Här möter vi igen karaktärerna Mamma Mu och Kråkan. Mamma Mu som ligger i
sommarhage har tråkigt och bestämmer sig att smita till badet. Hon råkar ut för en olycka när hon försöker ta sig över taggtråden. Hennes mage blöder och hon får också en stor bula i pannan. Bonden kommer springande till den gråtande Mu och tar hand om hennes sår på magen. Bulan upptäcker han inte och Mu ber Kråkan hämta något kallt ur frysen som hon hört hjälper vid sådana besvär. Kråkan äter upp det mesta han hittar förutom spenat. Den frysta spenaten hjälper och bulan försvinner.
6.10.1 Huvud-, bi- och övriga karaktärer
Som i den tidigare analyserade boken möter man även här den kvinnliga huvudkaraktären Mamma Mu och den manlige huvudkaraktären Kråkan. Förutom dem finns det en manlig bonde som tar hand om Mus sår. I början finns det även sex andra kor som kommer springande när de hör Mu gråta.
6.10.2 Aktiviteter och egenskaper
Här är Mamma Mu passiv. Hon kan inte göra någon aktivitet på grund av sina skador. Men innan olyckan sker vill hon inte bara ligga i hagen utan vill ut i världen. Att hon inte kan sitta still utan är intresserad av omvärlden och vill röra sig längre ut utanför haget ger uttryck för äventyrslystna drag som utmärker manliga karaktärer. Mamma Mu utmärks även av kvinnliga egenskaper då hon agerar intuitivt när hon bestämmer sig för att ta sig ner till sjön. Hon visar känslor när hon skadar sig och börjar gråta av smärtan. Hon överdriver lite när hon berättar om det som hände för Kråkan. Genom att överdriva vill hon att Kråkan ska tycka synd om henne. Hon överdriver då hon säger att plåster som sattes på såret var jättestor medan i verkligheten var det bara en liten bit. Annat som hon överdriver med är att ”det kom hemskt mycket blod”. Mamma Mu passar in i Nikolajevas schema (se s. 15) över kvinnliga och manliga egenskaper. Hon är sårbar, beroende av andras hjälp och emotionell men vill också uppleva äventyr som väntar någon annanstans än på hemmaplan. Kråkan kan tillskrivas egenskaper som omtänksam då han lägger fryst spenat på Mus bula eller när han spolar av den gröna spenaten som smälte och rann av.
6.10.3 Könsutmärkande rekvisita
Även här skildras karaktärer som djur utan könskarakteristisk rekvisita. Färgerna är som i den föregående barnboken det vill säga sommarlika.
7 Jämförande analys och diskussion
I denna del redovisas det jag kommit fram efter att ha analyserat de tio mest utlånade bilderböckerna i Stockholms stadsbibliotek 2010. Redovisningen presenteras med samma upplägg som vid de enskilda bilderbokspresentationerna.
7.1 Huvud- bi- och övriga karaktärer
Resultat över de manliga och kvinnliga huvud-, bi- och övriga karaktärer som förekommer i bilderböckerna presenteras i nedanstående tabell.
Tabell 7.1 Antal manliga och kvinnliga karaktärer i de tio mest utlånade barnböckerna i
Stockholms Stadsbiblioteket år 2010
Mest utlånade bilderböckerna
H B Ö H B Ö 1. Hur långt når Alfons? 1 4 17 - - 4 2. Bu och Bä får besök 1 - - 1 - -3. Max Nalle 1 - - - - -4. Känner du Pippi? 1 5 7 2 2 12 5. Bu och Bä i skogen 1 - - 1 -
-6. När prinsar fångar drakar 1 - 37 - 1
-7. När prinsessor vaknar om natten - 2 - 1 -
-8. Alfons och soldatpappan 1 2 - - - 3
9. Mamma Mu åker rutschkana 1 - 2 1 - 1
10. Mamma Mu får ett sår 1 - 1 1 - 6
Totalt antal: 9 13 64 7 3 26
Antal manliga karaktärer Antal kvinnliga karaktärer
Totalt antal manliga karaktärer H+B+Ö
Totalt antal kvinnliga karaktärer H+B+Ö
86 st 36 st
70% 30%
H = Huvudkaraktärer – huvudpersoner/gestalter på vilka berättelsen är baserad eller handlar om, förekommer både i text och i bild under hela berättelsen
B = Bikaraktärer – förekommer både i text och i bild men inte är lika starkt framträdande som huvudkaraktärer
Ö = Övriga karaktärer – som syns i t ex bildbakgrunden och i texten tas upp endast ytligt eller nästan inte alls
Kåreland och Lindh-Munthers (2005) undersökning visar på den manliga dominansen som avser huvudpersonernas kön. Som det framgår från tabell 7.1 visar det sig även stämma med min studie. Den manliga dominansen i de undersökta böckerna gäller så väl huvud-, bi- som övriga karaktärer. Så många som 70 % av alla karaktärer i barnböckerna har maskulint kön. Endast 30 % av alla karaktärer utgör kvinnliga gestalter. Resultatet kan påverkas och förklaras med att på listan för de mest utlånade barnböckerna år 2010 finns det en del böcker som är skrivna av samma författare eller är skrivna för pojkar och om pojkar. Som till exempel, de två bilderböcker om Alfons ses som typiska pojkberättelser med många manliga
huvudpersoner. Likaså boken När prinsar fångar drakar påverkar statistiken anmärkningsvärt där hela 37 gestalter har manligt kön. Det betyder att i just den boken finns det fler manliga karaktärer än samtliga kvinnliga karaktärer i de tio undersökta böckerna tillsammans. En annan tolkning kan vara att dessa böcker tillhör pojkarnas favoriter och lånas om och om igen på grund av att de identifierar sig med böckernas manliga karaktärer.
Antalsskillnaden vad gäller huvudpersonens kön är inte så stor i jämförelse med dem andra kategorierna. Det finns sju kvinnliga huvudpersoner och nio manliga. Däremot finns det 3 respektive 26 kvinnliga bi- och övriga karaktärer jämfört med 13 respektive 64 manliga. Det kan tolkas att författaren på ett mer medvetet plan väljer att vara könsneutral när han/hon utformar huvudpersonerna. När det gäller bi- och övriga personer blir det lätt ”det gamla vanliga” och då får pojkarna dominans eftersom vi lever, som det sagts flera gånger, i ett samhälle där männen är överordnade och det normala.
Endast i boken När prinsessor vaknar om natten förekommer en kvinnlig huvudperson som är den enda kvinnliga huvudpersonen bland de analyserade bilderböckerna. Det finns däremot fem bilderböcker där båda könen delar på huvudrollen, det vill säga både en manlig och en kvinnlig huvudperson förekommer samtidigt. Kåreland och Lindh-Munther (2005) kommer fram till att många författare väljer både en flicka och en pojke som huvudpersoner för att låta det läsande barnet oavsett kön identifiera sig med bokens gestalter. Så är även fallet med de tio mest utlånade barnböckerna där det finns två böcker i serien om Mamma Mu och hennes kompis Kråkan, två böcker i serien om fåren Bu och Bä samt en om Pippi Långstrump.
Den bilden som ges i frågan om manliga och kvinnliga karaktärer i bilderböckerna visar som sagt den tydliga dominansen av manliga gestalter över de kvinnliga gestalterna.
Bilderböckerna som läses av barn eller för barn och visar denna obalans i könens uppträdande förankrar det synsättet att man är norm och kvinnor underordnas. Det är vuxna som skriver för barn och det är de som har makt och sätter sin prägel på barnlitteraturens, utformning och ideologiska innehåll (Andersson & Druker, 2008; Nikolajeva, 2004). Eftersom bilderböckerna nu för tiden utgör ett viktigt inslag i barns liv skulle ett mer medvetet val av karaktärernas kön förmedla en bild av ett mer jämlikt samhälle. Det är detta kulturella redskap som barn tidigt kommer i kontakt med i hemmet, i förskola och skolans tidigare år. Förskolans och skolans ansvar är att grundlägga och förankra jämställdhet mellan könen och vuxnas roll i den
processen (Lärarförbundet, 2006). Det är i samarbetet med vuxna som barn tillägnar sig olika typer av kunskap som har betydelse för hur världen omkring definieras och uppfattas
(Tetzchner 2001/2005).
7.2 Aktiviteter och egenskaper
När man tittar närmare på personernas egenskaper och aktiviteter i de analyserade
bilderböckerna visar det sig att i flera av dem, i mindre eller i större utsträckning, utmanas det traditionella synsättet på manlig och kvinnlig. Att visa mer positiva förebilder i barnböcker var det ökande kravet som startades på 1960-talet i samband med könsrollsdebatten (Kåreland 2001). Den utvecklingen fortsätter hela tiden och syns i bilderböckerna. Karaktärerna visar en blandning av manliga och kvinnliga egenskaper som finns i Nikolajevas (2004) schema. Dock är det mer förekommande att flickor tillskrivs stereotypiskt manliga egenskaper än män som har kvinnliga egenskaper. Kvinnliga gestalter tillskrivs manliga egenskaper som att vara stark, modig, aktiv och våga trots allt. De är däremot äventyrslystna. Mamma Mu vill utforska världen utanför sin hage och prövar nya spännande saker. Prinsessan i När prinsessor vaknar
om natten vågar gå ner i källaren och leta efter trollet trots varningar. Prinsessan i boken När prinsar fångar drakar ställer upp som lockbete utan den minsta protest. Man behöver inte
nämna gestalten Pippi som bryter mot de flesta stereotyper och normer som säger hur flickor ska vara och bete sig. Dessa kvinnliga gestalters egenskaper och aktiviteter stämmer delvis med resultaten som Kåreland (2005) och Kåreland och Lindh- Munther (2005) kommer fram till, där flickor är passiva och anpassliga.
Flera forskare (Hirdman 2001; Nikolajeva 2004) anser att mannen är norm och den manliga normen är överlägsen. Att kvinnliga gestalter uppvisar flera manliga egenskaper tyder på att dessa egenskaper uppfattas av samhället som positivt och som mer önskvärda medan så inte
är fallet med kvinnliga egenskaper. Trots det finner man i de analyserade bilderböckerna exempel på manliga karaktärer som uppvisar sin mjuka, känsliga och omtänksamma sida som av tradition uppfattas som kvinnliga egenskaper. Dessa karaktärer tillåts visa sin rädsla och dessutom erkänner den, som soldatpappan i Alfons och soldatpappa och Bu i Bu och Bä i
skogen som är rädd för myror. Tjuvarna i Känner du Pippi Långstrump? visar dessutom sin
sårbara och känsliga sida genom att gråta öppet.
Böcker om Alfons visar en stereotypisk bild av pojkar som umgås bara inom sin egen enkönade krets. De sysselsätter sig med busar, krigslekar, spikar och spelar fotboll. Pojkarna ägnar sig åt aktiviteter som är passande i enlighet med deras kön. Återigen kan man åberopa Hirdmans (2001) maskulinum som pojkar gör genom att hålla sig isär från det som är
kvinnligt och som förstärks genom att de umgås med varandra. Men det som utmärker denna bok är Alfons pappa som ensamstående pappa bryter mot stereotyper. Det är han som tar hand om Alfons och hela ansvaret för den privata sfären, hemmet, som annars tilldelas och tillhör kvinnors område. Kåreland och Lindh- Munthers (2005) undersökning visar att mammor och pappor skildras på ett traditionellt sätt. Mammor håller sig i köket och i bakgrunden medan pappor arbetar eller inte är närvarande. I de analyserade bilderböckerna finns bara en mamma. Det är i Alfons och soldatpappan där Hamdis mamma syns på ena bilden sittande vid
matbordet och en tolkning är att det är hon som har lagat maten. Hon säger ingenting, nämns inte i texten bara håller sig i bakgrunden. Men i Alfonsböcker är det hans pappa som sticker ut. Hans exempel visar att pappor kan bete sig icke traditionellt och Alfons pappa är
ensamstående pappa och utför sysslor som benämns kvinnliga. Han bryter mot genuskontrakt dvs. den styrda överenskommelsen mellan könen där män och kvinnor har åtskilda
förpliktelser i samhället och som Hirdman (2001) tar upp. Även soldatpappan kan ses som en icke stereotyp bild av pappor då han spenderar mycket tid med pojkarna. Men ändå när man läser boken får man ett intryck att boken är skriven om pojkar och för pojkar på grund av, som tidigare nämndes, att det nästan bara är manliga karaktärer som uppträder.
Minst stereotypiska i frågan om aktiviteter och egenskaper är fåren Bu och Bä samt pekboken
Max nalle. Fåren visas som jämställda då de utför samma saker tillsammans. Visst finns det
även här undantag då exempelvis Bä lagar och serverar mat till Bu. Men det är ingenting man tänker på direkt när man läser boken eftersom det trots allt finns mer stereotypbrytande inslag.
Att pekboken Max nalle även är den minst stereotypiska förklaras med att den riktas till de minsta barnen och trots att det är en pojke i boken kan varje litet barn identifiera sig med innehållet. I vissa fall, om genus hade inte markeras genom kläder eller frisyrer, så skulle man inte veta utifrån personernas egenskaper och aktiviteter om det är en flicka eller pojke. Så är det exempelvis med karaktärerna Bu och Bä i Lena och Olof Landströms serie.
Att det finns flera exempel på könsöverskridande i frågan om egenskaper och aktiviteter kan förklaras med bilderböckernas utgivningsår. Könsroller varierar mellan olika tidsperioder och uppfattningar om kvinnligt och manligt förändras (Olsson & Olsson 2008). De nyutgivna böckerna ger en mer nyanserad bild av genus men det är fortfarande den manliga normen som dominerar. Annat som kan ha inflytande på att den stereotypa bilden i vissa fall bryts är det faktum att det finns flera böcker som ingår i serie skrivna av samma författare.
7.3 Könsutmärkande rekvisita
Efter att jag har gått igenom bilderböckerna kommer jag fram till att det är utseendemässigt som manliga och kvinnliga gestalter skildras stereotypiskt. I de flesta bilderböckerna
markeras könstillhörighet genom rekvisita som av tradition ses som typisk manlig respektive kvinnlig rekvisita. Det överensstämmer med det som många forskare nämner. Hirdman (2001) talar om isärhållning som bygger på kontraster. Dessa kontraster omfattar bilderböcker
karaktärernas klädsel, färger samt det att pojkarna/män skildras med kort hår medan flickornas hår är längre. Det är det mest påfallande sättet att framhäva karaktärernas kön (Hirdman 2001). Enligt Grettve (2008) är det med hjälp av kläder som man skrivs in i socialt och kulturellt kodade rum och så är fallet med barnböckernas karaktärer. Att kläderna är det mest synliga och verkningsfulla sätten att synliggöra genustillhörighet nämndes även av Crane som Grettve (2008) hänvisat till.
Alla manliga karaktärer i de två analyserade bilderböckerna om Alfons bär antingen byxor eller kortbyxor och har kort hår. Kvinnorna i Alfonsböckerna bär klänningar och olika
håraccessoarer samt har längre hår. Samma mönster finner vi i de två bilderböcker om Bu och Bä. Fårens kön markeras med byxor respektive klänning som dessutom är i färger som i vårt samhälle förknippas antingen med det ena eller det andra könet och som jag har tagit upp i teoridelen. Det handlar om rosa färg på flickor och blå på pojkar. Bä bär rosa medan Bus kläder är blå. Dessutom en rosa rosett i Bäs hår markerar hennes kön.
Traditionella manliga och kvinnliga kläder bär också syskonen Tommy och Annika samt övriga karaktärer, förutom Pippi och den starke mannen, i Astrid Lindgrens Känner du Pippi
Långstrump? Pippi sticker ut med sina kläder som inte ses som stereotypa. Det kan bero på,
som jag ser det, att hon bor ensam och väljer kläder som passar henne och inte väljer kläder som styrs av samhällets normer eller dikteras av kvinnlig/manlig mode. Den starke mannens klädval kan däremot tolkas utifrån hans ”yrke” där det behövs bekväma kläder. Dock det blommiga mönstret på hans boxershorts kan jag bara ana om att det väckte folkets
uppmärksamhet på den tiden då boken skrevs. Annat som är stereotypiskt är presenter som Pippi väljer och ger till Tommy och Annika. Även hon som så ofta överskrider gränser, vet att det anses lämpligare att ge en flicka en brosch eller korallhalsband och till en pojke ett
anteckningsblock.
Även prinsessan i När prinsessor vaknar om natten har längre hår och en rosa klänning men det som utmärker henne är en blå mantel. Den blå manteln förknippar jag med seriefiguren Superman, trots att hans mantel var röd. Det faktum att det är en flicka och dessutom en prinsessa som bär manteln kan ses som stereotypbrytande. Hon likt Superman utstrålar styrka och mod och väntar inte, som prinsessor vi är vana vid att läsa om, på en prins som ger skydd. Annat som utmärker denna prinsessa och även prinsessan i boken När prinsar fångar drakar är ett litet svärd som de bär vilket annars var prinsarnas och riddarnas attribut. På detta sätt bryts också det stereotypa kontraktet där mannen är beskyddare (Hirdman 2001).
I pekboken Max nalle är pojken också korthårig. Hans kläder kan däremot idag ses som vilket litet barns som helst. Kläderna han bär, hans pyjamas, representerar barnets vardag som Grettve (2008) skriver om och som här är läggdags. Genom att visa barn bara som barn kan man kringgå genus och handlingen påverkas inte även om man byter ut huvudpersonen (Nikolajeva 2000). Dock framhävs pojkens kön, inte bara i namnet, men också med det blå inslaget på pottan och på täcket. Hade det inte varit dessa färger eller namnet skulle man inte veta könet.
Bland de tio analyserade bilderböckerna finner man exempel på undantag i frågan om klädsel eller snarare klädernas färg. Det avser prinsen i bilderboken När prinsar fångar drakar. Prinsen har kort hår och rosa byxor. Det bryter mot samhällets föreställning om att rosa färgen är reserverad endast för flickor och blå för pojkar. Det är det enda exempel men ändå värt att
notera eftersom prinsen i en viss mån utmanar normer genom färgvalet. Man kan bara anta hur många läsande barn eller föräldrar lägger märke till hans rosa kläder. Genom att han tillåts bära rosa färger sätter han, som Hirdman (2001) nämner, projektet att göra män i fara. Enligt Hirdman görs och förstärks maskulinum genom att hålla isär den manliga från den kvinnliga och prinsen bryter på detta sätt mot denna isärhållning.
Trots att prinsen har rosa kläder är omslaget helt blått medan inne i boken dominerar den rosa färgen. Barnboken har dubbla adressater, barn och vuxna (Rhedin, 2001) och man kan tänka sig att det blåa omslaget skulle fånga upp föräldrars eller det ”adekvata” könets
uppmärksamhet vid lån eller inköp. På liknande sätt kan bokomslaget ses på När prinsessor
vaknar om natten som i sin tur är rödaktigt och även här med mycket inslag av rosa och också
blått. Är inslag av rosafärg i böckerna ett sätt att bryta mönster?
Som sagt förmedlar de flesta bilderböckerna en stereotypisk bild av manliga och kvinnliga karaktärer i frågan om utseende och manliga/kvinnliga tillbehör. I serien om Mamma Mu och kompisen Kråkan av Juija Wieslander vet man att det ena är en kvinnlig karaktär då hon heter ”mamma Mu” och har juver medan den andra är en manlig karaktär. Deras könstillhörighet förstärks dock inte med ytterligare yttre rekvisita såsom kläder, frisyrer eller rosa respektive blå inslag av färg. Mu visas som en ko och Kråkan som en fågel.
Stereotyper som förmedlas i bilderböckerna omfattar ofta olika utmärkande inslag som markeras i bilder. Dessa är traditionella kvinnors respektive mäns kläder, långa respektive korta frisyrer, färger och i vissa fall leksaker. Denna könsmarkering förmedlas till barn och förankras eftersom barn lär sig tidigt och tillägnar sig kunskaper om hur världen omkring definieras och uppfattas samt sättet att tänka just genom kulturella redskap
(Tetzchner2001/2005) som här är bilderböckerna. I de analyserade bilderböckerna finner jag ett exempel där en kvinnlig gestalt bär ”avvikande” kläder. Det är Pippi som bär shortsbyxor. Man kan dra likhetstecknet mellan Pippi och en annan kvinnlig karaktär, Agda, som Williams (2004) skriver om. Båda karaktärerna klär ut sig i kläder som låter dem röra sig fritt och vara aktiva. Däremot finns det inget exempel på manliga karaktärer som klär sig i kvinnokläder. Det kan tolkas med att mannen är normen och genom att klä sig i kvinnokläder förlorar han sin status och blir betraktad med förakt som män i Williams (2004) analys av
Slutligen kan man fråga sig varför ens kön måste markeras på ett visst sätt och människor får inte bara vara människor och djur som gestaltas i böckerna inte bara får vara djur.
8 Sammanfattande diskussion
Syftet med detta examensarbete har varit att med utgångspunkt i de tio mest utlånade
barnböckerna på Stockholms stadsbibliotek år 2010 undersöka på vilket sätt pojkar respektive flickor visas utifrån ett genusperspektiv. För att genomföra arbetet har jag formulerat
frågeställningar som jag försökt få svar på. Det jag kommit fram till i min undersökning ger mig svaret på frågeställningarna. Det visar sig att bildböckerna i sin helhet visar en