För att kunna studera ålarnas vandring över växelströmskabeln användes ett system av fyra transekter med hydrofoner över Kalmarsunds smalaste del norr om Ölandsbron där kabeln är belägen. Avståndet mellan transekterna var mellan tre och fyra kilometer och kabeln går ungefär mitten mellan de meller sta transekterna. De hydrofonmottagare, av typen Vemco VR2, som användes för att detektera signalerna från sändarna på ålarna förankrades under vattnet och cirka 1,8 meter ovanför bottnen. Även i utsättningsområdet cirka sju kilo meter norr om den nordligaste transekten placerades hydrofoner för att kunna avgöra hur ålarna betedde sig efter utsättningen (Figur 2).
Spårningen av ålarna gjordes i anslutning till ålamörkret i oktober 2006. De registrerande hydrofonerna togs in efter tre veckor och informationen fördes över till bearbetningsprogram direkt ombord på den båt, Svea från Bergkvara, som användes. Totalt märktes 60 blankålar fördelat på två omgångar om 30 ålar som märktes och sattes ut med fyra dagars mellanrum för att optimera
möjligheterna för detektion. Alla ålar längdmättes och vägdes. Förutom en direkt visuell bedömning att ålarna var i vandringsfas innan märkningen, det vill säga att de var blankålar, mättes ögondiameter (enligt Pankhurst & Lythgoe 1983) och mängden lagrat fett mättes med ultraljud. Medellängden hos de märkta ålarna var 78 cm (standardavvikelse 0,077) och medelvikten var 0,91 kg (standardavvikelse 0,28). Ålarna fångades med botten garn i närområdet till kabeln och märktes samma dag redskapen vittjades.
Ålarna märktes vid ryggfenans framkant med individuellt kodade märken av typ Vemco V13 (Figur 1) som sänder en ultraljudssignal (69 kHz) med slumpvisa mellanrum på mellan 20 och 60 sekunder. Ljudstyrkan från mär kena är omkring 150 dB (re 1 µPa, 1 m). Sändarens vikt i vatten är 6 gram. Detta är mindre än 1 % av de märkta ålarnas vikt och under hälften av vad som bedöms vara gränsen för att inte störa ålarnas beteende (Jepsen m fl 2002).
Figur 2. Försöksområdet i Kalmarsund. De hydrofoner som användes för att detektera signalerna från sändarna på ålarna markerade med röda fyrkanter.
Betingelserna för ljudets maximala utbredning i Kalmarsund var extremt bra med jämn temperatur och salthalt i hela vattenvolymen. Ljudpulserna från märkena detekterades på över två kilometers avstånd i de flesta fall. Hydrofonerna placerades med en kilometers avstånd för att säkerställa att alla passager registrerades. Tidpunkten för ålens passage av transekterna kunde normalt skattas med några minuters marginal. Antalet registreringar i en mottagare ger ett mått på över hur lång sträcka sändaren var hörbar. Om antalet är detsamma i två angränsande mottagare passerar ålen mitt mellan dem. Kvoten mellan antalet mottagna signaler i angränsande hydrofoner ger en approximativ skattning av punkten för ålens passage. I de fall övervägande delen av signalerna hördes i endast en hydrofon har dennas position använts. Vid enstaka tillfällen var mottagningen var så god att ålen hördes även mellan två transekter. Det var dock i dessa fall möjligt att bedöma om ålen vänt inom området eller passerat endera av dem.
Med hjälp av tiden mellan transektpassagerna och avståndet mellan punk terna där ålen passerat beräknades ålens medelhastighet relativt botten. För att få ålens verkliga simhastighet måste hänsyn tas till strömmen i sundet.
Mätning av vattenströmmen gjordes vid Kalmar cirka 9 kilometer söder om den sydligaste transekten. Med hjälp av en fast ekolodsströmmätare (acoustic doppler current profiler, ADCP) mäts yt och bottenström var 30 sekund i sundet. Under en 6timmarsperiod var mätningen ur funktion och vid detta tillfälle passerade två av ålarna försöksområdet. För dessa saknas därför strömdata. I de vidare beräkningarna användes timmedelvärden på dessa värden. Kalmar sund är relativt smalt och strömmen kan antas vara en homo gen kanalströmning. Tidsfördröjningen för en strömändring mellan Kalmar och kabeln bestäms av den långa vågens hastighet och är cirka 15 minuter. Detta innebär att man med hjälp av sundets tvärsnittsarea vid mätplatsen och tvärsnittsarean vid transekterna kan beräkna strömmen vid dessa.
Resultat
Av de 60 märkta blankålarna passerade 46 stycken alla fyra transekterna med hydrofoner. Sex ålar startade norrut direkt efter märkningen och lämnade försöksområdet och två vände norrut efter att ha passerat de två transekterna norr om kabeln. Tre eller fyra av individerna stannade någonstans mellan transekterna. Två ålar registrerades i de två nordligaste och den sydligaste transekten men ej i den närmast söder om kabeln. På en ål startade ej märket.
Vattnet i Kalmarsund var väl omblandat under den period försöket pågick. Detta innebar att strömmen i ytan och i bottenvattnet var i nära densamma. Storleken på den komponent av strömmen som ålen möter i form av med eller motström längs sundet gick därmed att beräkna för den tvärsektion där ADCPmätningen gjorts (Figur 3). Med hjälp av tvärsnittsytan i mätområdet, 32 000 m2, och motsvarande ytor mellan hydrofontransekterna beräknades en medelström för de tre intervallen mellan transekterna (se tabell 1). Resultaten användes för att korrigera den uppmätta simhastigheten, farten över grund, hos ålarna så att den faktiska simhastigheten genom vattnet kunde beräknas
Figur 3. Den komponent av medelströmmen i Kalmarsund som ålarna upplever som med- (positiv) eller motström (negativ). Tidsskalan startar den 13 oktober 2006 och tiden är timmar efter midnatt detta dygn.
tabell 1. tvärsnittsytan i fyra snitt genom Kalmarsund. medelvärde för tvärsnittsytan i de tre intervallen mellan de fyra hydrofonlinjerna och tvärsnittsytan vid adcpmätstationen. strömhastigheten i de tre avsnitten är omvänt proportionellt med förhållandet mellan tvärsnitts ytan i delsträckan och tvärsnittsytan vid adcpmätområdet.
delsträcka tvärsnittsyta [m2] Ytan dividerat med ytan vid adcpområdet (%)
adcpområdet 32.000 100
Norra 58.500 54
mellersta 39.800 80
södra 35.300 90
För den korrigerade genomsnittliga simhastigheten beräknades medel värde och standardavvikelse för varje delsträcka för de 46 ålar som passerat genom hela försöksområdet (tabell 2). Data bedömdes vara normalfördelade (KolmogorovSmirnov test). För att jämföra simhastigheterna parvis mellan de tre delsträckorna användes ttest för av varandra beroende data (tabell 3).
tabell 2 .simhastigheten hos ålarna, medelvärde och standardavvikelse, fördelat på de tre del sträckorna/zonerna. Hastigheten i cm/s.
delsträcka
Norra mellersta södra
antal ålar 46 46 46
medelvärde 51.0 38.6 52.5
standardavvikelse 16.5 19.5 15.5
minimum 11.1 1.0 26.8
maximum 120.4 93.9 99.0
Det är ingen signifikant skillnad i simhastighet mellan områdena norr och söder om kabeln (p = 0,6). I delsträckan där kabeln är belägen har ålarna simmat långsammare räknat som medelhastighet. Skillnaden är statistiskt sig ninfikant (p = 0,0003 respektive (p = 0,0006) men en del av skillnaden förkla
0 50 100 150 200 250 -40 -20 0 20 40 Strömhastighet cm/s Timmar
ras av att några få ålar stannat under längre perioder i detta område. I något fall har ålen “överdagat” från morgonen till nästa dags kväll och sen fortsatt när mörkret fallit. Men även om de ålar som stannat i mellersta området, defi nierade som de som haft en simhastighet under 0,1 m/s, inte räknas in är skill naden signifikant mot de båda andra delområdena (ttest p = 0,015 respektive 0,017).
I figur 4 visas kvoten mellan simhastigheten hos ålen i området med kabeln jämfört med i de båda andra områdena. En kvot under 1,0 innebär lägre simhastighet över kabeln än norr och söder därom.
Figur 4. Den relativa simhastigheten hos de individuella ålarna i området med kabeln jämfört med i de båda andra områdena.
tabell 3. parvis jämförande ttest för de individuella ålarnas simhastighet genom de tre interval len i försöksuppställningen. en uppdelning har gjorts av de fall ålen haft med respektive mot ström i det mittersta intervallet med kabeln.
N Hastighets
skillnad medelvärde
standard
avvikelse tvärde signifikans p alla data Norr-Kabel 46 12.43 21.43 3.86 0.0003** Syd-Kabel 46 13.89 25.57 3.68 0.0006** Norr-Syd 46 -1.47 19.13 -0.52 0.61 medströms Norr-Kabel 25 12.50 26.81 2.33 0.028* Syd-Kabel 25 13.01 26.52 2.45 0.022* Norr-Syd 25 -0.51 17.37 -0.14 0.88 motströms Norr-Kabel 19 11.02 12.95 3.71 0.0016** Syd-Kabel 19 10.57 17.05 2.70 0.014* Norr-Syd 19 0.45 18.87 0.10 0.92
I figur 5 har spåren från alla ålarna markerats. I denna del av sundet rör sig huvuddelen av individerna utefter Ölands kust, som just här är ganska brant. Troligen har den östligaste mottagaren av de fyra i den tredje hydrofonlinjen hamnat så att signalen skärmats av och ansamlingen av spår vid den angräns ande mottagaren är en artefakt.
Figur 5. Beräknade simspår efter ålarna. Kabeln ligger mellan de två mellersta hydrofonlinjerna. Mörkblått 0–3 meters djup, mellanblått 3–6 och ljusgrått 6–10 meters djup.
Under försöksperioden varierade den elektriska strömmen i kabeln mellan 140 och 300 A. Figur 5 visar skillnaden i simhastighet i det mittersta inter vallet jämfört med medelsimhastigheten i de norra och södra intervallen för samma ål, plottat mot strömmen i kabeln samtidigt som ålen passerar. Den lineära regressionen är svag, med sannolikheten 30 procent att det inte finns något samband.
Figur 6. Korrelation mellan simhastighetsminskningen vid passage av kabeln och samtidiga ström- styrkan i Ölandskabeln.
Diskussion
Resultaten visar att det finns en skillnad i simhastighet hos blankålarna i intervallet kring Ölandskabeln jämfört med intervallen mellan hydrofonlin jerna norr och söder om kabeln. Det är svårt att finna någon annan förklaring till skillnaden än kabeln. Simhastigheten har korrigerats för strömhastighe ten i vattnet och det finns bara obetydliga skillnader i salthalt och temperatur i området. Djupet i området går från något djupare i norr till mindre än 10 meter i söder. Det finns ingen anledning att misstänka att fisketrycket skiljer sig åt i de olika delområdena och bottengarnens begränsade utsträckning, som mest 200–300 m från strandlinjen, gör att flertalet ålar inte påverkas av dessa efter som de rör sig längre ut (Figur 5). Också vid studien 2005 föredrog ålarna de djupare delarna av Kalmar sund (Westerberg och Lagenfelt 2006). Fördröjningen över kabeln kan inte heller förklaras av något fel i korrektionen för vattenströmmen eftersom det finns en signifikant fördröjning oberoende av strömriktningen.
Simhastighetsminskningen koppling till strömmen i kabeln (Figur 6) stär ker antagandet att det finns en effekt av driften av kabeln. Det sker en generell ökning av simhastigheten i alla intervallen vid ökad strömstyrka. Detta beror troligen på ett samband mellan blåsigt väder och produktionen av vindkraftsel
120 140 160 180 200 220 240 260 280 -60 -40 -20 0 20 Relativ simhastighet (cm/s) Ström i kabeln (A)
var parallellt med ålen. Detta är mycket över det maximala fältet runt en undervattenskabel av den typ som används för vindkraftsanläggningar, vilken är av storleksordningen 0.01 µV/cm (CMACS 2003). Känslighet för svaga sta tiska magnetfält har påvisats i flera laboratoriestudier, t.ex. Tesch m fl (1992), och storleken på det magnetfält som alstras kring kabeln kan vara starkt nog för att upptäckas av en ål om fältet vore statiskt. Det saknas emellertid under sökningar av hur ålar reagerar på magnetiska växelfält av denna styrka.
Försöket visar att tekniken med individuell kodade märken och fasta hydrofonlinjer med registrerande mottagare kan fungerar för att upptäcka även små störningar i beteende. Metoden är kostnadseffektiv och tillåter ett tillräckligt stort antal observationer för en acceptabel statistisk bearbetning. Att spåra individuella ålar manuellt och detaljstudera deras beteende är oftast för dyrt för att vara realistiskt i en miljökonsekvensutredning. Här har tek niken med hydrofonbojar klara fördelar och kan svara på de grundläggande frågorna om det finns någon effekt eller inte. I detta försök kan man konsta tera att kabeln inte utgör något absolut vandringshinder, men att det finns en effekt. Effekten är emellertid begränsad, med en genomsnittlig fördröjning vid kabelpassagen på cirka 40 minuter.
Att man observerar en effekt av en växelströmskabel är emellertid av all mänt intresse och väcker flera frågor. Reaktionen kan t.ex. vara annorlunda för andra fiskarter. För att förstå de underliggande fysiologiska mekanismerna krävs detaljstudier av beteendet i laboratorium eller fält. Vi hoppas att dessa resultat kommer att följas upp av andra forskare.
Tack
Denna rapport ingår som en del i forskningsprogrammet ”Vindval” som finansieras av Energimyndigheten. Tillstånd att hantera och märka ålarna har erhållits från Djuretiska nämnden i MalmöLund. ADCP informatio nen har ställts till förfogande av Sjöfartsverket och Farvandsvæsenet. Tack till Stig Lundin, Stina Bertilsson, Malin Hemmingsson, Malin Aarsrud, Fredrik Larson, Charlott Stenberg med flera som hjälp till vid fältarbetet med ålmärk ning med mera. Vindkraftservicebåten Svea har varit en utmärkt arbetsplatt form i Kalmar sund medan forskningsfartyget Sabella varit det i Öresund. Tack också för hjälp med granskning till Lena Bergström och Olle Hjerne.
Referenser
Andersson, M. H., Sigray, P., & Persson, L. K. G. (2011). Undervattensljud från en havsbaserad vindkraftpark och dess påverkan på fisk. Naturvårds verket. ISBN 9789162064365
Appelberg, M., Holmqvist, M., Lagenfelt, I, Lettevall, E., Sparrevik, E., Wahlberg, M. och Westerberg, H. 2005. Öresundsförbindelsens inverkan på fisk och fiske – Underlagsrapport 1992–2005.
Beale, C. M., & Monaghan, P. (2004). “Behavioural responses to human disturbance: a matter of choice,” Anim. Beha. 68, 1065–1069.
Beister E. 1979. The distribution of the Rügen spring herring. ICES CM 1979/J:31. 6 s.
Bejder, L., Samuels, A., Whitehead, H. Finn, H. & Allen, S. (2009). – Impact assessment research: use and misuse of habituation, sensitisation and tolerance in describing wildlife responses to anthropogenic stimuli, Mar. Ecol. Prog. Ser. 395,177–185.
Berge, J.A. (1979) The perception of weak electric AC currents by the European eel, Anguilla anguilla, Comparative Biochemistry and Physiology, 62A: 915–919.
Bergström L, Sundqvist F, Bergström U, 2011, Effekter av en havsbaserad vindpark på fördelningen av bottennära fisk. Vindval Rapport 6485, Naturvårdsverket. ISBN 9789162064853, 34 sidor
Birklund, J., Povlsen, E., Riber, H. och Dahl S.Ø. 1992. Öresund Konsekvensvärdering. Underlagsrapport 2. Öresundskonsortiet.
Chapman, C.J., Hawkins, A.D., 1973. A field study of hearing in the cod, Gadus morhua L. J. Comp. Physiol. 85, 147–167.
Chapman, C.J., Johnstone, A.D.F., 1974. Some auditory discrimination exper imentson marine fish. J. Exp. Biol. 61, 521–528.
Clevestam, P. D., Ogonowski, M., Sjöberg, N. B. and Wickström, H. (2011), Too short to spawn? Implications of small body size and swimming distance on successful migration and maturation of the European eel Anguilla
anguilla. Journal of Fish Biology, 78: 1073–1089. doi: 10.1111/j.1095
8649.2011.02920.x
Clarke, K.R., Warwick, R.M. 2001. Change in marine communities: an approach to statistical analyses and interpretation. 2nd edition. PRIMERE, Plymouth, England.
CMACS. (2003). A baseline assessment of electromagnetic fields generated by offshore windfarm cables. COWRIE Report EMF – 012002 66.
(COWRIE, http://www.offshorewindfarms.co.uk/)
Dahl, S.Ø. Horsted, J. Bjerre, F. och Petersen, H.M. 1992. Östersjöns vatten miljö. Underlagsrapport nr 1. Öresundsko´nsortiet, COWIconsult/ Vandkvalitetsinstitutet
(VKI) Miljökonsekvensbeskrivning för Öresundsförbindelsen. ESRI Inc 2005. DONG Energy and Vattenfall A/S. 2006. Review Report 2005 The Danish Offshore Wind Farm Demonstration Project: Horns Rev and Nysted Offshore Wind Farms Environmental impact assessment and monitoring. Prepared for The Environmental Group of the Danish 150 Offshore Wind Farm Demonstration Projects. http://www.ens.dk/enUS/supply/Renewableenergy/ WindPower/offshoreWindPower/EnvironmentalImpacts/Sider/Forside.aspx Dahlberg JÅ, 2009, Assessment of the Lillgrund Windfarm, Power Performance Wake Effects, Lillgrund Pilot Project, Vattenfall Vindkraft AB, 218581 September 2009
Del Grosso V.A. & C.W. M. 1972. Speed of sound in pure water. Journal of the Acoustical Society of America 52:1442–1446.
Enger, P.S., Kristensen, L. & Sand, O. (1976) The perception of weak electric D.C. currents by the European eel (Anguilla anguilla), Comparative Biochemistry and Physiology, 54A: 101–103.
Foote, K. G. 1991. Summary of methods for determining fish target strength at ultrasonic frequencies. ICES Journal of Marine Science, 48: 211–218. Foote, K. G., Aglen, A., and Nakken, O. 1986. Measurement of fish target strength with a splitbeam echo sounder. Journal of the Acoustical Society of America, 80: 612–621.
Francois R.E. & Garrison G.R. 1982. Sound absorption based on ocean measurements. Journal of the Acoustical Society of America 72:1879–1890. Hinze, J. 2001. NCSS and PASS 2002 – Number cruncher statistical systems. www.ncss.com.
Gill A.B., GloynePhillips I., Neal K.J. & Kimber J.A. (2005) The potential effects of electromagnetic fields generated by subsea power cables associated with offshore wind farm developments on electrically and magnetically sensi tive marine organisms – a review. COWRIE 1.5 Electromagnetic Fields, final report.
Hvidt, C. Brünner, L. Reier Knudsen, F., 2005, Hydroacoustic Monitoring of Fish Communities in Offshore Wind Farms Annual Report 2004 Horns Rev Offshore Wind Farm. Elsam engineering, Bio/consult as, Varl Bro as, Simrad, 33 pp.
Höglund H. & Koczy F. (1971) Elströmsförsök I Västervik. Medd. Havsfiskelab. Lysekil No 105, pp 21. (in Swedish)
ICES. 1983. Workshop on stock components in herring landings from Division IIIa. ICES CM 1983/Assess:5. 32 s.
ICES. 1983. Report of the Planning Group on ICES coordinated herring and sprat acoustic surveys. ICES CM 1983/H:12.
Jepsen, N., Koed, A., Thorstad, E.B. och E. Baras. 2002. Surgical implan tation of telemetry transmitters in fish: how much have we learned? Hydrobiologia 483: 239–248.
Jerko, H., TurunenRise, I., Enger, P.S., Sand, O., 1989. Hearing in the eel (Anguilla anguilla). J. Comp. Physiol. A 165, 455–459.
Jönsson N. & Beister E. 1979. Results of tagging experiments on the Rügen spring herring1977/1978. ICES CM 1979/J:29. 13 s.
Kalejs M. & Ojaveer E. 1989. Longterm fluctuations in environmental condi tions and fish Stocks in the Baltic. Rapports et Procèsverbaux des Réunions – Conseil Internatinal Pour L´Exploration de la Mer 190:153–159.
Lagenfelt, I., Sparrevik, E., Andersson, J., Lettevall, E., Bergström, U., Bergström, L. 2006. Fiskundersökningar vid Lillgrund, Baslinjestudier vid Lillgrunds vindkraftpark 2002–2005, 33 s.
Mackenzie K.V. 1981. Nineterm equation for sound speed in the oceans. Journal of the Acoustical Society of America 70:807–814.
Myrberg Jr., A.A., Spires, J.Y., 1980. Hearing in damselfishes: an analysis of signal detection among closely related species. J. Comp. Physiol. 140, 135–144. Normandeau, Exponent, Tricas T., and Gill A., 2011. Effects of EMFs from Undersea Power Cables on Elasmobranchs and Other Marine Species. U.S. Dept. of the Interior, Bureau of Ocean Energy Management, Regulation, and Enforcement, Pacific OCS Region, Camarillo, CA. OCS Study BOEMRE 201109. May 2011
Otterlind G. 1984. The Rügen herring in Swedish waters with remarks on herring population problems. ICES CM 1984/J:16. 11 s.
Otterlind G. 1987. On the Öresund herring and related population problems. ISSN 0374–8030. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Fiskeristyrelsen, No.322. 92 s.
Pankhurst N.W. & Lythgoe J.N. (1983) Changes in vision and olfaction during sexual maturation in the European eel Anguilla anguilla (L.). Journal of Fish Biology 23: 229–240.
Poddubny, A.G. (1967). Sonic tags and floats as a means of studying fish response to natural environmental changes to fishing gears, In Conference on fish behaviour in relation to fishing techniques and tactics, Bergen, Norway:, FAO, Rome. pp 793–802
Poddubny A.G., Malinin L.K. & Spector I. (1979) Biotelemetry in fisheries research. Пищевая промышлениость Moskva. (in Russian)
Popper, A.N., Fay, R.R. Rethinking sound detection by fishes. Hear. Res. (2010), doi:10.1016/j.heares.2009.12.023
Rommel, S.A. & McCleave, J.D. (1973) Sensitivity of American eels (Anguilla rostata) and Atlantic salmon (Salmo salar) to weak electric and magnetic fields, Journal of Fisheries Research Board of Canadia, 30: 657–663. Rivoirard, J., Simmonds, J., Foote, K.G., Fernandez, P., och Bez, N. 2000. Geostatistics for Estimating Fish Abundance. Blackwell Science Ltd., Oxford, 206 pp.
Ona E. (editor) 1999. Methodology for Target Strength Measurements ICES Coop. Res. Rep. No. 235. 58 pp.
Siegel S. & Castellan J.N., Jr. 1988. Nonparametric statistics for the behav ioural sciences. McGrawHill, New York. 398 s.
StatSoft Inc. 2005. STATISTICA (data analysis software system). Version 7. www.statsoft.com.
Sjöberg, 2004. N.B. Blankålsmärkning – till hjälp att förstå blankålens migra tion i östersjön. Examensarbete. Uppsala Universitet och Fiskeriverket.
Skaret, G, Axelsen, B.E., Nøttestad, L., Fernö, A., and Johannessen, A. 2005. The behaviour of spawning herring in relation to a survey vessel. ICES Journal of Marine Science,62: 1061–1064.
Svärdson, 1976. G. The decline of the Baltic eel population. Report from the Institute of the Freshwater Research, Drottningholm 55: 136–143.
Tesch, 1974, F.W. Influence of geomagnetism and salinity on the directional chose of eels. Helgoländer Wissenschaffliche Meersundersuchungen 26: 382–395.
Tesch, F.W., Wendt, T. & Karlsson, L. (1992) Influence of geomagnetism on the activity and orientation of eel, Anguilla anguilla, as evident from labora tory experiment, The Ecology of Freshwater Fish, 1: 52–60.
Tesch F.W., Westerberg H. & Karlsson, L. (1991) Tracking studies on migrat ing silver eels in the Central Baltic. Meeresforschung 33: 183–196.
Tesch F.W., Wendt T. & Karlsson, L. (1992) Influence of geomagnetism on the activity an orientation of the eel, Anguilla anguilla L, as evident from labora tory experiment. Ecol. Freshwat. Fish 1(1): 52–60.
Tesch F.W.1973, Der Aal. Hamburg och Berlin. Verlag Paul Parey Thompson S.K. 1992. Sampling. John Wiley & Sons, Inc. 343 s. Thoresson, G. 1996. Metoder för övervakning av kustfiskbestånd. Kustlaboratoriet, Fiskeriverket. Kustrapport 1996:3.
Vemco 2004. Products. Vemco A division of AMIRIX Systems Inc. Hämtad 20060620 på World Wide Web: www.vemco.com.
Vabø, R, Olsen, K., and Huse, I. 2002. The effect of vessel avoidance of win tering Norwegian spring spawning herring. Fisheries research, 58: 59–77. Wahlberg M. och Westerberg H. 2005. Hearing in fish and their reactions to sounds from Offshore wind farms. Marine Ecology Progress Series 288:295–309. Westerberg, H.1979. Countercurrent orientation in the migration of the European eel. Rapports et Procéverbaux des Réunions – Conseil International Pour L’Exploration de la Mer 174: 134–143.
Westerberg, H. 1983. Metodproblem vid telemetristudier av fisk. Information från Sötvattenslaboratoriet. Fiskeristyrelsen. 18 s.
Westerberg, H. 1997. Havsbaserat vindkraftsverk vid Nogersund: Effekter på blankålsfisket. PM 970404. Fiskeriverkets Kustlaboratorium.
Westerberg, H. 2001. Inverkan på fisket, prövotidsundersökningar vid Baltic Cable. Fiskeriverket.
Westerberg, H. & BegoutAnras M.L. (2000) Orientation of silver eel
(Anguilla anguilla) in a disturbed geomagnetic field. In Moore, A and Russel I (Eds) Advances in fish telemetry. Proc. 3 Conf. Fish Telem. CEFAS, Lowestoft. pp 149–158
Wilhelmsson, D., Malm, T., Thompson, R., Tchou, J., Sarantakos, G., McCormick, N., Luitjens, S., Gullström, M., Patterson Edwards, J.K., Amir, O. And Dubi, A. (eds.) Greening Blue Energy: Identifying and managing the biodiversity risks and of offshore renewable energy. Gand, Switzerland: IUCN