Specialpedagogen skulle i egenskap av kvalificerad samtalspartner och rådgivare för föräldrar samt för kollegor och andra berörda yrkesutövare kunna utveckla sin roll i skolans arbete med IUP
Kollegor, föräldrar och andra berörda saknar kunskap om specialpedagogers roll och kompetens. Det är viktigt att specialpedagogen får möjlighet för en stunds information för de olika berörda grupperna, om denna roll och kompetens. Om det är så att skolan skapar svårigheter för lärandet och förståelsen (Säljö, 2000), är det ytterst lämpligt att specialpedagogen blir involverad i sådana fall. Det betyder först och främst som samtalspartner för kollegor och föräldrar. Med kollegor kan diskussionen handla bl.a. om de olika lärandemiljöerna eftersom inlärningen sker på så många olika sätt. I föräldrasamtalen kan specialpedagogen lyfta fram vikten av de vardagliga situationerna och den osynliga pedagogiken i hemmet.
Specialpedagogens skulle som deltagare i den lokala skolans utveckling kunna utveckla sin roll som en pedagogisk ledare i fråga om IUP och läroplanens mål
Med den förförståelse vi redan innan har, är det omöjligt att inte jämföra våra egna erfarenheter med det vi fått fram i litteraturen och det vi fick fram i våra intervjuer. Just det vi redan innan har haft på känn, har vi nu fått bekräftat. Det är i arbetet med att upprätta åtgärdsprogram och som handledare specialpedagogen har störst möjlighet att utveckla sin roll i arbetet med IUP. Det vi inte hade funderat lika mycket på är specialpedagogers roll som skolutvecklare. Här är ett för oss, nytt synsätt som kan göra att skolorna kan dra fördel av specialpedagogernas insyn på ett betydligt effektivare sätt. Om skolorna kan få IUP att bli till ett bra och fungerande verktyg, kommer även resultatet i form av fler godkända elever och det blir även en bättre arbetsmiljö för alla berörda i skolan. Att ta med specialpedagogerna i styrgruppernas pedagogiska diskussioner, kan vitalisera arbetet och specialpedagogen kan bli den förändringsagent det uppenbarligen finns utrymme för.
Specialpedagogen skulle t.ex. vid önskemål om speciallärarinsatser för enskilda elever, kunna utveckla sin roll och se möjligheten att genomföra pedagogisk utredning och analysera elevers svårigheter på såväl individ-, grupp- som organisationsnivå
Det är enligt vår erfarenhet inte helt ovanligt att både skolfolk och privatpersoner blandar ihop begreppen speciallärare och specialpedagog. I speciallärarens uppgift ligger ofta att ha enskild undervisning och att arbeta med mindre omfattande analyser och utredningar. När skolor annonserar efter specialpedagoger är det ibland speciallärare de vill ha och att de då även vill fortsätta att ha elever som exkluderas från klassen och att dessa elever bildar en ”liten grupp” med ”särskolestämpel”. Att specialpedagogen ska kunna genomföra tester och utredningar, ligger i uppdraget och att han/hon då behöver göra detta enskilt är även det en självklarhet. Visst skulle specialpedagogen kunna ”utnyttja” avskildheten till sådana uppgifter men då måste han/hon vara väldigt tydlig när denna anställning accepteras, om vad det är han/hon är beredd att göra eller inte. Vill specialpedagogen arbeta i en viss riktning är det säkert inga hinder för det, så länge arbetsledningen är involverad. För att lyckas som specialpedagog, är det avgörande för resultatet att ha arbetsledningen på sin sida.
Om det nu är så att en av pedagogerna som deltog i vår intervju, i stället menade speciallärarinsatser när denna sa ”punktinsatser”, kan vi nog utgå ifrån att denna pedagog är ute efter hjälp med elever ”med” svårigheter och inte ”i”. En pedagog uttrycker sig som att ”eleven har luckor i något som gör att det behövs göras stavningstest, läsförståelse eller diagnoser”. Allt detta kan specialpedagogen erbjuda sig att arbeta med om de berörda bedömer att kompetensen finns. Men dessa kan även dela upp uppgifterna mellan specialpedagog och speciallärare så att skolan utnyttjar all kompetens maximalt.
Specialpedagogens kompetens (t.ex. handledning) efterfrågas av både skolledning och pedagoger, men hinder i form av tid och osäkerhet kring specialpedagogers roll, från både specialpedagogers och pedagogers håll samt skolledning, hejdar utvecklingen
Det står i Regeringens skrivelse (1998/99:121) att specialpedagogens handledande och kompetensutvecklande roll måste utvecklas, men att pedagoger är ovana att efterfråga denna. Vi menar att även specialpedagogerna är ovana att ta och få denna roll (jmfr. Persson, 2001 och Bladini, 2004). I Skolverkets rapport (2006) sägs att pedagoger i grundskolans årskurs 9 saknar pedagogisk ledning. Rektorerna, som pedagogerna ser som pedagogiska ledare, upplevs vara frånvarande från pedagogiken. Ansvar för organisation och ekonomi tar upp rektorernas arbetstid. Medarbetarsamtalen med rektorn, då pedagogerna har chans att uttrycka
sina funderingar, är inte tillräckliga. Här skulle finnas en möjlighet för rektorer att ge specialpedagoger handledningsfunktion.
Specialpedagogen skulle genom handledningssamtal kunna vara den pedagogiska ledare som efterfrågas av en pedagog i vår intervjuundersökning. Pedagogiska ledare efterfrågas också av lärare i en utredning från Utbildningsdepartementet (2001). I den sistnämnda utredningen betonas vikten av en öppen diskussion runt det pedagogiska arbetet där frågor om elevens och skolans utveckling kan främjas. Lärarna har fått en förändrad yrkesroll då de i undervisningen ska kunna utgå från elevens individuella behov. Detta upplevs som problematiskt av lärarna, dels med tanke på att andelen elever i behov av särskilt stöd ökat, och dels att de upplever att deras kompetens inte räcker till. Alla elever (underförstått även de i behov av särskilt stöd) ska ha en IUP. Om specialpedagogen kan förmå sig och andra pedagoger att se barnet ur flera perspektiv, vidgas synen och därmed kan möjligheter till utveckling ges. Specialpedagogens uppgift skulle kunna vara att genom handledningssamtal visa på barnets möjligheter till förändring och även förändring i barnets omgivning, dvs. i lärandemiljön. I arbetet med elevens IUP skulle därför specialpedagogen genom handledning kunna vara ett viktigt pedagogiskt stöd för lärarna.
Vi hoppas att vi genom vårt arbete ska kunna ge mod åt specialpedagoger och åt oss själva som blivande specialpedagoger och att anta utmaningen, där det är möjligt, utveckla sin specialpedagogiska roll kanske framför allt gällande handledning och skolutveckling. Vårt arbete skulle också kunna vara en signal för att skolledare och pedagoger ska se den roll som en specialpedagog skulle kunna utveckla i skolan.