I förra delundersökningen ses att det existerar en påtaglig byteshandel mellan bruket, dess disponent och bruksarbetarna/dagsverkarna. Resurser i området som hör till omlandet används under mitten av 1800-talet mer intensivt. Således blir både bruket och bondebefolkningen/bruksarbetarna beroende av de produkter som omlandet producerar. Därmed skapas ett samband mellan omlandsbildningens utformning och materialflöden mellan bruket och dess tillhörande arbetare. De varor som presenteras i första delundersökningen som fluktuerar mellan bruket och dess arbetare illustrerar omlandets inverkan på samhället. Den tidigare forskningen visar att bruken är en central faktor till omlandsbildningar och detta fenomen ses även utifrån Åtvidabergs, kopparverk som har inflytande över det närliggande området.57 Även Svidéns forskning kan hänföras hit då materialflödet leder till förändrad miljöpåverkan och samhällets ämnesomsättning både utformas och omformas ständigt.58 För att ett bruk ska kunna etableras under 1800-talet och innan dess är råvaror såsom skog, malm och vattenkraft avgörande sedan även arbetskraft och Åtvidabergs bruksbygd innefattar dessa egenskaper i höggrad. På så sätt kan ett kopparverk utvecklas och ett materialflöde kan utformas. Det finns skog i närheten och arealer att odla på och som bruket förfogar över. Även detta går att härleda till den tidigare forskningen där Nordström visar att ett bruk kan vara självförsörjande om det inte utvecklas ett
57 Nordström s. 5ff 58 Svidén s. 13ff
expansionskraftigt bruk i närheten.59 Det vill säga att bruk anläggs så det finns ett tillräcklig kolomland och att olika bruk inte ska kunna konkurrera ut varandra.
Bruket kan med andra ord ses som centrum i ett geografiskt perspektiv där olika produkter behövs för att driva verksamheten. Detta försörjningssystem involverar inte bara arbetare inom brukets verksamhet utan många fler som bidrar på olika sätt. Bönder och torpare knöts till verksamheten genom att bidra med varor till brukets verksamhet. Bruksledningens uppgifter är att ordna fram träkol, tackjärn och livsmedel till bruksarbetarna samt diskutera och besluta om investeringar och reparationer av olika slag. Brukspatronen och dennes ledning kontrollerade livet på bruket och har som målsättning att skapa en trygg stämning med nöjda arbetare. På detta sätt skapas ett samliv olika parter emellan där de nyttjar varandras tillgångar utifrån deras olika intressen.60
3.2 Arbetskraft
För omlandets bönder skapas nya förutsättningar under 1700-talets senare del genom det mer intensiva tillvaratagandet av utmarkens produkter. Utmarken har innan detta fungerat som odlingsreserv eller betesmark och brukets framväxt bidrar till en förändrad situation. Skogsmarken fungerar som komplement till inkomsterna från åkerbruk och boskapsskötsel. Skogsråvara är en viktig aspekt utifrån försörjning och för gårdarnas självhushållning, överlevnad samt försäljning. I och med brukets etablering kan odlingsreserven utnyttjas genom kolning. Bruksverksamheten försöker få bönderna att utnyttja detta och framhäver faktorer som ökad inkomst och att de kan få hjälp och handledning av erfarna kolare. På detta sätt skapas bland annat den patriarkaliska relationen mellan bönder och brukets verksamhet. Materialflödena är med andra ord avgörande både vad gällande den geografiska utbredningen/omlandet samt försörjning och överlevnad för den arbetande befolkningen. Bruket har tillgång till arrendegårdar som utgör en form av reservarbetskraft, för både industri och jordbruk, där bruket kan styra dessa till den verksamhet som de för tillfället gynnar bäst. Genom att utnyttja denna reservarbetskraft till mindre kvalificerade tjänster kan
59 Nordström s. 207 f 60Geijerstam m.fl. s. 74ff
mer personal ha sin verksamhet året runt vid bruket. Utvecklandet av odlingsmetoder, ett ordnat cirkulationsbruk samt nyodling bidrar till att skapa förutsättningarna för bruk och omland relationen. Detta resulterar till att en verksamhet som är sysselsatt under hela året kan existera bestående av rättare, drängar och pigor som sköter om jordbruket. Utifrån detta bildas en permanent arbetsstyrka vid bruket. Vid sådd och skörd har den redan existerande arbetskraften kompletterats med tillfälliga dagsverkare, då främst torpare och arrendatorer, mera sällan bruksarbetare. Den ökande produktionen som utgörs vid bruket under 1800-talet medför en systematisk expansion av arbetsorganisation.61
I den första delundersökningen framhävs att den mest frekvent återkommande utförda tjänsten av dagsverke vid bruket är att utföra körslor. Många bönder fungerar som dagsverkare som transporterar kol från skog till kopparverket. I den tidigare forskningen visar Hoppe att den agrara näringen inte innefattade den dominerande ställningen ute på landsbygden. Vidare presenteras olika teorier utifrån vilka bidragande faktorer som skapade förutsättningar till samhällets modernisering. Bland dessa faktorer nämns befolkningsutvecklingen, jordbrukets ökade produktion, den agrara teknikutvecklingen, en proletariseringsprocess (fler människor blir lönetagare), pauperisering (omflyttningar till miljöer med lägre priser på grund av sämre ekonomi) samt kapitaliseringsprocess. Dessa faktorer finns kopplingar till även i denna studie, då Åtvidabergs omlands jordbruk utvecklas och fler människor utnyttjade tillfället att bli arbetare för kopparverket för att öka sin inkomst. Befolkningsutvecklingen under 1800-talet ökade stadigt och detta har diskuterats samt huruvida detta samband kan förknippas till industrialiseringen. Det finns teorier vad gällande det ökade behovet av arbetskraft och olika sociala och ekonomiska aspekter som förklaringar till befolkningstillväxten.62 Det är problematiskt att säga en eller flera avgörande faktorer som bidrar till den ökande befolkningen och detta kommer inte diskuteras närmre i denna studie dock skapar den ökade befolkningen mer arbetskraft.
Tiden efter 1850-talet utmärks av en samhällsförändring som för bruksorterna innebär goda verksamma år, detta varar fram till 1870-talet. Därefter följer lågkonjunkturer och endast de bruk som kan omstrukturera sin verksamhet överlever.
61 Nordström s, 75, 145, 166ff 62 Hoppe s. 3f
Kopparverket i Åtvidaberg förlorar sin dominerande ställning under 1870-talet och år 1902 lägger verksamheten ned i industriell skala. Detta innebär att individer står utan arbete, slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innefattar en migrationstid i svensk historia. Många arbetslösa flyttar till USA och får arbete inom den amerikanska kopparindustrin.63 Totalt under åren 1840-1930 emigrerar ca 1,3 miljoner svenskar till Amerika. Orsaken till detta framför allt är att det är problematiskt att hitta arbete i Sverige och i USA råder högkonjunktur.64
Som nämns tidigare innefattar Åtvidabergs samhälle under 1850-talet en patriarkalisk karaktär och eftersom lönen utbetalas mestadels i form in natura till bruksarbetarna/dagsverkarna skapas en skuldsättning. Denna skuld kan förklaras fungera på så sätt att bondebefolkningen eller berörd arbetare lånar marken att odla och utföra kolning på och betalar tillbaka detta lån genom att förse bruket med råvaror och utföra körslor. Efter den betalade avgiften kan arbetaren ta ut ett värde av sitt utförda arbete.Detta värde, dvs. den lön som utgår innefattar även förmåner såsom fria bostäder, ved samt viss social omsorg. Även andlig försörjning hör till som skol- och kyrkverksamhet.65 Bruksledningen värnar med andra ord om sina anställda och
vill skapa en god och trygg stämning, detta antagligen även för att hålla klagomål och missnöje utanför verksamheten och samhället. Detta exemplifieras genom att under nödår importeras livsmedel så att bruksarbetarna kan äta sig mätta.
Efter sekelskiftet 1900 utvecklas samhället till ett modernt industrisamhälle med ett minskat klasskikt och en starkare samhörighetskänsla. Den patriarkala traditionen lever vidare i form av en paternalistisk-anda där industriledningen är mån om sina anställda.
3.3 Kommunikationer
Tillgången till vägar och järnvägar m.m. är av avgörande betydelse huruvida utvecklingen till ett modernare samhälle ser ut. De olika kommunikationerna bidrar till att omlandets geografiska utseende har skiftat genom den historiska utvecklingen.
63 Hellström m.fl s. 31f, 38
64 Anna Sidås, 1873 – Ett brukssamhälle i kris. (Linköping universitet, 2000) s. 5, 17 65 Nilsson s. 13, 68
Kommunikationer såsom järnvägar, ångbåtsförbindelse, telegraf- och telefonnät, gas- och elnät samt övriga tekniska system som utgör infrastrukturen i Sveriges samhällen har planerats och byggts ut under en förhållandevis kort tid i historien. De företräder en tanke om förnyelse och förbättring av olika verksamheter inom samhällen. Vägarna har funnits länge och har utvecklats genom användande, trafikerande, reparation och utbyggande. Det råder en tro om att ekonomin både för samhället och landet ska främjas genom att transporter underlättas genom att reparera och utöka vägnätet. Ny teknik börjar framkomma under 1800-talet bland annat utomlands såsom kanaler, ångbåtar och järnvägar. Intresset finns för denna nya teknik men saknar en sammanställd politik som kan driva kommunikationsfrågan vidare. Delade åsikter finns vad gällande vem som ska bidra ekonomisk för detta utvecklande, de lokala skyldigheterna eller om ansvaret ligger hos den centrala maktens intresse. Som tidigare nämns så utvecklas jordbruket under 1800-talet och expanderas, med detta ökar även behovet av bättre transportmöjligheter. På så sätt är kommunikationsfrågan en viktig del i omlandsbildandet. Den ökande produktionen och effektiviserandet av jordbruket och den framväxande bruksverksamheten kräver fler och längre transporter, denna utveckling gör att vägarna blir av nationellt intresse. I och med den ökande transporteringen sker en mer omfattande belastning på vägarna. Diskussionen om vems ansvar det är att upprusta dessa vägar fortsätter och resulterar i att ett bidragssystem införs. Detta innebär att ett initiativ kan ge bidrag till att utveckla och bygga ut vägnätet. Det vill säga att lokalt kan det existera ett behov och genom att samhället eller någon drivande individ tar initiativ att upprusta vägarna kan bidrag ges. Bidragsgivaren hoppas att intresse och vilja till vägbyggande ska öka genom detta, vilket det gör. I Åtvidaberg transporteras bland annat koppar på vägen mellan Åtvidaberg och Linköping och vidare till hamnstaden Norrköping vilket också gör att vägens tillstånd försämras. Bruksherren/baronen Seth Adelswärd har inflytande över samhället och tar initiativ och driver denna kommunikationsfråga vidare som resulterar i att under 1850-talet om- och nybyggs vägen. Under 1850- och 1860-talet ökar produktionen vid Åtvidabergs kopparverk, vilket kan indikera på den infrastrukturella satsningen.
Efter 1850-talet utvecklas infrastrukturen till att ta nya steg teknikmässigt, där järnvägen utgör en avgörande betydelse för samhället. Byggandet av järnvägarna runt om i Sverige kräver enorma insatser av både arbetskraft och ekonomi samt ett behov
av att vägnätet utbyggs. Järnvägen är under 1800-talets andra hälft ny teknik och detta bidrar till att möjligheter finns att organisera uppbygganden från start.66 Järnvägen
skapar nya transportmöjligheter och en järnväg mellan Västervik-Överum-Åtvidaberg står klar år 1879 och även till detta initiativ återfinns baron Adelswärd samt Överums disponent Rydström.67
Järnvägen skapar större geografiska arbetsområden, billigare transporter och i och med byggandet ökar efterfrågan på bland annat järn och trä. Järnvägen har en avgörande betydelse för att nya industrier kan etableras i Åtvidaberg och detta bidrar till att invånarantalet ökar. Med denna befolkningstillväxt tillkommer post, bank och affärer.68 Under 1850-talet utökar verksamheten sin produktion och därför krävs bättre förbindelser, år 1855 etableras en postexpedition, den första telegrafstationen tillkommer två år efter. En synnerligen viktig aspekt är som sagt grundandet av järnvägen som byggs 1856 -57 och är ca 9km lång vilket betyder att kopparmalmen kan transporteras från Bersbo till Åtvidaberg.69 Omlandsbildningen styrs under 1850- talet och fram till de moderna industriernas framväxt under 1900-talet av (rå-) varor, tjänster, kommunikativa aspekter och arbetskraft.70
3.4 Geografisk utbredning
Denna studie behandlar Åtvidabergs bruksbygd under 1850-tal till och med 1870-tal. Orten karaktäriseras med omland utifrån ett brukssamhälle som geografiskt sett ligger i södra Östergötland. Tidigare nämns att den geografiska utbredningen styrs av materialflöden och vidare ses att arbetskraft och kommunikationer har inverkan på hur omlandet geografiska omfattningar ser ut. I avsnittet Avgränsning, metod och
material diskuteras problematiken med att kunna dra tydliga gränser vad som
geografiskt innefattar omlandet. Samt finns det flera perspektiv att tillgå såsom att bruket ses som centrum och utifrån detta diskutera arbetskraftsomlandet eller andra omlandsperspektiv. Det är problematiskt att applicera detta perspektiv i dagens läge
66 Dag Celsing, ”Central styrning eller lokala initiativ?”, i Den konstruerade världen – tekniska system i historiskt perspektiv. (red) Pär Blomkvist, Arne Kaijser. (Eslöv, 1998), s. 131ff, 147f
67 Svidén s. 159
68 Inger Löfberg. Åtvidaberg och järnvägen. (Linköpings universitet, 1982), s. 1ff, 17 69 Hellström s. 73ff
eftersom bruksverksamheten inte längre existerar. Under tidens gång har historien utvecklats och innehåller en förändrad karaktär och den patriarkala relationen framkommer inte lika tydligt i dagens samhälle. I och med denna ständiga förändring som pågår kan inte ett årtal, eller tre årtal under en kort period konstatera omlandets geografiska omfång. Det går att med hjälp av gårdsnamn sammanställa en karta över brukets omland, dock blir kartans gränser knapphändiga eftersom problematiken med att ”översätta” gårdsnamn återstår samt att behandla ett tidsmässigt omland är svårt. Detta utifrån att det är problematiskt att fastställa ett omlands geografiska utbredning då det tenderar att inte vara permanent. Dess rörlighet utgörs av vari exempelvis de gårdar bruket får in råvaror ifrån befinner sig, vart arbetskraften kommer ifrån och skogens tillgänglighet geografiskt. Med andra ord går det inte att dra tydliga gränser över omlandets geografiska område.
I den tidigare forskningen hittas studier om landskapet där Sporrong har studerat vad detta begrepp innehåller för karaktär. Det innefattar ett geografiskt perspektiv och som ständigt påverkas av människans verksamheter. Människan har genom tiderna utnyttjat dess resurser och på detta sätt sker pågående förändringsprocesser, utifrån ett samspel mellan samhälle, kulturella bestämmelser/normer samt givna geografiska villkor. Åtvidabergs samhälle har således påverkat den geografiska omfattningen och utveckling av omlandet. Genom samhällets uppbyggnad kulturellt vad gällande människans initiativ och samhällets agerande har detta utformat landskapet. Ett ständigt samspel sker mellan människa och samhälle, även samhälle och landskap. På så sätt ser landskapet olika ut och dess användning förändras genom historien huruvida dess resurser utnyttjas. Människan har genom tiderna haft en strävan att anpassa sig till den geografiska miljön. Parallellt med detta sker en utveckling vad gällande ekonomi, teknik och sociala aspekter utifrån ett överlevnadsperspektiv. Utifrån bruksbygden Åtvidaberg ses bondebefolkningens strävan att öka sin inkomst och således utnyttja utmarkens resurser. Detta bidrar till kopparverket som strävar efter att öka sin produktion och samhällets vilja och mål att inneha ett självförsörjande system. Materialflödena och de varor som presenteras i första delundersökningen utifrån kategorier som livsmedel och
material visar på detta samband mellan människa, samhälle och landskap. De
tillgängliga naturresurserna som finns i ett område påverkar människans placering geografiskt och således vart samhällsbyggandet påbörjas. På detta sätt sker inte endast
påverkan av människan på miljön utan landskapet har bidragit till skapandet av sociala och kulturella handlingar och värderingar.71
Svidén visar med sin studie att råvaruflödenas geografiska spridning ökade markant under sin undersökningstid 1655 – 1920. Vid vissa av de bruk som studeras skiftade verksamheten från areell till punktuell verksamhet vilket gör att omlandets närliggande råvaruförsörjning blir mindre betydande, detta sker under 1800-talets slut och kring sekelskiftet 1900. Den geografiska spridningen av brukets materialflöden tilltar och Svidén lyfter kommunikationer som en avgörande betydelse för att denna utveckling kan ske. Järnvägsförbindelser och förbättrade samt nybyggnation av vägnätet bidrar till att bruken blir mindre beroende av det närliggande omlandet vad gällande träkolsförsörjning. 72 I Åtvidaberg kan ses att den geografiska utbredningen blir större i omfattning eftersom vägnätet upprustas och nybyggs och att en järnväg byggs mellan kopparverket och Åtvidaberg under den tiden denna undersökning berör. Utifrån detta kan ett samband ses varvid att järnvägen byggs under 1850-talet och produktionstoppen är under 1860-talet, således kan tolkas att järnvägen hjälpte till att utveckla och effektivisera produktionen vid kopparverket.
Bruksverksamhetens resultat beror på flertalet faktorer, bland annat kolets kvalité samt andra omständigheter som väderlek och brist på kolhus så kolen får ligga utomhus. Koltransporterna äger rum vintertid eftersom kolet förs fram med hjälp av släde. I vissa fall är körslor möjliga under sommaren. En vinter utan snö innebär att inte lika mycket kol kan levereras till bruket. Bruksverksamheten har ett kollager som kan tas ur när detta behövs. Dock om flera vintrar på rad blir snöfria kan detta betyda att driften får läggas ned en tid. Brukets skogsvaktare beräknar varje år hur mycket träkol som de olika arrendeenheterna kan ha möjlighet att leverera. Detta är en svår men nödvändig uppgift för att kunna beräkna ekonomifrågor. Faktorer såsom väderlek, snödjup, transportvägarnas beskaffenhet och kolböndernas hälsotillstånd avgör huruvida leveranserna kan möjliggöras. Träkol är ömtåligt vilket medför att vid flertalet laster och transporter skadas det lätt. Det avgörande är inte huruvida vikten förlorar några hekto utan kvantiteten vad gällande volymen. Utifrån detta skulle träkolet helst inte transporteras längre än nödvändigt.73 Enligt äldre uppfattningar kan inte kolet transporteras längre än en mil, därav begreppet kolmilen. Vidare studier
71 Sporrong s. 8ff, 18ff 72 Svidén s. 164f, 166, 201f 73 Nilsson, s. 22, 33ff, 68
visar att på grund av kolets ömtålighet bör det inte faktas längre än en mil.74 Svidén visar i sin avhandling att vissa gårdar levererade kol som sträcker sig över ett avstånd på två mil från Överums bruk.75 I den förra delundersökningen ses dagsverkaren
Jonsson transportera kol och han kommer från Nynäs gård som ligger ca 4 mil sydöst om Åtvidaberg.76
3.5 Sammanfattning
Frågeställningen som ligger till grund för denna delundersökning är; Påverkas
omlandsbildningens geografiska utbredning av materialflöden, arbetskraft och kommunikativa karaktärsdrag genom att innefatta en mer betydande och starkare betonad omlands situation under 1850-talet? Utifrån detta har en diskussion kring de
avgränsade aspekterna förts. Vad gällande materialflöden kan ses att en påtaglig byteshandel sker mellan bruk och dess närliggande omland, under 1800-talet användes landskapets resurser intensivt. Det handlar om tillvaratagande av de produkter som finns tillgängliga och genom detta skapas ett beroende av det omlandet har att erbjuda. På så sätt kan de redovisade (rå-)varorna och tjänsterna illustrera den inverkan omlandet har på samhällets utformning och uppbyggnad samt även dess placering. Genom att detta materialflöde existerar kan ses att detta skapar arbetsmöjligheter för de bruksanställda och bondebefolkningen. Samhället Åtvidaberg under 1850-talet utgörs av ett patriarkaliskt och paternalistiskt system med bruket som centrum som är beroende av de närliggande produkterna som omlandet kan erbjuda. Denna samhällsform involverade invånare direkt eller indirekt oavsett om de var anställda vid bruket eller inte. Genom att erbjuda sina tjänster eller utnyttja självägande eller arrenderad mark kan bondebefolkningen skapa sig en extra inkomst exempelvis genom kolning och leverera spannmål till brukets magasin. Tillgång på olika kommunikationer är ett avgörande inslag i omlandets utformning och under 1850-talet står infrastrukturen i centrum. Där förbättringar och nybyggnationer sker, detta påverkar givetvis kopparverket och dess omland. Genom de möjligheter
74Gunnar Arpi, Den svenska järnhanteringens träkolsförsörjning 1830-1950. (Uppsala, 1951) s. 18ff 75 Svidén s. 158
kommunikationerna bär med sig kan omlandets geografiska omfång utökas, utvecklingen mot ett modernare samhälle finns i sikte. På detta sätt kan ett samband ses mellan omlandsbildningens utformning utifrån materialflöden, arbetskraft och kommunikationer mellan bruk och dess tillhörande arbetare och utnyttjare.
4 Avslutande diskussion och sammanfattning
Denna undersökning bygger på en formulerad hypotes utifrån det skälet att omlandets betydelse är relativt outforskad bland historiker. Denna hypotes lyder som följer;