Stefan Agrenius, Göteborgs universitet / Jan Albertsson, Umeå universitet / Hans Cederwall, Stockholms universitet / Marina Magnusson, Marine Monitoring AB
miljö
Ö V E R V A K N I N G
2008
n Den för svenska vatten nya krabban Goneplax rhomboides, funnen på femtio meters djup utanför Lysekil. Krabban lever nedgrävd i sandiga sediment. Den har normalt en sydlig utbredning, från Engelska öarna till Sydafrika samt Medelhavet.
Foto: Matz Berggr
en
n D fö k tt k bb G l h b id f å f ti t dj
Foto: Matz Ber
gg
re
n
52
H AV E T 2 0 0 9 STATUS FÖR BOTTENDJURSAMHÄLLET 2008 dålig hög god måttlig otillfredställande Ekologisk status Öregrund och Gräsö Söderhamn Norrbyn Rånefjärden Askö Sankt Anna Gryts skärgård Laholmsbukten Gullmarsfjorden Koljefjorden MisterhultStatus för stationer och områden där provtagning utförs inom löpande miljöövervakningsprogram och klassning kunnat göras. Cirklar anger att områdena är klassade enligt bedömningsgrunden för mjukbottenfauna. Kvadrater anger klassning av stationer enligt expert- bedömning, eftersom provtagnings- programmen i dessa områden ännu inte hunnit anpassas till de nya bedöm- ningsgrunderna. I denna grupp ingår också sex områden där undersökning- arna utförts med sedimentprofilkamera, en metod som är föreslagen att ingå i bedömningsgrunderna.
n Gråsuggan Pseudione cf. Borealis är en parasit
av ordningen Epicarida, funnen på flera lokaler längs Bohuskusten vid 2008 års provtagning. Den lever i gälhålan hos det grävande kräftdjuret Callianassa
subterranea. Exemplaret på bilden är en hona med en
liten hane sittande på bakkroppen. Arten har tidigare hittats i södra Nordsjön, men inte i Sverige.
Foto: Matz Berggr
1995 2000 2005 2 4 6 8 10 GAVIK/EDSÄTTERFJÄRDEN BQI 1985 1990 1995 2000 2005 NORRBYOMRÅDET 2 4 6 8 10 BQI 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 ASKÖOMRÅDET 2 4 6 8 10 BQI 2002 2004 2006 2008 11 12 13 14 2004 2006 2008 Kust Hav Skagerrak Kattegatt VÄSTKUSTEN BQI
miljöstatus. Bedömningen överensstäm- mer med den som görs inom Kalmar läns program för recipientkontroll. Blekinge skärgård håller god status, och även här stämmer bedömningen väl med den som görs inom länets program för recipient- kontroll.
Alla provtagningsområden runt Got - land håller god status. För Fårösunds del innebär det en förbättring jämfört med tidigare.
Västkusten
Kattegatt håller, med få undantag, endast måttlig status. Till skillnad mot övriga svenska havsområden är det framförallt i öppna havet som de största förändringarna skett. Här håller samtliga lokaler som tidi- gare höll god status, efter flera års utarm- ning av faunan nu endast måttlig status. Utarmningen beror på att såväl antalet individer som antalet arter har minskat, och att faunan, nu i högre utsträckning består av långlivade arter som klassas som
mindre känsliga för miljöstörningar. De flesta lokalerna längs Hallandskus- ten och i Göteborgs skärgård håller, som tidigare år, endast måttlig status. Två loka- ler utanför Onsalahalvön håller dock god status.
Tillståndet för Kattegatts fjordar och vikar är oförändrat sedan förra året. Dessa områden är påverkade av såväl storskaliga som lokala faktorer, och drabbas vissa år av syrebrist. I den innersta, skyddade delen av Kungsbackafjorden är statusen otillfreds- ställande. I Laholmsbukten, som tidigare har varit utsatt för syrebrist, är statusen måttlig. I Skälderviken och norra Öresund, som endast provtas med sedimentprofilka- mera, är statusen god.
I Skagerraks öppna hav är statusen fort- satt god. Bland kust- och skärgårdslokaler är dock trenden nedåtgående, och idag är det endast tre lokaler som håller god status. Här är det inte fråga om någon förskjutning i proportionen mellan känsligare och tåli- gare arter, utan den nedåtgående trenden
beror på att antalet individer och, framför allt, det totala antalet arter minskar.
Det är stora skillnader i miljösituatio- nen bland lokalerna i innerskärgård och fjordar. Gullmarsfjordens djuphåla har fått sänkt status från hög till måttlig, beroende på en långvarig period med låga syrevär- den under vintern 2007/2008. Fjordens inre delar håller dock fortsatt hög status. I övrigt håller fjordarna innanför Orust och Tjörn måttlig status. Detta beror bland annat på ökad förekomst av den oppor- tunistiska havsborstmasken Scalibregma
inflatum, vilken är vanlig i störda miljöer
och därför har lågt känslighetsvärde. Koljöfjorden, som har flera trösklar, håller otillfredsställande status. Fjorden saknar helt fauna i sina djupare delar.
Av de cirka 280 olika arter som samla- des in i 2008 års provtagning hittades två kräftdjursarter, med normalt sett sydligare utbredning, som aldrig tidigare påträffats i svenska vatten.
I Höga kusten- och Norrby- området i Bottniska viken har miljöstatusen försäm-
rats jämfört med i fjol.
Asköområdet har under en längre tid visat en sjun- kande trend i miljöstatusen,
men de senaste åren har trenden brutits.
Kattegatts utsjöområden har visat sjunkande miljö- status. Även Skagerraks kust- och skärgårdslokaler visar sjunkande trend, medan miljöstatusen i Skagerraks utsjöområden är oförändrat god.
54
H AV E T 2 0 0 9 Förvaltningen av fisk i havet har traditio-nellt grundats på att enskilda bestånd har bedömts var för sig. Idag vet man att alla delar i ett ekosystem påverkar varandra, och för att kunna bedöma och förvalta ett fiskbestånd krävs att man an- vänder sig av en ekosystemansats. Hur detta ska göras är dessvärre inte helt klart. Att visa att det skett en förändring i ekosystemet är inget problem, men att visa vad som orsakat förändringen är svårare. För forskare gäller det nu att skapa ett pragmatiskt underlag som kan användas för att ge oss en ekosystem- baserad fiskeförvaltning.
■ Internationella Havsforskningsrådet, som ger råd om fiskbeståndens status, har under mer än två decennier varnat för att dagens höga fiskekapacitet inte är ekolo- giskt hållbar. Idag fiskar alltför många fiskebåtar på krympande bestånd. Situa- tionen är alarmerande, och både förvaltare och fiskare har aviserat kraftfulla åtgärder för att förhindra en biologisk kollaps av främst bottenlevande fiskbestånd.
Samtidigt har forskning visat att fisket också påverkar havens ekosystem. Effek- tivt fiske med stora trålar eller snörpvadar minskar förekomsten av större matfiskar, och man tvingas fiska efter allt mer småväx- ta arter. En känd forskare, Daniel Pauly, har beskrivit processen som att behöva fiska allt längre ner i födokedjan, ”fishing down the foodweb”. När vi igår fångade tonfisk och stor torsk kommer vi imorgon att fiska efter maneter. Det är ett skräckscenario som manar till en bättre förvaltning av fisk och fiske.
Upp och ner i näringskedjan
Det är uppenbart att ekologiska samband är viktiga. En hörnsten i ekologisk teori är att energi slussas genom näringskedjor från många små till få stora organismer. Redan under 1960-talet beskrevs näringspyrami- der i Östersjön och Nordsjön för att visa hur produktionen av växtplankton styrde förekomsten av organismer högre upp i näringskedjan – ett förlopp som kallas bottom up-reglering. Senare forskning har också kunnat visa det omvända, det vill säga top down-reglering, där toppredato- rer påverkar den biologiska produktionen längre ned i näringskedjan. Exempel på sådana kaskadförändringar är överfiske av torsk i Östersjön som har bidragit till en
ökande mängd skarpsill. Skarpsillen äter upp djurplankton, vilket i sin tur resulterar i mer algblomningar.
Även om dagens forskning om havens ekosystem har kommit långt, är det svårt att omsätta dessa resultat i praktisk fiske- riförvaltning.
Indikatorer visar förändring
Ett sätt att illustrera ekologiska föränd- ringar är att använda sig av indikatorer som beskriver tillstånd hos ekosystem eller samhällen. Ekologiska indikatorer för fisk- samhällen kan grovt indelas i tre grupper: t Storleksbaserade indikatorer som beskri-
ver fisksamhällens struktur, det vill säga hur många små organismer det finns