7. Diskussion
7.4 Möjligheter och hinder för uppgraderade schaktmassor
Det främsta hindret för ballastproduktion av återvunna schaktmassors är generellt den befintlig avfallslagstiftningen och dess avsaknad av tydliga kriterier för när avfallet kan omklassas till produkt. Avfallslagstiftningen har betydligt hårdare krav än produktlagstiftningen vilket medför att återvunna material troligen kommer att utsättas för hårdare prövning än täktmaterial. Svårigheten ligger i att sätta kriterier och gränsvärden för berg och jordmaterial som har ett brett användningsområde. I den här rapporten användes mindre än ringa risk värden som riktvärden och mot dessa överskreds då gränsen för totalhaltsinnehåll. Hur man bedömer materialet beror dock på vilka jämförelsevärden man använder, ett högt totalhaltsinnehåll behöver inte innebära ett problem om utlakningen är låg. Vidare varierar berggrunden naturligt och påverkan på miljön och effekter av utlakning kommer variera beroende av vart användaren placerar materialet.
Det finns andra avfallsslag där återvinningen kommit längre, intervjuperson 6 tar upp stålindustrin som exempel där masugnsslagg, som är ett restavfall vid tillverkning av råjärn, använts i vägkonstruktioner. Skillnaden mot schaktmassor är dock att ingående material är mer homogent och att utgående material då blir mer förutsägbart.
Resultatet från den här studien visar på stor variation av ämnesinnehåll hos det våtsiktade materialet med en trend av mer förorenade produkter i samband med att mer förorenat material togs in för behandling. Det gör materialet svårförutsägbart och troligen behövs vissa åtgärder i behandling och hanteringen göras för att öka säljbarheten.
Det finns olika behandlingssteg som kan adderas en jordtvätt för att förbättra reningsgraden. Förutom att öka spolningstiden kan metallutlakningen, för de föroreningar som sitter hårt bundna till partiklar, påskyndas genom att justera processvätskans pH, medan organiska föroreningar löser sig bättre i oljor än i vatten, exempelvis bensen. I en studie av Chen et al (2011) jämfördes olika lösningsmedels effektivitet för att laka ut PAH:er. Då PAH:er är lipofila (fettlösliga) används organiska lösningsmedel. Fuktigheten hos materialet är även en parameter som influerar lösligheten och som avgör vilken eller vilka lösningsagenter som bör användas. I rapporten belystes att tyngre PAH:er (PAH-M och PAH-H) ofta kräver en blandning av olika lösningsmedel för att vara effektiva, vilket innebär att processvattnet måste behandlas. Det finns lösningsmedel som har mindre toxiska egenskaper, exempelvis en blandning mellan vatten och etyllaktat (en ester av mjölksyra och etanol) som är biologiskt nedbrytbart. En annan metod som beskrevs av forskarna var ultraljud i samband med vattenbesprutningen, vilket inte heller ger ett förorenat processvatten men som är än mer kostsamt.
35 En åtgärd för sanden vore att ändra sorteringen så att det undre spannet börjar på 1 mm istället, alternativt bearbeta sanden mer så att finmaterialet reduceras. I denna batch var finmaterialhalten hos sanden 3,9 % vilket kan ha medverkat till den förhöjda halten PAH:er. Genom en reduktion av de minsta partiklarna finns potential för en renare sandprodukt, speciellt då föroreningshalterna bara var strax över jämförelsevärden för studerad batch. Nackdelen om man ändrar sorteringen blir dock att man får en begränsning i produktanvändning vilket kan försvåra försäljningen. I grusets fall, där föroreningarna eventuellt förekom som granulat kan separationstekniker som bygger på densitetsskillnader vara en möjlig teknik att undersöka.
Det är viktigt att understryka att störst effekt av produkternas kvalitet och mängden restprodukter som genereras troligtvis ligger i vilka massor man väljer att ta in och behandla. I den här studien fanns inga analysprover av ingående schaktmassor att koppla samman med våtsiktat material. Det går därmed inte att säga vilken föroreningsgrad schaktmassorna bör ligga under för att produkterna ska klara jämförelsevärden. För bättre kontroll över produktresultatet bör de ställas som minimumkrav att alla massor som tas in föregåtts av en gedigen markundersökning så att man har koll på vilka föroreningar som finns i materialet.
Förutom kännedom om föroreningsinnehållet bör kornstorleksfördelningen hos material tas hänsyn till då även detta påverkar uppgraderingsmöjligheten. Betydelsen av kornstorleksfördeldningen och selektivt val av massor belyses av Rapp (2020). I hennes examensarbete, vilket ingick i samma masshanteringsprojekt som detta, beskriver hon hur behandlingsanläggningar sällan tar hänsyn till kornstorleksfördelningen. Detta trots att leriga jordarter generar stora mängder restprodukter och därmed inte är lika lönsamma att behandla.
Om återvunna schaktmassor i framtiden ska vara ett reellt alternativ till täktmaterial kommer fler behandlingscenter runt om i landet behöva utvecklas, annars finns risk för långa transportsträckor med färre miljövinster som resultat. Produkternas kvalitet kommer troligen variera beroende av vart man placeras dessa anläggningar. Geologiska förutsättningar och vilka jordarter som finns på plats har betydelse för geotekniska egenskaper hos produkten. Skånes berggrund består tillexempel av mer mjuka, lättvittrade bergarter i jämförelse med norra Sveriges berggrund samt att en stor del av Malmöområdets marker består av leriga jordarter. Detta har dock mer betydelse för om materialet ska gå till geotekniskt mer krävande applikationer som till exempel vägapplikationer än för de föreslagna användningarna fyllning och dränering. Gällande föroreningsproblematiken är den gemensam oavsett vart man placerar våtsikten då påverkad mark med förhöjda föroreningshalter är ett problem som finns över hela landet.
7.5
Vidare studier
Som tidigare nämnts är det svårt att sätta en fast gräns för vad som bör vara tillåtna halter i ballastmaterial, vilka ska gälla för alla applikationer och över hela Sverige. De kemiska innehållet hos en sandlådesand har troligtvis mer betydelse än om sanden fyller upp en ledningsgrav. En tanke vore att välja ut några specifika användningsområden för ballast, förslagsvis där materialkraven är lägre ställda och risken för negativa komplikationer är mindre. Då skulle man kunna undersöka vilka haltgränser som vore lämpligt att föreslå för uppgraderade ballastprodukter som ska användas för dessa specifika anmaningsområden. Gränsvärden skulle troligtvis inte behövas sättas lika hårt som för MRR värdena samtidigt som det blir lättare för producent och köpare att veta om materialet är godkänt att använda enligt regelverk. Problemet är dock att man då begränsat marknaden för vad man kan sälja ett återvunnet material.
36 För behandlingsanläggningens räkning vore det intressant att undersöka vad som ger störst effekt på uppgraderat material, ett mer selektivt urval av schaktmassor eller fler behandlingssteg. Exempelvis genom att selektivt välja ut massor att ta emot för behandling (Rapp, 2020) och där olika massor sedan hålls isär innan de behandlas i våtsikten. Redan där skulle man potentiellt kunna se skillnad i produkterna gentemot nuläget. I annat fall skulle ett ytterligare behandlingssteg kunna tilläggas enligt tidigare föreslagna metoder.
Vidare borde kvalitetssäkringen gällande provtagning och i visst fall vilka metoder man väljer för att analysera sitt prov studeras. Felkällor vid provtagning påverkas av vem som utför provtagningen, hur det provtas, vilken utrustning som används och hur man hanterar materialet. Vilken påverkan detta har för bedömningen av det uppgraderade materialet skulle därför kunna undersökas.
37
8.
Slutsats
Möjligheten att uppgradera schaktmassor till ballastprodukter via våtsiktning utifrån marknadsbehov, krav och kvalitet studerades i detta examensarbete.
Resultatet antyder att det finns ett intresse för ballast av återvunna material samtidigt som få vågar prioritera dem före ballast av jungfruligt material. En stor anledning är den nuvarande avfallslagstiftningen som gör det oklart när ett material kan omklassas från avfall till produkt. Ett stort ansvar lämnas på verksamhetsutövaren och entreprenören att avgöra lämplighet, vilket troligtvis leder till att täktmaterial väljs före ett återvunnet då det upplevs tryggare.
Vidare visade studien att CE-märkt ballast sällan efterfrågas av köpare, vilka istället väljer att gå på AMA:s materialkrav. Detta trots att prestandadeklarering och CE- märkning är ett lagkrav för majoriteten av ballasten som säljs. Behandlingsanläggningar bör således införa CE-märkning av sitt uppgradraderade material för att säkerställa att produktlagstiftningen följs. Det medför även att produktionskontrollen förbättras och spårbarheten ökar, vilket både beställare och Naturvårdsverket tog upp som viktigt. Dessutom gör det att man kommer ifrån avfallslagstiftningen och tydliggör att det är produkter man säljer.
Den våtsiktade sanden (0–4 mm) och gruset (4–16 mm) kunde, utifrån batch resultat, uppfylla både ballaststandard SS 132 42 och majoriteten av AMA:s materialkrav för fyllning och dränering, kod CEC och CEF. Det innebär att materialet ska CE-märkas om det ska säljas för dessa ändamål. Kostnads- och intäktskalkylen antydde även att det finns en lönsamhet i att CE-märka produkterna trots ökade produktionskostnader då man troligtvis kan sätta ett högre försäljningspris
De kemiska analysresultaten uppvisade dock halter överstigande jämförelsevärden för MRR hos framförallt PAH:er, koppar och bly. Det högsta halterna återfanns hos grus 4– 16 mm vilket var förvånande men som kan tyda på att föroreningar förekom som granulat snarare än att vara partikelbundna. Där behöver man utreda vilka schaktmassor man bör ta in för behandling.
Vidare visade analysresultaten av de kontinuerliga provtagningarna av sanden på en spridning i data och en antydan till högre föroreningshalter i produkterna då mer förorenade schaktmassor togs emot för behandling.
Sammantaget medför de kemiska analysresultaten att säljbarheten begränsas om inte åtgärder vidtas. Antingen behöver fler behandlingssteg tilläggas, med ökade produktionskostnader som följd, eller mer restriktivt urval av vilka massor som tas in för behandling.
38
Referenser
Blaid, A., Banwart, A., Menon, M., Van der Zaan, B., & Lair, G. (2016). Effects of Dry and Wet Sieving of Soil on Identification and Interpretention of Microbial Community Composition. Advances in Agronomy, 142. doi:10.1016/bs.agron.2016.10.006 Boverket. (2018). Att sälja byggprodukter. Hämtad den 17 januari 2020 från
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om- byggande/byggprodukter/att-salja-byggprodukter/
Carabante, I., Ceslovas, A.V, Kumpiene, J., Nordmark, D., & Visockiene, S.J. (2017). Remediation of soil contaminated with organic and inorganic wood. Chemosphere, 184, 13–19. http://dx.doi.org/10.1016/j.chemosphere.2017.05.140
Chen, J., Peng, S., & Wu, W. (2011). Removal of PAHs with surfactant-enhanced soil washing: Influencing factors and removal effectiveness. Chemosphere, volym 82 (8), 1173–1177. https://doi.org/10.1016/j.chemosphere.2010.11.076
European comission. (2014). Study on methodological aspects regarding limit values for pollutants in aggregates in the context of the possible development of end-of-waste criteria under the EU Waste Framework Directive. (EUR 267 69). Hämtad från https://susproc.jrc.ec.europa.eu/activities/waste/documents/Aggregates%20leachi ng%20Main.pdf
Granvik, M., & Jacobsson, T. (2003). Stenkolstjära i asfaltmassor. Lägesrapport med råd och rekommendationer för hantering, mellanlagring och återvinning. Hämtad från https://asfaltskolan.se/wpcontent/uploads/Dokument/stenkolstjraiasfalt_skllgesra pport0305.pdf
Holme, M. I., & Solvang. K. B. (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder (andra upplagan). Lund: Studentlitteratur
Kvale, S., & Brinkmann. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (andra upplagan). Lund: Studentlitteratur
Lehto, A. (2006). Ekonomiska och andra värden med CE-märkning av ballastmaterial. Examensarbete, Luleå tekniska universitet, Luleå. Hämtad från http://www.diva- portal.se/smash/get/diva2:1030715/FULLTEXT01.pdf
Lundberg, K., Magnusson, S., Svedberg, B., & Knutsson, S. (2015). Sustainable management of excavated soil and rock in urban areas – A literature review.
Journal of cleaner Production, 18-25.
doi:https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2015.01.010
Naturvårdsverket. (2016). Avfall i Sverige (Rapport 6869). Hämtad från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6839- 4.pdf?pid=22595
Naturvårdsverket. (2010). Återvinning av avfall i anläggningsbranschen (Utgåva 1). Hämtad från http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91- 620-0164-3.pdf
39 Rapp, R. (2020). Metodik för marknadsvärdering av överskottsmassor. Uppgradering med
våtsikt. Examensarbete, Luleå tekniska universitet, Stockholm. Hämtad från Svensk byggtjänst. (2017). AMA Anläggning 17. Allmän material och arbetsbeskrivning
för anläggningsarbeten. Hämtad från https://byggtjanst.se/bokhandel/kategorier/projektering-upphandling/program- projektering-beskrivning/ama-anlaggning-17/
Sveriges geotekniska institut. (2019). Återvinning av schaktmassor. Hämtad 2020-01-03 från https://www.swedgeo.se/sv/vagledning-i-arbetet/effektivare- markbyggande/materialguiden/atervinning-av-schaktmassor/
Sveriges geotekniska institut. (1998). Information 16. Siltjordars egenskaper. - Silt som konstruktionsmaterial. - Bestämning av geotekniska egenskaper (19 710 501). Linköping: Roland Offset AB
Sveriges geologiska undersökning. (2019). Grus, sand och krossberg 2018. Aggregates
(2019:3). Hämtad från http://resource.sgu.se/produkter/pp/pp2019-3-rapport.pdf Swedish Standards Institute. (2003). Ballast för obundna och hydrauliskt bundna
material till väg- och anläggningsbyggande (SS-EN 13242+A1:2007). Stockholm: SIS – Bygg och anläggning
Säkerhets- och Kemikalieverket. (2017). Ballast CE-märks mer samvetsgrant än tidigare. Hämtad 2020-03-24 från https://tukes.fi/sv/artikel/-/asset_publisher/kiviaineksia- ce-merkitaan-aiempaa-tunnollisemm-1
Tillväxt och regionplaneförvaltningen. (2017). Tekniska försörjningssystem för masshantering och täkter (TRN 2015–0015). Hämtad från http://www.rufs.se/globalassets/h.-
publikationer/2017/kunskapsmaterial_tekniska_system_masshantering_takter.p df
Bilaga A
Intervjumall
Företag: Sektor: Intervjupersonens namn: Ansvarsområde: Tidpunkt för intervju:Allmänt om Ballast beställningar
▫ Vart köper ni mest ballast ifrån? Från täkt eller återvunnet material? ▫ Vilka fraktioner är vanligast att ni använder?
▫ Vilka materialkrav ställs?
Specifika frågor
Fraktion 0–4 mm
▫ Använder ni sand av storlek 0–4 mm? Vilken omfattning? Vilka applikationer
▫ Vilka problem ser ni? Kritiska parametrar som kan vara problematiska samt vilka är mest
betydande för god kvaliteten?
▫ Vad är viktigast att den uppfyller? Om AMA används, är det vanligast att följa A eller B/C
materialkrav.
Fraktion 4–16 mm
▫ Använder ni grus av storlek 4–16 mm? Vilken omfattning? Vilka applikationer
▫ Vilka problem ser ni? Kritiska parametrar som kan vara problematiska samt vilka är mest
betydande för god kvaliteten?
▫ Vad är viktigast att den uppfyller? Om AMA används, är det vanligast att följa A eller B/C
materialkrav.
Övrigt
Bilaga C
Beräkning av kostnader och intäkter
utifrån CE-märkning och behandling av två olika sorters
massor
klass 1 klass 2 Volymer, ton/år Mottagning (inkommande material) 160 000 160 000 Av dessa produceras: Sand 0/4 70 000 60 000 Grus 4/16 45 000 40 000 Filterkakor 25 000 40 000 Kostnader, kr/ton Förbehandling 20 25 Våtsiktning 70 100 Total uppgraderingskostnad 90 125 CE-märkning 0,5 0,5 Deponering 400 400 Intäkter, kr/ton Mottagningsavgift 130 300 Försäljning av produkt Sand 0/4 70 70 Grus 4/16 70 70 CE - Sand 0/4 130 130 CE - Grus 4/16 130 130 Netto, kr/ton klass 1 klass 2 Utan CE-märkning 30 120 Med CE-märkning 70 160Kostnader så som analyser och provtagningar som görs idag samt transporter och personalkostnad är inte med i beräkningen. Således är nettosiffrorna inte aktuella men däremot förhållandet dem emellan.