Möjligheter och hinder till litteraturen och mediers ställning

Lärarna uttalar att litteraturen har en dominerande ställning och därför får större utrymme i undervisningen. Några av lärarna yttrade följande motiveringar till varför: litteraturen är lättillgänglig, läsningen är viktig för alla ämnen och för att kunna ta del av mediernas

11 Som även går under benämningen VFU (praktik) inom lärarutbildningen.

budskap. Medierna kommer i andra hand, enligt majoriteten av lärarna, samt att det även inom medierna finns en viss rangordning. Anledningen till att medierna inte prioriteras i samma utsträckning som litteraturen beror till exempel på, som våra intervjuinformanter poängterar, brister inom resurser, kunskaper, intresse och tekniken. Vi ställer oss frågande till hur lärarna når ut till alla elever om de inte varierar arbetsverktyg och arbetssätt. Eleverna lär på olika sätt vilket en av lärarna uttalade då olika inlärningsstilar nämndes. Enligt läraren tillgodogör sig eleverna kunskaper genom att läsa, se, lyssna och göra. Vygotskij (1994) beskriver att barns kreativitet ökar genom att barnet får möta många olika uttrycksmedel. Genom att barn får se och höra mycket, menar Vygotskij, att barn utvecklas. Vi anser att Vygotskijs teori kan relateras till litteratur och medier eftersom eleverna genom dem båda får se och höra för att på så vis lära. Säljö (2005) belyser att det är väsentligt att fokusera på den tid eleverna lever i och rådande samhällsstruktur. Heith (2006) beskriver denna tid som idag innebär att elever har helt nya medievanor än vad föregående elever har haft. Vidare beskriver Säljö människan som en kommunicerade individ som bland annat använder olika verktyg i specifika situationer.

Vi anser precis som Säljö (2005) att oavsett om eleverna brukar litteratur eller medier, är dessa olika verktyg viktiga kunskapskällor som eleverna därför ska möta i undervisningen.

Till exempel måste eleverna först kunna läsa, för att då kunna ta till sig böckernas innehåll och budskap. När det gäller medier så behöver eleverna dels kunna läsa och dels kunna skriva, för att behärska mediernas funktion. Det är, enligt oss, därför viktigt att eleverna får tillgång till olika medier och litteratur eftersom eleverna lär på olika vis. Litteraturen och medierna ger ett utbud av olika inlärningsstilar då eleverna kan se, läsa, lyssna, skriva och själva skapa till exempel egna alster. Med litteraturen och mediernas hjälp blir det lättare för läraren att nå ut till alla elever. De får då möta texter, bilder samt språk på varierade sätt för att på så vis tillgodose olika behov eleverna har. Vi kan alltså inte utesluta de viktiga verktygen som litteratur och medier utgör, eftersom elevernas läs och skrivförmåga utvecklas med dem, en slutsats som vi drar utifrån teori och praktik. Barnets skriftspråk är inte välutvecklat, enligt Vygotskij (1994). Genom att spendera tid vid medier som till exempel datorn där redskapet till största del innebär att förmedla sig via skriftspråket borde då tendera till att utveckla barn och ungdomars skriftspråk, enligt oss.

Vi tycker att det är viktigt att lärarna samtalar med sina elever om litteratur och medier.

Samtalen är viktiga dels för att lärarna ska få en uppriktig bild av elevernas verkliga konsumtion och dels för att ta del av vilka kunskaper eleverna berikas med. Vår undersökning

visar att eleverna är högkonsumenter inte bara av medier, som Hansson (2006) menar, utan även högkonsumenter av litteraturen. Eleverna i vår studie använder litteraturen och medier i lika stor utsträckning, vilket även Holmberg (1994) anser att barn och ungdomar gör. Det ena ska därför inte utesluta det andra. En slutsats som vi benämnt tidigare och som även Lindmark (2003) och Ahrn (2006) belyser.

Medierådets (2006) undersökning visar att deras undersökningsgrupp med barn i åldern 9-12 år brukar televisionen ungefär lika ofta som våra enkätinformanter. När det gäller datoranvändningen visar det sig att våra enkätinformanters konsumtion snarare överensstämmer med ungdomsgruppen 12-16 år eftersom barngruppen brukar datorn något mindre. Medierådets undersökning visar också att flickor läser böcker och tidningar något oftare än vad pojkarna gör, en iakttagelse som även vi har gjort i vår studie. Vår slutsats blir här att konsumtionen av medier är omfattande och varierade, något som våra intervjuinformanter också påtalade. Om lärarna vet hur konsumtionen ser ut, kan de föra en dialog med eleverna. Då bör läraren ha ett öppet förhållningssätt till eleverna och deras konsumtion. Vidare anser vi att lärare inte får nedvärdera och åsidosätta elevernas användande av litteratur och medier oavsett hur liten eller omfattande konsumtionen är. Vi menar att det gäller som Rönnberg (1997) belyser att lärare ska se elevernas brukande ur ett barn och ungdomsperspektiv. Heith (2006) belyser även hon dialogens betydelse och hon anser precis som vi, att läraren ska låta elevernas åsikter stå i centrum. Sjöberg (2003) beskriver att barn och ungdomars bruk av olika medier kompletterar varandra eftersom yngre medier inte stänger ute de äldre. Våra enkätsvar gällande elevernas mediekonsumtion visar att Sjöbergs antagande stämmer. Eleverna anger att de brukar såväl television som dator i stor utsträckning. Barn och ungdomar konsumerar allt, vilket Mustonen (2006) påstår. Enligt oss blir möjligheterna större än hindren till ett integrerat arbetssätt av litteratur och medier.

Möjligheterna är att elevernas olika inlärningsstilar tillgodoses, medier och litteratur är verktyg för att nå kunskap, dialog går att föras om de båda, eleverna brukar och är intresserade av såväl litteratur som medier. Tillsammans utgör möjligheterna den gemensamma referensram som Ahrn (2006) beskriver. Hindren som lärarna nämner i studien är att de inte har intresse eller kunskap om teknik och medier, bristande resurser av till exempel ekonomi och utrustning samt att den egna planeringen av undervisningen är otillräcklig. Genom att synliggöra möjligheterna och hindren ovan blir vår slutsats att en mer balanserad konsumtion av medier och litteratur ska finnas.