlitteratur AB.
Lundman, B. & Hällgren Granheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.159-172). Lund: Studentlitteratur AB.
Malmström, C. (2014). Frisk eller osjuk? Hälsa och ohälsa ur ett åldrandeperspektiv. Äldre i centrum, (4), 18-21.
Mellqvist Fässberg, M., van Orden K., A., Duberstein, P., Erlangsen A., Lapierre, S., Bodner, E. … & Waern, M. (2012). A Systematic Review of Social Factors and Suicidal Behavior in Older Adulthood. International Journal of Environmental Research and Public Health 9, 722-745.
doi:10.3390/ijerph9030722
Nilsson, B. (2012). Ensamhet. I Wiklund Gustin, L., & Bergbom, I (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 421-436). Lund: Studentlitteratur AB.
Nilsson, M. (2004). Att vara äldre. I K. Blomkvist & A-K. Edberg (Red.), Att vara äldre ”… man har ju sina krämpor…”. Linköping: Linköpings universitet.276687
Nyberg, M. (2009). Mycket mat, men lite måltider – En studie av arbetsplatsen som måltidsarena. (Doktorsavhandling. Lunds universitet, sociologiska institutionen).
Nøvik, T. S. (1999). Kunskap om kollektivet – resurs för individen. Epidemiologisk kunskap o bemästrandets tjänst. I Gjaerum, B., Grøholt, B. & Sommerschild, H. (red.) Att bemästra: Motståndskraft, skyddsfaktorer och kreativitet bland utsatta barn, ungdomar och deras föräldrar. Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa.276687
Papalia, D. E., Sterns, H. L., Duskin Feldman, R., & Camp, C. J. (2007). Adult Development and Aging. (3rd.). New York: McGraw-Hill.
Pettigrew, S. & Roberts, M. (2008). Adressing Loneliness in Later Life. Aging & Mental Health, 12(3), 302-309. doi: 10.1080/13607860802121084.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2012). Nursing research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. (9th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Rundgren, Å & Larsson, M. (2010). Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.
Sigfridsson, I. (2005). Självklara drycker? Kaffe och alkohol i social samvaro. (Doktorsavhandling. Göteborgs Universitet, Etnologiska institutionen).
Socialstyrelsen (2014). Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? En rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och äldreboenden 2014. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19543/2014-9- 41.pdf
Statens folkhälsoinstitut (2009). Det är aldrig för sent! Förbättra äldres hälsa med möten, mat och aktivitet. Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Hämtat från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12340/R2009-18-Det-ar-aldrig-for-sent.pdf Statistiska centralbyrån (2006). Äldres levnadsförhållanden – Arbete, ekonomi, hälsa och sociala
nätverk 1980–2003. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Hämtat från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_1980I05_BR_LE112SA0601.pdf Stenberg, H. (2011). Gemenskapens socialpsykologi. Malmö: Liber AB.
Strang, P. (2007). Livsglädjen och det djupa allvaret. Om existentiell kris och välbefinnande. Stockholm: Natur & Kultur.
33
Szebehely, M. (2005). Äldreomsorgsforskning i Norden: en kunskapsöversikt. Köpenhamn: Temanord Nordiska ministerrådet. Hämtad från http://www.diva-
portal.org/smash/get/diva2:700736/FULLTEXT01.pdf
Taube, E., Kristensson, J., Midlöv, P., Holst, G. & Jakobsson, U. (2013). Loneliness among Older People: Result from the Swedish National Study. The Open Geriatric Medicine Journal, 6, 1-101. Hämtad från http://benthamopen.com/contents/pdf/TOGERIMJ/TOGERIMJ-6-1.pdf
Tornstam, L. (2011). Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Norstedts.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtat från
http://lincs.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf Äldrekontakt (u.å.). Hjälp äldre att träffa nya vänner! Hämtad 30 april, 2016, från
34