Statistiken över den polisanmälda brottsligheten i rapporten avser de geografiska områ-dena som är beskrivna ovan. Enkäten är utsänd till slumpvis utvalda boende i nämnda basområden.
Statistik över polisanmäld brottslighet
Metoden att dra slutsatser om brottsnivå och –utveckling i ett geografiskt område genom analyser av den polisanmälda brottsligheten är inte oproblematisk.
Statistiken visar alltså antalet anmälda brott, och inte det totala antalet faktiskt begångna brott. Hur stor andel av de faktiska brotten som anmäls varierar från brottstyp till brotts-typ. Det faktiska antalet brott är oftast högre än de brott som polisanmäls och därmed syns i statistiken.
Brottsoffers benägenhet att anmäla brott de utsatts för kan variera över tid. Det kan ha en koppling till att det allmänna rättsmedvetandet förändras. Olika individers och be-folkningsgruppers anmälningsbenägenhet varierar också, bland annat beroende på social tillhörighet.
Allvarliga brott anmäls oftare än mindre allvarliga. Brott anmäls oftare om gärningsmannen är okänd för offret. Våldsbrott som begås på allmän plats anmäls i större utsträckning än våldsbrott som begås i hemmet. Förekomsten av försäkringsskydd påverkar anmälnings-benägenheten när det gäller tillgreppsbrott.
En faktor som kan påverka anmälningsbenägenheten är om en brottstyp uppmärksammas i den offentliga debatten, men av betydelse är också det bemötande offret förväntar sig av polisen och vilka konsekvenser offret förväntar sig att anmälan kan få.
Relationen mellan den polisanmälda brottsligheten och den faktiskt inträffade brottslig-heten varierar alltså över tid och mellan olika områden och olika befolkningsgrupper.
Antalet anmälningar av vissa brottstyper beror dessutom i det närmaste uteslutande på polisens egna aktiviteter. Detta gäller exempelvis narkotikabrott och trafikbrott. Antalet anmälningar av vissa brott kan också ha en koppling till om olika aktörer, exempelvis fö-retag, bestämmer sig för att rutinmässigt anmäla alla brott de utsätts för. Ett typfall på en brottskategori som sällan polisanmäls är skadegörelse. Om ett antal fastighetsägare, skolor och företag i ett område bestämmer sig gemensamt för att rutinmässigt polisanmäla all skadegörelse de utsätts för kan det få stora återverkningar i brottsanmälningsstatistiken.
De polisanmälningar som faktiskt upprättas är inte heller invändningsfria. Dels kan det finnas gränsdragningsproblem mellan olika brottstyper och –klassificeringar. Skillnaden mellan misshandel och grov misshandel är till exempel inte alltid självklar. Den geogra-fiska indelningen kan också slå fel. Genom att skriva fel nummer i gatuadressen på en polisanmälan kan brottet placeras i fel geografiska område. Det kan också hända att alla brott som begås exempelvis längs en spårvagnslinje i polisanmälningarna lokaliseras på en och samma hållplats. (Brå 2009, Brå 2009:2, Malm 2001)
Med allt detta sagt ska dock poängteras att en analys av den polisanmälda brottsligheten har ett stort värde för att få en uppfattning om utvecklingen av brottslighet och
krimina-litet i ett geografiskt område. Det finns helt enkelt inget annat material som ger samma möjligheter till kvantitativ analys och jämförelser över tid och mellan olika områden.
Polisanmäld brottslighet 2000-2008
I framställningen framöver redogörs för utvecklingen av den polisanmälda brottsligheten i Gärdsås, Gamlestaden och Centrala Hisingen för åren 2000-2008. Källa är RAR-systemet (Rationell AnmälningsRutin) hos Polismyndigheten i Västra Götaland. Som referens anges samma statistik för Göteborgs kommun. Detta för att kunna tolka om en trend eller en förändring har en koppling till förhållanden på stadsdelsnivå, eller om en trend har sin orsak i en större samhällsförändring.
I de flesta fall analyseras nivån på den polisanmälda brottsligheten per 1000 invånare.
Skälet till detta är att få en jämförbarhet mellan områden av olika storlek liksom med brottsnivån i Göteborgs kommun som helhet.
Boendeenkäter
En förutsättning för denna utvärdering har varit de stadsdelsutredningar som föregick bildandet av partnerskapen mellan fastighetsägare, och som målade upp en utgångspunkt för det utvecklingsarbete som sedan skulle följa. I dessa utredningar ingick i alla tre fallen enkätundersökningar, där de boende har svarat på frågor om trygghet, brottslighet och socialt liv i den egna stadsdelen.
I Bergsjön genomfördes denna ursprungsenkät redan år 1998 och över hela Bergsjön. En del av arbetet med denna utvärdering har alltså varit att omanalysera det gamla enkät-materialet för att bryta ut svaren från de boende i de tre bebodda basområden som ingår i vår definition av Gärdsås.
I Gamlestaden och Centrala Hisingen har genomförts upprepade enkätundersökningar för att följa upp utvecklingen. Storleken på dessa undersökningar har varierat. I Gamlestaden har enkätundersökningar genomförts år 2001, 2003 och 2005. I Centrala Hisingen har enkätundersökningar genomförts år 2002 och 2006. Möjligheten till jämförelser med dessa tidigare enkätundersökningar är den viktigaste poängen med denna utvärdering.
Syftet med denna utvärdering är i det här avseendet att studera förändringar i trygghet, trivsel och oro för brott i den egna stadsdelen, och ställa dessa förändringar mot ut-vecklingen av den polisanmälda brottsligheten samt kända förändringar och åtgärder i respektive stadsdel. Det hade varit möjligt att i materialet som ingår i utvärderingen göra mer djupgående analyser till exempel av olika befolkningsgruppers trygghet och oro, men den typen av analyser ligger utanför syftet med denna utvärdering.
70
foto: Helena Holmberg