3. Teoretiskt ramverk
4.1 Machiavelli och "Fursten"
4.1.1 Lokalbefolkningens stöd
"Följaktligen bör den som till följd av folkets ynnest blir furste behålla
det som vän, vilket är lätt då folket inte begär något annat av fursten än att inte bli förtryckt. Men den som blir furste med de storas ynnest mot folkets vilja bör framför allt försöka vinna folkets vänskap, vilket är lätt om han tar det under sitt beskydd."52
52 Machiavelli (1512), "Fursten" , Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Machiavelli påtalar vikten av lokalbefolkningens stöd i ett antal olika situationer ett flertal gånger i "Fursten". Dock hävdar Machiavelli att det inte finns någon "särskild regel53" för hur folkets vänskap erhålls då det varierar från fall till fall, utan konstaterar endast att det är nödvändigt att ha lokalbefolkningen på sin sida. Däremot framkommer ett antal råd på hur en furste bör agera för att öka chansen att erhålla lokalbefolkningens stöd.
Stödet erhålls genom att "fursten"(läs: den som gör anspråk på makten) bör se till att vara "älskad"54 vilket en furste blir genom att ta befolkningen under sitt beskydd och inte förtrycka den55. Machiavelli talar även om vikten av uppmuntran för lokalbefolkningen att utveckla dess egna olika hantverkstraditioner och ekonomisk självförsörjan, exempelvis genom handel och åkerbruk. Produktionen av dessa ska dessutom inte hämmas av rädsla för att lejonparten av den ekonomiska verksamheten konfiskeras eller hårdbeskattas till den grad att verksamheten upphör. Tvärtom bör den verksamhet som bidrar till lokalbefolkningens och därmed samhällskroppens utveckling och välfärd uppmuntras av fursten56.
Machiavelli påtalar även nyttan av bruket av olika evenemang såsom fester och skådespel på lämpliga tillfällen för befolkningen samtidigt som fursten gör offentliga framträden och umgås med befolkningen57.
Machiavelli resonerar också kring de situationer där ett avgörande om det är bättre att vara älskad än fruktad eller tvärtom måste till. Hans slutsats är dock att även om det ideala vore att vara båda delar, är detta mycket svårt att förena. Säkrast är dock att vara fruktad, om ett val måste till58. Detta motiverar Machiavelli med att folket och dess strävan efter en egennytta på bekostnad av det allmänna goda, hålls i schack då risken att bli straffad föreligger59.
53 Machiavelli (1512), "Fursten" , Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.52, Kapitel IX
54Älskad, i den mening att man erhållit lokalbefolkningens gillande och stöd. I detta fall är det
översättningen till svenska som kan anses missvisande.
55 Machiavelli (1512), "Fursten" , Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.52, Kapitel IX
56 Ibid s.114, Kapitel XXI 57 Ibid
58 Ibid, s.84, Kapitel XVII 59 Ibid, s.85, Kapitel XVII
Diskussionen om det är bättre att vara fruktad än älskad avslutas med att Machiavelli understryker att det föreligger en skillnad mellan fruktan och hat, där lokalbefolkningens hat är direkt förödande för en furste. Den kloke fursten bör således bemöda sig om att inte bli hatad, då lokalbefolkningen av fri vilja ger denne sitt stöd utan sträva efter att bli ansedd som mild och inte som grym60. Således bör fursten inte ägna sig åt sådant som skapar misstro och hat hos lokalbefolkningen61, exempelvis genom att stjäla deras skörd, kvinnor och andra ägodelar.
En furste kan inledningsvis mötas av svårigheter att vinna
lokalbefolkningens stöd, vilket inte är ovanligt när denne inför nya förordningar och ställs inför de problem som det innebär att ta över ett område där delar av
lokalbefolkningen inte nödvändigtvis tar emot den nye fursten med öppna armar. Det är således upp till fursten att övervinna dessa friktioner, ty då kan han vara säker på inflytande och ett gott förvaltarskap i området62.
Machiavelli betonar dock en skillnad mellan att vara en furste som åtnjuter lokalbefolkningens stöd och en furste som blint förlitar sig på folkets hjälp vid svåra tider och räknar med dess lojalitet även om fursten avsätts av en starkare, främmande makt63. Tvärtom gäller det att vara påpasslig gentemot lokalbefolkningens inställning, ty det är mer regel än undantag att en missnöjd lokalbefolkning kommer att stödja första, bästa främmande makt om de inte rent av aktivt tillkallar denna64.
Även här är det bästa skyddet mot sammansvärjningar och stämplingar som i nämndes ovan att vara på god fot med lokalbefolkningen, eftersom den som leder ett sådant uppror rimligen gör det för att denne tror att lokalbefolkningen kommer att välkomna det.65 Skulle så inte vara fallet är svårigheterna att genomföra en sådan plan så pass riskfylld då den saknar stöd hos befolkningen vilket innebär att de sammansvurna rimligen inte kommer att kunna känna sig säkra då de avsatt en älskad furste66.
60 Machiavelli (1512), "Fursten" , Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.83, Kapitel XVII
61 Ibid, s.87, Kapitel XVII 62 Ibid, s.32, Kapitel VI 63 Ibid, s.53, Kapitel IX 64 Ibid, s.16, Kapitel III 65 Ibid, s.93, Kapitel XIX 66 Ibid, s.95, Kapitel XIX
4.1.2 Virtú
"En furste måste alltså väl kunna använda sig av djurets natur och han bör välja räven och lejonet som sina förebilder, ty lejonet kan inte försvara sig mot fällor och räven kan inte försvara sig mot vargar. Man är alltså tvungen att att vara räv för att se fällorna och lejon för att skrämma vargarna. Den som i all enkelhet förlitar sig på lejonets natur förstår inte detta".67
Machiavelli tillskriver rävens symboliska slughet som en önskvärd egenskap för en furste när det kommer till att, beroende på hur omständigheterna ser ut, ändra avlagda löften givet att de nya förutsättningarna för att hålla sitt ord skulle innebära mer skada än nytta för fursten68.
Han talar även om att en furste, speciellt en ny sådan, bör uppvisa egenskaper som är ansedda som goda i frågan om exempelvis sedlighet,
medmänsklighet och mildhet i syfte att erhålla det ovärderliga stödet från lokalbefolkningen. Däremot så måste fursten vara beredd att vända kappan efter vinden och ha förmåga att uppvisa motsatta sidor för att bibehålla sin auktoritet, skulle det krävas av de yttre omständigheterna69. Till detta så bör fursten föra sig på ett sådant sätt som inger respekt och inte delta i självförnedrande nöjen, vilket gör att Machiavelli hävdar att furstens underställdas incitament att underminera hans
ledarskap på så vis underblåses70.
Föraktad blir dock den som anses vara tvehågsen, feg och allmänt bristande i handlingskraft, vilket innebär att en furste bör tydligt visa sig dynamisk i sitt maktutövande71. Den som inte är dynamisk och reagerar på ändrade förhållanden i omvärlden kommer således förr eller senare att förlora sin makt72.
67 Machiavelli (1512), "Fursten”, Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.89, Kapitel XVIII
68 Ibid
69 Ibid, s.90, Kapitel XVIII 70 Ibid, s.101, Kapitel XIX 71 Ibid, s.92, Kapitel XIX 72 Ibid, s.121, Kapitel XXIV
Inte heller den som förvärvar sin position genom beslut som förvisso kan anses präglas av virtú, men som innebär beslut som genomförs utan ära genom exempelvis förräderi anser Machiavelli vara en furste med virtú73.
4.1.3 Fortuna
"Men för att vår fria vilja inte alldeles skall utsläckas anser jag, att det visserligen kan vara sant att ödet till hälften bestämmer våra handlingar men att det också låter oss besluta över ungefärligen den andra hälften"74.
En ödeläggande, ostoppbar stormflod som tar med sig allt i sin väg får representera ödet, eller fortuna, i kapitel 25 i "Fursten". Floden är, trots sin natur och uppkomst ur slumpen, ändock möjlig att tygla i viss mån genom exempelvis
förberedelser såsom fördämningar och kanalbyggen75.
På samma sätt är det med förhållandet till fortuna, där Machiavelli varnar för att lämna sitt öde i tillfälligheternas händer. Däremot så är den furste som bejakar fortuna, och anpassar sig och sitt förhållandesätt gentemot de rådande tiderna mer benägen att vara lycklig än den som inte anpassar sig76
Som exempel ställs olika personer med olika personlig disposition mot varandra, där exempelvis två lugna män som agerar likadant i vardagen möter vitt skilda öden. Med detta sagt, så är det desto svårare att kunna identifiera tillfälligheten när den visar sig, om det innebär att en person måste ändra sin personlighet. Detta kan alltså sammanfattas med att säga att människor är lyckliga och framgångsrika när de yttre tillfälligheterna överrensstämmer med deras disposition, och mindre lyckliga när faktorerna inte ligger i fas.
Machiavelli avslutar kapitel 25 med att likna detta fenomen, (ödet eller fortuna), med en kvinna som måste kuvas. Detta motiveras med att fru fortuna är de ungas vän, ty de är alltid mindre försiktiga och mer impulsiva i sin natur vilket leder
73 Machiavelli (1512), "Fursten", Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.46, Kapitel VIII
74 Ibid, s.123, Kapitel XXV 75 Ibid, s.124, kapitel XXV 76 Ibid
till att de kommenderar henne. Således, har den djärve mer att vinna inom fortunas spel än den som inte är villig att ta risker77.
4.2 Kilcullens "28 artiklar"
4.2.1 Lokalbefolkningens stöd
"Build common interests and mobilize popular support. This is your true main effort; everything else is secondary"78.
Kilcullen hävdar att vinna lokalbefolkningens stöd är en nyckelfaktor till att nå framgång i en irreguljär konflikt, vilket endast går att göra genom att samverka och på plats skapa goda band med lokalbefolkningen79 och dess formella och
informella ledare. Det är viktigt att förmedla en känsla till befolkningen att
befälhavaren (i detta fall en synonym till "furste" som användes tidigare i kapitlet) tillhandahåller både ett fysiskt skydd (exempelvis genom frekvent och avskräckande patrullering över tiden80), samt bättre förutsättningar för lokalbefolkningens
tillvaratagande av egenintressen81. Befälhavaren bör även lägga en ansenlig tid på att lära känna sitt operationsområde, för att på så vis förstå situationen bättre82. Dessutom bör befälhavaren identifiera vilka "strängar" denne kan slå an på genom att undersöka vilka värderingar som är viktiga i just detta område. Dessa bör denne sedan utnyttja i syfte att skapa större mentala avstånd mellan lokalbefolkingen och insurgenterna83.
77 Machiavelli (1512), "Fursten", Natur och kultur, 5.e utgåvan 1958, nytryck
Norhaven Paperback A/S, 2002, s.127, Kapitel XXV
78 Kilcullen (2006), ”Twenty-Eight Articles: Fundamentals of Company-Level Counterinsurgency" artikel 13 79 Ibid, artikel 10 80 Ibid, artikel 16 81 Ibid, artikel 13 82 Ibid, artikel 1 83 Ibid, artikel 21
En kulturell rådgivare är också att rekommendera, då denne är ett effektivt hjälpmedel för befälhavaren84.
Inkluderat i detta ingår även ett fokus på kvinnor, i egenskap av centralgestalt i familjebilden och som potentiell medhjälpare för insurgenter genom underhåll, varför dessa ska särskilt uppmärksammas genom att med hjälp av egna, kvinnliga medarbetare skapa goda relationer85.
Att ta den direkta striden med insurgenterna kan ha en motverkande effekt på operationen i området som helhet. Därför råder Kilcullen befälhavaren att fokusera på att slå mot insurgenternas strategier snarare än att söka slå dem i ett öppet slag. En sådan strategi är just att "slåss" om befolkningen8687. På samma sätt så bör befälhavaren ha goda relationer till media, då media har stort inflytande inte bara på den lokala, utan även den globala, befolkningen88.
Befälhavaren bör på samma sätt ha goda relationer med andra aktörer i området, exempelvis NGO, eftersom det är helheten av alla åtgärder som görs som leder till att nå framgång i den irreguljära konflikten89.
4.2.2 Virtú
" In counterinsurgency, the initiative is everything. If the enemy is reacting to you, you control the environment. Provided you mobilize the population, you will win. If you are reacting to the enemy, even if you are killing or capturing him in large numbers, then he is controlling the environment and you
will eventually lose. "90
Kilcullen hävdar att befälhavaren, väl på plats, kommer att tvingas att utreda ett stort antal frågor som rör insurgenternas verksamhet. Det är av vikt att
84 Kilcullen (2006), ”Twenty-Eight Articles: Fundamentals of Company-Level Counterinsurgency" artikel 6 85 Ibid, artikel 19 86 Ibid, artikel 25 87 Ibid, artikel 14 88 Ibid, artikel 18 89 Ibid, artikel 4 90 Ibid, artikel 28
klarlägga vad som egentligen händer, vem som känner vem och få en förståelse för den unika situationen som råder. Inte minst är detta viktigt för att kunna ta snabba beslut i hastigt uppkomna situationer, som inte leder till försämrade förutsättningar för att lösa uppgiften91. Befälhavaren bör dessutom vara beredd på att omarbeta sin plan, där framförallt målen är tydliga även om metoderna för att nå dem kommer att ändras under resans gång92. Återigen understryks vikten av att bekämpa fiendens strategier framför öppna slag93. Dessutom är en mental förberedelse på motgångar nödvändig eftersom de är oundvikliga. Detta löses enklast genom att återgå ett steg i sin plan med vetskapen om att det inte nödvändigtvis betyder ett misslyckande i helhetsperspektivet94. Kilcullen rekommenderar också att en viss uppföljning av resultaten sker, i syfte att faktiskt kunna följa utvecklingen (om än långsam)95 men även för att kunna överlämna ett underlag innehållandes det ackumulerade arbetets resultat och kartläggning av området96.
I planen bör en del samhällsbyggnadsprojekt ingå. Även om den
verksamheten i stort är identisk med vad vissa icke-statliga aktörer (NGO) gör, är det inte ovanligt att dessa inte vill bli associerade med befälhavaren och det denne representerar i syfte att upprätthålla en neutral framtoning. Här är det värt att nämna att de projekt som befälhavaren genomför kommer inte bara att gynna
lokalbefolkningen, men även motverka fiendens strategier att vinna densamma97. En del av detta projekt bör innehålla understödjandet av lokala truppers utbildning, vilka bör syfta till att kämpa på samma sätt som motståndaren avseende struktur. Detta i sig blir en grund för fortsatt rekrytering av lokalbefolkningen till befälhavarens sida genom att erbjuda en metod för lokalbefolkningens egna försvar98. Överlag
rekommenderas att dessa projekt hålls småskaliga snarare än på en större nivå, med hänsyn till effektivitet och resursutnyttjande99.
91 Kilcullen (2006), ”Twenty-Eight Articles: Fundamentals of Company-Level Counterinsurgency" artikel 2 92 Ibid, artikel 9 93 Ibid, artikel 25 94 Ibid, artikel 17 95 Ibid, artikel 20 96 Ibid, artikel 12 97 Ibid, artikel 23 98 Ibid, artikel 22 99 Ibid, artikel 24
Det är viktigt, enligt Kilcullen, att tidigt under operationen nå framgång (oavsett metod) för att kunna erhålla initiativet gentemot motståndaren100. Initiativ är en annan nyckelfaktor som identifieras i texten. Då befälhavaren behärskar
omgivningen tvingas fienden att reagera, snarare än att agera, vilket ökar
sannolikheten för fienden att förlora lokalbefolkningens stöd. Därför är det viktigt att bibehålla detta stöd samtidigt som befälhavaren strävar efter att upnå de satta målen i sin plan101. Även om initiativ är prisvärt, så varnar Kilcullen för att tillgripa
"traditionella" reaktioner på saker som sker i operationsområdet. Det är i det här fallet avgörande att ha en normalbild fastställd för sig, vilket kan hindra att inlärda
reaktioner på händelser kan vara förödande i ett nytt operationsområde, varför en viss tillbakahållsamhet är att föredra102.
Således är det viktigt att befälhavarens underställda ingående orienteras om uppgiften och vad som faktiskt gäller och händer i insatsområdet så att de i sin tur kan agera självständigt103.
Kilcullen hävdar dessutom att det är mer förtjänstfullt att ha en så pass flexibel befälskår, att en talangfull yngre befälhavare som har uppenbar förståelse för situationen och ett gott sätt att hantera den inte bör bromsas av sin grad tll förmån för en med mindre förståelse men högre grad104.
Dessutom så bör befälhavaren anpassa sina styrkors utrustning efter just rådande hotbild som i efterhand som området lär kännas bättre kan fastställas105, i syfte att effektivisera deras närvaro och förmåga.
100 Kilcullen (2006), ”Twenty-Eight Articles: Fundamentals of Company-Level Counterinsurgency" artikel 15 101 Ibid, artikel 28 102 Ibid, artikel 11 103 Ibid, artikel 7 104 Ibid, artikel 8 105 Ibid ,artikel 5
4.2.3 Fortuna
"Again, you need close interagency relationships to exploit opportunities to co-opt segments of the enemy. This helps you wind down the insurgency without alienating potential local allies who have relatives or friends in the insurgent movement"106.
En gedigen underrättelsesektion som "lägger pussel" är en förutsättning för att lyckas, enligt Kilcullen. Den är såpass viktig att han anser det rimligt att omfördela personal ur stridande enheter till att ingå i underrättelsesektionen, även om detta innebär en enhet mindre i exempelvis skytteplutonen107. Trots att denna sektion bör ha en tämligen hög arbetstakt med tanke på det material som måste bearbetas, är det viktigt att befälhavaren är mentalt förberedd på att vissa motgångar är oundvikliga oavsett hur väl befälhavaren ansett sig gardera sig mot det. Här gäller det att kunna acceptera motgången och istället se över sin plan för att fortsätta kampen108.
Dessutom så påtalar Kilcullen att det generella förhållningssättet gentemot ett direkt nedkämpande av fienden torde kännetecknas av att befälhavaren endast bekämpar fienden när han visar sig. Fokus bör ligga på att genomföra en omgivningscentrerad strategi snarare än en fiendecentrerad. Detta innebär att en samverkan med NGO är oundviklig samtidigt som denna samverkan kan öppna upp tillfällen som kan föranleda till vital information om fienden och dennes verksamhet och således slutligen gynna befälhavarens relation med lokalbefolkingen109.
Avslutningsvis rekommenderas befälhavaren att hålla sin
avvecklingsplan för operationen hemlig. Detta av anledning att det stadiet innebär en särskilt känslig period för befälhavarens styrkor i fråga om maktbalansen i området, eftersom motståndaren får ett enormt gensvar om denne lyckas genomföra en betydande attack och på så vis rubba lokalbefolkingens förtroende gentemot befälhavarens förmåga att kunna försvara dem110.
106 Kilcullen (2006), ”Twenty-Eight Articles: Fundamentals of Company-Level Counterinsurgency", artikel 26
107 Ibid, artikel 3 108 Ibid, artikel 17 109 Ibid, artikel 26 110 Ibid, artikel 27
5 Resultatredovisning
I detta kapitel följer en sammanfattning av resultaten som erhållits i den empiriska undersökningen samt besvarandet av uppsatsens frågeställning.