I följande kapitel presenteras till att börja med hur jag gått tillväga vid urval av material,. Därpå följer en redogörelse för valet av att göra en etnografisk studie med deltagande observation och intervju som metod. Jag redovisar också för hur metoderna har tillämpats och hur jag har arbetat reflexivt. Det sätt varpå jag har analyserat materialet enligt en hermeneutisk analysmetod beskrivs sedan. Avslutningsvis behandlar jag etiska överväganden.
5.1 Material och urval
Då jag redan i ett tidigt skede av uppsatsen intresserade mig just för mötesplatser där människor får möta andra perspektiv och funnit potential för detta i frikyrkors integrationsinriktade mötesplatser började jag direkt tänka på val av observationsmiljöer. Eftersom jag personligen har god kännedom om frikyrkomiljöer gjorde jag ett selektivt urval av tre frikyrkor som jag visste hade pågående utåtriktade mötesplatser under veckodagar som inte krockade med varandra, och där jag hade någon kontakt in i sammanhanget. Jag har både i arbetssammanhang och i egenskap av aktiv medlem i en frikyrka haft personlig kontakt med många av dem som ingår i verksamheterna. Därmed har jag direkt haft förtroende hos både ansvariga, som skulle kunna ses som så kallade ”portvakter” och de deltagande vilket inneburit att jag snabbt kunnat fördjupa mig i verksamheterna och fått givande samtal med deltagare och ansvariga (se Fangen 2005:72).
Att genomföra fältstudier på tre olika mötesplatser valde jag för att kunna diskutera dessa tillsammans, dra likheter och skillnader mellan och se dem i ljuset av varandra. På så vis har jag kunnat göra en mer mångfacetterad och ”tjock” beskrivning av frikyrkors utåtriktade mötesplatser än om jag enbart besökt en plats. I en tjock beskrivning har man genom antropologen Clifford Geertz (1973:18) ord fångat en “mångfald av komplexa begreppsmässiga strukturer, av vilka många ligger ovanpå eller är sammanflätade med varandra”. Jag har strävat efter att skapa så tjocka beskrivningar som möjligt för att i analys kunna reda ut betydelsestrukturer genom dessa.
För de 16 genomförda intervjuerna tillämpade jag ett selektivt urval med strävan efter förståelse utifrån både besökare, volontärer och ansvariga för att ställa deras utsagor i relation till varandra. Detta också med syfte att få ett rikare material att analysera (Sprague 2005:119;
22
Saukko 2003:57;64-65). Genom de ansvariga fick jag djupare kännedom om syften och strategier till hur verksamheterna är uppbyggda, och fick del av verksamheternas bakgrund och dess utveckling. De ansvariga delgav mig också berättelser från verksamheterna och vad de har hört att de har fått betyda för de deltagande. Bland de regelbundna deltagare jag intervjuade var näst intill hälften besökare och resten volontärer, med stor spridning vad gäller ålder, nationalitet och kön. Dessa intervjuer syftade till att skapa förståelse för deltagares upplevelser och erfarenheter av mötesplatserna.
På verksamheterna används olika benämningar för dem som deltar och ansvarar. Framgent kommer jag att använda termen besökare för de som obundet besöker mötesplatserna. Volontärer benämns de som frivilligt, men organiserat, valt att gå in i en ansvarsroll. De som är anställda eller har en officiell roll med övergripande ansvar benämner jag verksamhetsledare. De två pastorer som ingår i studien kommer att benämnas utifrån sina yrkestitlar.
5.2 Metodval - etnografi
Uppsatsens materialinsamling är baserad på etnografiska metoder som är vanligt före-kommande då man vill förstå hur individer i en kultur beter sig och uppfattar sin livsvärld (Denscombe 2010). Betoning läggs i etnografin vid att se saker ur aktörernas perspektiv vilket gynnar mina frågeställningar, och tolkande kvalitativa metoder som deltagande observation och djupintervjuer har därmed setts som lämpliga (Denscombe 2010; Kvale & Brinkman 2014:117).
5.2.1 Deltagande observation
De deltagande observationerna inleddes redan under uppsatsarbetets tredje vecka. Detta var nödvändigt för att hinna bekanta mig med fältet under en längre tid och på så vis öka möjligheterna för rättvisa och komplexa beskrivningar och tolkningar (se Fangen 2005:29; 32). Direkt efter, och ibland diskret under, varje deltagande observation skrev jag fältanteckningar i min mobiltelefon för att fånga in vad som sades, gjordes, samspelet mellan deltagare, miljöer och intryck från mötesplatsen. Så fort jag fick tillgång till dator nedtecknade jag mer uttömmande det som skett med minneshjälp av de anteckningar jag fört (se Aspers 2011:121). I mina fältarbeten har jag till stor del uppträtt deltagande, på det sätt att jag varit aktiv i sammanhanget precis som övriga i verksamheterna (Fangen 2005:31). Jag har tagit aktiv del i
23
verksamheterna genom att hjälpa till praktiskt, gå in i samtal med de närvarande, och deltagit i de olika typerna av aktiviteter som erbjudits under de träffar jag varit med. Sociologen Katrine Fangen skriver att det är fördelaktigt att som deltagande observatör engagera sig i samman-hanget för att få trovärdiga data och inte stressa studiedeltagarna eller få dem att känna sig objektifierade (Fangen 2005:39). Samtidigt framhåller hon att det gäller att stegvis och naturligt ta del av det sociala sammanhanget, utan att nödvändigtvis utföra samma handlingar som människorna i den studerande miljön. För som forskare är vi inte ”en av dem” (Fangen 2005: 39). För min studie har situationen dock varit lite annorlunda då jag på flera sätt faktiskt är en av dem. Jag har ovan beskrivit detta som en tillgång men förstås har det även sina fallgropar. En sådan nackdel kan exempelvis vara en reducerad möjlighet till ett kritiskt förhållningssätt (Everhart 2001; Bergman & Lindgren 2017). Jag utvecklar hur jag förhållit mig till detta mer under rubriken ”Reflexivitet och metodkritik”.
5.2.2 Intervju
Förutom att tillägna mig förstahandserfarenheter av verksamheterna genom deltagande obser-vation kunde jag också därigenom uppmärksamma vilka individer som kom regelbundet, vilka olika roller de har i verksamheten och utifrån det göra ett bättre urval för tillfrågan om intervju. Djupintervjuer har sedan varit den huvudsakliga metoden jag använt mig av i insamlande av empiri, för vilka även de deltagande observationerna hjälpt mig att formulera anpassade teman utifrån varje person (Fangen 2005:32).
Intervjusituationerna var upplagda främst som så kallade ostrukturerade intervjuer. Ostruktur-erade intervjuer karaktäriseras som ett samtal där informanten får associera mer eller mindre fritt utifrån teman forskaren knyter frågor till (Bryman 2002:301). Konkret gick det till så att jag kort introducerade mitt intresseområde för att sedan låta intervjupersonen berätta om sin relation till mötesplatsen. Jag tillämpade sedan främst ett aktivt lyssnande utifrån hur person-erna la fram sina erfarenheter och upplevelser av mötesplatsen, utifrån mina frågor (Kvale & Brinkman 2014:146). Jag använde mig en del av frågor utifrån vad vi tillsammans upplevt under mina observationssituationer och hur jag uppfattat det. Detta var dels ett sätt att skapa ökad tillförlitlighet kring observationsmaterialet samt att på ett naturligt sätt föra personens berätt-elser djupare in på de ämnen jag var nyfiken på. Intervjuerna skedde i de flesta fall i de kyrkor som de olika verksamheterna bedrivs eller på annan plats som passade för intervjupersonen. Två intervjusituationer med besökare bedrevs som fokusgruppintervjuer med grupper om tre besökare. Samtliga intervjuer spelades in digitalt.
24
Varje intervju har jag efter dess genomförande lyssnat igenom för att anteckna intressanta aspekter i förhållande till syfte och forskningsfrågor, och för att bättre minnas det sätt intervjupersonen sagt saker. Därefter har jag ordagrant transkriberat intervjun och skrivit ut den för ytterligare genomläsning och analys. Parallellt med att jag på detta sätt bearbetat intervjuer har jag genomfört nya intervjuer som kunnat förfinas och utvecklas i relation till de tidigare.
5.3 Reflexivitet och metodkritik
Jag har med Fangens (2005:29) ord om att ”etnografens syfte är att visa hur socialt handlande i en värld kan vara begripligt ur en annan världs synvinkel” försökt förhålla mig till att vara del både av den kontext jag studerar och samtidigt del av forskarsamhället. Jag har påmint mig om att växla mellan dessa roller på ett sätt som kan skapa kunskap värdefull för båda ”världar”. Jag har också sökt inspiration från tidigare forskning för att hantera denna spänning. Åsa Bergman och Monica Lindgren (2017) beskriver exempelvis hur de lyckats skapa en god balans och ett givande samarbete mellan forskare och studiedeltagare genom en reflexiv kommunikations-modell. De har i sin kritiska och i huvudsak emiska forskning om musikverksamheten El Sistema genomgående reflekterat över vilken inverkan deras forskning har på studiedeltagarna och på verksamheten och har i dialog med de inblandade lyckats kommunicera forsknings-resultat som pekar på handlingsalternativ.
Bergman och Lindgren (2017) beskriver sin reflexiva kommunikationsmodell utifrån fem steg. Det första steget var för dem att etablera kontakt med nyckelpersoner bland de deltagande i verksamheten, vilket var möjligt genom regelbundna deltagande observationer. Steg två bestod av diskussioner med verksamhetsledare. Därefter i steg tre delade de sina reflektioner med deltagarna, för att i steg fyra kommunicera forskningsresultat och i steg fem peka på handlings-alternativ (Bergman & Lindgren 2017). På liknande vis har jag gått tillväga genom att hålla kontinuerlig kontakt med verksamheterna och dess ansvariga för att kommunicera kring projektet. På ett ledigt sätt har jag även kunnat dela reflektioner med deltagare genom att besöka mötesplatserna i ett senare skede efter den första perioden av deltagande observation. När studien är färdigställd kommer jag personligen att förmedla resultaten till de verksamhets-ansvariga på de mötesplatser som ingår i studien, då jag även kan peka på handlingsalternativ.
25
Även antropologen Tine Davids (2014) artikel om hennes tillvägagångssätt vid en etnografisk studie av en högerpopulistisk kvinna i Mexiko har för mig fungerat som inspirationskälla vad det gäller reflexivitet. Davids (2014) visar på hur känslor och förnimmelser som skaver i rela-tion till forskningsprocessen, tillsammans med komplexa analysmetoder, faktiskt kan lära oss att ifrågasätta förgivettaganden och väcka vår kritiska förmåga (jmf Saukko 2003:64). Davids presenterar också en princip av gästfrihet som för hennes feministiska forskning varit till nytta. Hon pekar på att när man forskar om kultur och människors livsvärldar kan se det som att man besöker personen i fråga, för att sedan bygga upp som ett rum för dessa berättelser i sin forskningsrapport genom argument och begrepp som sedan förmedlas till läsare att “besöka”. Jag tolkar Davids gästvänliga princip som att inte vara låst till ett vetenskapligt paradigm eller en teori utan bjuda in till en komplex förståelse. Det ligger dessutom starkt i linje med det postsekulära perspektivet och det bildningsbegrepp jag redogjort för. Vetenskapsteoretikern Donna Haraway föreslår att bästa sättet att framkalla ett kritiskt perspektiv på den egna utgångspunkten är just att försöka se saker ur andra människors perspektiv, vilket kvalitativa metoder så som djupgående intervjuer och deltagande observationer lämpar sig bra för (Sprague 2005:43; 120-121). Genom metodtriangulering av observation och intervju, teoretiska begrepp från olika vetenskapliga håll samt den hermeneutiska analysmetod jag redogör för nedan har jag tagit till mig Davids gästvänliga princip för att utmana min förförståelse och skapa kritisk kunskap i enighet med kulturstudietraditionen.
Kvalitativa metoder får ofta kritik för att inte vara möjliga att återupprepa med samma resultat eller möjliga att generalisera ifrån. Kvale och Brinkman (2014:295-315) beskriver dock att resonemangen om validitet och reliabilitet får olika innebörder beroende på vilken vetenskaps-grundsyn man utgår från. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv kan inte kunskap ses som giltig på samma sätt i alla situationer, utan vår förståelse för ett visst fenomen har alltid sin grund i våra förutsättningar och förförståelse (Gilje & Grimen 2007:179). Utifrån hur Kvale och Brinkman (2014:245) beskriver forskarrollen i en meningsfokuserad studie har jag sett mig själv som medskapare av resultaten i denna studie genom att ingå i samtal med respondenterna. Genom uppfattningen att varje relation som skapas har en meningsinnebörd för bägge parter är det ofrånkomligt att som intervjuande forskare påverka respondenten. Därmed blir relationen som skapas en del i hur både forskare och respondent tolkar varandras utsagor. Förståelse i samtalet är därmed mer centralt för en meningsfull studie än absolut objektivitet (Aspers 2007:138).
26
Generaliserbarheten är också en aspekt som påverkas av denna kunskapssyn och den kvalitativa ansatsen, vilket innebär att de utsagor och observationer som redogörs för i denna uppsats inte kan generaliseras till samtliga frikyrkors integrationsinriktade mötesplatser. Resultaten av mina tre fall kan däremot bekräftas och tillägga relevant och mer detaljerad kunskap genom att sättas i relation till tidigare forskning (Denscombe 2014). Även den teoretiska tillämpningen kan bidra till möjliga sätt att se och förstå mötesplatsers demokratiska funktioner utifrån agonistik, bildning och samt hög- och lågintensiva drag.
5.4 Analysmetod - hermeneutik
Vetenskapsteoretiskt utgår jag alltså från den hermeneutiska ansatsen att förståelse skapas genom tolkning av mening, där ingen tolkning är opåverkad av forskarens förförståelse (Aspers 2011:42; Fangen 2005:49). Växelverkan mellan förförståelsen och den förståelse vi till-förskansar oss genom forskningsprocessen i relation till teori och empiri är vad filosofen Martin Heidegger kom att kalla den hermeneutiska cirkeln. För att kunna använda sig av denna hermeneutiska analysansats är det därför av relevans att nedteckna sin förförståelse redan i ett tidigt stadium av studien. Genom att föra en forskningsdagbok nedtecknade jag inledningsvis min förförståelse för det jag ämnat studera, och har successivt tagit till mig nya kunskaper från både teori och empiri vilket jag kontinuerligt har resonerat kring i forskningsdagboken. Detta har varit behjälpligt för min självreflexion då jag hela tiden fått ompröva mina resonemang och antaganden längs med studiens gång då ny kunskap och förståelse har nåtts.
Davids (2014) pekar på att etnografiska studier ofta tenderar att behandla människor vi håller med eller tycker om på ett eller annat sätt. Bland annat därför att deras narrativ är de som stämmer väl överens med de teoretiska ramverk vi bygger upp och tilltalas av. Jag hade därför för avsikt att i mötet med fältet inte vara för styrd av teoretiska antaganden utan har under arbetets gång successivt letat efter användbara teorier som tjänat men också utmanat mina frågeställningar. För det kom tillexempel Chantal Mouffes konfliktfulla konsensus att bli användbart. Jag har sedan arbetat med att sätta teorier både i relation till varandra och i relation till empiri. När jag hade avslutat min första period av deltagande observationer hade jag besökt varje verksamhet en dag i veckan under drygt en månads tid. Jag hade då också genomfört ett antal intervjuer med frågor baserade på vad jag uppmärksammat genom observation samt operationaliserade teoretiska reflektioner. Därefter försökte jag skapa mig en mer gedigen
27
teoretisk ram och behjälpliga begrepp att knyta mitt material till. Detta resulterade i de idealtyper jag presenterat i teorikapitlet.
I analysarbetet arbetade jag genom att gå igenom varje intervju och observation stycke för stycke och fästa post-it lappar med varsin färg för de sex områdena som det teoretiska ramverket rymmer med koder knutna till det meningsbärande i stycket (Kvale & Brinkman 2014:241-243). Samma stycke kunde få flera färger om det täckte in flera av teorins aspekter eller ett stycke kunde visa sig sakna relevans. Utöver det som kopplats till det teoretiska ramverk jag valt att se mitt material utifrån har jag varit uppmärksam på överraskningar och anomalier för att på så vis vara öppen för att förfina analysen med oväntade resultat (se Bergman et al. 2005: 139). Sådana aspekter markerades med en särskild färg. Efter att kontinuerligt ha kategoriserat materialet på detta sätt skrev jag en kortare sammanfattning av varje intervju samt reflektioner som dykt upp i relation till övrigt material och teori. På så vis skapades mindre delanalyser som sedan kom att knytas till helheten, och som sattes i relation till idealtyperna (se Aspers 2011:49; Bergström & Boréus 2012:150).
Aspers (2011:212) beskriver skapandet av en hermeneutisk förklaring grundad i förståelse som ett sökande efter relationer mellan första och andra ordningens konstruktioner. Den första ordningens konstruktioner står då för den meningsstruktur som aktörerna skapar. Den andra ordningens konstruktioner är i sin tur skapade genom de teoretiska perspektiv och begrepp jag valt att använda. Analysen sker således genom att bestyrka eller avstyrka relationer mellan första och andra ordningens konstruktioner (Aspers 2011:212). I mitt fall utgör alltså det teoretiska ramverkets idealtyper andra ordningens konstruktioner. Första ordningens konstruk-tioner hittas i observations- och intervjumaterial. Förhållandet mellan dessa och hur skapandet av förståelsen har gått till kan visualiseras genom figur 2.1. Den stora rektangeln fylls här med teori som är andra ordningens konstruktioner. De har i sin tur kopplingar (streck som symboliserar mina tolkningar) till första ordningens konstruktioner (trianglarna) som är det material som skapats med hjälp av aktörerna i fältet.
28
Figur 2.1 Schematisk förklaring av första och andra ordningens konstruktioners relation (Inspirerat av Aspers 2011:54).
5.5 Etiska överväganden
Av Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer har jag sett informations-, samtycke- samt konfidalitetskravet som mest relevanta att diskutera i förhållande till studien. För att säkerställa att jag uppfyllde informationskravet sökte jag först godkännande från de verksamhetsansvariga på de olika platserna att få genomföra min studie i verksamheten. Jag delgav de ansvariga studiens syfte att undersöka mötesplatser där människor med olika bakgrund möts utifrån mitt programs område kultur och demokrati, och vad det praktiskt skulle innebära för dem. Jag var även öppen inför deltagare och volontärer att jag var på mötesplatsen i studiesyfte under mina observationstillfällen, i de fall de frågade om hur jag hittade dit eller om jag varit där förut.
Pluralistisk agonism Konfliktfyllt konsensus Antagonism Oförenliga fiender Bildning ”att gå på besök” Separatism
”att stanna hemma” Lågintensiv mötesplats Högintensiv mötesplats
Tex. Kod: ”Låta människor få bidra” Teori - Andra ordningens konstruktioner Material - Första ordningens konstruktioner Aktörer i fält
29
Inför varje intervju berättade jag för personen muntligt, och i några fall skriftligt, om studiens syfte och vad den kommer resultera i för typ av uppsats. Jag hörde mig noga för med verksamhetsledarna på de olika mötesplatserna om lämpliga tillvägagångsätt för att tillfråga besökare att ställa upp på intervju. Då flera besökare befinner sig i utsatta livssituationer och kan uppfatta sig som underordnade de verksamhetsledande har det varit viktigt att försäkra att samtycke inte ges i tacksamhetsskuld. I och med att intervjuerna genomfördes efter en period av deltagande observation hade jag och respondenterna etablerat en relation vilket gjorde oss båda mer säkra i varandras sällskap. Jag har varit i kommunikation med verksamhetsledarna under hela uppsatsperioden så att eventuella frågor eller önskningar om att få avbryta medverkan varit möjlig. På så vis hanterade jag samtyckeskravet.
För att uppfylla konfidentialitetskravet har jag till största möjliga mån sökt anonymisera verksamheterna och de intervjuade personerna. Verksamheternas olika benämningar har jag valt att kalla verksamhet A, B och C. Alla respondenter har tilldelats fingerade namn och i de fall det i materialet förekommit potentiellt igenkänningsbara särdrag av personerna har dessa ändrats, på ett sätt som jag inte ser ha påverkat kunskapstillskottet. Jag har även valt att i transkriberingen översätta de ordagranna utskrifterna till ett mer sammanhängande skriftspråk, vilket också förespråkas av Kvale och Brinkmann (2014:301) i de fall då det inte fyller ett särskilt syfte att redovisa exakta talspråk.
30