Maktstrukturer i organisationen

Temat framställning av maktstrukturer visar hur förhållandena framställs främst mellan organisationen och dess anställda samt organisationen i förhållande till samhället och

kunderna. Eftersom Skanska är en vinstdrivande organisation kan det antas att maktstrukturer utgör grunden i relationerna. Förbindelsen mellan Skanska och kunderna benämns med uttrycket "samverkan" i Bilaga 2 vilket tyder på att det är en ömsesidig relation som gynnar båda parter. Benämningen tyder även på att de arbetar med god avsikt. Skanska är inte

överlägsna utan ska ses som en samarbetspartner. De har då ett ömsesidigt maktförhållande. I texten finns också ett citat av vice direktör Gunnar Hagman:

För att kunna utveckla morgondagens samhälle måste vi leva våra värderingar, och tillsammans främja öppna, inkluderande miljöer för såväl våra medarbetare, kunder och brukare.

Citatet ger tyngd åt det som skrivs och visar att värderingarna är förankrade till allra högsta position. Men vice direktörens höga subjektsposition visar också att det är en hierarkisk organisation. Denna struktur har stor inverkan på de rådande maktförhållandena (Schein, 2017). Ytterligare maktstrukturer som återfinns i texten är de mellan kollegorna. Arbetsledare är överordnade projektingenjörer och produktionschefer är i sin tur överordnade arbetsledare, detta beskrivs i Bilaga 3. Än en gång syns en hierarkisk organisationsstruktur. Det antyder att organisationen inte är speciellt moderniserad och därför åter igen har en traditionellt

hierarkisk organisationskultur av maktsubventioner. Det betyder att det finns såväl dolda som synliga strukturer som utgör makten i organisationen. En äldre modell av

organisationsstruktur har även bevisats ha en trögrörlig jämställdhetsutveckling (Abrahamsson, 2014).

Organisationen visar maktstrukturer i relation till de anställda genom att tillskriva dem särskilda egenskaper. Studien presenterar och utreder vidare hur de olika medarbetarnas roll i maktstrukturen synliggörs. I de fall där texten behandlar kvinnliga chefer erkänns också

31

svagheter i samband med maktpositionerna. Caroline medger sig svag genom att nämna svårigheten med att delegera ansvaret till andra. Fenomenet uttrycks i Bilaga 3 med “jobba med mig själv”, “våga”, “släppa ansvaret”, “utmaning” och “som spindeln i nätet i ett projekt”. Caroline framstår därför som en ödmjuk chef. Detta kan ses som en strukturell ojämlikhet där texten riskerar att reproducera stereotypa genuskonstruktioner kring hur män och kvinnor ska bete sig (SOU 2010:84). Ytterligare en koppling till detta kan relateras till tidigare begreppsdefinitioner kring kön och genus. Dessa begrepp ses i vetenskapliga sammanhang som en social konstruktion som produceras utifrån de normer och traditioner som är rådande i den kultur och tid vi lever i. Texten nämner varken manlig

överrepresentation eller kvinnlig underrepresentation. Att inte nämna fenomenet kan vara ett tecken på att inte vilja störa maktpositionen som den kvinnliga ledaren faktiskt har i texten. Det kan också ses som nedtoning av problemet och endast göra utrymme för det som de vill framställa, alltså att de har kvinnliga chefer.

Emma uttrycker i sin intervju tacksamhet för att Skanska har gett henne utbildning. I texten finns till exempel uttrycken "fått gå utbildningar", "möjlighet att utvecklas", "ta mig vidare" och "snart kommer jag få vikariera som produktionschef" (Bilaga 4). Emma förmedlar en positiv bild av Skanska genom positivt laddade ord som alla speglar en framåtanda. Emma säger också att "Det känns jätteroligt att kunna utvecklas utan att behöva byta arbetsgivare". Detta ger intrycket av att Skanska är en bra arbetsgivare om en vill arbeta sig uppåt, men tyder också på ett maktförhållande mellan Skanska och Emma. Relationerna innehar även en hierarkisk struktur eftersom att Skanska blir “hjälten” i texten som ger Emma dessa

möjligheter.

I intervjun med Anna visar sändaren tydlig närvaro med sin beroendeställning till Skanska genom uttrycket “det hänt mycket inom jämställdhetsfrågan både i branschen och på Skanska” (Bilaga 5). Problemen som finns inom branschen, som bland annat kampanjen Machokulturen men också hashtaggen sistaspikenikistan visar på, nämns inte. De svårigheter som finns nedtonas för att istället göra plats åt det som är viktigt för Skanska. Som tidigare visats har organisationens jämställdhetsarbete varit trögrörligt. Sändaren är även noga med ordval i detta påstående: "ett område", "hon tycker". Ordvalen stärker intrycket av att det är Annas, inte Skanskas, åsikt som uttryckts. Att ordet "jobbarkompisar" används öppnar upp för tolkningsmöjligheten att det kanske är enbart just på Annas avdelning könsfördelningen är skev. Alternativt att det är just kompisar som Anna har gemensamma intressen och trivs med hon saknar på jobbet.

32

Jennys roll som mamma får utrymme i texten. Texten nämner "ungarna" och ordet sätts in i en bildlig historia när de åker över en bro Jenny varit med och byggt (Bilaga 6). Abrahamsson och Waara skriver i sin studie från 2005 om hur kvinnor och män skildras i massmedia. Ett tema som ofta används i reportage om kvinnor är barn-familj-föräldrar samtidigt som antalet skildringar av män i detta tema är näst intill obefintliga. Massmedia rapporterar och sätter dagordningen i samhället. Därmed har makthavarna stort inflytande på vad som

kommuniceras, men journalister har i sin tur också stor betydelse över hur politiker och organisationer agerar (Eriksson, 2017). Hur Skanska skildrar män och kvinnor kan därför antas ta sig liknande uttryck som medierna.

I texten (Bilaga 6) beskrivs också en situation då Jenny inte agerat enligt den typiskt feminina rollen när hon tillrättavisade några äldre män på arbetsplatsen. Detta beskrivs med uttrycket “det gick en säkring”. Hon beskriver själv situationen med “Jag röt ifrån ordentligt, pekade med hela handen och talade om precis hur jag ville ha jobbet gjort.”. Som svar på Jennys beteende placerar männen en leksaksdinosaurie på Jennys skrivbord. I texten uttrycker Jenny att hon upplevde handlingen från männen som roande men händelseförloppet kan enligt Padavics studie (1991) tolkas som en omförhandling av den manligt dominerade

organisationskulturen. När denna makthavande kultur inte längre kan kategorisera kvinnan som feminin eller ofeminin behöver ordning återställas genom handlingar som legitimerar kvinnans själv-representation.

Raghad framställs som en produkt av vissa maktförhållanden där Skanska som organisation är den stora makthavaren. Hon beskrivs som att hon inte hade varit någonting utan

organisationen. Denna bedömning görs av att inget utan anknytning till Skanska i Raghads liv nämns. Relationen mellan organisationen och Raghad uttrycks med “drömjobb”, “glad”, “utvald”, “välbekant” och “tacksam”. Skanska framställs som hjälten med uttrycken “tack vare”, “till slut”, “gnista av hopp” och “värdefull” (Bilaga 7). Dessa uttalanden ger sken av att Skanska har hittat Raghad själva och tagit tillvara på hennes kompetens. Detta är dock inte fallet eftersom det också står att det var Arbetsförmedlingen som berättade för Raghad om Skanskas internationella ledarskapsprogram.

Relationerna beskrivs som goda mellan de anställda och organisationen. Framförallt har alla Skanska att tacka för mycket och beskrivs därmed som undergivna Skanskas maktstruktur. Genom att inte påvisa de maktstrukturer som är knutna till kön inom organisationen

(Folksam, 2009; Byggnads, 2015) visar de inte heller att de vill förändra dem. Faktumet att de inte nämner fördelningen som finns inom organisationen gör att de nedtonar fenomenet och

33

därmed framstår de som nöjda med hur situationen ser ut. Det som presenteras i texten är alltså den sanningen som ledningen vill ha. Genom att inte nämna problematiken med organisationskulturen finns ett maktförhållande mellan textens sändare och mottagare. Sändaren visar därmed ett tydligt maktförhållande över mottagaren genom att nedtona sanningen. Att ordet jämställdhet inte används kan således också ses som ett sätt att nedtona problematiken som finns.

Sammanfattningsvis syns den tydligaste maktstrukturen mellan Skanska och de anställda. Relationen är bland annat finansiell men det som framhävs i texten är framför allt Skanskas psykiska maktförhållande. Medarbetarna har alla en beroendeposition som fylls av psykiska förnödenheter som personlighetsutveckling, samhörighet, kunskap och sociala relationer.